... i vilken vår hjältinna fått sig en promenad

Efter jobbet (jo, jag tog mig igenom dagen med ganska gott humör - mycket tack vare underbara ungdomar och bra arbetskamrater) mötte jag upp Johanna på Centralen för fika och hejdåkramar och avvinkning. Det känns så vemodigt att hon åker hem; hon skulle kunnat stanna hur länge som helst!

Redan på Centralen var jag galet kissnödig. Men jag hade bara tre spänn i cash så jag tänkte att det klarar sig nog tills jag kommer hem. Hade tur så att mitt tåg kom ganska direkt efter att jag passerat spärrarna och åkt nerför rulltrappan. Vid Hökarängen tog turen dock slut. Just när jag passerar ut genom dörrarna vis stationen åker min buss iväg. Tjugo minuter till nästa... *suck* Eller snarare; *morr* Jag blev så arg - och var så desperat kissnödig - att jag snabbt beslöt mig att inte vänta på nästa buss (20 min) utan gå hem. Att gå känns klart bättre i det läget, jämfört med att bara sitta och vänta... Och det är inte alls långt - ungefär 2.5 km kanske - och det gick på knappt 25 minuter. Tur jag hade vettiga skor och måttligt tung väska.

Väl hemma stekte jag lite bacon och ägg (fast först sprang jag in på toa förstås) och medan det blev klart smarrade jag i mig en bunt romansalladsblad och en liten näve cocktailtomater. Jag har faktiskt klarat en hel dag utan bröd eller pasta. Eftersom jag ändå ska tänka på vad jag kan stoppa i mig i matväg, den här veckan, passar jag på att skippa en massa andra kolhydrater också. Därmed går även ris och potatis fetbort. Men jag har hållit mig mätt och nöjd hela dagen, faktiskt. Det blev en tallrik Dofilus blåbär till frukost och två kokta ägg till eftermiddagens mellanmål. One day down - six to go. ;-)

Nu blir det fötterna på soffbordet och ett par telefonsamtal (till son och till god väninna), en mugg te och tidig läggning.
Sussa sött, me hearties!

... i vilken vår hjältinna är helt tom

Efter ett långt eftermiddagsmöte och sedan några samtal hem till föräldrar inför morgondagens friluftsdag traskade jag upp till torget för att möta Johanna och hennes polare Amin, som råkar bo i samma förort som jag jobbar i. Vi drack kaffe på Wayne's och gjorde sedan sällskap en bit in mot stan. Ungdomarna skulle strosa och sedan träffa ytterligare någon polare och gå på bio - och eventuellt ta en öl efteråt - så de hoppade av vid Hötorget medan jag åkte vidare hem. När jag kom hem gick jag ut i köket och blev liksom stående där en stund. Jag hade glömt vad jag tänkte göra. Efter ett litet tag kom jag på att jag skulle laga till kycklingen som Johanna tagit upp men orkade liksom inte uppamma krafter till det så jag värmde en liten bit lasagne som var kvar sedan igår och slog mig ner här i soffan. Helt urblåst i huvudet. Tom. Utan tankeförmåga.

Nu har jag slöat en dryg halvtimme och återhämtat mig såpass att tror att jag klarar att göra en kycklinggryta. Ris till det. Men jag är inte hungrig och Johanna blir sen. Fast det kan ju vara skönt att ha morgondagens middag kirrad, tänker jag, nu när kycklingen ändå fått tina. Så får det bli. Till mina köksbestyr lägger jag ett soundtrack bestående av Dream Theaters Black Clouds and Silver Linings. Snart dags för konsert, ju!

... i vilken vår hjältinna lagat middag

Det hör ju till sällsyntheterna att jag lagar riktig middag såhär mitt i veckan - eller ens på helgen, för den delen. Varför skulle jag göra det, liksom? Men nu har jag i alla fall en anledning; Johanna är här snart och då blir det ju familjeliv i en vecka! Följaktligen också lagad mat. Eftersom jag ska vara uppe sent (åker in till Centralen om en stund för att möta upp) så har jag utnyttjat tiden till att både läsa klart Edward Finnigans upprättelse och laga en lasagne av det smarrigare slaget, som nu står och puttrar i ugnen. Dragit fram extrasängen och bäddat fint och gjort en mysig Johannahörna i vardagsrummet har också hunnits med.

Nu är jag fruktansvärt sömnig men sova är inte tal om. Ska packa min träningsväska istället, tror jag, så kan jag rycka med den imorgon bitti.

Sov gott, me hearties. Det lär jag också göra! Sedan. ;)

... i vilken vår hjältinna ändå är LITE flitig

Fast bara lite. Jag blev så sugen på riktigt gott bröd, så jag fick helt enkelt sätta en deg. Det kändes skönt med lite aktivitet efter att först ha legat vid sjön några timmar och sedan mest legat i soffan och först repristittat på den utmärkta dokumentären om Sonja Åkesson och sedan veckans samlade avsnitt av In Treatment, som jag har sett en del av och faktiskt gillar i all sin långsamhet.

Jag har satt brödet på färskjäst, vatten, olivolja och salt och sedan har jag meckat ner lite rågkross, krossade linfrön, ett par nävar havregryn, rätt mycket dinkelmjöl och resten vanligt vetemjöl. Jag funderade på smaksättning, med kanske oregano och/eller soltorkade tomater, men låter det vara till nästa bröd, som jag avser att baka i veckan. Nu står degen och jäser sin första vända ute i köket och här på min balkong skiner solen.

