... i vilken vår hjältinna gaskat upp sig

En liten undsättningsexpedition i form av en nästangranne gjorde min dag! Skönt och roligt att dricka kaffe och prata. Hon hade med sig en liten sak som jag lägger upp här senare idag. I gengäld gav jag henne den plommonfärgade sjalen jag stickade häromdagen, och den lila panterförsedda baskern att vidarebefordra till ena dottern (hennes). Jag fick se lite hur en annan sorts, betydligt pilligare, pyssel går till.

I eftermiddag har jag färdigställt en sjal till, i annan virkteknik än de vanliga. Jag tänkte inte att den skulle bli så här, men med tanke på vem som ska får den så växte det fram något glassigt och fint. Garn: silke/alpacka och ren alpacka. Det är favoritgarner! Mjuka, härliga och värmande. Av garnet som ligger bredvid (Drops Eskimo, i ren mjuk ull) ska det få bli en matchande huvudbonad. Jag vet inte än om det ska bli en basker eller en luva.




















Jag noterar att det går upp en remake av gamla Fame på biograferna. Oh, well... Jag har svårt att tänka mig att den nya spöar den gamla och det har tydligen recensenterna också.



























"... But fame costs... and right here is where you start paying... in sweat..."

... i vilken vår hjältinna rundar av ännu en Fin Fredag

Jag rundar av den fint; med ett glas Dooley's. Sött och lite mjukt i min mun.

Dagen blev som jag tänkte - Fin. Jag är inte mycket för hardcore-affirmationer (av typen Jag utstrålar kraft och energi... Jag lever i ekonomiskt överflöd... Jag får allt jag behöver från Universum... Jag skulle bli fruktansvärt generad t o m inför mig själv om jag stod och sa sådana saker till mig själv...) men som den superexistentialist jag är, är jag övertygad om att jag själv formar min dag likaväl som mitt liv. Visst finns det omvärldsfaktorer som jag inte kan rå över och som kan påverka mig och mitt liv - ibland mycket negativt. Men jag har fortfarande möjligheten att själv välja hur jag reagerar och agerar på dessa.

Mysfikat på jobbet uteblev. Ingen hade signat på den här fredagen. Det kändes lite tomt, tyckte vi alla. Men lektionerna var roliga, jag fick ett väldigt bra samtal med en av mina elever, beslutet jag väntat på tog ett stort kliv framåt (jag kan dock inte skriva om det här) och efter jobbet tog jag tåget in till stan för att fika med en god vän och göra några ärenden. Fikan var varm och trevlig om än kort. Men så är det när man har mycket som ska hinnas med. Jag hade också hoppats hitta ett par bra skor till vettigt pris, men det gjorde jag inte. Däremot hittade jag en mysig stickad, kort klänning till det facila priset av 150 kronor (halva reapriset). Så det blev en tillräckligt ttrivsam stadsresa för att väga upp det faktum att tåget var rejält försenat när jag skulle hem och att det blev isande kallt att vänta på perrongen. Att gå in var inte möjligt eftersom tågets nya ankomsttider hela tiden annonserades ut med 2-3 minuter i taget.

Väl hemma gick jag inom affären och handlade hem lite mat och skyndade mig sedan hem i snålblåsten. Jag hade tänkt mig rostade rotsaker i ugnen, men jag var så frusen och hungrig att det fick bli en snabb, het spenatsoppa istället, tillsammans med grova baguetter med skinka på. Gottigotti!

Sedan har kvällen förflutit med ett par shuffleklipp (Youtube) från Linus och gott prat på Skype. Tända ljus. Den där Dooley'n. Raggsocksfötter på soffbordet. Med ett halvt öga kollar jag ett program om finanskrisen i USA, på Kunskapskanalen, och det verkar mycket intressant. Tyvärr missade jag början och är för trött för slutet. Jag hoppas det går i repris för nu blir det sängen. Jag ställer laptopen bredvid och ska se Grizzly Man innan jag glider bort i drömriket.

G'night, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna överraskat sig själv

Just när jag lagt mig igår ringde Peter. Skönt... Vi har inte pratat på några dagar och jag har saknat det, samtidigt som jag inte vill ringa och tjata på honom. Så är det ju med vänskap - och särskilt då de dyrbaraste; det gäller att hantera dem varsamt och inte bara klampa på. Dock var det ett fint och bra samtal och jag ser så fram emot att umgås med honom i helgen!

När vi pratat klart (for now - färdiga blir vi väl aldrig, tänker jag) somnade jag nästan direkt. Bara gled bort, liksom. Och vaknade med ett ryck av någon musik. Det tog några utdragna sekunder innan jag fattade att det var väckningssignalen på min telefon. Jag kollade på den. 05:55. Oh well... någon var optimistisk igår, tänkte jag. Men... nästa tanke var faktiskt att... "äh... vafan... jag gör det... jag går upp...". Och så gjorde jag det. Åtta minuter senare satt jag på jävelmotionsjävelcykeljäveln med iPoden i full gång och trampade i ni-vet-vilken-fart! Efter 30 minuter - och 23 km... - klev jag av, svettig och nöjd.

Härligt! Jag gjorde det!

I natt blev det också klart att Barack Obama verkligen blir USA's näste president. En svart president. En president som åtminstone i utgångsläget verkar ha ett socialt engagemang och ett intresse för de mindre lyckligt lottade i samhället. Och - förhoppningsvis lär han inte visa sig vara en jävla stridspitt, för det behöver varken amerikanerna eller resten av världen...

