... i vilken vår hjältinna varit på turné

(Nästan mitt i bild: mina föräldrars hus)
Fredag: Vi åkte upp till Sarpsborg i bandets chevavan. Funkade rätt bra, inte minst eftersom de installerat dvdspelare+nedfällbar skärm så att man kunde kolla på lite film och grejer. Väl framme var det en massa råddande med instrument och stärkare och ljud och jag satt mest och läste och fördrev tiden på egen hand. Sedan bjöds vi på gigantiska pizzor. Jag och Kärleken valde att dela på en och trots att vi verkligen blev mätta räckte det ändå till så att Tina och André (även kända som trashqueen och AB, för somliga läsare), som kommit ner från Vestby, också fick ett par rejäla smakbitar var. När allt var klart åkte vi bort till hotellet där min Jenny väntade. Det är så fiffigt att bussen från Oslo stannar just där vid Quality Hotel så hon behövde bara hoppa av och invänta vår ankomst. Många kramar och mycket gos blev det, fast det inte är så längesedan vi träffades sist.

Efter att ha slängt in vår packning, fräschat till oss och suttit en stund i baren och druckit lite öl och småpratat åkte vi tillbaka till Olavspuben där giget var. Olavsdagene är en enveckasfestival i Sarpsborg med en massa olika aktiviteter, bl a då kvällarna med livemusik på Olavspuben vid Greåker.

Spelningen var riktigt bra - killarna var laddade och publiken mycket entusiastisk. Många var där och såg bandet förra året och hade kommit tillbaka för mer i år. Dock var vi alla - inte minst Kärleken och de andra i bandet! - helt eniga om att showen helt stals, och det med rätta, av lille Robin som var där och såg dem förra året, då 9 år gammal - uppklädd i full Malcolmmundering. Då fick han träffa bandet efteråt och berätta om hur AC/DC är hans stora idoler och så fick han bandets mailadress. Under året som gått har han skrivit lite ibland och berättat att han börjat spela gitarr så smått och undrat om det skulle vara möjligt att få spela med bandet. Så ingen blev direkt förvånad när han dök upp i år igen, i Anguskläder (SÅ SÖT KILLE!) och med en fin, röd gitarr. Allvarlig och spänd så att det såg ut som han skulle börja gråta, eller möjligen kräkas, av spänning och koncentration. Han hade övat i ett helt år, ju, för detta!

Killarna hade nog inte riktigt räknat med det, men fann sig snabbt och C hjälpte honom stämma gitarren (och rigga hans stärkare) och så fick han komma upp på scenen när det bara var ett par låtar kvar på setet och köra Highway to Hell. Och som han ÖSTE! Han kunde ju spela!

Publiken jublade och jag lyckades tränga mig fram till scenkanten och ta några bilder på honom. Efteråt kom hans mamma och tackade så mycket och tog med honom hem - klockan var ju nästan ett på natten och det är väldigt sent för små rockhjältar.

Det var ganska sent för oss också, som varit på benen sedan tidiga morgonen, men vi höll tappert ut en stund till medan vi drack mer öl och glammade med folk tills vi fick lift med Tina och André till hotellet där vi slängde oss i varsin säng och somnade som stenar, på nolltid. Jenny följde med dem och fick sova där.

Lördag: Vi hade ställt telefonen på väckning för att inte missa 10.20-bussen till Oslo och om jag var trött var det inget emot vad Kärleken var. Väldigt trött var han. Matt. Och det var inte enbart av sömnbrist... ;) Men vi kom med bussen och framme vid Sentralen mötte Jenny oss och så gick vi hem till henne för att slänga av ryggsäcken och ta en fika. Hon bor på Grönland, dvs en stadsdel som heter så. Det roliga med det namnet är att stadsdelen mestadels bebos av pakistanier...

Jenny delar en trea med tre andra tjejer och den är superfräsch och - som sagt - mycket central. När en av tjejerna flyttar tillbaka till Sverige för att börja plugga nu, får Jenny hela sovloftet för sig själv. Hon trivs så bra att hon vill stanna i Oslo. Om inte för gott så åtminstone för överskådlig framtid. Jag förstår henne!

Kärleken var fortfarande bakis och skakis och tyckte min idé att han skulle sova ett tag medan jag och Jenny strosade, var lysande. Så först gick vi en promenad i Botaniska, som ligger bara ett par kvarter från Jennys hem.

