... i vilken vår hjältinna bland annat hyllar minnet av Uwe

... eller snarare hans underbara vegoburgare, utan vilka Burg Herzberg vore en kulinarisk smaksensation fattigare. Hyllningen bestod i att jag testlagade mig en sådan burgare själv och minsann om den inte blev riktigt god. Inte Uweklass, dock. Det är ju givetvis omöjligt.





















(Malte på scen)
Herzburgaren är superenkel. Man tar ett par dl havregryn och dessa blandar man med goda kryddor. Jag valde curry, spiskummin, lite torkad red Hot Chili, salt, ett par varv med svartpepparkvarnen, en nypa cayenne och lite vitlök samt en tesked röd currypasta. Sedan blandade jag ut härligheten med knappt 2 dl vatten och ställde det i kylen att svälla ihop medan jag tog cykeln ner till byn för att handla tvättmedel och minifraîche, gå till bibblan och hämta en beställd bok (The Holy Household. Women and Morals in Reformation Augsburg av Lyndal Roper), låna två andra böcker (Gösta och genusordningen - feministiska betraktelser av Yvonne Hirdman och Proggen - musikrörelsens uppgång och fall av Håkan Lahger), hämta ännu fler böcker (beställning från Bokus: Alvtegens fyra Skuld, Saknad, Svek och Skam samt Ulf Lundells Vädermannen), hämta ut en tågbiljett (så jag tar mig hem från Kil/Karlstad på måndag) och - slutligen - droppa in hos Rosika och få topparna kapade (håret, alltså).
















(Patrik och Peter)
När jag kom hem pratade jag en stund med Agneta i telefon samtidigt som jag satte på lite ris. När vi pratat klart tog jag fram havresmeten ur kylen, la en liten, liten klatt Bregott med havssalt i stekpannan och klickade i havresmeten. Medan herzburgarna fräste i pannan tog jag fram minifraîchen och rörde ner lite vitlöksgrillkrydda till en kall sås. Jag hade mer avancerade planer för såsen men insåg att jag inte hade lust att vara pyssligare än så, just då. Sedan åt jag herzburgaren med riset, den kalla såsen och skivade tomater. Ska det vara på riktigt ska det vara ett fluffigt bröd istället för ris (jag tror nog att ett ciabattabröd skulle kunna funka, t ex) och remouladsås - men min variant fungerade fint. Det var hett och gott! Skitfiffigt, dessutom - havregryn och lite krydderier har jag ju alltid hemma.

Helgen var fin, varm och rolig. Den bjöd på både en stilla kväll/natt vid en spegelblank sjö där fladdermössen jagade små insekter precis över vattenytan och skogen stod så tyst, så tyst och på ett långt, stilla samtal. Jag satt på huk vid vattenbrynet mitt i natten och borstade tänderna i kolmörkret och försökte att inte tänka på filmer där hemska saker dyker upp ur djupet och hugger tag i tappra hjältinnor för att sedan dra ner dem i djupet. Inget sådant hände. Lyckligtvis. Kanske är jag inte tillräckligt tapper? ;-)

På fredagsmorgonen drog vi vidare mot Tolg, som ligger sådär riktigt bullerbygulligt vid Tolgsjöns norra ände, ca tre mil norr om Växjö. Lite senare anslöt Anna och Morten, med sina två tjejer och husvagn och efter att ha hjälpts åt (hmm.. nåja...) att resa förtältet (varvid yours truly fick en nedfallande takpinne i pannan så blodet skvätte) slog vi oss snabbt ner med vin och småprat. Peters trogna iPod stod för den musikaliska biten. Värmen var tryckande och till slut såg vi ingen annan råd än att gå de 150 metrarna ner till sjön för att ta oss ett dopp. Jag kan inte för mitt liv minnas när jag sist badade i en insjö - men det lär ha varit minst 25 år sedan... - men till och med jag hoppade i plurret, som var överraskande friskt och skönt! Hur bottnen såg ut vill jag dock inte ens tänka på; insjöbottnar är vidriga.

