... i vilken vår hjältinna har taktiska funderingar

Regnet som just nu faller hårt utanför; ska det trotsas eller väntas ut?

... i vilken vår hjältinna visat prov på synnerligen dålig karaktär

Just det. Jag körde ju två träningspass igår, för att kunna unna mig att ta det lugnt idag - ja, bortsett från en väldigt nödvändig städning av mitt hem, dårå - med tanke på regnet och sånt. Och ändå... har jag just varit ute och sprungit en runda, mellan skurarna. Typ 6,4k. På en tid som gör mig nöjd och glad, dessutom.

Illa. Mycket illa. Men nu... nu ska jag softa.

Tror jag.

;-)

... i vilken vår hjältinna saknat något

Som alltid blir det bråttom just när jag ska springa ner till bussen och inte hade jag väl en tanke på att titta ut genom fönstret innan jag gick. Hade jag gjort det hade jag ryckt till mig ett av paraplyerna i hallen. Men nu gjorde jag inte det och följaktligen fick jag klara mig utan paraflax vilket är i högsta grad amatörmässigt. Som tur var bytte jag jacka i sista momangen och hade åtminstone en stor luva att dra över huvudet.

Så fort jag satt mig på tunnelbanetåget drar jag fram min iPod (just nu lyssnar jag på Thåströms senaste) och en bok. Hanteringen av odöda, som jag hade så svårt att komma igång med i helgen, sitter som en smäck. Jag hinner läsa ungefär hundra sidor på en enkel resa (ja, jag reser rätt långt - och läser ganska fort), vilket ger vid handen att jag bör bli klar med den när jag åker hem idag. En fiffig sak är att det i Pappersväggar finns ett alternativt slut på Hanteringen... Den har jag sparat och ska läsa på väg till jobbet imorgon!

Det blir en tuff dag idag. Igår fick vi två nya killar till (var är alla tjejer?) och idag kommer en kille tillbaka, som varit borta ett tag. En av elevassistenterna är dessutom sjuk. Nej... han sa själv att han faktiskt håller på att dö. Han har feber och magsjuka. Detta känner jag igen, från i söndags, då jag lekte sjuksköterska och åtminstone lyckades hålla handen, klappa på pannan och koka te med mycket honung i. Märkligt - och lyckligt! - att jag inte verkar drabbas...

Efter jobbet blir det först träning och sedan middag med Peter, på söder. Najsigt! Och inte ens regnet kan få mig på dåligt humör; jag tänker på min sköna runda och hur fin den blir när allt snöslask smält bort.

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna har den lataste söndagen ever

Jag var smart igår, och passade på att handla även förnödenheter inför veckan när jag ändå var i affären. Planen var - och är - att inte behöva gå utanför min dörr om jag inte plötsligt kommer på att jag ändå vill ta mig en skön paraplypromenad uppe i Krysseboda, eller så. Och så här långt funkar min plan alldeles utmärkt (även om jag nog måste gå ut med soporna under dagen).

Vaknade vid halvtio och kunde konstatera att det är grått och blött ute. Låg kvar några minuter och klev sedan upp och preparerade Don Pedron med Blue Java och medan kaffet blev klart kokade jag ett ägg och försåg en bagel med ost (Slanke Dancia med bara 10% fett och ändå mycket smak!) och ingefärsmarmelad. Hällde upp kaffet på ståltermos och dukade vid soffan, tände några ljus och startade datorn. Fröken Smilla bänkade sig snabbt vid min sida och det enda hon begär är lite förstrött kill under hakan och bakom öronen emellanåt.

Nu har jag skrivit ett mejl och ska ta fram veckans nummer av ETC och lusläsa. Lyssna på regnet som smattrar mot fönstren. Sedan ska jag nog läsa en bra bok, eller två. Ringa ett par samtal, kanske. Leka med Fröken en stund. Och - lite senare - fortsätta mitt sisyfosrippande... Vem vet... kanske hinner jag klart D idag? ;-)

Have a lazy one, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna har fetignorerat ett helt OS

(Bilden tillhör eventuellt National Geographic - eller fotografen. Jag har bara "lånat" den, lite.)

... och det är helt enligt mina planer. Jag tänkte inte titta och det har jag inte gjort.
Jag har nog inte ens sett OS-teve ens 2 minuter. Sammanlagt.

Är det bara jag, eller?

För övrigt verkar det ju inte ha gått sådär jättebra för di svenske, heller.

Men var inte ledsna. Vi är bra på så mycket annat. Innovationer i precisionsmassförstörelsebranschen, t ex. Där är "vi" bland de bästa i världen, enligt en artikel i Ny Teknik.

Att det sedan gått åt både lite afghaner och fransmän, medan USA testat sina nya leksaker är ju smällar man får ta. Omelettillredning kräver ju att man inte är alltför rädd om varken skal eller innehåll.
AlJazeera - artikel 1.
AlJazeera - artikel 2.
AlJazeera - artikel 3.