Helt ljuvligt ställe - mitt i stan men så lummigt och frodigt och tyst. Sedan gick vi upp i lägenheten, men Kärleken ville gärna sova mer så vi gick ut igen och vandrade omkring lite på gatorna och det kändes egentligen inte alls som Oslo utan mer som en exotisk basar av något slag. Många butiksskyltar var skrivna på urdu och det såldes skimrande tyger, ljuvliga kryddor, massor av frukt och grönsaker, spännande musik och ljuvliga små samosaliknande saker i små stånd i gathörnen. När vi traskat oss hungriga gick vi till Justisen i vars bar - Paragrafen - Jenny jobbar på helgerna. Vi satt på den fina, gamla innergården och åt pasta carbonara medan ett plötsligt regn vräkte ner. Som tur var hade en stor presenning spänts upp över gården så vi slapp bli dränkta...

Vid fem gick bussen mot Sverige och vi hoppade av i Årjäng där mina föräldrar mötte oss med stora famnen. Vi träffas verkligen för sällan, jag märker det just när vi ses. Och samvetet hugger tag i mig lite. Visst är det så att vi har en lite knas relation, min mamma och jag.

Men vi är ju inte osams eller så. Bara ruskigt inkompatibla. Min far, däremot, känner jag mig alltid bekväm tillsammans med. Jag känner att jag dock bör försöka vara mer aktiv i våra kontakter; det räcker inte med något mail i kvartalet. Jag lovade mig själv, när jag vaknade på morgonen och låg och funderade lite, att bli bättre på det området. Försöka skriva mail mycket oftare, ringa emellanåt och dessutom skicka lite rekorderliga snailmails och/eller vykort - det vet jag att de blir väldigt glada för! Jag varken orkar eller vill börja reda i varför min och mammas relation är så ansträngd och liksom opersonlig, jag ska nöja mig med att inte försämra den utan försöka hitta vägar att göra den lite bättre, utan en massa terapeutiska samtal.

Hursomhaver blev de verkligen förtjusta i Kärleken - fattas bara! - och det är ju en bra sak. Vi åkte ut till deras hus, som ligger på vägen mellan Årjäng och Arvika, och där pratade vi, drack kaffe, åt gott, lyssnade på jazz

(min far blir så lycklig när han får snacka musik med någon och han har verkligen - under framförallt 50-talet - sett många av "de stora" live) och njöt av stillheten. Det var en vilsam känsla att krypa ner i den lite smala gästsängen med Kärleken och ligga där och titta ut genom fönstret och se hur en nästan full måne vandrade förbi, så tyst, så tyst.

Söndag: Sov ganska länge. Vaknade sakta. Tassade ut i köket och hämtade en mugg kaffe och satt sedan ute på verandan och småpratade och tittade på svalor och kossor och tänkte på hur skönt det är ibland när livet går i lite långsammare takt. Inuti mig bor en liten romantiker som gärna skulle bo i hus på landet och dricka morronkaffe på verandan på sommaren och framför vedspisen på vintern. Men den lilla romantikern brukar få en välbehövlig knuff in i glömskan igen. Jag är inte personen som ska ha ett hus som ska underhållas, ved som ska huggas, snö som ska skottas - för att inte tala om att ha en trädgård att sköta. Nej, nej, nej. INTE. Been there - done that. Mysigt och fint. Men också jobbigt och bundet. Och tråkigt (trädgården!). Nej, lägenhet is da shit. Med balkong. Möjligen kan jag sträcka mig till en uteplats, men då måste man bo i markplan och det vill jag inte; då kan man ju inte lämna fönster och/eller balkongdörr öppna på natten eller om man så bara går ner till affären. Kommer det inte tjyvar och banditer och stjäl så kan man ge sig fan på att grannens katt smiter in och knöpar på äktamattan eller - ve och fasa! - klöser på högtalarna.

Nåväl - tillbaka till skogen. Otroligt nog bjöd söndagen på övervägande soligt väder så vi ägnade precis hela dagen åt att växelvis promenera omkring, fika, kolla på alla vackra och intressanta odlingar (jodå, jag förstår att uppskatta sådant, bara jag slipper anstränga mig med det), äta litegrann, promenera mer, fika, grilla ända tills det var sena kvällen och dags att sova. En riktigt avkopplande dag, på det hela taget!

Måndag: Efter en snabb frukost åkte vi ner till Kil för att hälsa på lillsyrran Malin och hennes familj och sitta i deras trädgård och fika och snacka och busa lite med lille Wiggo

... och ännu mindre Leo.

