... i vilken vår hjältinna är lite skadeglad

Jag vaknade tidigt i morse av att regnet dundrade ner utanför... jag menar verkligen dundrade. Värre än åska. Billarm tjöt, antagligen igångsatta av regnet. En ljuvlig känsla att fluffa upp täcket då och ligga och lyssna och sedan sakta dåsa in igen. När jag vaknade sken en tveksam sol och det kändes friskt och skönt att, efter kaffedrickning, dra på sig träningskläderna och gå ut. Visst var det gott ute och visst värmde solen men... det är höst i vinden!

På Rundan mötte jag min ex-svägerska. Ett hår av hin, to say the least. Att en enda människa kan sprida så mycket präktighet, självgodhet och genuint skitsnack omkring sig är rätt otroligt. Men nu blev jag ondsint glad när jag såg henne. Hon har blivit smällfet! Jag hade inte ens känt igen henne om det inte varit för hennes vassa röst där hon gick och pratade i mobilen. Min glädje blev inte mindre av att jag sedan först lyckades varva henne och därpå, när jag börjat jogga, såg henne sitta och pusta och flåsa på en bänk. Fan, att skadeglädje kan vara så SKÖNT ibland. Där har hon för allt dumt hon hävt ur sig mot mig genom åren. TJOHEJ!

Så har jag pratat med min nya rektor som vill skriva klart anställningsavtalet men som började prata om löneanspråk och sa att hon tänker komma med ett bud imorgon. Jag undrar vad det kan innebära; ska hon ge mig mer än avtalet säger? Det tackar jag givetvis inte nej till...

Resten av kvällen ska - i tur och ordning - ägnas åt att slänga i mer tvätt i maskinerna, ta en rask kvällspromenad med Jenny, hänga tvätt, prata med Kärleken i telefon en stund och så städa klart till visningen imorgon.

Men först en mugg Pasión Colombia. Och rart sms-utbyte med Kärleken.