Helgen förflöt oväntat lugnt och ändå är jag helt slut efter att ha ansvarat för tre barn som inte är mina egna, under några dagar.
Jag fick verkligen prova på det mesta som har med småbarnslivet att göra - bajsblöjor, nattvak, skrubbsår på knäna, vällingkok, bubbelskratt, mariekex som flyter omkring i upplöst tillstånd i äppeljuice, småbråk, sagoläsning, mys i knät, Playhouse Disney, lördagsgodisinköp, tidiga mornar, bulor i huvudet (inte i mitt huvud men väl i lille Wiggos; hans snälla farmor hämtade honom till lördagsgympan och han skulle springa in i en av de studsmattor som hängde längs väggarna. Alla väggar utom just den han sprang in i, vill säga), förtitretton oroliga samtal från barnens mor, lekparksbesök, popcorns- och Nanny McPheemys med Fanny (10 år) i soffan, när småbrorsorna däckat på fredagskvällen, lövkrattning och simövningar i de lövhögar vi rafsade ihop. Bland annat. Jag är glad att den tiden ligger bakom mig, vad gäller mina barn. Men det var en rolig helg och de är ljuvliga ungar!
Fanny visade en film hon gjort i skolan, som avslutning på ett medeltidstema och det var övertydligt på ett nästan absurt sätt hur flickorna var prinsessor, hjälplösa små våp i långa fladdrande kjolar som mest utgjorde dekorativa inslag och var publik i killarnas synnerligen utdragna fäktscener. Men de såg ut att ha väldigt roligt allihop, och det är väl kanske ändå det som räknas. Eller?
Nu är det sista veckan innan höstlovet och jag lägger i överväxeln för att orka. Det är mycket som ska falla på plats och sedan är jag ändå inte ledig nästa vecka, mer än torsdag och fredag. Fast jag har tagit ledigt på måndagen eftersom jag ska upp till mina norskebarn och hälsa på i helgen, och ska det överhuvudtaget vara lönt måste jag åka upp på fredag och hem på måndag. Men då hinner jag både stanna till i Oslo (Jenny) på uppvägen, vara i Hemsedal (Linus och Matilda + pojkvännen Rille) två dagar och sedan åka tillbaka ner till Oslo på söndagskvällen, sova hos Jenny och strosa lite i Oslo innan det är dags att ta tåget för sista etappen hem. Logistiken vid en sådan här tillsynes enkel weekendresa är omfattande... Men det är det värt; jag saknar dem så mycket! Det ska bli spännande om mildvädret består så jag kanske kan få syn på någon av björnarna som driver omkring däruppe och inte alls vill gå i ide. Några långa promenader lär det inte bli - jag möter hellre varg än björn, såklart - men kanske en fotosafari med bil?
Jag köpte en bok häromsistens; Konsten att hålla ihop. En handbok i kärlek av Malou von Sivers och Lennart Lindgren. Jag läser i den emellanåt och finner den både välskriven, underhållande, intressant och vardagsklok. Jag tror inte på något vis att en bok kan tillhandahålla en snabbfix - oavsett ämne - men den kan ge inspiration, eftertankar och sätta mina tankehjul att snurra åt mindre vanliga håll. Ibland kan den också bekräfta något jag själv känt till eller känt av. Eller ge små tips att använda, om än en smula modifierade.
Den här boken innehåller allt detta. Den är nog inte tänkt att sträckläsas utan just att användas som en liten uppslags- och idébok. Här är en passus jag funderar kring mycket just nu:
"Under förälskelsen är det mesta enkelt och lustfyllt. Den stora uppgiften har varit att säga ja till varandra, att lägga en grund där man arbetar tillsammans för att skapa något gemensamt. Även om förälskelsens fas kan rymma osäkerhet och konflikter är det framförallt sammansmältningen, föreningen som är och ska vara i centrum.
Så är inte fallet i fördjupningsfasen, en period som egentligen inte går att undvika även om man kanske både vill och anstränger sig för att göra det. Man kan även kalla denna period för urskiljningens fas, en tid då man skiljer ut sig från varandra, men ändå vill fortsätta att leva tillsammans. Det här är en svår tid för många par. Samtidigt är det också den mest utvecklande perioden för en relation. Under den här perioden är den stora uppgiften att söka sitt eget jag igen, samtidigt som man håller kvar ett vi med den andre. Detta är ofta komplicerat. [...]
Nu handlar det inte bara om att tala om hur man vill ha det i en enstaka fråga, vilket kanske leder till att man får en konflikt runt denna, utan nu säger man även nej till sin partner och relationen vid vissa tillfällen. Båda två som individer med sina olika personligheter framträder allt tydligare, vilket leder till fler konfliktsituationer. Förhållandet blir därför mer komplicerat. Samtidigt som ni båda fortsätter att bejaka varandra i vi-bygget, börjar ni nu också avvisa varandra och den gemenskap ni byggt upp. Nu uppstår många fler frågor som ska lösas och ni tvingas alltmer sätta er ner och ha fördjupade samtal med varandra. Det är bra att ta tag i dessa svåra samtal och lösa frågorna, annars riskerar ni betydligt större problem senare.
Det händer de flesta par att de får svårigheter och problem i den här fasen. Detta beror dels på att frågorna paret ska hantera är komplicerade, dels att det är många frågor som samtidigt ska hanteras. Dessutom är man fortfarande ganska otränad på att samarbeta i motvind.
I den här fasen utvecklas ett nytt samspel där man inte lika självklart söker ett samarbete. Det leder till att man först kommer ifrån varandra för att därefter komma varandra nära. Här hittar ni varandras starka sidor, men också varandras svaga sidor. Man kan säga att man på ett sätt uppstår som en ny person för den andre igen.
Under perioden dyker det upp en rad laddade frågor som kan vara hotande både för dig själv och för din partner. Är det här verkligen rätt? Kanske är det bättre att vi skiljer oss? Man börjar bli ambivalent i sitt förhållande. Ena dagen känns det som vi har ett bra förhållande och nästa dag känns förhållandet dåligt.
Beroende och oberoende finns med från förhållandets första dag, men nu blir det alltmer påtagligt. Under förälskelsen är detta inte lika framträdande, men nu leder den här frågan till djupa diskussioner. [...]
När man som individ börjar framträda blir olikheterna tydligare. Det som under förälskelsen var enkelt blir plötsligt svårare. Man är inte längre överens om allting, det är svårare att hitta samförstånd och det blir allt svårare att hitta samspelet.
Det här kan låta dystert och det känns ofta tungt och hopplöst. Men försök att se att arbetet rymmer möjligheter istället för att bara fokusera på hur tungt det blivit."
Igenkänning, någon..?
Nu: Baka ut brödet och hämta upp tvätten. Sedan ska jag ta mig ett varmt bad, tända ljus och så småningom laga te och avnjuta det med nybakat bröd.
Och eftersom det är Stora Citeringsdagen idag så avslutar jag med ett annat, mycket vackert citat, ur Rainer Maria Rilkes "Letter to a Young Poet", som i flera år prydde mitt kylskåp. Kanske ska jag skriva det riktigt fint och sätta upp igen?
"Have patience with everything unresolved in your heart and to try to love the questions themselves as if they were locked rooms or books written in a very foreign language. Don't search for the answers, which could not be given to you now, because you would not be able to live them. And the point is, to live everything. Live the questions now. Perhaps then, someday far in the future, you will gradually, without even noticing it, live your way into the answer."
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar