... i vilken vår hjältinna hittar böcker

(Franz Kafka)
Ärligt talat... Det var helt underbart när Kärleken väckte mig i morse, strax före sex, och pussades lite och sa "hejdå" innan han gick till jobbet, och jag bara kunde dra täcket över mig och somna om igen. En lång stund. Ända till halvtio, ungefär. Då gick jag upp, gjorde kaffe och knäckemacka och slog mig ner vid datorn. Först slösurfade jag lite, och hängde på Boarden, men så kom jag på att jag ju lovat Peter att han skulle få en DVD med det som blev filmat på Burg Herzberg, så jag började fixa med det istället. Det tog en stund, för jag hade lite annat som skulle brännas över på DVD också. Medan brännaren jobbade skrev jag ett brev till Peter som jag bifogade. Jag har fått sådan lust på att skriva "snailmails" på sistone! Och Peter är just en sådan person som vet att uppskatta det!

Framåt tolvtiden ringde Kärleken som han alltid brukar när han jobbar förmiddag (visst är han gullig?) och undrade om vi skulle ses på Fenix efter jobbet. Det tyckte jag var en utmärkt idé och så bestämde vi det, då.

Jag gjorde mig i ordning och kom på att skolexpeditionen öppnade idag, efter semesteruppehållet, och att det ju kunde vara en bra idé att kila inom jobbet och se om jag möjligen kunde få tag på mitt schema inför läsåret. Det kunde jag. Och vad skönt att jag gjorde det! Nu kan jag koppla av resten av veckan. Jag hör ju till de där som vill veta och då är det så befriande att få reda på hur saker och ting ligger till. Då kan jag koppla av helt och hållet. Och vad fick jag veta, då? Jo, att jag även det kommande läsåret får behålla mina korta fredagar. De är t o m kortare än förra året. En enda lektion (09.20-10.00)! WOHOO! Och även i övrigt kan jag ha samma ramtider som förra året. Dvs börja 07.45/08.00 (beroende på dag) och sluta 16.00/17.00 (beroende på dag). Dessutom visar det sig att jag ska ha en ganska massiv religionskunskapskurs med 9B, men att den avslutas till jul och att historiakursen med 7D (f ö min mentorsklass) börjar efter jul. Så istället för att bygga två helt [för mig] nya kurser nu, behöver jag bara fokusera på en. Gött! Jag känner mig så oerhört nöjd! Det ska t o m bli roligt att börja jobba igen!

Efter att ha småpratat lite med både I. på expen och min rektor Märith gick jag till biblioteket där jag dels lånade ett par böcker om att skriva böcker (jag måste sätta igång, bara, och se vart jag hamnar - tanken på publicering känns ytterst perifer i sammanhanget; jag vill bara skriva något) och Kafkas Processen. För länge sedan försökte jag läsa den, men tajmingen var inget vidare, antagligen för jag avslutade den inte. Nu känner jag plötsligen att tiden kan vara mogen så jag gör ett nytt försök. Dessutom försökte jag få tag på Marcel Prousts Noveller som min far håller på med och varmt rekommenderade mig. Men tji fick jag - den hade de inte.

















Jag får väl kolla om jag kan köpa den på nätet, istället. På spaning efter den tid som flytt får anstå.

På väg till Fenix gick jag vägen om vårt lilla torg och postade brevet/DVDn till Peter. Solen gassade och jag var snudd på överhettad när jag sjönk ner i skuggan på trappen till konditoriet för att invänta Kärleken. Vi fikade och hans dotter E. kom förbi som allra hastigast och växlade några ord. Som vanligt hälsade vi lugnt och vänligt på varandra men för övrigt höll jag mig ytterst passiv; jag vill att hon ska stå för de flesta initiativen i våra kontakter - det känns bäst så. Så drog hon vidare till kompisarna och vi bestämde oss för att ta vägen om sjön hem. När vi passerade drop-in-frisören vid stationen kom Kärleken på att det kanske vore läge att ta den där klippningen han dragit på så länge så jag smet in på bokhandeln en stund för att köpa en liten anteckningsbok. Och visst hittade jag en liten bra att ha i fickan, men dessutom en större dito som säkert blir bra att ha till något. I boklådan utanför hittade jag också - till halva reapriset - Grynets Bok som blir en utmärkt julklapp till systerdottern Fanny.











Inne i affären hade de "Köp fyra pocketböcker - betala för tre" och sådant har jag så svårt att motstå. Så det blev två Stieg Larsson:



















Män som hatar kvinnor...


















och Flickan som lekte med elden, Jonas Gardells Jenny samt Emma Hambergs Linas kvällsbok 1 & 2.














Den sista boken ska bli en födelsedagspresent till Kärlekens E. när hon fyller 15 två dagar efter det att min Matilda fyller 25. (Och... jag har världens huvudbry när det gäller present/er till henne... Vad ger man en flicka som har i stort sett allt? GAH! Jag får grubbla vidare...)

När jag shoppat klart gick jag in på frisörsalongen där det just blev Kärlekens tur. Jag vågade knappt titta när han blev klippt utan satt och bläddrade i dagens Östran. Men som tur var kapades bara topparna - jag var orolig att han skulle få för sig att klippa sig kort, eller något. Man vet ju aldrig och jag älskar hans långa, mjuka hår och att dra fingrarna genom det. Nu blev det dock ingen katastrofklippning och håret känns bara ännu mer lekvänligt...

Tillbaka i hemmets vrå pysslar vi mest. Kärleken har en intensiv musikperiod igen och både spelar mycket själv och lyssnar på allt möjligt, nytt som gammalt. Jag läser mycket. Började med Jenny och även om jag inte kommit så långt känner jag att det är en bok som kommer att bli tuff att läsa, hur tunn den än må vara.












Jonas Gardell må vara lite fjantig emellanåt, men han har en kuslig förmåga att sätta huvudet på spiken. Inte minst när det handlar om mitt/hans/vårt gemensamma sjuttiotal. Inte så att vi kände varandra - nej, men det han beskriver kring sin egen uppväxt känns så välbekant att jag ryser ibland. Beskrivningarna av skolan, inte minst. Den skola jag avskyr och skulle skriva om själv om det inte vore så... tungt. Skolan där det kändes som att mobbning och utanförskap bara var ens eget problem och inget man någonsin kunde, eller skulle, besvära vuxenvärlden med. Inte ens när jag fick magproblem (ständig värk) lyckades någon uppmärksamma hur jag hade det. Och jag hade det inte värst. Jag var ju inte aktivt mobbad. Bara osynlig. Osedd. Utanför. Inte så konstigt egentligen, med tanke på att jag så ofta var ny i klassen. Och mina föräldrar tyckte ju bara att skolan var ett onödigt ont och även om de givetvis inte ville jag skulle fara illa så kände jag att de tyckte det var en bra sak att jag inte bondade så hårt med andra barn... barn som inte var som vi... (att växa upp i en sektliknande organisation sätter sina spår, tro mig... Och då är mina föräldrar ändå väldigt pragmatiska jämfört med sina trosfränder...).

Kanske skulle jag skriva om detta. Men... orka. Eller... Hmm...

Jag tar en mugg kaffe och funderar på det en stund, tills Kärleken släpper gitarren och kommer och kramas med mig, en stund.











(Är du lönsam, lille vän? Peter Tillberg, 1972)