... i vilken vår hjältinna varit på hajk

Att vara ute på lägerskola med 24 st 12-13åringar kan vara ganska utmattande. Men det gick ändå över förväntan, faktiskt. Det är skönt att ha B. som min co-mentor. Vi fungerar ganska likartat, hetsar inte upp oss i första taget och är dessutom praktiskt lagda. Så vi promenerade iväg i den småländska skogen i torsdags förmiddag, nådde efter ungefär en och en halv timme fram till vår destination Törsbogården (bild ovan) där vi installerade oss i det s k "kycklinghuset"...












... och när några elever chockat rapporterat om att det bara fanns ett äckligt utedass och vi talat om vad som gällde med flytvästar och kanoter och grejer så spriddes våra lärjungar i alla väderstreck.












När man är ute med en skolklass behöver man sannerligen inte tänka på underhållning och muntrationer: det spelades fopoll och kubb och det fiskades, roddes och paddlades. Dessutom förekom det tydligen ett par små pusskalas på kvällskvisten... ;-)












Ett tag hade vi påhälsning av en mamma och en lillasyster till en av killarna. De kom ridandes på två ljuvliga islandshästar och lyckan var stor bland tjejerna, när de fick rida en liten sväng var. Killarna var helt ointresserade, när de tillfrågades. Eller snarare; de ansåg det ytterst tjejigt att rida... Hmm...












(Islandshästen Gabriel, 25 år och pigg som en unghäst!)
(Det finns en möjlighet att jag kanske återkommer till islandshästarna i en annan blogg, om ett par veckor...)

Så småningom började vi alla bli hungriga och då tände vi en stor eld som gav en härlig grillglöd när den fått falna ner.












(Tove fick låna D70:n en liten stund...)

Efter grillningen matade vi på elden igen och lät den sedan brinna till framåt midnatt då vi (jag & B) tyckte det var läggdags. De flesta elever tyckte inte det, men när de väl kom i "säng" somnade de flesta. Ett litet gäng höll låda ett par timmar men inte värre än att jag sov som en bebis... Och vaknade vid sjutiden till en strålande sol från klarblå himmel. En underbar känsla att tassa ut i tystnaden, besöka utedasset (som inte var äckligare än andra utedass, det var ju liksom bara... ute) och sedan gå en kortkort runda och bara njuta.












Vid åtta hade vi fått liv i alla och packningen var i full gång när en av fritidskillarna kom och levererade frukost bestående av frallor, limpa, smör, ost, prickekorv, yoghurt, juice och KAFFE. Sällan smakar frukost så underbart som ute i det fria och jag kände ett styng av längtan efter några fina mornar ute vid Stugan Vid Sjön i De Djupa Skogarna...

Framåt nio var det dags att knata hemåt igen genom en vänlig storskog med nötväckor och allehanda andra fåglar vilkas art någon annan får bestämma.

Väl hemma var min arbetsdag slut så jag gick hem, slängde av mig ryggsäcken, kände mig väldigt laddad och energisk, bytte om till träningskläder och tog en powerwalk, med stopp vid gymmet för ett Nautiluspass. Efter det käkade jag yoghurt, duschade och kände att jag var så trött att jag skulle kunnat somna tvärt om jag lagt mig ner. Men icke sa nicke. Vi hade ju bestämt att köra höstens första After Work, och eftersom många slutar tidigt på fredagar, och dessutom pendlar till Växjö m fl orter, så skulle vi ju köra den från kl 14. Så det var bara att traska ner till Nöjeshuset där jag drack ett par glas vin och så körde vi en bowlingserie. Jag smsade till Kärleken och undrade om han ville göra mig sällskap, men han var mer sugen på en fika så vid fyra gick jag vidare till Konditori Fenix för en stor, härlig kanelsnäcka, kaffe och lite skönt prat.

Idag har det varit marknad i Emmaboda och vi gick en sväng, mest för att det var lite kul att se om man träffade några känningar och så. Jag träffade mest elever samt någon kollega. Och så träffade vi två små smulor som kramades och viggade sin far på lite marknadspengar. Jag hade inte tänkt köpa något alls - alla marknader är ju enahanda och utbudet föga upphetsande - men det blev ändå så att jag köpte några burkar svamp, inlagda med en indonesisk kryddlag, och en burk ljunghonung från Linneryd. Ljunghonung är den allra godaste honungen, men jag ska inte ha burken själv utan la den i "Matildakassen", när jag kom hem.

(På tal om Matilda är det här en sådan dag då jag faktiskt pratat med alla fyra barnen i telefon. De befinner sig alla väl, även om sonen var minst sagt irriterad på mellansysterns vägbeskrivning för hur man kör till Gardermoen om man kommer mot Oslo norrifrån. Han skulle hämta upp två blivande roomies där och när han ringde mig var han i Svinesund... ehmm... Nu ligger nog sanningen mittemellan syrrans vägbeskrivning och hans memorerande av densamma... hehe... och när han väl hämtat upp killarna på Oslo S istället var han på gott humör och kunde skratta åt det... Johanna plockar upp ur sina flyttkartonger, Matilda var på väg hem från jobbet för myskväll med sin Rille och Jenny skulle kolla fopollen med några kompisar.)

Innehållet i en av svampburkarna kokade jag upp med en burk crème fraîche och det blev en underbart god sås till helstekt fläskfilé, ris och en smarrig sallad. Jag hade tänkt ta mig ett glas vin till, men kom på att jag lovat skjutsa ner Kärleken till giget på hotellet här i byn, lite senare ikväll. Och sedan ska jag ju hämta också - så det där vinglaset får anstå till en annan dag. Lika bra det; jag är inne i ett bra flow vad gäller träning och kost och vill ogärna sabotera för mig själv, nu när det går så bra. Så jag festar till det på CocaCola Zero, kaffe och Jonathan Safran Foer's Extremt högt & otroligt nära. En mycket bra bok om Oskar som är 9 år, uppfinnare, frankofil, origamist, datakonsult, smyckesdesigner och amatörarkeolog och som förlorat sin far, som befann sig högst upp i World Trade Center 9/11.

Så jag läser, dricker mitt Maxwell House och har det gott i väntan på att Kärleken kommer hem igen...