Det var fint att ligga nere vid sjön, mitt på dagen, även om det inte var så varmt. Åtminstone inte hela tiden. När det blåste till samtidigt som solen gömde sig bakom stora moln blev det nästan kallt. Men jag hade en varm tröja med. Och kaffe, ju. Jag låg där och läste DN och på lite avstånd hördes orgelspel och psalmsång från en närbelägen kyrka (fast så nära är den ändå inte, så jag var lite förvånad att ljudet bar fram så bra) och det kändes sådär lagom sakralt. Diverse fåglar - typ kråkor, måsar och trastar - stämde in. I vattnet nedanför klippan plaskade det av små fiskar och när jag gick fram och kikade var det abborrar. Små abborrar, med de omisskännliga ränderna över ryggen och rödaktiga fenor. För små att äta. Dessutom är jag ju vegetarian, these days, och äter inte fisk. Men... nyfångad abborre, grillad i folie i glöd... Mmm...

Rätt vad det var dök solen fram och då var det som om dess värme formligen smälte och hälldes ner över mig. Fullständigt ljuvligt och t o m värt de kallare stunderna...

Väl hemma landade jag alltså i soffan, med tevetittande och lite slösurfande. Till middag fick det bli en varm sallad på färskpotatis, rödlök, dill, olivolja, nymalen svartpeppar och flingsalt. Wasa sportknäcke till det. Verkligen inte dumt.

Senare ikväll ska jag se filmen Hälsningar från skogen (SVT2 21.45). En dokumentär som skildrar livet i skogarna runt Gällared, där jag har Stugan Vid Sjön. Den gick på Zita i våras, men jag kom mig inte iväg för att se den. Jag noterar att det händer att filmer som går på Zita sedan - ganska snart - dyker upp i public serviceteve. Så blev det ju med filmen om Olle Ljungström, till exempel. Me like!

Till filmen ska jag dricka te och äta nybakat bröd. Mmm...

... i vilken vår hjältinna lagat sig en god middag

Jag funderar på vad man kallar en sen lunch - eller om detta var en tidig middag... Lunner? Dinch?

I vilket fall kokade jag - inspirerad av torsdagens italienska buffé - några nävar risoni i hönsbuljong, och under tiden delade jag ett gäng stora champinjoner i stora bitar som fick steka i en blandning av lite smör och lite olivolja, smaksatta med lite salt och grovmalen svartpeppar. När risonin var klar hällde jag av buljongen, rev ner en bit parmesan och blandade ner tillsammans med champinjonerna, några finhackade soltorkade tomater och en näve basilikablad. Klart! Snabbt, superduperlätt och riktigt gott! Jag tänkte att jag skulle tagit ett glas vin till, men eftersom hemmet är i behov av städning ska jag göra det först och sedan belöna mig med det där vinglaset.

Ikväll blir det antagligen något så ovanligt som en helkväll framför teven, i sällskap med en massa sköna gitarrhjältar (i teven, dårå...).

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna tar dagen som den kommer

Vilken lat och skön dag det har varit. Förutom pyssel i lagom takt med tvätt och lite plock med ryggsäck och festivalgrejer har jag verkligen inte gjort många knop. Druckit kaffe, kollat Stockholm Marathon lite, småpratat med Matilda och suttit på balkongen ibland. Lagat middag; det blev fullkornspasta med en sås på ett par finhackade schalottenlökar, ett par pressade vitlöksklyftor och ett par grabbnävar champinjoner som fick fräsa i lite smör, kryddas med salt och grovmalen svartpeppar och sedan koka ihop med en skvätt kelda lagalätt. Blandad sallad till det.

Matilda mår inte bra. Har haft krångel med magen och har sovit och läst mesta delen av dagen. Det är inte bra att hon är sjuk, förstås, men även när hon är frisk hör hon till de där som vet hur man softar och inte vill ha blåsorkestrar och fullspikade dagsprogram. Det enda vi planerat för helgen är en solpicknick vid Drevan imorgon, om hon mår bättre då.

Jag har också ägnat en del av eftermiddagen med att läsa igenom inspirationskällan Lindas blogg(ar). Den tjejen är ett föredöme inte bara när det gäller löpning och träning utan i personlig utveckling och jävlaranamma! Jag är spänd på att höra hur det gick för henne i dagens mara, samtidigt som jag vet att hennes mål ursprungligen var att springa maran först nästa år. Underbart jobbat, tjejen!

Jag ska inte springa någon mara nästa år, men väl en halvmara. Under förutsättning att jag först fixar de tre millopp jag ska springa i år. Det har jag lovat mig själv. Dock vet jag inte än vilket lopp som kan bli aktuellt. Efter vad jag hört är Göteborgsvarvet alldeles för bökigt och slabbigt och knôkat. Tänk om det funnes en halvmara i vacker natur? Jag får kolla runt.

Tidigare idag hade jag en idé om att ge mig ut och springa en mindre runda i eftermiddag. Men jag tog sedan ett aktivt beslut att i stället ta en runda imorgon bitti, innan värmen kommer. Känns benen okej får det bli 10k. Annars 5.

Kvällen är inte över och jag lurar på att lägga lite färg i håret. Eller... om jag kanske ska göra det imorgon kväll. Svåra beslut, me lovely ones... ;-)

... i vilken vår hjältinna stannar hemma

Det blev ingen orgelkonsert. P bangade och även om jag inte har några problem med att gå på grejer helt solokvist har jag ingen lust med det ikväll. Så; ingen orgelkonsert.