Dagen idag: jobb och sedan ska jag försöka rusa hem och klämma in någon form av träning innan jag ska tillbaka till jobbet för filmkväll. Ikväll blir det Bond - Casino Royale. Jag har faktiskt inte sett den, så det passar ju bra. Efter vad kollegor och vänner säger behöver jag inte se den senaste - tydligen är den rätt seg och smått kass.

Vi hörs, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna tycker om italienska

Sensuellt språk. Och Marcello Mastroianni. Vilken man.





















Ché uomo!

Mickey Rourke (ni ser likheten, va'?) - släng dig i närmaste vägg.

Fellinis 8½ på SVT1 just nu. Och jag som är så sömnig.

... i vilken vår hjältinna tittat på film

No Country For Old Men. En bra film. En riktigt bra film. Intressant, snygg, våldsamt eftertänksam - eller om det är tvärtom? - och med ett tempo som passar mig. Bröderna Coen gillar jag! Hantverkare med fingertoppskänsla.

Det är också så att en bra film, en gigantiskt mugg te och lite goda skorpor är som balsam för en trött Magdalenas slitna själ. Nu är jag bara trött och ska strax krypa i säng. Kvinnligt sällskap ikväll; Joyce Carol Oates Svart flicka. Vit flicka.

Natti, me lovely ones.
















(Jag leker med kameran medan Netti ockuperar badrummet)

... i vilken vår hjältinna går över till vintertid

(Nässjö station, 26 oktober, 2008)

Det finns saker man inte vill komma på att man glömt, när man sitter på ett tåg på väg hemifrån. En sådan sak är att inse att man (jag, då) glömt lösa ut Bob Hanssonbiljetten. Det hände mig i går, ungefär i höjd med Lessebo, när jag var på väg upp till Jönköping. Lyckligtvis finns det ett Sidewalk Express på stationen i Jönköping, så jag kunde gå in och boka mig en ny biljett så snart jag kom fram. *phew*

Netti dök upp strax efter mig och vi traskade snabbt bort till Stora Hotellet, där rara SRF-kompisen Josefine använt sin "vänrabatt" (hon jobbar där och i mån av lediga rum får vänner till personalen boka till mycket rimligt pris) och sett till att vi fått ett riktigt fint rum och som grädde på moset stod det två piccoloflaskor mousserande vitt och en liten ask choklad och väntade på oss. Naaajs! Vi var tokhungriga och gav oss snabbt ut för att hitta ett matställe och efter inte alltför mycket letande hittade vi Twin City som var ett mycket fräscht inrett ställe, med mycket gott käk. På vägen mellan hotellet och restaurangen lyckades vi med konststycket att handla på Twilfit och Indiska också. Kom inte och säg att vi inte är supereffektiva. På Indiska blev det en liten fin svart klänning - faktiskt en finklänning! - och en sjal. Klänningen är fin nog att t ex ha på en nyårsfest, så nu är det väl egentligen bara själva festinbjudan som saknas, dårå... ;-) Netti hittade bl a en fin, svart tunika i tunt, tunt tyg.
På Twilfit köpte jag saker man köper på Twilfit. Det kan stå Calvin Klein på dem. Eller inte. Om det inte står CK på dem kan de vara i en ovanligt snygg färg.

När vi ätit var vi milda och goda och dessutom var det dags att dra sig tillbaka till vårt rum och börja fiffa oss lite. Nettis svägerska Madeleine, skulle dyka upp vid halvsju och planen var att vara klara till dess. Och det var vi. Nästan. Så satt vi där och pratade och gick så upp i oss att vi inte märkte att det blev barnprogram, istället för musik, på teven. Så där satt vi och värmde med fjortisdricka och Pettson och Findus.















(Netti värmer med Pettson...)

Senare gick vi ner på Bishop's Arms och lyckades hitta ett ledigt bord där vi kunde dricka stora sejdlar öl och fortsätta vårt prat. Vi var inne i någon genusdiskussion när en ung man, ungefär tre äpplen hög, undrade om han fick göra oss sällskap. Henke hette han, och jobbar på IKEA.














(Netti, Henke och Madeleine)

Han hade vissa (understatement...) svårigheter att komma in i vår diskussion men han ska ha en eloge för att han kämpade tappert. Dessutom undrade han om Netti möjligen kom från Danmark, med tanke på dialekten... "Nä", sa Netti på sitt sjungande dalmål, "jag är från Daaaalarna"... *s* Och sedan uttryckte han stor beundran för Madeleine och gav inte upp ens när hon reste sig med alla sina 178 cm och det visade sig att han bara tydde henne till axeln.

Så småningom drog vi oss (utan Henke) till Zaragon Rock Club där vi sprang ihop med några random vänner/bekanta från Sweden Rockboarden...















(Philla, Netti, Fjump och Madeleine)

... och efter att ha shottat tequila och snackat en stund var det då äntligen dags för Cloudscape att äntra scenen.





















