... i vilken vår hjältinna inser att det är något hon glömt

Hmm... Jag kom på i morse att jag helt missat att informera mina föräldrar om vad som händer och sker här. Det säger en del om vår relation, antar jag. Så idag har jag skrivit ett långt mail till dem (vilket troligen också säger en del om sagda relation) och berättat om nya jobbet och flytten och hur det blir med Johanna och Linus och nya bostaden och försäljningen av den gamla och dessutom lite av bakgrunden till hur jag kom på idén att ens söka mig ett jobb i Emmaboda av alla ställen.

Jag antar att pappa ringer i helgen. Han och jag står varandra iaf lite närmare än vad jag och min mor gör. Det är inte så att vi är osams heller; vi har bara så oerhört lite att säga varandra. Och när jag säger något brukar hon kommentera det på ett sätt som för den ytlige lyssnaren kan låta som att hon tycker det jag säger är rätt och riktigt, men för mig hörs det tydligt hur kritiken bubblar under ytan. Länge tänkte jag att jag skulle konfrontera henne med det, tala ut och liksom rensa luften men efter mycket funderande har jag bestämt mig för att låta bli.

När det gäller Kärleken kommer hon först att säga att det ju är roligt för mig och sedan kommer hon att börja undra vad han är för en och varför jag måste flytta och om jag verkligen vet vad jag ger mig in på. I sådana stunder glömmer hon att jag är äldre än vad hon själv var när hon blev mormor...

Idag har det annars varit en såndär bra och skön dag, som man kan ha ibland. (Annars och annars... hur lät det nu då?) När jag vaknade i morse svoschade det fint när bilarna for förbi på gatan utanför. Det har regnat hela natten men lyckligtvis höll det upp så att jag inte ens kom på tanken att skippa träningen på förmidagen. Jag valde Långa rundan och när jag hade en knapp tredjedel kvar kändes det som att jag kanske skulle testa att jogga lite och när jag väl hade börjat kunde jag liksom inte sluta utan joggade hela vägen hem. Och jag var inte ens sådär trött som jag hade trott jag skulle vara! Andens seger över materien? Efter vederbörlig stretching, dusch, havregrynsgröt och kaffe och långt skönt telefonsamtal med Kärleken gjorde jag några ärenden (bl a returnerade jag det undertecknade hyreskontraktet på nya lägenheten!) och sedan ringde jag min nya rektor för att prata om det här med tillträdesdatum. Hon är himla reko att snacka med och nu är det klart att jag tillträder min tjänst 2 oktober! Sedan ringde jag upp Å. som innehar tjänsten nu och vi bestämde att jag ska komma och jobba med henne ett par dagar innan, för att se lite hur hon jobbar och för att det ska bli en vettig överlämning av de elever som har åtgärdsprogram etc.

När detta var gjort lagade jag mig en god middag och sedan hamnade jag i paltkoma så jag gick och la mig och slöade middag ett par timmar. Lyssnade på åskan och regnet utanför. Läste en stund i Aksel Sandemoses "Varulven". Jag sov nog också, vid närmare eftertanke. Ljuvligt!

Nu ligger resten av kvällen framför mig utan en enda plan. Jag får se vad jag kan tänkas hitta på. Det är lite för sent för att dricka kaffe om jag ska kunna somna i hyfsad tid, men tänka på Kärleken kan jag ju ändå göra. Pratat i telefon har vi ju redan gjort i över en timme. Det ska bli så skönt när vi kan göra det ansikte mot ansikte istället. Varje dag! Ljuvliga tanke!