Det tycker Sarkozy också.
(Tack till Pastey, för inputen!)

~~~~~~~~~~~~

Fredagskvällen, som så småningom gled över i lördagsmorgon innan vi ramlade hem och sov några timmar, blev riktigt rolig och fin! Solig, dessutom! Träffade Peter och Wille på Bishop's Arms där vi åt goda hamburgertallrikar för att sedan, stärkta därav, bege oss ut i den festivalande staden. Bluesmusik, öl, Micke Åkerfeldt som stod och rökte på hörnet av Savoy och Peter tog en kanonbild (inte med mig på, jag fixar inte "idolbilder"), mindre bra musik (BWO...), massa folk, strosande, sammanträffanden, vin, stim och stoj och små stilla fickor av nära samtal på Mölleplatsen och Andreas och hans lille son med det helt underbara namnet Florian och sedan Agneta (kramar och kärt återseende, som alltid!) och under Moderat Likvidation plötsligt en hel hoper SRF-vänner och Staffan - som fått nytt jobb på en av de skolor jag sökt på, men inte samma tjänst, då - och sedan, i mörkret, Opeth som visserligen gjorde en bra spelning men inte deras bästa (vilket till viss del ska skyllas på ljudet... längst fram mullrade det så att inte ens en konnässör - konnässös? - som jag kunde höra vilken låt de spelade...) och sedan föstes alla ut från ölserveringen och efter lite velande blev det ett par taxibilar ut till eftersläckning i Riseberga (villastaden Gud glömde, och taxichaufförerna inte kunde hitta...), och så lite avslaget och ingen bra musik (hallååå... hemma hos en DJ som har över 4000 plattor hemma...) och vid fem en stark längtan efter en mjuk säng och stillhet och så ringa på en taxi som körde vilse tre gånger innan den hittade oss och så snabb färd mot Lund och så småningom slumra in medan regnet smattrade mot rutan och bilarna åstadkom svischande ljud när däcken rullade fram över den våta asfalten...

När jag frampå tidiga eftermiddagen tog tåget hem mot Emmajävlaboda (sittplats hela vägen den här gången!) regnade det och det regnade fortfarande när jag klev av här hemma. Trött, matt, skör och lite för mottaglig för tristessen... Men jag repade mig sakta - vänner är underbart! - och idag mår jag gott. Jag klev upp strax efter tio, väckt av kyrkklockan och katten, gjorde en kanna kaffe, hällde upp den på termos, la in tre Olle Ljungströmplattor i CD-växlaren och kröp tillbaka i sängen med katt, laptop, böcker och senaste numren av ETC.

Och här sitter jag nu. Olle sjunger att "som man bäddar får man ligga" och han har så rätt... så rätt. Men... kan det inte ibland också vara så att "den som bäddar får ligga"? Jodå. Visst är det så, me lovely ones... ;-)

... i vilken vår hjältinna läst en bra artikel

Häromdagen skrev jag att jag med glädje betalar min teveavgift eftersom jag tycker att hela idén med public servicemedia är en bra och vettig grej. Idag läser jag DN i nätupplagan och hittar en debattartikel från igår, som paret Dabrowski skrivit. Jag gillar det jag läser - i stora drag... Inte minst det där med en betalkanal för sport... hehe.... inte bara för att jag är genuint ointresserad av sport som underhållning utan också för att det många gånger handlar om svindlande summor för tevebolagen - och därmed för mig som betalare av licensen, om sporten sänds via PS-teven. Summor som kunde användas till att stödja andra, och betydligt smalare produktioner.

Jag gillar också förslaget att slå ihop UR, SR och SVT. Snacka om effektiviserat utnyttjande av resurser! Det skulle kunna fungera alldeles utmärkt! Allt går - bara viljan finns!

Kanske är även idén om att ta teveavgiften via skattsedeln en bra grej? Då måste alla vara med och betala - inget jävla snålskjutsåkande...

Well... läs själva här!

Ute föll nyss ett riktigt ösregn. Det känns som höst fast jag absolut inte vill tänka så. Sommarlovet må vara slut snart, men inte sommaren! Jag muntrar upp mig med en Sparkstriss (Kimono My House, Propaganda och Indiscreet) i CD-växlaren och dricker mitt nybryggda Blue Java svart, hett och starkt, här ute på min balkong i en plötslig sol...

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna är hemma, typ

Abramis Brama levererade så det bokstavligen stänkte om det! Svett, då. Och öl. Mycket rolig och energisk kväll/natt tillsammans med Agneta, Göran och Sussi!





















Först lite snack och gott att dricka på Gyllene Prag och sedan över Sundet för att gå på Elverket och kolla braxarna. Roligt att träffa Denz igen! Det var ju för fadringen fyra år sedan sist!





















Fortfarande spelar han barfota! :D

