Fredagen avlöpte lugnt och fint, precis som det var tänkt. Jag och närmaste väninnan A satt på balkongen, njöt av lite musik (grannarna öste Thin Lizzy och Queen och andra fina grejer och då klagar jag inte. Det gör jag inte annars heller, iofs...), drack Hannas Black Pineapple-cider och pratade i timtal. Kärleken ringde en stund också, förstås, och vi småputtrade lite.
Igår åkte vi upp till väninnan A i Varberg för att kolla in Wheels & Wings-cirkusen och vi var ett litet glatt gäng som först grillade hos gemensamma vänner ute på Getterön och sedan tog den lilla getteröbåten in till Varbergs hamn. Där var det tivoli och grejer till barnens förtjusning (väninnan A har två underbara småtjejer på 8 och 12) och medan de, helt dödsföraktande, åkte på alla möjliga vingliga attraktioner strosade vi andra omkring lite. Jag och kompisen J gick längs kajen och kikade på båtarna och givetvis stötte vi på någon gammal polare till J som bjöd på vin och ville tjôta en stund. När vi kom tillbaka till den avtalade samlingspunkten och hade lyckats samla ihop oss var det dags för kvällens musikattraktion; Svenne & Lotta. Inte riktigt min tekopp (understatement) men vad gör man inte ibland för att vara social? Efter en stund stod det mig dock upp i halsen och dessutom kände jag att jag var hungrig så jag sa till närmaste väninnan A att jag tänkte dra mig men att vi ju kunde ses vid "Skruven" efter det att musiken var klar. Men hon tyckte nog ungefär som jag; att nu hade vi varit tillräckligt sociala så hon hakade på och så gick vi bort och jag köpte mig en riktig feting till pizzaslice och så satte vi oss vid"Skruven". A kom på att hon behövde "pudra näsan" så jag sa att jag stannade kvar och väntade.
Bäst som jag satt där kom det två män och släntrade förbi. Jag såg dem liksom bara i ögonvrån eftersom jag hade en så mycket bättre utsikt att koncentrera mig på. Det är vackert i Varbergs hamn. Överhuvudtaget tycker jag om hamnar.
Men de vände sig om och kom tillbaka och den ene sa att:- Sitter du här och är alldeles ensam?
Jag tyckte han såg vagt bekant ut och frågade honom om han möjligen hade sprungit ihop med mig på morronens träningsrunda i Falkenberg på morgonen. Det hade han inte, sa han och så såg jag hans tröja med det lilla SRF 2006-märket på så jag pekade på det och läste högt vad det stod.
- Tycker du inte om sådant? frågade han och jag skulle just till att säga att jag tycker det är mer än okej, då hans polare tog tag i min arm och sa:
- Men.. jag känner igen dig... Känner du en tjej som heter A?
DÅ trillade pengen ner. Haha! Det var ju A.s brorsa som jag träffade vid några korta tillfällen på SRF tidigare i sommar! Hans kompis var med då också, så det var ju därför jag tyckte att han kändes bekant.
- Jaaa, sa jag. Hon är tillochmed här, hon skulle bara besöka toaletterna.
Så sedan utökades vår illustra skara med dessa skånska urtrevliga killar. På vår väg upp mot en bra plats för att beskåda cruisingen gick vi i samma takt som cruisingkaravanen: Kunde jag motstå att ta mig ett snack med några trevliga grabbar och tjejer i en metallicgrön bil modell pansarkryssare? Nej. Kunde jag låta bli att hoppa upp och sätta mig på kanten av bilen och åka med? Nej. Kunde jag sitta kvar när en av killarna skulle skifta grepp om mig för att jag skulle undvika att glida ner i gatan? Nej, inte det heller. Som minne har jag ett par sköna asgarv och ett trevligt blåmärke på baken. Men KUL var det! Tjoho!
Sedan hittade vi en parkbänk ute i stans bästa gathörn och där satt vi och skålade med folket som gled förbi, gav dem lite uppmuntrande tillrop och små verkstadstips och vi fick också strålande hjälp att koppla isär A & A som fått ett par handklovar av en kille i en förbipasserande bil och inte kunnat motstå tvångstanken att faktiskt sätta fast sig i varandra...
(Lite mörk bild, men A & A stoppar hela cruising-
karavanen för att få hjälp att komma loss. Och alla
engagerade sig!)
A:s brorsas kompis blev en smula betuttad i mig och umgicks med planer på att leva resten av livet med mig, men jag lyckades förklara att det redan finns en Älskad Man i mitt liv och att jag inte har några som helst planer på att byta ut honom, någonsin. Han tog det som en hel karl och stannade kvar och trevlade sig ändå. Så småningom blev det dags för honom och A-brorsan att hoppa in i sin egen bil när den, så småningom, cruisade förbi och när de senare cruisade förbi oss där vi satt så inviterade jag mig själv till en liten åktur längs paradgatan. Helt chevalereskt hälsade de mig välkommen och gjorde lite plats åt mig. Haha... där skulle mina barn sett mig, sittandes i skuffen på det där skeppet till bil, med ett glas vin i handen och ett snyggo på var sida, åkandes Raggarrunda De Luxe i sommarnatten. Jag tror de hade blivit glada, faktiskt!
Så... Nu har jag alltså gjort ännu en erfarenhet i livet och gästat verkligheten en cruisingnatt i Varberg. Livet är fullt av sköna upplevelser som bara väntar på att göras!
I avvaktan på nya äventyr ska jag brygga mig en kanna Blue Java och sätta mig ute på balkongen och tänka på Kärleken, den Stora och Underbara...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar