... i vilken vår hjältinna löser hängbiljett

Det blev ett maratonsamtal på telefon igår. Han blev nästan ännu mer exalterad, än jag, över min möjlighet att kanske få arbete så snart! Och bostad har vi ju, om vi vill. Jag ska kika på den på tisdag, när jag ändå är i krokarna för intervjun. Men vi vet egentligen redan att vi vill ha den; den är i rätt storlek, välplanerad (ritningarna har bostadsbolaget skickat) och på rätt våning, dvs inte markplan. Det vill ingen av oss ha.

Det känns en smula ovant att ha någon att rådgöra med, i sådana här saker. I flera år har jag ju nu varit van vid att visserligen kanske bolla lite idéer med någon av mina vänner, men sedan har jag ju ändå bestämt helt efter eget huvud. Nu pratar vi lite fram och tillbaka om olika möjligheter och det känns gott att liksom bestämma saker tillsammans. Det är faktiskt ganska skönt att kunna luta sig lite, eller rentav hänga, på varandra mentalt, och känna att vi faktiskt löser det här tillsammans.

I övrigt måtte detta ha varit den hetaste dagen, i sommar. Jag har ingen termometer, så jag vet inte säkert, men min dagliga motionsrunda har aldrig varit så svettig. Och luften bara står stilla. Jag har öppet för tvärdrag (det har jag dygnet runt, nu) men det händer inget. Minsta rörelse framkallar matthet och huvudvärk. Jag dricker litervis med vatten och tar det så lugnt jag bara kan. Men... jag reser bort över helgen och kommer hem på söndagkväll samtidigt som min syster (den yngre, trevliga) anländer med sambo och tre barn i åldrarna 9 & 3 år, samt 2 månader. Jag bara måste ha städat och skurat om det ska kräla barn på golven och det dessutom inte ska sunka ihop helt, när vi ska bo här 7-8 personer under veckan. Jag borde bakat bullar också, har nästan inga kvar i frysen, men nån måtta får det vara. Vi får köpa kex och kakor och glass istället.

Efter att ha belägrat sonen med eldkastare har jag åtminstone fått honom att börja röja i sitt rum, som gästerna ska låna. Det går trögt eftersom han, vid en arkeologisk utgrävning i rummet hemma hos fadern, hittade sitt gamla N64 och nu nostalgikickar med gamla spel på det. Dessutom har han ONT. Han verkar ha en liten nackspärr och så som han går på om det skulle man kunna tro att han redan vore en hel karl... Han smörjer sig med voltaren-gelé och har en värmekudde på lilla nacken och ynkar i största allmänhet. Håhåjaja... Om två och en halv timme ska han åka hem till sin far för att bo där en vecka, eller så, och då ska det vara klart. Annars kommer min vrede att drabba honom.

Ikväll ska jag njuta av svalkan på min balkong med en bra bok och en sval cider, tror jag. Inte ens jag dricker särskilt mycket kaffe när det är så här varmt. Men tänker på Kärleken, det gör jag mest hela tiden. Mjuka, väna tankar...