... i vilken vår hjältinna lugnat sig något

Men bara lite. Jag pratade med sonen igår. Litegrann. Jag funderade på hur jag liksom skulle öppna samtalet. Jag vill ju inte han ska få för sig att jag ser honom som en potentiell våldtäktsman...

Men det gav sig självt. Jag satt och filade på bloggen när han kom förbi och undrade vad jag höll på med och jag frågade om han ville läsa, medan jag fixade kaffet och tinade upp en påse bullar. Och det ville han. Han sa inte så mycket sedan, men antydde att han också hört talas om liknande händelser och han medgav att det säkert skulle kunna vara lätt hänt om man inte är medveten om vad det faktiskt är man gör. Han förstod också min oro - åtminstone delvis; en del av den måste han givetvis avfärda som den oro alla morsor är mer eller mindre förpliktigade att hysa.

Sedan halvlåg vi i soffa och fåtölj och skrattade oss halvt harmynta åt Eddie Murphy's Raw (och dessemellan skrattade vi inte alls - den är rätt ojämn) och så såg vi Snatch som är en sådan helt underbar film! Och åt de där goda köttfärsbaguetterna. Ölen hoppade vi dock och drack cola och/eller vatten istället.

Idag sov han länge, Lillmysen, så jag och Kärleken frukosterade och sedan tog vi en rask långpromenad i den sköna vårsolen. Det blåste lite snålt när vi gick upp längs gatan, men så snart vi kom in i träddungen borta vid villorna så kändes den inte av så mycket och sedan blev det allt varmare. Det berodde iofs inte bara på att vi hade lä; det berodde också på tempot. Det börjar gå undan ordentligt även när vi går tillsammans.

När vi ätit middag gick jag och Lillmysen en lite stillsammare, och kortare, runda tillsammans. Vi gick över Bjurbäcken vid skolan och jag visade Linus vilka klassrumsfönster som är "mina" och sedan följde vi bäcken tills den rinner ut i den lilla ER-sjön och så rundade vi sjön i sakta mak. Jag är så bekymrad för hans hjärtmuskelinflammation och vill inte han ska anstränga sig men samtidigt kan han ju inte bara sitta inne. Igår när jag och Kärleken promenerade där var sjön och kanterna runt den fulla av aktiviteter. Pyttesmå gulliga scouter gjorde pålstekar, band ihop slanor till någon sorts liten kåta och paddlade omkring med kanadensare. Men idag var det bara Linus och jag, några kanadagäss och en farbror som satt och fiskade. I sjön finns en ö och Linus kan inte släppa tanken på att kunna hoppa över dit, men idag kollade vi och det är för brett - det går inte.













(Hmm... det är för brett. Attans...)

Linus kläckte en idé; om man kanske kunde ha tidernas fest ute på ön och så ro folk över för en femma. Jag sa att han ju kan testa till sommaren?

När vi kom hem igen hade Kärleken fixat kaffe och det smakade så gott, så gott, trots att det är av helt fel sort. Ett par kanelbullar till det och sedan liet småprat och pyssel tills det var dags att först köra Kärleken till repet och sedan sonen till stationen. Det kändes lite ledsamt och vemodigt att krama honom hejdå, men han är ju stor nu och såg väl ganska karsk ut när han klev på tåget. Men bara ganska...

Nytt på musikfronten: En av Kärlekens bästa polare lovade - en smula ölfryntlig - att sälja den ena av sina två Metallicabiljetter till honom. Jag var där när han sa det. Men häromkvällen - på hemväg från Karlskrona kröp det fram att han blivit erbjuden en snuskigt stor summa pengar för biljetten och att han tänkte nappa på det. Och Kärleken som sett fram emot konserten så...
Som tröst och kompensation bokade vi varsin biljett till Forum i Köpenhamn för att se Black Label Society och Ozzy, istället. Typiskt nog är konserten kvällen innan skolavslutningen och att ta ledigt är inte att tänka på för min del. Så det blir till att köra hem i natten. men vid den tiden på året är nätterna och mornarna ljusa och jag ska säkert palla att kravla mig iväg på avslutningen och kramas med mina mentorselever.

Det är tyst och tomt härhemma, ikväll. Jag har radion på och lyssnar på en uppläsning av Linda Norrman Skugges skönlitterära debut. Lägenheten är städad och jag känner ett visst lugn, även om jag vet att veckans tre arbetsdagar blir minst sagt tuffa. Dessutom har jag en del att förbereda inför Resan. För på torsdag morgon kl 06.15 går tåget mot Skavsta varifrån jag sedan flyger vidare. Jag blir borta i 12 dagar. Den officiella versionen är att jag är i Norge för att hälsa på mina flickor. Men de få invigda vet att jag ska någon helt annanstans och att den här resan ingår i en betydligt större... Jag vill resa med megalätt bagage så laptopen får stanna hemma. Jag tar dock med mig kamera, USB-minne och anteckningsbok. Kommer jag åt något internet kan det mycket väl hända att jag bloggar lite.

Nu ska jag ta på mig en varmare tröja och laga en mugg rött te. Kaffet får stå åt sidan ikväll; dels är det lite för sent på kvällen - jag måste somna i hyfsad tid ikväll - och dels har jag haft så jäkla ont i magen i flera dagar. Svullen är den också. Inte tror jag det beror på kaffet, men det blir knappast bättre av det heller. Och jag vill somna gott. Vilket jag såklart gör ändå. Efter att ha behövt visa en viss hänsyn de sista dagarna har vi lite att ta igen, Kärleken och jag...













... och se så fint den blommar, den lilla hoyan jag fick som stickling, förra våren, av Bästa A! Blomklasen (den har två) är inte så stor som en femkrona, men fyller hela vardagsrummet med sin doft. Jag blir lycklig; jag som kan döda kaktusar har lyckats få en blomma att inte bara slå rot utan dessutom växa och börja blomma!