Under tiden visningarna var åkte jag ut till stugan och grillade med Jenny och Johanna. Avslappnat och skönt. Varje gång jag kommer ut dit är det som om friden bokstavligen faller över mig. Jag får passa på att åka ut dit nu under september, innan flytten. Sedan lär det knappast bli så ofta, ju.
I fredags tog jag tåget ner till Helsingborg för att där plockas upp, tillsammans med närmaste väninnan A och ett par andra kompisar, av PN och styra kosan mot Sala. Vi åkte i sällskap med en annan billast likasinnade och resan tog lång tid eftersom stoppen var legio. Men eftersom ressällskapet var trevligt så gjorde det inget. Dessutom körde jag sista knappa halvan och då hade jag ju det att koncentrera mig på.
Vi var framme i Sala vid halvtio på kvällen och möttes av ett par av bandmedlemmarna och installerade oss lite i lokalerna. Det är ett tokfräckt hus och hade det bara funnits varmvatten och en dusch hade man lätt kunnat bo där. OK - ett litet kök hade nog också behövts iofs...
Kvällen/natten fördrevs under trivsamt småprat, öldrickande, pizzaätande och dartspelande.
Jag försökte vara lite förtänksam och gick och la mig vid tvåtiden för att vara riktigt pigg och laddad när det var dags för den verkliga anledningen till resan; Festen på lördagen.
Man sover väldigt gott i ett kolmörkt rum. Och när vi väl vaknat och fått oss lite kaffe och macka till livs besökte vi Apoteket Röda Näsan i Sala centrum och sedan turistade vi oss rejält vid - och i - Sala silvergruva. Vi valde den lite billigare turen (100 spänn) och fick med oss en guide och gick ner till 60 meter. Det var riktigt läckert! Hon berättade hur livet vid gruvan kunde te sig och hur man jobbade sig fram genom berget. Varje ort växte med kanske 10-12 meter per år. Man eldade mot berget på nätterna - inne i orterna, alltså - och sedan kom gruvdrängarna ner och hackade ner det mjuknade berget på dagarna. Tydligen en metod som var både säker och skonsam mot berget. Känslan därnere kan närmast beskrivas som "Ahh... vaddå Tolkien...". Svindlande schakt, irrgångar och trappor. Hela berget är som en enda stor schweizerost. Och jag tog sot från 1700-talet, på handen. En rätt cool känsla. Tyvärr glömde jag kameran i House of the Holy, men en av kompisarna plåtade desto mer och har lovat slänga över lite bilder. Kanske kan jag ta med några i en morgondagsblogg.
När vi köpt oss lite mat återvände vi till HotH för att vackra till oss, äta och glamma. Det dröjde inte länge förrän älvdalingarna kom med sin gråhund. Den må se ut som skräm-ihjäl på utsidan, men inuti är den kanonfin!
Sedan började även det övriga folket droppa in.
Eftersom vädrets makter var på gott humör dukades långbordet ute och alla (drygt 40 pers) bjöds på grillat (kött & vegetariskt), sallader, bröd, potatissallad och andra godsaker. Stämningen på topp hela tiden.
Jag slogs av vilket absolut tokskönt gäng det där är. Många drack tämligen grundligt men det var inget gruff, bråk eller gnäll.
Bara Kärlek, gott humör och skön musik.
Frampå morgonen blev det som det ofta blir på fester; man hamnar i köket. Fast... House of the Holy har ju inget kök. Så toaletten fick duga... Akustiken gjorde sig utmärkt för lite slideguitar och deltablues à la Hawkan och PN.
Somliga tyckte dock uppenbarligen att musiken var alltför sövande...
Jag hade åtagit mig att köra första sträckan hemåt på söndagen, så jag tog ett vuxet beslut och gick och la mig vid femtiden och sov så gott, så gott tills framåt elva. Då blev det kaffe, lite eftersnack, väldigt mycket kramande och farvälande och på-återseande och många innerliga tack till herrar arrangörer av denna fest, som mycket väl kan platsa som årets absolut roligaste.
Sista sträckan körde PN och jag vet inte riktigt hur han bar sig åt, men jag hann precis i tid till sista tåget hemåt. Trött och nöjd ringdes jag lite med Kärleken och sedan vacklade jag i säng. Det var tungt att gå upp i morse, men helgens utsvävningar mat- och alkoholledes var bara att ta itu med på direkten. Så det fick bli Rundan, efter en mugg kaffe. Idag powerwalkade jag 10 min, joggade 15, powerwalkade 10 och joggade 15 till. Det kändes riktigt bra! Målet för närmsta veckorna är nu att orka jogga hela vägen.
När jag kom hem ringde jag bovärden för min nya lägenhet och sipåfan om inte renoveringen är KLAR, sånär som på en slutstädning (torsdag) och köksluckorna som inte kan levereras förrän v 36. Han hade också tyckt att mattan i köket såg lite tråkig och sliten ut, så om jag vill kan jag få den utbytt också. Om jag vill? Heh...
Första hyran betalade jag idag och på torsdag eftermiddag ska Kärleken kvittera ut nycklarna åt mig. Nästa helg ska jag köra upp för att vara med på nya jobbet ett par dagar och då ska jag passa på att ta med mig ett litet första flyttlass. Åååå... det ska bli så KUL!
Nu ska jag strax kila ner till mäklaren och höra hur landet ligger. Men först: Ett par muggar nybryggt Blue Java (ja, jag ÄR fortfarande matt efter en synnerligen späckad helg...) och lite småbubbel med Kärleken...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar