... i vilken vår hjältinna tänker om gamla föräldrar

Rapporteringen under morgonen har bl a innehållit nyheten om att antalet äldre kvinnor (dvs 49+) som väljer att bli mammor ökar. Just nu intervjuas en läkare om både de medicinska riskerna vid en så sen graviditet och andra aspekter, så som detta att orka. Enligt nyhetsrapporteringen var det 24 kvinnor, i åldern 49+, som blev mammor förra året här i Sverige.

Jaha? Och? Visst är det tufft att bli mor vid den åldern och kanske vara 65-70 bast när ens barn är i tonåren. Visst slår sömnbristen och det dagliga, praktiska kämpandet hårt. Men varför detta fokus på kvinnorna? Jag slår vad om att hundratals, kanske tusentals män blir pappor efter det att de fyllt femtio. Varför höjer ingen på ögonbrynen över detta? Orkar de med nattvaken och de dagliga bestyren bättre än kvinnorna? Eller förutsätts det att de har yngre kvinnor som förväntas ta huvudansvaret för barnen?

















Sedan finns det andra vinklar, varav åtminstone en togs upp i intervjun med mamman; detta att som barn/tonåring ha en gammal mamma. Ska mamman kanske färga håret så hon ser yngre ut? Ehh... Är det inte lika illa att ha en gammal pappa?

Mina barns farfar fick sina två sista (hoppas jag...) barn efter det att han fyllt 65. Med en yngre kvinna, då, men... Det var jobbigt ändå för både J och T-M att ha en så gammal pappa att de andra barnen på dagis och i skolan alltid trodde att det var deras farfar/morfar som kom och hämtade dem. Det var jobbigt att andra barn gjorde utflykter, gick i skogen, åkte skidor och spelade fopoll med sina pappor medan deras pappa hade gikt och i största allmänhet var i usel fysisk kondition. Visserligen hade de en mamma som orkade med detta - men i synnerhet J var ofta ledsen för att inte hans pappa kunde/orkade/ville göra sådana saker tillsammans med honom.

Att skaffa barn när man är alltför gammal anser jag vara en mycket självisk handling. Det är det iofs alltid, men det är extra egoistiskt att göra det när man nått den ålder att man kanske inte kan finnas där för sitt barn - på det vis ett barn har rätt till - tills det ens kommer ur tonåren.

Men det är vad jag tycker och jag inser till fullo att de som ändå gör detta har fullgoda skäl till det och dessutom kan vara helt underbara föräldrar.

Själv ska jag inte skaffa fler barn. Däremot tänker jag fortsätta öva flitigt på hur man gör dem, så jag inte glömmer bort. ;-)

Apropå skaffa, så har jag skaffat en dramaten, av klassiskt snitt. 40 pix gav jag för den, men den ska pimpas rejält innan den får följa med till affären. Sedan kommer den att vara ovärderlig när mjölpåsar och kattsand ska släpas hem. Den kommer dessutom att vara ännu coolare än den redan är. Tjoho! ;-)