Och det är mycket. Om det är något jag lärt mig av mina studieår, t ex, så är det hur lite jag egentligen vet. Och hur det känns som att jag vet mindre och mindre ju mer jag lär mig - eftersom jag ju upptäcker allt som återstår att lära mig...
Jag och en Vän pratade igårkväll. Vi började prata om lutheransk moral, vad den kan innebära och hur otroligt lite vi vill ägna oss åt sådant. Vi pratade om hur även de mest sekulariserade människor uppvisar så tydliga tecken på en långvarig, lutheransk prägling - som om den nästan satt i generna. Jag kom att tänka på gamle Max Weber vars Den protestantiska etiken och den kapitalistiska andan ger vid handen att just den protestantiska inställningen att Gud gillar hårt arbete, att man lyckas och tjänar pengar men inte förhäver sig, blir stor på'at (som di säger på sina håll i Småland) utan fortsätter leva ett nästintill asketiskt, strävsamt och Präktigt liv har gjort västerlandets kapitalistiska utveckling inte bara möjlig utan också så framgångsrik. Och så pratade vi om det och gled mer och mer in på politiska tankar... bort från Luther och Jante...
Vännen hade noterat att jag ofta blir lite tyst när samtalet glider in på politik. Jag sa att det inte är så konstigt; jag har ju inte för vana att uttala mig tvärsäkert om saker jag inte vet något (eller väldigt lite) om. Politik är ett sådant område.
Men jag skulle vilja veta mer. Förkovra mig. Fördjupa mig. Kunna delta i samtal om politik med samma hyfsat lediga ansats som jag kan prata religion ur många olika vinklar och många olika aspekter. Slippa känna mig dum, helt enkelt. Men hur fan gör jag? Kan man gå en översiktskurs i politik? Alltså... jo... det kan man givetvis. Men... är det vad jag vill? Är det vad jag behöver?Jag läser DNs ledar- och debattartiklar, försöker hänga med i skolpolitiska frågor... ja, jag har ju t o m läst Det kommunistiska manifestet. Och Det andra könet.
(Simone)
Och Nina Björks böcker (feminism är i högsta grad politik). Jag prenumererar på Ordfront och Bang! och får eksem av folkpartistiska utspel. Det får jag. Jag källsorterar och försöker på andra sätt ta miljöhänsyn i min vardag. Det gör jag.
Mitt problem är att jag snabbt blir uttråkad. Tappar fokus. Tillåter mig att avledas.
Vad är hemligheten med att hänga fast så länge att intresset vaknar till liv?
Sådant tänker jag på ikväll, i mitt kök hemma i Emmajävlaboda igen, över ett glas rött och lite Neil Young - On the Beach - på stereon.
Det är faktiskt gott att vara hemma, me lovely ones. Nu när jag vet att jag snart ska iväg igen.
Inlägg
4 kommentarer:
Fast det är vanskligt att vilja kunna nåt om nåt som man inte finner nog intressant för att skaffa sig kunskapen.
Känner på samma sätt för politik, och har sagt exakt detsamma som du på ett forum, där de diskuterade Ex-Jugoslavien.
När jag sa att jag ogärna yttrade mig om nåt jag vet så lite om fick jag heta FEG. FEG? Var då?
Hoppas vi ses snart igen. Och vad snygg Simone var på den bilden, ujujuj.
Det är när folk "vet" saker om politiken som den blir dogmatisk och farlig. Aldrig fel med sunt bondförnuft, känsla och intuition. Att ställa sig lite provokativt oppositionell. Det jag gillar mest att läsa är Ordfront Magazin och Aftonbladet Kultur/Debatt som främjar debatt mellan olika tänkvärda skribenter. Själv tycker jag det är kul att leka lite i mina bloggar som när jag kallar Fp ett farligt "extremistparti" (därmed inte sagt att det inte är sant). ;-)
Luthers lilla askes är föga uppkåtande. Men kalvinismen och predestinationstanken tycker jag tar alla pris: Gud har på förhand valt vilka det ska gå bra för. De som snålar och gnider och blir förmögna på andra får det bra även Där Ovan. Då gillar jag den muslimska tanken bättre: man får det bättre i Paradiset ju mer man njuter av sex med sin make/maka! Tror mer på att dela med sig och göra andra glada! I sänghalmen som i politiken! =)
"Dela med sig... eller snåla..." *trallar lite* :D Men visst har du poänger i det du säger!
Vad gäller politiken är jag inte ute efter Den Partipolitiska Sanningen (för den finns ju lika lite som Den Religiösa Sanningen gör det) - jag vill bara inte känna mig så jeffla nollad, som jag kan göra ibland. Vad jag vill och tycker vet jag ju redan - har bara svårt att utrrycka det i politiska termer. Kanske är det tänka och filosofera lite mer jag ska göra, bara?
Äh, politiska termer är bara orwellskt "nyspråk", även kallat "ordbajsande"! Skrattade när jag såg att Mona Sahlin nyligen kommit ut med en bok om retorik! ;-D
Skicka en kommentar