... i vilken vår hjältinna dravlar vidare

Long time no see, känns det som. Detta trots att det ju bara är fem dagar sedan sist. Jag sköter min andra blogg betydligt sämre. Måste bättra mig där.

Nu är det höst. Egentligen har det varit höst ett bra tag, men nu känns det sådär oåterkalleligt underbart! Kalla, frostiga mornar, mörka kvällar och antingen soliga dagar med hög klar luft eller paraplyväder. Jag gillar det också. Paraplyvädret alltså. Det är dagar för vänner, långa promenader och hemkomst med te och tända ljus eller en mustig köttgryta och hembakat grovbröd. Och kvällar för vänner, vin, sällskapsspel och skön musik.

Apropå skön musik - titta här:












Visst är den vacker? Jag har gillat Winnerbäck i åratal utan att någonsin lyckas se honom så detta ska bli roligt! Visserligen är det en bit till Karlshamn, men det får ordna sig. Förra veckan införskaffade jag ju Daugava och den går varm här!

Långa promenader, ja. Jag tar sådana (av powerkaraktär) varje dag och jag har förlängt dem lite så att de nu alltid är bortåt en 8-9 km. Mer hinner jag inte efter jobbet innan det mörknar. På helgerna däremot försöker jag ofta få till åtminstone en mil. Ljuvligt är det! Idag skippade jag det, dock. Jag vet inte.... Jag har varit frusen och lite trött hela dagen. Och jag försöker lyssna inåt. Inte göra det som inte känns bra. Men imorgon är det på'at igen! Då är det ju tisdag och därmed är det dubbelpass som gäller: powerwalk och Nautilus!












I lördagsmorse var jag uppe tidigt och powerwalkade och gymmade. När jag gick hemifrån vid niotiden var det 3 minusgrader och solen sken. Jag kände att det var läge för lite bilder så jag tog med Stora Leksaken (som i det här fallet alltså är en kamera, mind you...) för en extra sväng i något mer normalt tempo.


















Helgen har i övrigt förflutit i långsamt tempo. Det har känts lite kluvet; både välbehövligt med paus från vardagslivet som kan vara krävande emellanåt men jag har också känt av en stor saknad och längtan, främst efter mina barn men det var också länge sedan jag träffade mina närmaste vänner nu och det behöver jag göra ibland! Det kanske vore läge att invitera dem på en promenad-, spel- och god mathelg till ackompanjemang av gott vin? Det tål att funderas på! Men jag hinner ju fundera ett bra tag; de närmaste helgerna är jag ganska upptagen. Inför den stundande helgen smider jag som bäst planer med systerdottern Fanny, 10 år, hur vi ska kunna mysa ordentligt på fredagkväll när småkillarna somnat. Just nu lutar det åt godis, popcorn och Idol på teve.

Syrran och hennes sambo firar någon slags jubileum (jag har inte riktigt koll på vad - men kanske har de varit förlovade i fem år?) och ska åka till Stockholm för att enbart ägna sig åt absoluta vuxensaker som att i lugn och ro avnjuta La Traviata på Kungliga Operan och Kinautställningen på Östasiatiska Museet. Och för min del är det payback time; så många gånger som syrran ställde upp i sin ungdom och var stand-in för mig när mina barn var små så är det bara att spotta i nävarna och ställa upp tillbaka, nu... Så jag ska åka till Kil (ett par mil utanför Karlstad). Och jag tycker det ska bli roligt. Jag behöver ju inte uppfostra de små liven utan kan med liv och lust gå in för att skämma bort dem å det grövsta. Jag tar med mig godis, någon bra film de inte sett och så såpbubblegevären, förstås! Sedan ska vi belägra deras grannar, eller nåt.

... och en fundran... Jag såg i söndags att det ska bli en stor Kinautställning på Kalmar Slott under 2008.

















(Kalmar Slott)
Vågar man kanske hoppas på att det är samma utställning som på östasiatiska? Hmm...

På jobbet har det varit upprört idag. Någon har gått in i omklädningsrummen vid idrottshallen och stulit ett par mobiltelefoner, ett par tröjor, ett par skor och en skinnjacka. Så jämrans meningslöst och korkat. Visst - eleverna borde vara medvetna om att eftersom omklädningsrummen inte går att låsa så bör alla värdeföremål (eller egentligen allting) tas med in i idrottshallen. Så skedde alltså inte denna gång och huruvida tillfället gjorde tjuven eller det var en mer överlagd räd står skrivet i stjärnorna.

Jag frågade kollegorna om vi skulle låsa våra arbetsrum nu, men det tyckte alla var rätt överdrivet. Och i viss mån förstår jag ju hur de resonerar - det skulle signalera misstänksamhet och misstro gentemot det stora flertal som är hur skötsamma som helst och som är vana vid den öppna dörrens politik. Och så länge inget händer är det ju egentligen väldigt skönt att slippa känna det som om man jobbar i Fort Knox - så hade vi det ju på skolan där jag jobbade i Falkenberg och det stals dessutom i alla fall...

Och det finns andra problem att slåss emot. Ett litet gäng (både nuvarande elever och före detta) som har Sverigetröjor, kängor, hängslen, kniv på fickan och en attityd som stinker. De drar sig inte för att hota och trakassera - även fysiskt - vem som helst av skolkompisarna som råkar komma i deras väg och vid konfrontation med vuxenvärlden (som jag faktiskt tror är en helt främmande värld för dem) rycker de mestadels på axlarna och flinar. Vi vet också att det inte bara förekommer alkohol (som nästan känns "okej" i sammanhanget...) utan också frekvent rökande av illegala substanser. Det inte bara röks på skoltid utan dessutom bedrivs det handel med det, strax utanför skolområdet. Och det känns som att inget görs åt saken! Skolan (ledningen) fokuserar på tobakspolicyn, likabehandlingsplaner och antimobbningskampanjer men verkar glömma bort vad de här individerna sysslar med på den fronten och kanske också vad det i förlängningen kan leda till när det gäller hur man uppträder och hur en ökad tillgänglighet är en uppenbar risk även för andra elever. Så vad ni än gör; tro inte att det där är storstadsbekymmer - skit finns överallt och har en tendens att stänka upp dessutom...

Nåväl - jag avrundar dagens blogg med ett par mindre lyckade makrobilder. Inte tillräcklig skärpa i dem, men jag gillar dem ändå i sin enkla skönhet.












Bokollonskal.












Vackert!

That's all for now, folks! Och kom ihåg följande arabiska ordspråk:
"Varje dag av ditt liv är ett blad i din historia"