Igår bar det av till Brekille, denna metropol. Jo, jag skojar inte... Förra gången jag var där träffade jag ju, helt apropå och totalt oväntat, min mångåriga nätvän och dito mentor, Dee... och igår när vi satt och åt och snackade utanför Peters lilla röda Camp Funkadelicabuss körde det upp en grön dito och parkerade bredvid. Tre trevliga människor hoppade ur och på Peters inbjudan kom de genast och satte sig hos oss. Efter bara några minuter sa tjejen i sällskapet till mig: "Hmm... har inte du pluggat religionsvetenskap i Halmstad?"... Haha! Det visade sig ju vara en av mina kursare; bara lite längre hår i ny färg. Så fort hon sagt det kände jag igen henne! Är världen liten eller är den liten? ;-)

Kvällen bjöd sedan på skön balkanmusik, vin och roliga och glada och dessutom supertrevliga människor! Och det var mysigt att vakna i morse av att regnet dundrade ner mot busstaket, sno in sig i täcket och somna om...

Två dagar kvar av hela min långa sommarledighet har jag nu. Men sommaren är inte slut - även om det känns som höst i luften och morgonljuset redan antagit en lite blåare ton - och inte mina äventyr, heller! På lördag blir det musik igen. Men dessförinnan ska jag dra igång träningen på allvar och så ska jag börja jobba...

Nu ska jag dock ta en liten Macallan och en god bok, tända lite ljus och krypa ner under täcket för några timmars läsning. Jag mår bättre nu... dippen från slutet av veckan planar ut och jag inser att jag enbart äger problemet i den bemärkelsen att jag, som vanligt, tror att så snart saker inte blir som jag trott, tänkt eller rentav förväntat så tar jag på mig någon sorts skuld för det. Men det är inte mitt fel. Det är ju inte ens fel. Hjärnspöken, bara.

Uffe går från klarhet till klarhet:

















































































G'natt me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna beger sig

Då sitter jag här med mitt nybryggda Pasión Colombia och nyheter på radion. Packningen står i hallen, blommorna är vattnade och sängen är bäddad. Jag har hatkärlekens Ulf Lundells Nu har jag förpackat min längtan i huvudet och eftersom enda sättet att få ur den är att köra den högt, högt på stereon så gör jag det också. Melodin är stillsam och nästan lite trevande och texten ganska klok:

Nu har jag förpackat min längtan
och gömt paketen i en vrå
För jag fann snart under min
väntan
att det nog skulle bli bäst så

Det ösregnar ute. Det syns på gräsmattan att det är en bra sak. Genast ser den grönare och gladare ut. Jag hoppas bara att regnet ger med sig tills ikväll. Paraplyer på konsert är ingen hit.
Och vad jag ser fram emot Chaka! WOHOO!

Ha det riktigt skönt, me lovely ones! Det ska jag ha!

... i vilken vår hjältinna kollar på film

Lördag. I Emmajävlaboda. Grått på himlen. Enstaka regnskurar.

Jag vaknar sent efter ännu ett av de nattliga, uppskattade telefonsamtalen. Brygger mig en kanna kaffe och småpratar med Agneta i telefon medan jag dricker upp kaffet och äter lite bröd till.

Jag försöker läsa vidare lite i På drift. Jag menar... jag försöker verkligen. Men den är seg. Det är den. Seg och hopplöst out of date.

Jag behöver köpa lite fler CDR-skivor och önskar mig en god ost och lite finncrisp så jag tar min cykel och hinner inte trampa mer än ner mot parkeringen förrän de första regndropparna faller. Men det gör inte så mycket. Jag drar upp luvan på tröjan och fortsätter. Träffar en avlägsen kollega och småpratar lite innan jag cyklar hem med femtio CDR och en bit nästan övermogen roquefort.

Hemma igen pysslar jag lite och bläddrar i Skrivarkalendern men kan inte bestämma mig för var jag ska ta tag i skrivprocessen och tänker lägga mig på sängen en stund och glida bort men så ringer det och jag pratar lite mer i telefon och så försöker jag teckna lite, men det blir inte som jag vill och jag tröttnar och sätter istället i Masjävlar i DVDspelaren och halvlägger mig i soffan. Bra film, men den gör lite ont att se. Jag vet inte varför riktigt, men det är något med utanförskapet och de frusna familjerelationerna som petar av en sårskorpa i min själ. Mot slutet rinner tårarna lite sakta och jag hämtar mig ett glas vin och sätter i Solstorm och hamnar i ett sektdrama i stället... Halleluja. Typ.

Just nu ser jag - måttligt engagerad - på Young Adam, med Ewan McGregor. En grå, regnfuktig film om död, sunkig otrohet (otrohet är förresten alltid rätt sunkigt) och skuld.

Oh well... det ordnar sig väl. Typ. Imorgon. Idag får lov att vara en mellandag. Det är faktiskt rätt okej. Trots allt.

Nu ska jag tända några ljus, fylla på mitt vin och ordna mig lite bra musik.
Samt ge På drift en dust igen.

Hang in there, me lovely ones.