(Lisen, Anna, Johan, Peter)


















(Lynn)




















Frampå kvällskröken laddades grillen och vi åt nygrillade jätteräkor och annat smått och gott. En brasiliansk kille, bosatt i Tyskland, som camperade i närheten med sina kanotpolare kom förbi och blev sittande en god stund. Det blir inte roligt om jag ska försöka skriva om det här, men hade ni varit med hade ni fattat hur galet roligt det blev när Peter skulle försöka förklara för killen (som kan ha hetat Frederico - eller inte) vilka Monthy Python var och varför vi tyckte det var hejdlöst roligt att sitta och citera Fawlty Towersrepliker. Killen fattade inte. Men han verkade trivas med oss i alla fall.
















(Morten)
När kvällen definitivt gått över i natt fick vi besök av Patrik och Johan som är två av de fyra eldsjälarna bakom Tolgstockfestivalen. De skulle övernatta på scenen för att kunna hålla all dyrbar utrustning under uppsikt och skulle bara kvista förbi i all hast och säga godnatt till oss. Joråsåatteh... Två timmar senare var de fortfarande kvar och vi var lagom hesa efter en rejäl omgång beatlesallsång som så småningom övergick i Zappaallsång - men då med färre deltagare eftersom det inte är så många som kan hans texter.

Jag är glad att mina barn är vuxna och utflugna. Det tänkte jag då Lisen, 10 år, väckte oss alla redan före nio morgonen därpå för att få sällskap till ett morrondopp i sjön. GAH! Men... det är en så oemotståndligt positiv och rar unge att hon givetvis fick som hon ville - om än med viss fördröjning - och än en gång trotsade jag allt vad principer heter och badade. Det var nästan ännu skönare än dagen innan!

Borta i själva byn ligger en liten lanthandel och en servering som kallas Pannkakshuset (som är väl värt ett besök för den som är i krokarna!). Jag och Morten gick med flickorna för att köpa lite godis och vatten och när vi var en bit på väg ringde Peter för att säga att Johan bjudit oss alla på kaffe hemma hos honom, om vi ville. Klart vi ville! Han och hans familj bodde idylliskt (såklart!) i ett hus från förra sekelskiftet, ungefär, med en fantastisk trädgård runt om. Det kändes fint att sitta i svalkan under parasollet ett tag och dricka iskallt vatten. Och kaffe, dårå.





















(Johan)
Efter fikat traskade vi tillbaka och badade lite mer innan det var dags att göra sig klara till själva Tolgstock, då. Jag blev rätt nöjd med min utstyrsel även om huvudkluten ganska snabbt for av. Varmt och jobbigt och jag gillar egentligen inte att ha huvudbonader på mig överhuvudtaget. Fullt med folk - ca 400 vilket var rekord - och okej mat (dock inte skeppsskorpor och rom, som jag hade trott...) och allt bättre musik vartefter kvällen framskred. Claes Yngström och hans Sky High levererade skönt gung, gycklare bjöd på en eldshow och kvällen/natten avrundades med lokala hus- och coverbandet Zebrakings som var tajta och underhållande. Publiken var mycket tacksam! Himlen hade försiktigt börjat ljusna lite när vi traskade tillbaka till campet för några timmars sömn innan det var dags att packa ihop och åka hemåt, var och en på sitt håll.

~~~~~~~~

Det känns konstigt att komma hem när man varit borta så länge. Lägenheten känns lite främmande och luften är instängd. Posten ligger i en stor driva innanför dörren och måste sorteras så inga räkningar trillar bort. Det tar lite tid att landa. Dock levde alla mina växter och ett par av dem har dessutom växt till sig!

Och imorgon reser jag igen. Nu blir det Oslo och ett par dagar tillsammans med Jenny där innan jag drar vidare till Kil/Karlstad för att tillbringa helgen där, tillsammans med mina systrar, lite syskonbarn, en svåger och kanske rentav mina föräldrar (åtminstone på fredagen). Hej och hå.

Nu mörknar det rejält; jag tror det är ett ordentligt åskväder på gång. Härligt! Luften är kvav och luftfuktigheten hög. Ett hejdundrande åskväder med efterföljande tokregn vore absolut underbart!

Until next time, me lovely ones!

A bonus feature -> Hur man bäst använder en sabel av plast: