... i vilken vår hjältinna leker sommar

(An D'Addario A String - Ibanez RG T42)
Idag kom jag så äntligen ut på en riktig träningsrunda. Det fick bli powerwalking för jag orkar inte jogga än, men det kommer snart. När jag gick förbi simhallen passade jag på att gå in och göra slag i saken; jag köpte ett årskort till Nautilusgymmet/badet. Tvåtusen spänn fick jag slänga upp och för det fick jag ett passerkort och dessutom låta tjejen i kassan ta en bild av mig, med en klen webcam, som ska ligga i deras dator. Det blev säkert bra. Eller inte. Kul att bli förevigad osminkad, med håret i en lagom trasslig tofs och svetten rinnande i pannan. (Ja, jag är fåfäng.) Nåväl - jag känner mig laddad att komma igång och ska gå på det obligatoriska instruktionspasset på torsdag förmiddag. När det gäller pengarna kommer mitt jobb att subventionera mitt kort med ca 700 kr, så egentligen tränar jag för en dryg hundring per månad. Faktiskt ganska billigt!

Efter träningen pysslade jag lite, dammsög, bäddade och sedan bryggde jag kaffe och tog med mig muggen ut på gräsmattan, tillsammans med filt, kudde, kall FunLight och ett par bra böcker. När Kärleken kom från jobbet tillbringade vi en soft timme med att sola, dricka saft och småprata. Det är första gången i sommar som jag solar! Kanske också sista, om man ska tro på SMHI:s profetior. Men myggorna... de är hur skumma som helst nu när de plötsligt dyker upp efter att ha hållit sig borta hela sommaren. Stora som B52'or och fruktat aggressiva attackerar de även i fullt solljus. Jag har hela ryggen full av myggbett. GAH!

-Vad vi har mycket roligt tillsammans, sa Kärleken senare där vi gick längs den lilla sjöns kant i eftermiddagssvalkan. Mitt liv har blivit så mycket roligare sedan jag träffade dig.

När han säger sådär blir jag alldeles varm och mjuk inuti. Han är så rar och han tycker jag ger honom så mycket, men har så svårt att se hur jag kan tycka att han ger minst lika mycket tillbaka. Rent praktiskt och ekonomiskt behöver jag honom inte. Jag har ett fast heltidsjobb och är hyfsat praktiskt lagd, så jag klarar mig själv. Men... kärleken, hans värme och omtanke, hans sätt att få mig att skratta godare än jag skrattat på många år, alla tankar och förtroligheter, tryggheten, allt det han ger mig av sig själv - det klarar jag mig inte utan...

Och vi har en massa kul ihop oavsett om vi åker på festival, går på Fenix, sitter på balkongen och dricker öl, kollar på film eller någon musik-DVD, improviserat drar iväg någonstans och kanske sover i bilen eller bara tar en promenad och pratar om allt som faller oss in.

Jag är klar med Jenny. Jag tänker på det jag skrev igår, om skoltiden och hur det kändes. Hur tydliga minnena fortfarande är trots att det många gånger handlar mer om känslorna än de händelser som triggade dem. Eller... kanske just därför?

Nu ska jag unna mig Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Kärleken har bryggt kaffe och när nyhetsprogrammet är slut (BRA att lärarfacken och näringslivet går ihop för att höja statusen på vårt yrke, och dessutom höja våra löner!) och kaffet urdrucket ska jag krypa ner tidigt och läsa en god stund. Mys på hög nivå!