Jag sitter här i soffan och är helt matt. Jobbdagen har varit bra och när jag kom hem väntade kaffe och en smarrig kanelbulle på mig. Sedan var det dags att dra på skorna (de gamla Nike - de "nya" Reebok fick dödsstöten igår...) och powerwalka mig mot gymmet. Det är märkligt hur kroppen, eller kanske snarare sinnet, liksom ställer in sig på något och hur en skön förväntan uppstår. Poweryogan är så skön och rolig och rogivande (samtidigt som det är ett ganska tufft pass - tro inget annat!) att jag riktigt längtar dit redan på morgonen! Efter passet powerwalkar jag mig hem och de första hundra metrarna är tunga - muskelminnet är fortfarande inställt på helt andra övningar, men sedan får jag upp farten och ångar på. Jag ratar hårdrocken till förmån för helt andra tongångar när jag går; det blir en hel del techno och eurodisco. Inget jag någonsin ever skulle lyssna på annars, men det finns en energi och en puls som driver på mig. Idag var det bl a Leila K; någon som minns henne?
Väl hemma dricker jag en massa vatten och idag blev det sedan en god röra på keso mini, räkor, sallad och fint hackad rödlök, toppat med grovmalen svartpeppar. Jag åt framför teven medan jag med ett halvt öra och öga glanade på Skolakuten. Det skulle handla bl a om den nya lag som säger att en skola numera får flytta en mobbare - och det oavsett vad mobbarens föräldrar tycker om det - i stället för att, som tidigare, offret tvingas flytta/byta skola. Jag hade vissa förväntningar, men tycker nog att inte mycket matnyttigt blev sagt. Dock ska jag fortsätta kolla på programmet - om inte annat får jag väl lite samtalsämnen till fredagsfikat på jobbet...
Jag var lite frusen (jag blir ofta det efter träning) så istället för en snabb dusch tappade jag upp hett badvatten, hällde i lite skönt skummande duschcrème, tände en massa ljus och satte på Transsiberian Orchestra's Beethoven's Last Night, tog med mig Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek (där det fina, pärliga bokmärket nu sitter) och la mig i badkaret. Efter en stund stod jag inte ut längre, det var så varmt och jag blev helt matt. När jag gått upp fick jag sätta mig en stund och bara andas sakta; det kändes som jag skulle svimma. Och hjärtat bultade sådär tungt och galet som det gjorde inatt när jag vaknade och inte fick ner det i varv (och kunde somna om) på nästan två timmar. Nu har det dock stillat sig och jag sitter i morronrock med raggsocksfötterna på soffbordet och slökollar nyheterna på SVT2 och känner att jag är så trött att det snudd på känns som en utomkroppslig upplevelse. Tror att jag ska lägga mig riktigt tidigt och bara glida bort.
Jag har msnat lite med Lillmysen som bara jobbar och jobbar och trivs gott däruppe bland fjällen. Och så har jag småpysslat lite med Facebook. Men bara lite. En del sitter där i timtal, säger de. Så kul är det ändock inte, tycker jag.
Dessutom tror jag att jag kommit på en sak att skriva om. Inte här, alltså, utan ett uppslag till ett lite längre skriveri. Kanske rentav med ett lite annorlunda grepp. Mer kan jag inte säga just nu. Dels måste jag tänka en del på det, dels måste jag se om det blir något skriv. Men om det blir det kan det nog tänkas att jag lägger ut smakprov här vad det lider.
Nu ska jag laga mig en mugg te och sedan får det bli horisontalläge och kanske några sidor i Drouggeboken. Jag kan inte låta bli att fascineras av henne. Jag ska ta tåget in till Växjö på lördag för att köpa nya träningsskor. Ska se om jag hittar någon mer av hennes böcker att köpa.
Over and out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, jag tycker alltid din vardag låter så härlig att jag avundas. Jag måste själv styra upp mitt liv så att min vardag blir lite mysigare.
Men du rekommenderar Drougges böcker? Får ta och kolla upp det där!..
jag blev ganska skrämd av en intervju med Drougge vars böcker jag tror jag läst nästan alla.( vilken konstig mening det där blev då. ids inte tänka ut nån alternativt sätt att formulera det dock.) hon lät som hon har svåra tendenser att gå in i vansinnigheter, o detta trots att hon rent intellektuellt verkar över medel. ropen skalla, en toktant åt alla. typ. det får mig att tänka på när tokfarbrorn jag träffade häromdagen undrade om jag haft nån glädje av terapi. jag undrar om det var en öppen fråga eller om han själv inte tror på slikt? det glömde jag dock fråga.
vad kul att märket används! det är så lätt hänt att man tror man ska använda saker man får - eller ännu hellre köper- och så ligger de bara o väntar på Feng shui-döden sen. ;)
shishkebab> tackar. Den ÄR ganska mysig, min vardag. men det har inte varit helt enkelt att få det dithän.
vajlan> Ja - hon förefaller ha ett klart självdestruktivt drag. Det märks inte minst i hennes senaste bok där hon gick rakt in i ett förhållande med en psykopat TROTS att alla hennes varningsklockor larmade och bar sig åt.
Skicka en kommentar