Det blev inte heller någon smörstekt gösfilé ikväll. Hade det blivit det hade den blivit tillagad så här:

Smör hade smälts i en rymlig stekpanna och sedan hade filéerna fått steka några minuter på varje sida (kanske 5-6). Salt och peppar på det.

Till detta hade jag gjort en vitvinssås på schalottenlök och ett friskt äpple (fint hackade) som fått smälta i lite smör och sedan kokas några minuter i vitt vin innan jag tillsatt lite fiskfond och slagit i lite grädde. Efter att härligheten kokat ihop en god stund hade jag kört ner min stavmixer i det hela och fått en slät fin sås.

Anrättningen hade serverats med kokt potatis och smörstekta (mycket smör, men inte kvantitetsmässigt, nödvändigtvis) portobellosvampar och skogschampin-joner.

Det får bli en annan kväll. Nu ska jag istället soffa lite mer, hänga på Funbeat och ett par andra välkända ställen, kanske. Och ladda för en mil imorgon förmiddag!

... i vilken vår hjältinna hettat till

Trött och frusen var jag när jag traskade de få minuterna från bussen och hem. Jag ville bara laga te och krypa ihop i soffan med kudde, filt och teve. Men jag drog ändå på mig träningskläderna direkt (innan jag liksom hann känna hur varmt och gosigt det var härinne) och gav mig ut på en halvmilarunda. Det kändes faktiskt helt rätt ända från början. Underlaget ute i skogen är så skönt nu; lite halvmjukt och ingen lera och gegga alls. Jag känner att om jag kunde springa enbart i skogen skulle jag kunna springa längre och tycka det vore ännu roligare. Att springa en bit på grusvägen och över en övningsgolfbana, som jag gjorde idag, är ganska tråkigt och enahanda även om det handlar om en relativt kort sträcka. Jag fick förresten publik en bit i skogen. Två rådjur gick omkring och gjorde vad det nu kan vara som rådjur gör. De blev inte alls rädda, heller, utan makade bara på sig lite från stigen när jag kom springandes...

Väl hemma var jag rejält hungrig och i en gryta hivade jag ner skivad morot, lite ingefära i skivor, salt, svartpeppar, en stor krossad vitlöksklyfta, två fina kycklingfiléer och några stora broccolibuketter tillsammans med lite vatten. Det fick puttra på medan jag tog en välgörande och upplivande dusch. Sedan mumsade jag i mig den snabba kycklingsoppan medan jag tittade på teve, där Jonas Gardell besökte sin barndoms Enebyberg. Ingefäran och vitlöken gav härlig hetta åt den enkla anrättningen och nu är jag varm och skönt pigg istället för trött och frusen.

Skönt, me lovely ones! Skönt!

... i vilken vår hjältinna pustar lite

Mitt jobb innehåller ibland arbetsuppgifter som kan liknas vid att hålla reda på en flock galna kvigor. Medan man reder i det ena problemet är de redan i full färd med att hitta på ny jävelskap, för andra och varandra. Och alla skyller på alla och det är en jämrans röra. Det är då jag tar ett djupt andetag, sätter mig en stund i ett avskilt hörn (nåja... allt är relativt...) med block och penna och tänker. Försöker se vilken trådände jag ska börja dra i. Sedan drar jag i den. Idag har jag dragit i minst tre olika trådar, som inte ens hör till samma trasselsudd. Därutöver försöker jag hålla stimulerande, intressanta och givande lektioner och dessutom vara både social och kollegial.

Så skönt att sedan trilla hem till tystnaden. Kolla posten (tack CSN för att ni minns mig... eller inte...) och slänga en liten slatt olivolja i en gryta. Hacka upp rödlök, grön paprika och vitlök och slänga i tillsammans med salt, grovmalen svartpeppar, chilikrydda och spiskummin och sedan ett par rejäla nävar champinjoner och toppa med något så fuskigt som en tetra "tomatsås med italienska ostar" och en skvätt vatten. Låta det puttra ihop medan jag tar en burk blandade, kokta bönor (bra med protein där) ur frysen och låter den tina. Sedan tänder jag ljus i vardagsrummet och äter maten, fotfarande under tystnad, i vardagsrummet. Sitter efteråt och bara är, en stund.

Ringer Ingrid och diskuterar lördagens planerade fest. Lite man- och kvinnofall gör att det är tveksamt om vi ska ses och nu känner sig Ingrid krasslig också. Kan ju vara något övergående, men det kan ju också vara influensan och vi tar det säkra före det osäkra och planerar annan fest vid lite senare tillfälle. Vi hinner.
Det är 32 dagar kvar.

Ringer Peter och bara småpratar en stund. Om inget särskilt alls. Är bara så skönt att växla några ord. Vänskapen behöver inte alltid mer än så. Kontakt. Avstämning. Hur mår du? Är det bra med dig? Vad gör du? Hur går det med lägenheten? En helt otrolig sak hände mig idag... Hur gick det med offerten på Jättejobbet Allan? osv...

Ringer hem till en elev och försöker lugna och informera en bekymrad och orolig mamma kring nuläget i mitt ämne. Det går sådär. Mammor är oroliga, ofta. By default. Oavsett hur man än är öppen och förklarar och berättar hur vi jobbar så har de inte tillräcklig insikt i varken yrket eller skolans värld för att riktigt förstå hur det ser ut. Ibland är det ju så att oavsett vad vi lärare gör så fungerar ändå inte inlärningen. Jag önskar emellanåt att jag liksom kunde skruva av toppen på skallen på en del elever, stoppa ner ett rejält ordförråd, lite grammatiska färdigheter och en fet dos jävlaranamma där - och sedan skruva på igen.

