... i vilken vår hjältinna befinner sig på en sorts resande fot

Jodå. Mitt drag att inkludera lilla laptopen i det lätta bagaget var klokt. Wireless is da shit, som ungdomarna säger. Jag fördriver tiden med att tänka, läsa och skriva. Lyssna på mp3-spelaren. Massa musik på den, men också Corinne Maier's Hej, lättja (Bonjour paresse). Jag hoppas den är bättre i pappersform för inläst på CD är den ett sömnpiller utan dess like. Å andra sidan det enda sömnpiller jag behöver, när nätterna blir för långa.

Jag tänker mycket. Och saknar. Mest av allt saknar jag Kärleken som jag vant att ha hudnära dagligen. Det gör ont att tänka på att vi inte ska träffas på ännu en dryg vecka. Jag tänker på det jag skrev om sist; om hur det är ställt med hans barn. Men jag tror det kan få en lösning framöver och väljer att inte skriva om det här.

Jag hinner också tänka mycket på mig själv och hur jag egentligen hamnat här, där jag är nu. Inte fysiskt - det kunde ju vara var som helst - utan i livet. Det har varit en lång resa och den känns snart som att den är över och att livet kan gå över i nästa fas. Egentligen är det ju redan på väg - det som återstår är ju enbart lite tekniskt finlir men icke desto mindre nödvändigt.

Och jag mår bra. Oförskämt bra, t o m. Bara så ni vet, ni som kanske undrar.

Ptja - det var väl ungefär allt jag hade att säga idag. Jag är trött och ska nog strax krypa ner under täcket och läsa lite (Jonathan Strange & Mr Norrell, Susanna Clarke) och slötitta på teven innan jag pluggar in mp3spelaren och glider iväg.