(Mike)

De gjorde en bra spelning, det gjorde de, även om de inte är riktigt min kopp te. Dock duktiga musiker och dessutom attans trevliga grabbar! Om man åker till Progpower Scandinavia nästa helg, på The Rock i Köpenhamn, får man se dem igen. Men jag fick en idé igår... en idé om att se om jag kan få tag på en äckelbillig tågbiljett och åka upp till Stockholm i slutet av den här veckan. Troligen går det inte att fixa (jag har då aldrig sett nån såndär SJ-auktion på Tradera, som varit användbar för mig...) men annars hade det varit fin att bara strosa omkring, gå på lite utställningar, fika och liksom bara njuta av livet. Jag ska i alla fall kolla upp det.

Kvällen avslutades som utekvällar ska avslutas, med ett nattligt skrovmål i en korvmoj. Fast här var det ett Sibylla-kök och de hade faktiskt en vegoburgare. Vad den var gjord av vill jag helst avstå från att spekulera i...

Madeleine skrev på Facebook att hon somnat med kläderna på, hemma hos sig, men Netti och jag fick i alla fall av oss kläderna och hann till och med lite kuddsnack och diverse uppdateringar på gemensamma vänner och lite snack om vår Stockholmshelg (jag har ju födelsedag, då, och det ska högtidilghållas på något vis!) innan vi tuppade av.

När jag lämnade rummet, i morse, för att äta frukost och sedan gå direkt till stationen sov Netti. Hon bara vaknade till så vi hann säga hejdå ordentligt. Smart kvinna som inte bokat ett så aptidigt tåg...

Medan tåget ännu stod på stationen kom en ung man ombord, tillsammans med en äldre kvinna. Han pratade hela tiden och hon bara verkade hålla med. På bordet, vid deras platser, var det fullt med blyertsklotter. Han kommenterade det hela och hans sällskap svarade något lite tystare jag inte hörde och han svarar "Ja, det kan det mycket väl vara... men om det är en kvinna som har gjort det så är hon ingen riktigt kvinna. Ingen riktig kvinna skulle göra så...". Jag sträckte lite på halsen för att se honom lite bättre och utröna om han eventuellt var utvecklingsstörd, eller så, men han såg åtminstone fullt normal ut. Jag ville gå fram till honom och visa att en riktig kvinna inte bara kan klottra utan dessutom kan vara fullt kapabel att sparka av honom knäskålarna. Men jag tryckte bort impulsen och fotograferade istället utsikten mot Vättern.
















Sedan började tåget rulla iväg. Jag satt och såg ut över gammaldags kvarter med bakgårdar och tänkte att de såg ut att ha en skön atmosfär, även om de inte kunde jämföras med de jag brukar se i utkanten av Oslo, och funderar lite på hur det skulle vara att bo sådär. Jag tror jag skulle tycka väldigt mycket om att bo i ett sådant hus, fast inte i Jönköping, då...

Tågresan hem genom ett mörkgrått och regnigt Småland var som tågresor brukar vara nuförtiden. Försenad, alltså. Jag (och mina medresenärer) fick vänta så länge på X2000 i Nässjö att anslutningen i Alvesta hann köra ifrån oss och det blev till att åka buss resten av vägen, och jag var hemma 13.35 istället för 12.20.














(Nässjö station, 26 oktober, 2008)

Givetvis dog telefonen i Nässjö, och strax därefter iPoden, så att jag inte kunde fördriva tiden med att smsa eller lyssna på musik. Vill jag tänka positivt kan jag ju tänka att det är tur att jag är själv så jag inte har någon som väntar på mig som jag inte kan meddela mig med när telefonen helt lägligt somnar i sådana här fall. Å andra sidan hade det varit fint om någon väntat med hett te och en varm kram, när jag kom hem.

Dock klarar jag mig ganska bra på egen hand och när jag gick hem slank jag inom videobutiken (varför kallas det forftfarande videobutik, när man bara vkan hyra DVD:er där..?) och hyrde en filmtriss (No Country For Old Men, En lanthandel i Provence och Into the Wild) och sedan gick jag till Konsum och köpte upp mig på fullkornsskorpor och en burk björnbärsmarmelad, innan jag gick hem och ordnade det lite mysigt för mig. Nu har jag slösurfat och läst lite tidning samtidigt som jag hållt ett öga på en fin finsk dokumentärfilm om ett bluesband och det börjar bli dags för lite mer seriöst softande. Ljus ska tändas, filt ska hämtas och film ska ses. Jag börjar med No Country For Old Men. Ute är det redan mörkt - det märks att vi nu övergått till vintertid...

En sak som jag funderat på idag är, bland annat:

Hur kan det finnas honung som inte är ekologisk? Den är ju en ren naturprodukt. Eller man kanske ska vända på det? Hur kan man säkert veta att den är ekologisk..? Hur garanterar man att bina bara flugit omkring på ekologiska odlingar och smarrat i sig?

Vet ni det, me lovely ones?

... i vilken vår hjältinna tar sig an ett räddningsuppdrag

Ordspråket i sig själv har ni sett tidigare i min blogg. Det får tala för sig självt - man är välan djurvän, föffan..?

Men... personligen gillar jag inte sådana där plattmagade hunkar något vidare. Jag hade hellre valt att rädda Robert Duvall, som så ofta får spela den sköne, rolige och absolut godhjärtade kåbåjsaren i helt underbara filmer som Lonesome Dove, Broken Trail och Open Range (ja, han var iofs suverän i Gudfadern också!). Honom hjärtar jag lite extra!