Just jävlaranammat är viktigt. Språkforskningen visar tydligt att det är "risktagarna" som lyckas bäst att lära sig ett nytt språk; de som vågar slänga sig ut och pröva och prata och chansa och som litar till att de kan förstå många nya ord av det sammanhang i vilket de ingår - och därmed inte behöver ord-för-ord-översättning etc.












Men tyvärr fungerar varken språk- eller annan inlärning på det där skruva-av-och-stoppa-ner-viset. Ibland fungerar det inte på andra vis heller. Det går liksom bara inte in, ibland. Det kan bero på hög frånvaro (som kan vara hur giltig som helst), koncentrations- svårigheter, utmattning pga nattligt WOW- och CS-spelande, ovilja, lathet, ingen som helst inre drivkraft, sociala problem, eller - ibland, faktiskt - begränsade begåvningsresurser. Det kan också bero på brister hos läraren, feltänk i inlärningssituationen, sammansättningen av elevgruppen och en triljard andra saker. Ibland något av det; ibland en kombination av flera faktorer. Ibland är det också så att eleven greppar läget, och har betydligt mer realistiska förväntningar, än vårdnadshavarna.
(Nu är det nog på sin plats att förtydliga: här drog jag iväg och förde en generell diskussion kring elevers inlärningsproblematik och föräldrars förväntningar på skolans underverksuppdrag - det handlar inte om den specifika elev vars mamma jag ringde. Det handlar inte ens om den mamman.)

Tror jag ska laga mig en mugg te och läsa en stund. Under tystnad. Samtal är en sak. Slammer från stereo och teve en annan. Ikväll vill jag inte ha sådant.

Ha det gott, me lovely ones. Stay tuned.

... i vilken vår hjältinna har disciplinerat sig

Ett trist regnstril, som inte upphört riktigt ännu, satte stopp för mina planer på milen. Istället fick det bli en timme på ni-vet-vad. Jag börjar faktiskt, efter lång tid, se den som en bundsförvant. En räddare i nöden. Med den tillhands kan jag inte skylla vädret för utebliven träning. En timmes snabbtrampande gav 46.33 km på trippmätaren. Some trip, huh? ;-)

Under tiden som jag trampade hann jag, med hjälp av TV4, besöka Nepal, Taiwan och Mongoliet i jakten på världens kortaste man. Dessutom hann jag besöka grottornas värld, bland annat de fantastiska grottorna i Lechuguilla (Mexico), och spana lite på djurvärlden där. Ibland gillar jag verkligen Animal Planet!




















(Schyssta fallosar... Eller om det är hattifnattar..? ;-))

Apropå tevekanaler jag står ut med att se... Kunskapskanalen är en verklig favorit och nu ska den tydligen vässas till ytterligare. Public service rular!

Och knappt har det blivit "tyst" efter FRA-debaclet innan Polismetodutredningen dundrar in och vill övervaka vår mobiltrafik. Och det handlar inte enbart och att tjuvlyssna på skurkar och banditer. Ånej, vi ska alla övervakas...





















Nu har jag duschat och ätit en god omelett på tre ägg, rödlök, tomat och lite riven ost. Snajdig smakbrytning blev det med älsklingskryddan spiskummin. Jag sitter och jäser i soffan och ska så småningom samla ihop krafter nog att brygga mig en kanna kaffe och se en Zapparulle; Video From Hell.

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna rundar av ännu en Fin Fredag

Jag rundar av den fint; med ett glas Dooley's. Sött och lite mjukt i min mun.

Dagen blev som jag tänkte - Fin. Jag är inte mycket för hardcore-affirmationer (av typen Jag utstrålar kraft och energi... Jag lever i ekonomiskt överflöd... Jag får allt jag behöver från Universum... Jag skulle bli fruktansvärt generad t o m inför mig själv om jag stod och sa sådana saker till mig själv...) men som den superexistentialist jag är, är jag övertygad om att jag själv formar min dag likaväl som mitt liv. Visst finns det omvärldsfaktorer som jag inte kan rå över och som kan påverka mig och mitt liv - ibland mycket negativt. Men jag har fortfarande möjligheten att själv välja hur jag reagerar och agerar på dessa.

Mysfikat på jobbet uteblev. Ingen hade signat på den här fredagen. Det kändes lite tomt, tyckte vi alla. Men lektionerna var roliga, jag fick ett väldigt bra samtal med en av mina elever, beslutet jag väntat på tog ett stort kliv framåt (jag kan dock inte skriva om det här) och efter jobbet tog jag tåget in till stan för att fika med en god vän och göra några ärenden. Fikan var varm och trevlig om än kort. Men så är det när man har mycket som ska hinnas med. Jag hade också hoppats hitta ett par bra skor till vettigt pris, men det gjorde jag inte. Däremot hittade jag en mysig stickad, kort klänning till det facila priset av 150 kronor (halva reapriset). Så det blev en tillräckligt ttrivsam stadsresa för att väga upp det faktum att tåget var rejält försenat när jag skulle hem och att det blev isande kallt att vänta på perrongen. Att gå in var inte möjligt eftersom tågets nya ankomsttider hela tiden annonserades ut med 2-3 minuter i taget.

