... i vilken vår hjältinna ägnar sig åt sig själv

Igår vaknade jag före åtta. Jag låg kvar en stund i sängen och läste ut Drouggeboken. Den ger mig både obehagskänslor och energi... Sedan rullade jag mig ur sängen och apterade kaffebryggaren så att kaffet var klart när jag klev ur duschen. Det fick bli mina FinFredagskläder och så styrde jag kosan mot stationen där jag tog tåget in "till stan", som de säger här när de menar att de åker in till Växjö. För mig låter det som att byn här skulle vara något slags förort till Växjö, men med tanke på avståndet och den mellanliggande storskogen känns satellitkommun isåfall närmre sanningen.

Att åka tåg in till "stan" går betydligt snabbare än att köra bil. Bilvägen (25:an) är dessutom fruktansvärt trist att köra/åka så tåget vinner även i det avseendet. Jag lyssnade lite på min mp3-spelare (en gammal Creamplatta) och skrev lite analoga grejer och vips! så var jag framme. Mitt huvudsakliga ärende var att köpa mig ett par nya träningsskor och jag var fast besluten att den här gången skulle det få bli ett par Nike. Och ändå kom jag hem med... tada!... ett par svarta Reebok som är intill förvillelse lika mina förra, som i sin tur är snarlika de jag hade dessförinnan.
Förklaringen ligger i att jag i och för sig gillar svart, men att Reebok dessutom verkar tillverka sina pjucks med direkt adress till mig. Jag bara tar dem på mig och sedan är det som jag alltid haft dem. De stöder där de ska, släpper efter där de ska, skaver aldrig och fjädrar så skönt när jag går. Den här gången var priset dessutom alldeles tacknämligt - jag kom undan med blotta förskräckelsen som i det här fallet handlade om åttahundra spänn. Jag trodde inte jag skulle hitta något bra under tolvhundra.

Men skorna köpte jag på slutet av mitt stadsstros. Orka kånka omkring på en skokasse i butiker och på fik. Jag gick till Lagerhaus och köpte... inget! Det ni. Men jag bunkrade lite hårfärg hos en söt kille med halvlånga polisar. Jag tror han var straight, dessutom. Inte för att det spelar mig någon roll - jag skulle ju bara handla av honom - men det var en sådan där nanosekundsreflektion jag gjorde. Sedan gick jag in på H&M i samma galleria och köpte på mig några tajta, billiga toppar. Inte bara för egen del - de är en del i ett av mina små "projekt"; jag ska förse dem med texter och sedan skänka dem till bl a mina döttrar (som jag hoppas inte läser det här, för då försvinner ju överraskningseffekten till viss del). På Panduro hade de färgtuber med glitterfluff för textskapande, men tyvärr inte i mörkrött som jag ville ha. Jag får nog kolla över nätet vad som kan finnas att beställa där. Dock köpte jag en svart och en silver. En riktigt snygg lila har jag redan härhemma.

I övrigt blev det mest små attiraljer som rengöringscrème, lite underkläder (jag besparar er detaljerna där) och en svart, virkad sjal på Indiska. Den blir både snygg och varm till mina lila tröjor.

Solen värmde något alldeles underbart och min svarta, korta kappa kändes varm och tung. Jag ville sitta ute i solen och dricka kaffe men det fanns tyvärr nästan inte en enda uteservering kvar. Jag gick bort till Askelyckans, men där är ju jämt så tjockt med folk. Det var kö nästan ut på gatan och serveringen i trädgården såg ut att vara knôkafull. Så jag vände och traskade bort till Wayne's istället. Där brukar vara mysigt att sitta men just den här dagen kändes det mest instängt och inte blev det bättre av en tvååring som vrålade sig igenom halva min fika. Stackars unge - och stackars föräldrar.

Men det var ändå gott att gå där på stan mol allena bland allt folk, titta sig omkring och bara vara. Jag gillar det. Skulle utan problem kunna tillbringa timtal ensam med att bara sitta någonstans, sippa på en kaffe och glo på folk. Ett underskattat nöje!

Frampå dagen tog jag tåget hem igen och lagade lite middag. Tänkte sova middag, men sömnen ville inte infinna sig så jag skrev lite istället och började med Penetrering (Drougge...). Jag gillar hennes språk! Jag vet att jag läste någon av hennes tidigare böcker (kan ha varit Slyngstad events) utan att riktigt gilla den. Men ibland är det bara så att jag är kalibrerad för något helt annat. Jag ska ge den en ny chans, tror jag.

Kvällen framflöt stilla i min tevesoffa med en stor skål popcorn, teven gick lite på tomgång med Postkodmiljonären och liknande lördagsprogram. Att kalla dem lättsamma är en underdrift. Vore de inte inuti teven skulle de segla iväg upp mot taket som heliumballonger. Fötterna på bordet, laptopen i knät (var har man annars en lap top?), kuddar bakom ryggen och kaffe i muggen. Jag fick en del skrivet samtidigt som jag pausade med slösurfande lite här och var. Rätt vad det var zappade jag över och insåg att jag missat en isländsk film som verkade bra. Men jag vill se en film från början; inte ramla in någonstans halvvägs. Synd.

Lite msn'ande hanns också med, mestadels med Johanna och Linus som bägge skulle ut på festligheter; Johanna med kompisar i Falkenberg och Linus med sina nya roomies i Gol.

Grannarna här hade fest men störde inte särskilt mycket; det var väl mest vid två-tre när alla skulle ut och hem som det blev en del larmande ute i trappuppgången. Inga foppatofflor där inte; bara genuina träskor, av slamret att döma. Ganska mycket gap-und-schkrik (intern terminologi som bara mina barn kopplar) ute på parkeringen också innan de rullade iväg. Men jag störs inte av sådant. Då var det värre när tjejen vägg-i-vägg verkade få tjockt med spö av sin pojkvän. Lyckligtvis verkar hon ha gjort sig av med honom för där är lugnt och stilla igen - med diverse avbrott för tevespels- och musiklarmande, dårå.

***

Idag är det vad SMHI kallar "växlande molnighet med uppehåll" och jag samlar mig för att gå Långa Rundan. Den jag gick förra söndagen i ösregn och i onsdags i strålande sol, med resten av skolan. Jag utmanar Reebok och tar på mig nya skorna. Jag lär inte få skav av dem i vilket fall.
Mp3-spelaren är laddad, jag har spring i benen och en smula söndagsångest. Veckans som kommer kan bli stökig; jag har blivit ombedd att eventuellt ta hand om hemundervisning för en tjej en vecka, eller tre, men har inte fått något besked än om hur det blir. Så jag vet inte om jag ska planera för vikarier, eller ej. Jag vet inte vad jag ska jobba med tillsammans med henne, om det nu blir av. Jag vet inte ens var hon bor, förutom att det är ute i bushen någonstans och det innebär att jag måste boka en bil från jobbet; en sådan där med jobbigt alkolås. Inte för att jag har någon alkohol i kroppen, men låset är lite lynnigt på de där bilarna. Man ska blåsa ut på ett visst sätt och med ett visst tryck och sedan inhalera enligt samma skumma kriterier och det brukar vara ett himla meck innan man kan starta eländet. Som smör på fläsket ska alla skriftliga omdömen om niorna vara inne senast fredag och jag fattar inte hur jag ska hinna det om jag ska gå in och bryta schemat...

Ska bara dricka ur kaffet först och få på mig träningskläderna. Behöver rensa hjärnan, tror jag!