... i vilken vår hjältinna varit synnerligen aktiv

Vilket skönt (jo, faktiskt) städryck jag fick tidigare i eftermiddags. Nu har jag tvättat, städat och vattnat växterna. Jag har t o m tvättat golven och gått ut med ett halvt ton pappersåtervinningsskräp. Hemmet doftar gott, det är ordnat och trivsamt, levande ljus är tända här och var och ett glas rött är upphällt. Det är helg. Ljuvligt.

Egentligen skulle jag väl laga mig någon middag, men... orka, liksom. Jag kanske gör det imorgon. Jag får se. Fast... imorgon ligger ju fokus på bakning - det är Kanelbullens Dag, ju! :-)

Vad jag ska göra ikväll är i alla fall att se bröderna Coen's The Man Who Wasn't There, med Billy Bob Thornton. Killen är suverän - trots att hans förnamn får mig att tänka på inavlade banjospelare (say whaaaaat..? Prejudices? Moi..? ;-))

Jag ska också läsa Sture Dahlström (har lånat hem Huggormens tid för omläsning och Gökmannen för... läsning) och Bob Hansson. Jag må ha verkar irriterad på honom häromdagen, men egentligen älskar jag honom. Så är det. Inatt läste jag först här är vi och sedan Lugna Puckarnas Mosebok. Någon gång ikväll ska jag läsa om här är vi - helt underbar är den! Jag måste givetvis köpa Bobs böcker vid tillfälle, men jag har inte råd nu. Måstemåstemåste prioritera och Mattias Gardells senaste låg högst (och är beställd).

Antagligen blir det lite bloggande senare ikväll, också. So... stay tuned me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna lagt fötterna på bordet

Dessutom har jag mina sköna raggsockar på dem. Jag tycker det är skönt att komma hem efter en lång dag, dra av mig kläderna och sätta på mig något softare. Ikväll fick det bli ett mjukt nattlinne och sagda sockar. Marginellt sexigt men jag tror inte spindeln bryr sig, faktiskt. Själv gör jag det i alla fall inte. Jag gillar mig som jag är... ;-)

Jobbwise har det varit en riktigt bra dag med absoluta höjdarlektioner. Det vågar jag säga eftersom det väldigt snabbt märks på eleverna om de inte gillar det som händer... 9A har börjat jobba med ämnesområdet islam och det är svårt att inte göra det roligt och intressant då jag själv tycker det är så kul. För 7B:s del handlar det om berättelser ur Gamla Testamentet och just nu har vi lagt såväl lärobok som biblar åt sidan och så berättar jag hela händelseförloppet som en riktig dokusåpa. Och... believe me... ingredienserna finns där; syskonosämja, barnlöshet, mord, svek, rivalitet, otrohet, tydligt onda och tydligt goda och bröder som säljer sin curlade lillebror som slav till en passerande karavan och en hungrig jägare som säljer sin förstfödslorätt för en tallrik linssoppa till sin listige tvillingbror... svärfadern som tvingar blivande svärsonen jobba i sju år för att få gifta sig med den han älskar - bara för att sedan blåsa honom och när han drar av brudens slöja efter vigseln visar det sig vara den älskades trista storasyster (som var svår att bli av med, för svärfadern) som han lurats att gifta sig med... osv osv... ;-)

Mot slutet av arbetsdagen haffades jag i kapprummet av en kollega som stack till mig en bibba häftade papper. Sedan ställde hon sig nära mig - och jag menar nära (hallå..? Komfortzon?) - för att förklara Kunskapens Bok och hur vi på planeten jorden kan skatta oss lyckliga eftersom vi har fått himmelska guider om ska vägleda oss genom arton dimensioner mot den gyllene tidsåldern och hur Kunskapens bok är fylld av meddelanden, och förklaringar av dessa, från dessa våra guider och jag blev så fruktansvärd illa berörd av hennes synnerligen påträngande sätt att jag tog emot pappren - i hopp om att få tyst på henne - men hon fortsatte prata om hur jag säkert var mottaglig för dessa kosmiska vågor och jag lyckades till slut smita in på toa, så jag blev av med henne. Jag får ruskiga vibbar av sekter...

Hoppar hon på mig imorgon igen ska jag säga till henne att jag dyrkar Satan. Eller så får detta bli mitt närmaste fuldesignprojekt - som jag sedan ska sätta upp vid mitt arbetsbord:















Efter jobbet var det dags för månadens "filmkväll". Första onsdagen i månaden är vi några som stannar kvar, riggar upp en storbild och ser en bra film, äter något gott (ibland lagar vi också) och dricker lite vin, eller vad man nu väljer. Filmen vi såg var The Constant Gardener med bl a Ralph Fiennes. En bitvis gripande film med ett tungt tema; läkemedelsföretag som testar nya mediciner på AIDS-sjuka i Kenya eftersom de "ändå ska dö"...





















Efter filmen blev vi sittande ett bra tag. Först pratade vi om filmen, om girighet, cynism och hänsynslös profithunger och sedan gled samtalet över till mer jobbrelaterade saker och idéer till Elevens Val... att kunna erbjuda kurser i konst, drama, musik, skapande verksamhet... Vi hade så sjukt bra idéer att vi egentligen borde haft betalt för att sitta där och kläcka dem!

Väl hemma kokade jag mig bara ett par ägg (protein!) och gjorde en stor (den största!) mugg te och sjönk ner i tevesoffan. Uppdrag granskning hade ett reportage om scientologin. Skum "religion" (eller snarare affärsidé) och jag orkade bara kolla med ett halvt öga. Det känns liksom som jag fått min dos av religiösa galningar för idag, redan... Peter ringde och vi pratade en god stund och sedan fick jag ett långt och gott samtal med Linus på msn.