Väl hemma gick jag inom affären och handlade hem lite mat och skyndade mig sedan hem i snålblåsten. Jag hade tänkt mig rostade rotsaker i ugnen, men jag var så frusen och hungrig att det fick bli en snabb, het spenatsoppa istället, tillsammans med grova baguetter med skinka på. Gottigotti!

Sedan har kvällen förflutit med ett par shuffleklipp (Youtube) från Linus och gott prat på Skype. Tända ljus. Den där Dooley'n. Raggsocksfötter på soffbordet. Med ett halvt öga kollar jag ett program om finanskrisen i USA, på Kunskapskanalen, och det verkar mycket intressant. Tyvärr missade jag början och är för trött för slutet. Jag hoppas det går i repris för nu blir det sängen. Jag ställer laptopen bredvid och ska se Grizzly Man innan jag glider bort i drömriket.

G'night, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna räknar ner

Arbetsveckan snart slut! Fin Fredag imorgon!

Idag har jag jobbat, varit på samtalscirkel för engelsklärare (jag tror den blir mycket givande!), tagit ytterligare 23 km/30 min på ni-vet-vad, ätit fullkornspastamiddag, chattat med Matilda och P, sett en film om isbjörnar samt ringt Peter N en stund. Nu ska jag strax inta horisontalläge med boken om Che. Den är mycket bra och känns lite lagom kritisk men jag är ju så sömnig att jag bara hinner några sidor innan jag somnar. Jag får se hur det går ikväll.

Fortfarande inget riktigt besked om hur det blir med min önskade, förkortade uppsägningstid. What are they pyssling with?

Ha't så gutt, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna svävar i ovisshet

(Saris änglar, som fick följa med till jobbet idag.)
De senaste veckorna har min sömn varit minst sagt störd. Inte så konstigt med tanke på allt jag har omkring mig. Men pusselbitarna faller på plats en efter en och just nu känns det som att jag bara kan vänta... avvakta... se vad som händer. Det jag kan göra har jag gjort. De ringde ju från mitt nya (?) jobb igår, för att en blivande (?) kollega ville prata lite med mig och det kändes helt klart som en bra sak. När vi avslutade vårt samtal - jag lätt ihjälstressad eftersom hon ställde så mycket frågor som jag ville besvara på ett vettigt vis, samtidigt som jag hade en grupp elever som stod och väntade på mig någonstans - sa hon "jaa... men... då ses vi kanske snart då... hoppas jag". Det kändes ju faktiskt väldigt bra. Idag har jag kopierat mitt examensbevis och fixat så jag ska få ett utdrag ur belastningsregistret. Nu kan jag liksom inte göra mer, känns det som. Inget mer än ägna mig åt en oviss, och smått nervös, väntan... och god nattsömn. ;-)

Arbetsdagen flöt undan fint även om det börjar bli en smula enerverande att jag alltid glömmer ta med mig lunchmat. Att bara dricka ett par muggar varm chåkla är ju bara en snabb sockerboost och sedan är jag lika hungrig igen. Imorgon måste jag komma ihåg att ta med mig något. Å andra sidan fanns färdigkokta ägg härhemma som jag klöv och la i en snabblagad spenatsoppa och avnjöt med ett par mackor på speltknäcke. Mmm...
















Och apropå mat börjar jag fundera kring julmat och vad som kan tänkas vara aktuellt att laga till inför julhelgens anstormning. Skinka måste det förstås bli, och gröt till frukost. Lite sill, kanske, men den lägger jag nog inte in själv - sillstryparna måste ju leva de också. Jansson ska göras (ljuvlig maträtt!), och jag vet att det önskas både revbensspjäll, köttbullar, lax och lasagne. Kålrotslåda måste också fixas, liksom ytterligare ett par vegetariska/veganska alternativ. Ett par goda sallader också... kanske en cole slaw?

I övrigt är det väl lite godis - kanske ska jag göra fudge själv? - och glögg och clementiner och russin och dadlar och chåkla och nötter och julmust och öl och en låda vin och lite annat småpyssel som ska råddas ihop. Kanske baka en laddning lussebullar till. Och be Lotta om receptet på den mjuka saffranskakan (yes... I'm a saffron addict...).

Jag tror jag ska göra en del på söndag och resten på tisdag. På måndag tänkte jag köpa ett par sista julklappar och träffa kompisen Dee för en fika i Växjö. Ingrid har nog inte tid, med familjen och allt, men jag ska i alla fall kolla upp med henne. Det var ett tag sedan sist. Å andra sidan lär vi ju ses på fredag, förstås. Tänkte inte på det...

Nu ska jag fiffa och moffa lite. Avsluta ett par julklappar. Slå in några paket. Tända ljus och dricka glögg och gotta mig åt ett mail som ramlade ner i min låda tidigare idag:

"Hej

Good news... Jag börjar i Växjö i januari. Där går rel vet på d-nivå. Enbart självstudier verkar det som. Jag tycker du ska anmäla dig och testa om det funkar. Ämnet håller på att omstruktureras, så det kan bli mycket intressant som händer där framöver.

Hoppas vi ses

Jxxxx"

Jamen WOHOO, alltså! Självstudier!?! Det innebär ju att jag dels kan plugga i egen takt, och dels inte blir bunden till att bo nära mitt lärosäte. Kan det bli bättre? Vavava?

På detta ska jag tänka nu, me lovely ones. Detta och... något mer... något varmt och fint och omvälvande.

Stay tuned!

