... i vilken vår hjältinna får en komplimang

- Du? Magda? frågade arbetskamraten T idag.
- Jaa? svarade jag lite frågande.
- Tycker du om komplimanger?
- Joodå... Gör inte alla det, om de är ärligt menta?
- Då vill jag säga att du har vackra och bra tankar.
- Tack, sa jag, och blev alldeles varm inuti.

Ibland är en liten omtanke allt som behövs för att lyfta en lite småglåmig oktobertisdag till en fullt uthärdlig och till och med ganska trevlig nivå.

Dessutom har jag haft en rolig och bra arbetsdag. Klassen jag har i religion är grymt krävande, jag är som ett utsketet äpple efter varje lektion. Men fan vad kul vi har!

Och även i övrigt känner jag en en viss optimism och stilla glädje. Kanske kan livet ändå ta en fin vändning, igen.