... i vilken vår hjältinna leker lite

- Mamma... SÄG att det är en bild på torkade böngroddar, var Johannas kommentar när jag slängde över bilden till henne via msn och undrade om hon kunde se vad den föreställde. Hmm, det skulle man ju iofs kunna tro att det är - men jag "hörde" på henne att hon tyckte det snarare såg ut som små spermier på vift - vilket ju också var meningen att hon skulle gissa på.

Men det var det ju såklart inte. Så bra objektiv har jag ju inte. Än. Fast... man kanske skulle skaffa..? ;-)














Nåväl - när jag la in den här bilden drog hon en lättnadens suck. Någon växt, alltså. Med en myra på, dessutom.













Och så här såg det ut på lite håll - typ 4-5 cm. Sälg.

Det är roligt att leka med sina barn - även om det sker på distans.
Sonen och jag brukar skicka sjuka länkar till varandra och förr - när hon hade tillgång till dator på fritiden - brukade jag och Matilda leka "bokintroleken" vilken innebar att man skrev de första raderna i någon känd bok och så fick den andra gissa vilken bok. Det förutsatte givetvis att man höll sig till absoluta klassiker eller författare man visste att den andra läst.
Det kunde vara allifrån: "Den vilda bebin tycker mycket om att bråka" (Den vilda bebiresan av Barbro Lindgren) till "Finnarnas mäktigaste fiende är svårmodet, dysterheten, den bottenlösa apatin. Tungsinnet hänger ständigt över det arma folket och har under årtusendenas lopp lagt alla finnar under sig så att folsjälen har blivit mellankolisk och allvarstyngd. Bedrövelsen grepp är så stadigt att många finnar ser döden som den enda räddningen. Svartsynen är en betydligt besvärligare fiende än ryssen" (Kollektivt självmord av Arto Paasilinna). Ja, det var tider det.

Här får ni en att fundera på, förresten:
"Felicia Venhaug blev en morgon i början av augusti uppringd av Erling Vik. Han skulle komma till Venhaug samma dag."
OBS! Googla inte nu! ;-)

Idag är mitt sydöstra hörn av det småländska höglandet mer i fas med årstiden igen. Borta är de heta och lata dagarna på balkongen; nu är det ljusgrå himmel och snåla vindar som gäller. Lite småregn emellanåt, också. Faktiskt tillräckligt trist väder för att jag ska överväga att skippa den dagliga rundan till förmån för lite inomhusaktiviteter av hushållskaraktär. Här behöver dammtorkas och dammsugas och kylen och badrummet behöver en genomstädning.
Kanske, kanske skulle jag se om jag orkar baka bullar frampå dagen. Ja, jag får se vad det blir.

Igårkväll var jag i alla fall på repetition. Nu är jag på annat håll på valborg och ska inte vara med på våra "sjungningar" men det var ändå kul att lära mig stämmorna till odödliga vårklassiker som Vintern ra och Glad såsom få. Dessutom sjöng vi en del Bellman oh det bara älskar jag.
Jag umgås dock med planer på att implementera idéer om en annan och lite rockigare repertoar, också. Det finns så fantastisk mycket skön rockmusik med ljuvlig stämsång som vi skulle kunna öva in och framföra vid något väl valt tillfälle. Men jag tror inte att jag såsom körens rookie är den rätta att gå in och styra med sådant på en gång - jag får nog avvakta lite.

Kärleken sitter i skrivande stund på planet mellan Phuket och Hongkong fvb hem. Tiden går fort när man har roligt, HEHE. Vid 20-tiden imorgon är han hemma i Emmaboda igen. Det ska bli - minst sagt - ljuvligt att ha honom hemma igen. Och han lär ju ha en triljard grejer att berätta och massor av kort hoppas jag han tagit också. Kanske, kanske har han också fått lite blodad tand ör det där med resor så att jag kan lura med honom på en längre dito, framöver.

Begrundandes detta brygger jag en kanna Pasión Colombia och längtar lite till. Sedan ska jag städa. Kanske.