... i vilken vår hjältinna har syrrebesök

Nu är syrrorna här. Titta vad jag fick:





















Härligt! Gissa om den ska användas! Och då inte bara när jag har en bad hair day...

Igårkväll blev det att vi satt kvar vid matbordet i timmar. Just så som jag tycker om! Vi åt, drack vin, pratade massor... Det blev sent innan vi kom i säng och jag var dödsens trött.

Sov ganska länge imorse innan vi gick upp och käkade långfrukost för att sedan ta oss en promenad runt byn. Det var ju ganska snabbt gjort och sedan gick vi till Fenix och tog oss en fika. Jag hade med mig min Nikon men den ville inte funka; den liksom låser sig och jag är inte mänska att reda ut varför. Får ta det med Johanna på telefon sedan.

Malin var trött och frusen och gick hem efter Fenixfikan, men jag och Cia tog rundan uppe vid Krysseboda också. Knallgula löv låg i drivor vid vägkanterna och deras nästan självslysande gula färg fick det att se ut som om solen lyste på dem, trots att det var mulet. Det är så fridfullt och vackert däruppe. Vi gick där och sparkade lite i löven och pratade och kom att prata om män. Cia hade pratat med en man som gärna ville träffa någon kvinna men det fick inte bli för seriöst. Det får ju stå för honom och visst kan man vara i den situationen att man faktiskt bara vill ha en lösare, lättsammare relation med någon. Absolut. Men... jag möter alltför ofta det resonemanget hos både män och kvinnor. Jag kan inte låta bli att fundera vad det beror på. Man träffas... allt är fint... man trivs tillsammans..... har roligt... tycker om varandras sällskap och bra sex dessutom... men ändå blir det liksom inte mer.

Vad är det med oss? Varför vill folk (OBS! Grov generalisering!) inte vara ihop? Är de/vi rädda? För vad? För att binda upp oss? Varför skulle vi vara rädda för det? Ligger rädslan i att man tror att man kanske missar någon ännu bättre? Jag vet inte. Jag har inga svar. Det är mest något jag ofta tänker på. Det är som att det nästan är fult att säga att man vill ha någon, att det är skämmigt att inte vilja förbli singel ända in i evigheten. Ändå tror jag att de flesta vill ha någon... ja, ni minns livsvittnet... ett sådant tror jag de allra, allra flesta vill ha. Vi längtar efter kärleken - men låtsas motsatsen.

















När vi kom hem från promenaden var vi lite frusna och småhungriga och jag lagade en soppa på sötpotatis och lite annat smått och gott. Jag tror jag lagt upp receptet här tidigare, men hittar det inte så här får ni det igen:

Skala och skär i bitar:

2-3 sötpotatisar
3-4 potatisar
2 morötter
1 stor lök (gärna röd)
några vitlöksklyftor
och fräs detta i lite olivolja i en gryta. Rör om lite.

Späd med en dryg liter buljong och låt koka tills allt är mjukt.

Mixa soppan slät (och till en rätt tjock konsistens) med en mixerstav, eller i en blender.

Pressa i saften av en limefrukt (går också fint med en apelsin), finriv en stor bit ingefära,
häll i 2-3 msk sweet chilisås och smaka av med salt och peppar. Strö färska korianderblad över.

Salta bullar till det. Inte alls dumt! Snarare tvärtom.

Nu faller mörkret över Emmajävlaboda och hela Småland. Dags att tända ljus och lyssna lite på skön musik.

Puss, me lovely ones och var aldrig rädda. Håll ögonen öppna och se möjligheterna i nuet i stället för att leva med ena benet i en eventuell framtid...

... i vilken vår hjältinna haft fullt upp

Fin Fredag! Svart manchesterkjol, svart top med trekvartsärmar, grårutiga strumpor och svarta stövlar. Bälte med strassblingigt spänne. Röda naglar. Glada ögon! Goda mackor till mysfikan, på jobbet.

Efter jobbet gick jag ner till byn för att handla vin, xider och några sådana där fjortisdrickor (Cube) samt lite frukt. Sedan traskade jag hem och slängde mig i soffan en stund. Opeth på brutalvolym (Ghost Reveries) och kaffe i muggen. Efter att ha slöat lite bakade jag salta bullar (supergott till frukost och - framförallt! - till morgondagens heta sötpotatissoppa!
















Ugnen var ju ändå igång så jag passade på att baka en kladdkaka också. Det blir gott med blåbärsglass (tror jag...) ikväll.

Kladdkaka med chili
100 g smör
2 ägg
3 dl socker
1½ dl mjöl
4 msk kakao
3 tsk stött/malen kardemumma
1 tsk chilipeppar - het

Smörj och bröa en form (det är fiffigt med en sådan som har avtagbar kant).
Smält smöret.
Medan det svalnar vispar du ihop ägg och socker till ett fluff.
Häll i smöret och sedan de torra ingredienserna. Blanda väl.
Häll smeten i formen och grädda i 35 minuter i ca 160 graders värme.
Långt ner i ugnen.

Smaskigt - utan att kännas sådär äckelsött.
















Strax ska jag snitsa ihop en thaiinspirerad gryta med riktigt kaxig röd currypasta som jag först fräser i lite olja och sedan spär med kokosmjölk och lite vatten. Jag gör det lite lätt för mig och slänger del i lite grönsaker jag har i kylen (aubergine, champinjoner etc) och dels en påse frysta wokgrönsaker. Pressar lite lime över. Smakar av med lite krydderier. Är den för blaskig fuskar jag med lite maizenaredning. Till detta blir det ris. Basmatiris, vilket kan vara världens godaste ris! Jag kom nyss på att det hade suttit fint med broccoli till, men orka cykla ner till affären för bara det. Det blir säkert regn snart, också.