... i vilken vår hjältinna rippar järnet

Jag rippar och jag rippar, men har ändå bara kommit till C i min CD-samling. Detta får bli september månads projekt, helt enkelt.

Jag har powerwalkat också. Tog den ljuva milen, uppe runt Åleberg. Om tre veckor går skoljoggen där. Jag känner av mitt knä och vill inte lägga onödig press på mig själv så jag skriver inte upp mig för att springa, tror jag. Jag får se. Behöver inte bestämma det förrän bara någon dag innan. Jag hade iPoden med mig och det funkar fint även med öronsnäckorna.

Det blev förresten ingen Mamma Mia igår. När vi kom till bion var där alldeles mörkt. Det är först nästa fredag det är Mamma Mia. SNOPET... Och eftersom detta är en BY så fanns det ingen alternativ film att kolla... Så vi gick hem till Catharina och kollade en film, istället. Jag la ingen större vikt vid vad vi skulle se utan lät henne och Åsa bestämma. Det blev Hancock - någon slags superhjältesmörja med Will Smith.Inte min bag - men sällskapet var ju trevligt. Och middagen innan blev rolig; god mat, en flaska vin (för 110 spänn... UTE..? Det är ju ungefär vad det brukar kosta för en flaska på Systemet... visserligen är det annan klass på det vinet, men det vi köpte var fullt drickbart, faktiskt) och mycket skönt snack. En helt okej kväll, all in all.

Ikväll ska jag bara vara hemma, rippa järnet, käka popcorn, smarra lite på en Macallan och kanske ägna en stund åt teven och en stickning. Lugnt och skönt.

... i vilken vår hjältinna haft en fullpetad dag

Det blev ju inte någon morgonträning för min del. Men jag gick å andra sidan en rask 7-kilometersrunda med ett gäng elever och eftersom eleverna drog hem lite innan utsatt sluttid hann jag dessutom med en "runda" på en träningscykel, på gymmet, och så ett nautiluspass innan jag cyklade hemåt, tog en snabb dusch, sprang ner till tvättis och hade sådan tur att jag kunde ta ett par maskiner en timme innan utsatt tid så att jag fick igång tvätteriet inna jag hastade till jobbet för att se den mycket vackra och sköna Lust, Caution tillsammans med några kollegor.

Efter filmen gick jag till tvättis, hängde tvätt, la i en maskin till och cyklade ner till affären för att hämta ut ett bokpaket (Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes, i pocketupplaga, Khaled Hosseinis Flyga drake och Siba Shakibs Samira och Samir), ett CD-paket (Pink Floyds Atom Heart Mother och Animals) samt min
iPod:





















(iPod Classic 80GB Black)
WOHOO!
Fast det visade sig vara knepigt att få in musik jag redan har på datorn, till iTunes. Lyckligtvis ringde Peter - iPodveteranen No1! - och talade om hur en förtappad Windowsanvändare som jag (han förutspår att nästa gång jag köper en dator blir det en Mac... Oh well... den som lever får se...) skulle göra för att få det att funka. Det tackar jag för. Men jag är för trött nu för att riktigt orka rådda med det. Tar det imorgon kväll.

Och så ska jag ut och åka båt! Om två månader, dock. Det blir kryssningen Svenska Höjdare tillsammans med Peter, Göran och säkert fler sköna vänner! Så nu har jag - återigen! - fina och roliga muntrationer att se fram emot. November blir knôkafullt, med Svenska Höjdare, Jesus Christ Superstar och SRF's Kickoff! JÄJ!

... i vilken vår hjältinna låtit anden segra över materien

Poweryogan var tuff idag. Jag blev helt slak och slut. Jag som hade planer för lite te och tevetittande ikväll... sällan. Men skönt var det! För varje gång jag tar mig ut på en runda, upp på jävelmotionsjävelcykeljäveln, gör ett pass på gymmet eller faktiskt går till yogaklassen så vinner jag en seger över den i särklass lataste människa jag vet; mig själv.

Imorgon utmanar jag mig på nytt. Skriver jag inget här på morgonen, innan jobbet, så vet ni: jag är på träningscentret innan jobbet. Lugn, bara lugn - detta ska inte få bli en ovana. Men just imorgon har vi friluftsdag med brännbollsturneringar, en massa uteaktiviter och bad. Allt detta händer vid vår kombinerade simhall/träningscenter och vi ska inte börja förrän kl 9. Så min plan är att hinna med dagens träning innan arbetsdagen börjar. På det viset kan jag slacka med vin och en riktigt god baguette i personalrummets skönaste soffa på kvällen, när vi ska köra lite film igen. Det blir Ang Lee's Lust, Caution till vilken jag har vissa förhoppningar ställda.

Mina förhoppningar just nu består dock enbart av att jag ska orka packa ner lite träningskläder innan jag tuppar av.

Sweet dreams, me lovey ones!

... i vilken vår hjältinna kollar på film

Lördag. I Emmajävlaboda. Grått på himlen. Enstaka regnskurar.

Jag vaknar sent efter ännu ett av de nattliga, uppskattade telefonsamtalen. Brygger mig en kanna kaffe och småpratar med Agneta i telefon medan jag dricker upp kaffet och äter lite bröd till.