Fanny var hos sin pappa, så henne träffade vi inte. Men det kändes lite extra viktigt att träffa småkillarna eftersom jag inte känner dem så väl och ju har lovat syrran att komma upp och passa dem en helg i oktober, när hon och Per ska åka på lillsemester. Efter lunch for mina föräldrar tillbaka till skogen för några dagar (de bor ju i Örebro, annars) och Kärleken och jag tog tåget hem, via Göteborg. Vi var hemma vid halvtiotiden och det kändes som om vi varit borta mycket längre än bara fyra dagar. Även om vi haft en trevlig liten "tour" så var det skönt att fixa lite te, kolla mailen och sedan sova i sin egen, goa säng.

Tisdag - torsdag: Jag var lite trög i starten på tisdagen, men eftersom vi hade tvättid klockan tolv fick jag ju lov att sätta lite fart och när jag väl fått upp den (farten, alltså) blev det ingen hejd på mig. Jag städade (välbehövligt!) och pysslade, fiffade till badrummet, var lite kreativ på balkongen och fixade med växter och lite kuddar och ljuslyktor och så städade jag skåp och dammtorkade och sorterade skivor och böcker som kommit i oordning, och bakade bröd ...

... dammsög och torkade golven och planterade om ett par växter och fick äntligen ut ett par trista växter ur köksfönstret och ersatte dem med basilika, oregano, timjan och koriander (den ser en smula ledsen ut, koriandern... kanske kan man inte ha sådana i kruka inomhus?) och så googlade jag lite och visst kan man ha vitlök i kruka (man får blast som smakar milt av vitlök och som kan klippas ner i sallader etc) så jag tryckte ner några klyftor i en kruka och kom på att jag skulle vilja ha ett mer "rustikt" stuk på köket och så tog jag itu med den där megahögen med papper och block och grejer som belamrade arbetsbordet där den stationära datorn står och fick undan en massa och hittade mitt akvarellblock och de "nya" färgerna (som jag köpte i vintras, men glömde bort) och pratade med Johanna som ringde och var överlycklig eftersom hon fått lägenhet och det är inflyttning senast om tre veckor och så lagade jag spaghetti med köttfärssås till oss och två små Smulor som kom och var här och så lämnade jag in mina nio synnerligen försenade böcker på bibblan - som efter 2 påminnelsebrev tog ut 40 (FYRTIO!) kronor för hela förseningen (i min gamla hemkommun tog de ut 10 kr bok/vecka) - och köpte ett par stora växter till arbetsrummet och brände av några skivor till Jenny (Amy Winehouse: Back to Black och Johnny Cash: två av American-plattorna) och Matilda (Amy Winehouseplattan) och skrev långa brev till dem också och vykort med tack-för-senast till föräldrarna och lillsyrran och postade dessutom dessa och så var det plötsligt onsdagkväll. Någonstans mitt i allt detta sov jag ju också (tisdagsnatten...).

Allt detta grejande gjorde mig matt, gav mig en underbar känsla av ordning och struktur och ännu mer lust att vara kreativ och dessutom insåg jag att vi behöver en lagerhylla (som ska målas och stå på balkongen med diverse växter och ljuslyktor etc i), utökning av handduksförrådet, lite snygga förvaringslådor samt en snygg "avslutning" på Billyhyllan (eller någon annan smart och estetiskt tilltalande lösning) för att härbärgera all den SPRIT som plötsligen finns en masse i vårt skafferi, tack vare diverse resor under våren och sommaren. Skafferiet är iofs en okej förvaringsplats, men det känns som att sätta ljuset under skäppan när man i detta skåp rymmer godsaker som t ex en Caol Ila 1993 Distiller's Edition eller en 18-årig Talisker. Nu, käre läsare, behöver du knappast vara raketforskare för att inse vart jag vill komma med detta resonemang; till IKEA.

Närmaste IKEA ligger i Kalmar och jag tror vi ska åka dit imorgon, faktiskt, om inte vädret blir så fint att vi får lust att stanna hemma och njuta av det istället. Kärleken vet inte om det än. Jag ska nog berätta det för honom nu.

Men först ska jag brygga oss en kanna Blue Java och ta fram ett par av de där smarriga (och tämligen kalorisnåla) muffinsen jag bakade tidigare idag, när jag vaknat och hämtat mig från de sista två dagarnas energirush. Jag ska bjuda honom på detta och pussa honom lite i nacken.

It's a plan and "it's so cunning you could put a tail on it and call it a weasel"... ;-)