Sedan kommer väl mina syrror, Cia och Malin, frampå kvällskanten och då äter vi upp maten, dricker vin till (Monte Garbi - ett ljuvligt italienskt ripasso) och när maten sjunkit undan smarrar vi i oss kladdkakan och glassen och dricker mörkrostat Hazienda till. Sedan dricker vi kanske mer vin. Jag vet inte. Jag kan bara tala för mig själv. Och jag ska i alla fall dricka mer vin. ;-)

Det ska bli roligt med middagsgäster. Det skulle jag gärna ha varje helg, faktiskt. Jag älskar att laga mat (även lite krångligare sådan) och ännu mer älskar jag att ha gott sällskap till middagen. Helst skulle jag vilja ha alla mina barn och vänner i närheten och kunna ha en sådan där härligt utdragen familjemiddag (mina barn, med eventuella respektive och sköna, nära vänner - för i min "extended family" ingår ju även dessa - och deras eventuella respektive och barn!) varenda fredag, eller lördag. En sådan där man kan se i filmer ibland. Särskilt italienska filmer. Eller hollywood-produktioner som gärna vill ge en känsla av Italien, i alla fall. Förresten duger det fint med familjemiddag à la greque, annars. Eller... jag är inte nogräknad... familjemiddag med vilka etniska förtecken som helst, så länge man bara kan äta gott, dricka massor med vin och diskutera i timtal. Sådant vill jag ha!

Nu ska jag dra på lite musik. Det får bli... hmm... Colour Haze! Skönt, somrigt minne!

Ha en Fortsatt Fin Fredag, me lovely ones. And stay tuned...

... i vilken vår hjältinna hajpar Bob

Jag är så nöjd med mig själv! I synnerhet för att jag både kom iväg till gymmet direkt efter jobbet (var bara hemma och bytte om) och för att jag åt en nyttig och balanserad middag, efteråt. Visserligen orkade jag inte laga något, men fick ihop en fin tallrik med broccoli, persiljerot, bönor med goda kryddor på och så ett par ägg. En skiva bröd till det. Det är farväl till kanelbullarna, som gäller. De är dessutom slut, vilket gör det till ett både enkelt och ganska självklart "val". Snarare icke-val, iofs...

Min skuldra och överarm värker fortfarande - nu är det tredje veckan och det är inte bra. Inte alls bra. Men värme känns skönt så jag tappade upp ett varmt och skummigt bad, tände en massa ljus och kröp ner i badet med Bob Hanssons "bräcklighetens poetik". Ja. Jag vet. Bobhajpen är stor här just nu. Men... det är som en nyupptäckt för mig! Snudd på en nyförälskelse...

Och "bräcklighetens..." har jag faktiskt inte läst tidigare. Han skriver så sorgligt, roligt, klokt, andlöst, hudlöst, träffsäkert och ljuvligt! Bara baksidestexten är en hel livsfilosofi i sig själv:

"Om det här är en bok om poetik är det lika mycket en bok om mitt liv. Visst är det roligt att vidga språket. Men ju så himla mycket roligare att vidga en tisdag.

Det här är en bok för dem som vill bygga kontaktnät för sin bräcklighet. Dem som vill mötas också i varandras svagheter. Ligga där i kafferummet och hålla om varandra när chefen verkar arg."

WOHOO! Typ.

Det var också "bräcklighetens poetik" som fick följa med mig i säng igårkväll. Gunnar smyger jag ner i väskan när jag tar tåget till Varberg på fredag.

När jag klev ur badet funderade jag på om det är något jag behöver se på TV ikväll (cal: jag missade ju Existens igår! Hoppas jag kan hitta någon repris, men det ser tufft ut - jag är ju iväg i helgen... Kanske kan se det på webben?) men kom fram till att det är tveksamt om jag egentligen behöver se på teve alls. Möjligen behöver min allmänbildning och min samtidskunskap lite tevetittande emellanåt. Dock inte idag.

(Kommer att tänka på "min" Per som hela sin tonårstid vägrade skaffa sig mobiltelefon. "Hade Jim Morrison mobiltelefon?"... "Nä..?"... "Just det.")

Vad jag behöver (eller åtminstone vill ha) är en stor mugg Earl Grey med socker och en skugga mjölk. Det ska jag fixa mig nu. Sedan ska jag ringa Peter en stund. Glädjas och glädja.

Meeen... HAHA... Jag googlade på Pers namn och... hittade honom (dock lätt förklädd;-):

... i vilken vår hjältinna är lite huslig

Till middag idag blev det en favoriträtt, som jag kan variera i det oändliga. Rot- och grönsaker rostas i ugnen, tillsammans med salt, peppar, timjan och lite olivolja. Idag blev det potatis, morötter, persiljerot, rödlök, aubergine och stora champnjoner. En lätt kryddad kesoröra till det.

Till kvällsteet blir det nybakta tekakor och kanske avnjuter jag dem med söt, god blomsterhonung.
















Mmm...

Och så ska jag läsa. Frågan är bara om jag ska börja med Bob Hansson eller knullsurrealistiske Sture Dahlström..?