Jag försöker läsa vidare lite i På drift. Jag menar... jag försöker verkligen. Men den är seg. Det är den. Seg och hopplöst out of date.

Jag behöver köpa lite fler CDR-skivor och önskar mig en god ost och lite finncrisp så jag tar min cykel och hinner inte trampa mer än ner mot parkeringen förrän de första regndropparna faller. Men det gör inte så mycket. Jag drar upp luvan på tröjan och fortsätter. Träffar en avlägsen kollega och småpratar lite innan jag cyklar hem med femtio CDR och en bit nästan övermogen roquefort.

Hemma igen pysslar jag lite och bläddrar i Skrivarkalendern men kan inte bestämma mig för var jag ska ta tag i skrivprocessen och tänker lägga mig på sängen en stund och glida bort men så ringer det och jag pratar lite mer i telefon och så försöker jag teckna lite, men det blir inte som jag vill och jag tröttnar och sätter istället i Masjävlar i DVDspelaren och halvlägger mig i soffan. Bra film, men den gör lite ont att se. Jag vet inte varför riktigt, men det är något med utanförskapet och de frusna familjerelationerna som petar av en sårskorpa i min själ. Mot slutet rinner tårarna lite sakta och jag hämtar mig ett glas vin och sätter i Solstorm och hamnar i ett sektdrama i stället... Halleluja. Typ.

Just nu ser jag - måttligt engagerad - på Young Adam, med Ewan McGregor. En grå, regnfuktig film om död, sunkig otrohet (otrohet är förresten alltid rätt sunkigt) och skuld.

Oh well... det ordnar sig väl. Typ. Imorgon. Idag får lov att vara en mellandag. Det är faktiskt rätt okej. Trots allt.

Nu ska jag tända några ljus, fylla på mitt vin och ordna mig lite bra musik.
Samt ge På drift en dust igen.

Hang in there, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna sett och läst

Jag är inte mycket till cineast. Men understundom slår jag mig ändå ner i soffan med kuddar, filt, katt och raggsockar för att se en film, eller två. Av en mer filmbevandrad kollega fick jag låna några filmer igår och först ut att tittas på var Touching the Void. En dramadokumentär om två bergsklättrare och hur en absolut drömklättring förvandlades till något som översteg deras värsta mardrömmar. En film om att fatta beslut - "även när besluten är fel måste de ändå fattas", säger Joe där han ligger i en mörk spricka i glaciärisen med ett brutet ben och tror att hans 25-åriga liv är över. När han väl tar sig ut (detta är ingen spoiler, eftersom han är med redan i introduktionen av filmen, och man förstår att han överlevde) börjar jag andas igen och precis innan han själv säger det, tänker jag att där skulle jag kunna dö, med frid i hjärtat. Ute i snön... i solen... bara inte därnere i det eviga mörkret. En film om att sätta delmål. En film om att aldrig, aldrig ge upp. En film om att vi klarar så oerhört mycket mer än vi tror. En film om vänskap och mod. Möjligen är det också en film om Boney M. Se filmen och ni förstår vad jag menar... ;-)















Jag är alltså inte mycket till filmkännare. Men jag är en desto flitigare bokläsare. Igår var jag på biblioteket och lånade mig Neil Gaimans Coraline och Historien om Tibet. Samtal med Dalai Lama av Thomas Laird samt... äntligen!... Persepolis av Marjane Satrapi.

















Varför, å varför har jag väntat så länge med den? Den är helt underbar! Allvarlig, grym, sorglig och fruktansvärt rolig! Satrapi har valt att, i serieform, berätta om sin uppväxt i ett Iran i revolution och förändring, då shahen störtades och det var krig mot Irak och islamisterna tog över och hur livet tedde sig för en alldeles vanlig (hmm... nåja... helt vanlig är hon kanske inte?) tjej. Läs den! Älska den! Fast det har ni säkert redan gjort..?

Idag är det lördag. Har just vaknat efter en skön natts sömn och en dröm jag minns! En bra dröm, dessutom. Annars brukar jag sällan minnas mina drömmar och om jag gör det är det vanligen ångestladdade och ledsamma drömmar. Men det var faktiskt ett bra tag sedan, nu!
Jag har just gjort mig en kanna Blue Java och morgonens soundtrack är Opeths Damnation. Ljuvlig morgon, med andra ord. Inga planer för dagen, men känner jag mig själv rätt lär jag fylla den med allehanda trevligheter efterhand som jag kommer på dem. Nu ska jag i alla fall ägna mig åt kaffe. Och Tibet.

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna gäspar

Lång dag idag. Var på jobbet en stund före åtta. Lektion efter lektion. Knappt en enda lucka emellan. Och när det var en lucka var det möte. Hinna prata med goda vänner/kollegor och uppdatera varandra på våra liv. Och en toksnabb Kryssebodarunda på lunchen - ljuvligt i vårsolen och värmen! Efter dagens lektioner var det dags för möten igen; ämneslag och sedan arbetslag. Och, som lite avrundning, vara med på del av ett utvecklingssamtal. Sedan var jag mogen att gå hem. Men nehej, då... det var ju den månatliga filmkvällen. Vi såg This Is England och jag drack ett litet glas vin och blev nästan illamående. Borde nog ätit något substantiellt innan. Filmen var dock mycket bra och kvällen fortfarande ljus när jag gick hem. Me like!

