Det mest njutningsfulla med att skriva är den lyxiga känslan av att kunna stanna tiden, om än bara en stund. Att ge mig tid att minnas, reflektera och tänka. Att tillåta mig själv att sätta ord på allt detta. Att spegla mig i texten, samtidigt som denna hopsamling av mig själv också gör att fönster öppnas, mina perspektiv vidgas och jag kan upptäcka nya möjligheter, tänka nytt och annorlunda. Bryta mina egna tankemönster. Vässa dem mot andras.
Det läskigaste är att jag, genom det jag skriver, utlämnar mig själv på nåd och onåd till vemhelst som läser det. Jag visar inte bara mina styrkor och fiffiga infall utan knäpper upp och blottar betydligt mer av mina rädslor och svagheter. Jag prisger mina drömmar och mina inre rum till vem det vara må som väljer att läsa, reagera och rentav ge respons.
Det läskigaste är samtidigt det mest njutningsfulla.
Inlägg