... i vilken vår hjältinna balanserat

Efter att ha dragit ut på det i det längsta fick jag på mig träningskläder och gav mig ut på en entimmes powerwalkrunda. Opeth's Still Life på brutalvolym i iPoden. Hur jävla dum i huvudet får jag egentligen bli? Varför har jag inte gjort detta på flera dagar? Jag vet inte om det var en endorfinkick eller om detvar glädjen över att ha lyft mig själv i håret som gjorde att jag liksom bara svävade fram de sista två kilometrarna (av ca 8). När jag kom hem plockade jag bara på mig cykelnycklarna och hojade sedan ner till affären för min sedvanliga inför-veckan-handling. Olle Ljungström i lurarna.

Väl hemkommen var jag så energiboostad att jag inte bara snabbt plockade upp varorna ur kassarna utan dessutom fick bytt lampfästet på cykeln (det jag köpte häromdagen, efter att ha insett att den gamla faktiskt inte gick att laga - även om den kostade över trehundra när jag köpte den, vilket var flera år sedan...), smort kedjan lite och pumpat däcken. Och när jag säger att jag "fick" gjort det betyder det att jag gjorde det själv, naturligtvis. Därefter var jag lite taggad på att bara trampa lite, så jag cyklade upp i skogen här bakom och kollade lite spännande stigar. Knöligt, stenigt, sankt, guppigt och backigt - precis som det ska vara! Men bara återvändsstigar.

Till slut hittade jag en härlig stig ner i en bokslänt som var ganska trixig en bit, för att sedan bli en riktigt härlig liten gräsig skogsväg. När den delade sig valde jag höger och in mot byn igen, men nästa gång ska jag se vart jag hamnar om jag tar vänster - jag tror det kan bli bortåt Loafallet (en 2 meter lång grusplätt vid en strandkant - the locals kallar det en "badplats"... Det är nästan lite charmigt...). Pink Floyd's Atom Heart Mother funkar oerhört bra i motlut, förresten!

Riktigt roligt att cykla lite "offroad"! Nej... fel... SJUKT roligt! Jag har inte provat att cykla i skog tidigare utan höll ju mest till ute på stränderna, när jag bodde i Falkenberg. Jag kan inte minnas att det var så jobbigt - men ruggigt bra för mitt balanssinne. Nu har jag alltså upptäckt (tack Peter A!) en rolig lek som både tränar balanssinnet och är ordentligt konditionskrävande. Musklerna får sitt också; mina överarmar tokvärker! Om jag någonsin köper en ny hoj ska det vara en med stötdämpare fram!

Efter denna högst spontana utflykt var jag ju galet hungrig, men orkade inte laga någon "riktig" middag. Så det fick bli broccoli (färsk, fin för bara en femma ståndet på affären dag) och en röra med keso mini, fint hackad lök och diverse krydderier och så en macka till det. Allt avnjutet till Blood Sweat and Tears' I Love You More Than You'll Ever Know.

Ljuvligt!

... i vilken vår hjältinna soffar

Med avbrott för smärre städ-, disk- och cykeleruptioner har min dag, så här långt, tillbringats i soffan. Teven är på (nyss Existens - nu ett program om forskning kring annat liv i rymden), CD-växlaren är laddad (och fjärren inom räckhåll), veckans måsteläsning (ETC.nu, DagensETC, Mersmak, Bang, lärarnas tidning och ett par kopierade artiklar om pojkars läsvanor) ligger bredvid mig. Sakta men säkert betar jag mig igenom högen. Dessemellan bloggar jag, eller slösurfar på Facebook och SRF-boarden, pratar med Agneta, Magnus och Martin på msn, pratar med Peter i telefon och killar Fröken bakom örat och under hakan.

Middag har jag också lagat och ätit (nyss). Idag blev det lite uppfräst rödlök, svamp och aubergine tillsammans med färsk, kokt brysselkål och en hög med röda linser, kryddade med bl a spiskummin. Nu är jag äckligt mätt. Gott var det också. Faktiskt. Mitt "nya" liv som vegetarian fungerar fint.





















Arcimboldos geniala frukt- och gröntbilder är svulstigt mustiga och ger mig ofta en känsla av lätt förruttnelse, unken lukt och småkryp. Jag gillar den här mycket bättre, egentligen:





















(The Librarian, Arcimboldo)

... i vilken vår hjältinna bokför

Fin fredag. Uppklädd och på extra gott humör. Några roliga möten med elever - på jobbet och härhemma på gården. Filosofiske A vill prata judendom. På sin fritid. Jag gör nog något rätt... ;-)

Mia skrev på Fejsan att hon tänkte haka på på min träningstid idag och när jag kom till gymmet var hon redan där.

Så här långt har det varit en bra dag på alla vis; inte minst tränings- och kostmässigt:

Frukost: 1½ grov fralla med ost, paprika o gurka (Jag älskar när kollegorna inte bara bjuder på feta, söta, kladdiga saker till fredagsfikat!)
Lunch: 200g blandade bönor (vita, röda och stora vita), lite smaksättning och så ett äpple.

Sedan trampade jag iväg till gymmet och körde ca 30 minuter träningscykel (på ca 180 watt) och så 30 minuter nautilusmaskiner. Provade en sådan där crossmaskin också. Skum.

Mellanmål efter träningen: banan
Middag: 250g blandade bönor och en rejält tilltagen mustig sås på tomater, rödlök, vitlök, aubergine, grön paprika, champinjoner, vitlök och lite goda kryddor.

Jag ska äta något senare ikväll också, men jag vet inte vad. Min mage säger att den vill ha popcorn, whisky och Dooley's. Hmm...