Jag blev dock rejält uppiggad av att hitta Burg Herzbergbiljetterna på hallgolvet när jag kom hem! JÄJ! Nu blir det åka av! Ett telefonsamtal från Bästaste A och ett positivt mail från en annan god vän piggade upp ännu mer!

Ha en fin kväll, me lovely ones - själv ska jag bara slacka nu!

... i vilken vår hjältinna missat något

DÄM! Jag inser att jag just missat en älsklingsfeelgoodfilm; Frankie & Johnny med Michelle Pfeiffer och Al Pacino. DUBBELDÄM!

... i vilken vår hjältinna mornar sig

Nätterna är fulla av drömmar jag sällan minns när jag vaknar. Det är inte de som vill hålla mig kvar i min varma, sköna säng. Det är just värmen, det ombonade, gosiga och utsikten att sova ännu någon timme. Men hur det nu är så kommer jag ju upp.

Detta är en av de bästa stunderna på dagen. Att sitta tyst och ensam och dricka mitt kaffe, äta gröt eller frukt, lyssna på P1-morgons bra mix av ytliga och djupa nyheter och aktualiteter. I huvudet går jag igenom dagen, tänker på vilka lektioner jag har och vad jag tänkt vi ska hitta på (kom just på att jag måste ta med Führerns elit, som jag ska se tillsammans med några killar i nian).

















Jag funderar på om jag ska ta med mig någon lunch och tänker igenom ifall jag har någon schemalucka där jag kan ta min lunchpromenad. Jag har en lucka på 50 minuter kring lunchtid - det borde funka. Bara det inte dyker upp något. Och det gör det ju nästan alltid. Någon elev som vill prata eller fråga om något, något jag glömt kopiera eller så fastnar jag kanske i ett samtal med någon av kollegorna. Trots att verksamheten i skolan i så hög grad kretsar kring schemat så är det ganska svårt att planera i förväg. Det är nog lite som att jobba på brandkåren...

Killarna i nian, som kanske ville göra en film, pratade igår om vad de vill göra för film. I deras diskussioner framgick, med all önskvärd tydlighet, att filmen måste innehålla någon scen där de festar. Hmm... Jag sa inte något om det där och då - det finns inget effektivare sätt att ta död på en brainstorming än att dra in nej och fy och långa pekfingrar. Bättre ta den diskussionen när idésprutandet är över och vi ska se vilka idéer de har kommit upp med.

Men senare, när de höll på med annat (brainstormingen får ha en del 2 också, då vi saknade en av dem och de dessutom spårade ur), diskuterade vi ords innebörd och hur ett enda enkelt ord som t ex "fest" eller "festa" kan ha totalt olika innebörd, beroende på vem som tolkar det. För dem är fest=dricka/supa och festa=dricka/supa. De var helt på det klara med att det ofta kunde innebära gråt, spyor, bråk och misär och att det vanligen försigick i någon bil, ute på någon lekplats eller park eller i smyg hemma hos någon polare. För mig betyder ju "fest" något positivt och mysigt och roligt (vilket det förvisso gör även för "mina pojkar" - åtminstone ett tag till...) och visst förekommer det oftast alkohol, men den är inte av överordnad betydelse. Det viktiga med "fest" i min tolkning är att vara glad, träffa sköna människor, prata, skratta, äta gott och lyssna/dansa till bra musik. Att "festa" betyder då att gå på fester. Detta hade de mycket roligt åt! En av dem sa: "Men... jag har aldrig varit på fest, isåfall, mer än på något kalas hos grannarna - och det var inte särskilt roligt"... och... det gjorde mig lite sorgsen. Just den killen skulle verkligen behöva uppleva den sortens sköna, roliga fester som jag tänker på. Med tanke på hans ålder är givetvis alkoholkonsumtion utesluten, men han skulle nog gilla det ändå... Men sedan blev jag full i skratt för när jag föreslog en releasefest när filmen in spe blir klar så började de gaffla om hur en sådan "fest" skulle genomföras...

Sa jag att jag ofta har väldigt roligt på jobbet? ;-)

... i vilken vår hjältinna blivit kompetensinvecklad

(Anteckningar från förra APL:en och ett av dagens möten...)

Det skulle alltså vara kompetensutvecklingsdag idag. Men som vanligt var det bara information, ämneslagsmöten och liknande. Visst - det är givetvis något vi behöver men jag anser det inte vara kompetensutvecklande. Enligt avtalet ska vi ha ett antal timmar varje läsår, som ska vara vikta till kompetensutveckling men förutom en halvdag om betyg och bedömning i höstas så tycker jag att det enbart har handlat om möter, arbetsgrupper etc. Jag skulle vilja utveckla mer av min bedömarkompetens, jag skulle vilja gå en spännande kurs i ett engelskspråkigt land, jag skulle vilja studera engelsk barn- och ungdomslitteratur och utöka mitt didaktiska förråd. Jag skulle vilja ha tid för reflektion och jag skulle vilja ha utrymme för ett större utbyte av tankar, idéer och erfarenheter med mina kollegor. Till exempel. Men vi fick i alla fall lunch på Hotel Amigo.

Bäst idag: den raska och soliga lunchpromenaden i Krysseboda med vännen/kollegan I och så filmen vi såg tillsammans, ett litet gäng, efter jobbet. Trots att flera var sjuka så bestämde vi att genomföra vårens första filmkväll, men i lite avskalad version och vi såg Darling som verkligen tog tag i mig. En... mänsklig film. En varm film.

Jag måste bara säga att jag trivs så jäkla bra på mitt jobb! Att komma tillbaka efter ett lov och se ansikten jag faktiskt gillar och som ser glada ut när de ser mig - det känns så gott, så gott. Vi är några som trivs lite extra bra ihop och om ett litet tag ska vi ses härhemma hos mig, käka lite gott, dricka vin och småljuga. Alla är så himla skärpta och roliga och det finns alltid saker att prata om. Saker som inte alls behöver vara jobbrelaterade utan istället är personliga, eller intressanta på annat sätt.

Nu ska jag - för ovanlighetens skull - sätta mig och rätta en bunt läxprov som jag tänkte gå igenom med min historieklass i morgon. Men först ska jag leta upp Marillions Misplaced Childhood-platta så jag får ett skönt soundtrack. Och tända några ljus. Koka te. Man behöver ju faktiskt inte göra det jobbigare än nödvändigt...



Stay tuned!

... i vilken vår hjältinna jäser

Ah! Middagen var god, liksom vinet. Nu blir det film. Något annat orkas inte med; jag befinner mig i paltkoma (snarare: broccoligratängskoma). Det blir Lemony Snicket's A Series of Unfortunate Events. Känns lagom.



Stay tuned...

... i vilken vår hjältinna äter mera skorpor

Jag jobbade över en bra stund idag. Satte ihop ett läxprov, modell större, på franska revolutionen och rättade klart uppsatserna i nationella provet. Läxprov är lika tråkigt som det låter. Till nästa arbetsområde ska jag testa något annat av elevernas förslag. En tipspromenad, kanske?

Tre av mina fyra elever i svenskagruppen klarade godkänt, med olika marginaler. Den fjärde behöver inte vara orolig; jag vet vad han kan och hans betyg varken står eller faller enbart med ett NP.

Efter påsk kommer alla ha gjort lite kompletteringar och inlämningar som saknas och då ska vi gå på ett spännande projekt. Först var det planerat en "läsning galore" men hur det nu var kom vi att fundera på ett filmprojekt idag. Jag tror att vi alla tände på idén ganska rejält. Killarna får fundera på vilken sorts film de vill göra, vad de vill berätta osv. Mitt jobb blir, till att börja med, att skaka fram de resurser som kan tänkas behövas för att ro projektet i land. Jag har redan börjat genom att ragga upp en kollega som ska visa mig hur det nya redigeringsprogrammet funkar och sedan kommer han att finnas till hands under projektets gång och hjälpa oss med råd och dåd. Jag har inte sagt det till killarna än, men jag tänker föreslå att vi sedan - när filmen är klar - har ett releaseparty också!

Vi har haft filmmöte i Fenixgruppen också, för att bestämma vilka filmer som ska visas under våren och vi enades om









Darling,













This is England och













The Station Agent. Den sista filmen har jag nollkoll på, men D sa att det är en film med en dvärg som gillar tåg. En sådan film kan väl ändå aldrig bli fel, väl?

Det är mycket film nu... När jag och sköna kollegan S diskuterade gårkvällens Klass 9A kom vi på den geniala idén att göra en egen, mer verklighetsnära (framförallt nära vår verklighet...) dokumentärfilm; Bjurbäcksskolan Live eller vad den nu skulle kunna tänkas heta. Bli inte förvånade om den så småningom dyker upp i en youtube nära er! Seriöst, alltså. Vi behöver ju givetvis checka med berörda elever och föräldrar och kolla upp lite andra grejer, men när vi bestämt oss för något brukar saker och ting ha en tendens att bli så, också! JÄJ!

När jag slutligen lämnade mitt arbetsrum, låste och gick ut var kvällen fortfarande ljus och fin. Det märks verkligen att kvällarna (och mornarna) blir allt ljusare nu. Och när dessutom solen behagade titta fram så kändes det genast som VÅR, ju! Jag gick nerom centrum för att posta några brev och paketet med sonens reggaeinkaluva & halsduk samt Pratchett's första bok om skivvärlden; Magins färg. Förhoppningvis tycker han att den är okej, även om den kanske inet når upp till samma höjder - och djup - som Liftarens guide till galaxen.

När jag postat mina brev inhandlade jag värmeljus, tre äpplen av märket Jonagold, en påse skalade räkor och en påse osötade fullkornsskorpor. Värmeljusen har jag tänt för att jaga bort kvällskylan (vårkänslan är ännu bara en illusion), räkorna fick slinka med i en spenatsoppa, äpplena ska med till jobbet och nu återstår alltså att koka en kanna te (Earl Grey), fylla största muggen med lagom avvägd dos socker-mjölk-te, lägga några skorpor på ett fat och ta in härligheten till tevesoffan där jag ska tillbringa resten av kvällen med bok (Vid hägerns skarpa skri av Lian Hearn), kuddar, filt, raggsockar, dator, teve och katt. Telefon inom räckhåll. Jävelmotionsjävelcykeljäveln utom synhåll. Jag ska fira onsdag i stillhet och ro (åh, vad jag gillar mina tysta självkvällar!).

Imorgon ska jag och vännen/kollegan I. powerwalka en mil igen, på vår [förlängda] lunchrast. Men det är då, det. Nu är det idag.