... i vilken vår hjältinna beger sig

Då sitter jag här med mitt nybryggda Pasión Colombia och nyheter på radion. Packningen står i hallen, blommorna är vattnade och sängen är bäddad. Jag har hatkärlekens Ulf Lundells Nu har jag förpackat min längtan i huvudet och eftersom enda sättet att få ur den är att köra den högt, högt på stereon så gör jag det också. Melodin är stillsam och nästan lite trevande och texten ganska klok:

Nu har jag förpackat min längtan
och gömt paketen i en vrå
För jag fann snart under min
väntan
att det nog skulle bli bäst så

Det ösregnar ute. Det syns på gräsmattan att det är en bra sak. Genast ser den grönare och gladare ut. Jag hoppas bara att regnet ger med sig tills ikväll. Paraplyer på konsert är ingen hit.
Och vad jag ser fram emot Chaka! WOHOO!

Ha det riktigt skönt, me lovely ones! Det ska jag ha!

... i vilken vår hjältinna skitit i konvenanserna

Här där jag bor har vi en stor, grön och väldigt fin bakgård. Den har stora öppna gräsytor, en fin damm, en stor och rolig lekplats, grillplatser, en rejält tilltagen odlingslott (som sköts av en liten söt farbror) och dessutom gränsar hela härligheten mot en dunge, i väster. En dunge, med ekar och björkar, som så småningom övergår i den småländska urskogen.

På odlingslotten påtar lilla söta farbrorn mest hela dagarna och på lekplatsen leker barn. En och annan tar sig ut för att grilla, på helgkvällarna, och de två "lusthusen" är ett välkommet ställe för rökare som inte vill röka inomhus eller från sina balkonger. Någon enstaka gång kan man se någon som lägger ut en filt och sitter och fikar på gräsmattan. Men... man solar inte på gräsmattan. Nej. Det gör man bara inte. Tills idag, då. Molnen bjöd på tillräckligt många solgluggar för att jag skulle bestämma mig för att upprätta base camp ute på gräsmattan medan jag hade tvättid. Det kändes lite ensamt och nästan... konstigt. Men... vafan... det är sommar! Solen sken! Jag har semester! Och gräsmattan är stor och härlig. Jag skiter högaktningsfullt i denna outtalade "regel"! Och jag hoppas jag startat en ny trend och att där kommer att vara fullt av solnjutare när jag kommer tillbaka från Tyskland!

Tyskland, ja. Imorgon lämnar jag Emmajävlaboda ett tag igen, för ett nytt äventyr. Det är märkligt hur lätt det känts att vara här några dagar, nu när jag vetat att jag snart ska iväg igen... Det har känts riktigt gott och trivsamt, faktiskt. Och jag har inte haft tråkigt. Tvärtom! Jag har haft fullt upp med allehanda pyssel, tvätt, städning, läsning, funderande, tänkande och musiklyssnande.

Och jag har packat. Ja, jag har packat klart. Trots att jag inte åker förrän imorgon, så har jag packat klart redan ikväll. Möjligen är detta ett personligt rekord i tidig-packning... Jag försöker verkligen minimera min packning även om jag ska vara borta i 10 dagar och både täcka in lite storstadsstrosande, knottfestival i skånsk skog och ett tyskt hippie convention, där det kan bli över 30 grader varmt (eller tokregna)... Jag tycker jag har lyckats ganska bra, faktiskt. Jag klarar mig på handväska (som inte alls är en handväska utan en snygg röd med bred rem att hänga tvärs över bröstet) och min mellanstora ryggsäck på typ 40 liter. Det känns bra. Sedan måste jag ha med mig en kasse till, men den innehåller dels en tröja som Peter glömde hos Anna på midsommar och som hon skickat med mig, och dels fyra fleecefiltar. Hela, varma och färgglada men en smula solblekta vilket gör att jag donerar dem till bussen. Det kan vara skönt att ha på nätterna när vi sitter och myser vid vårt camp och när vi åker hem kan vi slänga dem om de blivit alltför sunkiga. I kassen slängde jag ner ett par conversekopior som också åker i närmaste container när vi åker hem.

Kvällen har jag tillbringat mestadels i soffan med det plommonlila projektet (I see a light at the end of this tunnel...), teven och lite tända ljus. Jag kollar på teven med ett halvt öga och blir inte så lite förbittrad på en iransk mansgris med fem fruar... Sedan ser jag ett program om höghöjdsklättring...

Tankarna glider mestadels omkring. Jag känner mig inte alls ensam, fast jag är själv. Däremot längtar jag efter närhet. Behöver den. Akut. Nu är det ett tag sedan sist, igen. Varm hud mot min. Armar om mig. Någon att själv hålla om hårt. En halsgrop att andas i, ett hår att begrava ansiktet i. En rygg att låta min hand glida sakta över. Den nakna förtroligheten. Muskler som efterhand slappnar av. Mjuknar. Att somna så... och vakna i natten. Sträcka ut handen och känna att det är någon där. Någon som drar mig till sig... håller mig i ett fast grepp... och så sover vi vidare. Sedan vakna. O-själv. Ligga kvar. Tyst. Lyssna till andra andetag än mina egna. Kanske väcka varsamt. Eller... inte. Istället glida ur sängen... ljudlöst... smyga ut i köket... sätta på kaffet. Dra igen sovrumsdörren och sitta i förmiddagssolen på balkongen... dricka kaffet... lägga näsan mot huden på min arm och känna hur min hud håller kvar doften av någon annan... blunda. Bara vila i ögonblicket... Det längtar jag efter. Det behöver jag. Nu.

... i vilken vår hjältinna dagdriver mest

Långt nattligt telefonsamtal. (Vad konstigt det skulle kännas utan dem, nu...) Så jag sov länge - kanske till tio? Kanske längre? Jag vet inte, riktigt. Jag är ledig; jag har ingen klocka på armen.

Satte på kaffe och Olle Ljungström... kände mig lätt om hjärtat och sinnet... lättsinnigt satt jag i nattpajtan och slösurfade... läste lite... käkade speltknäcke med skotsk marmelad tills jag mådde lite illa... plockade ihop en kronologisk Marilyn MansonblandCD till Burg Herzbergtrippen...

1. Cake & Sodomy
2. My Monkey
3. The Beautiful People
4. Antichrist Superstar
5. The Dope Show
6. Mechanical Animals
7. Fundamentally Loathsome
8. This Is the New Shit
9. Obsequey
10. Putting Holes In Happiness
11. Heartshaped Glasses (When the Heart Guides the Hand)
12. Eat Me, Drink Me
Bonus: Tainted Love





















Medan skivan brändes ritade jag en liten Manson. Ingen konsthistorisk milstolpe, direkt, men lite nöjd blev jag ändå mtp de nanosekunder det tog.

När jag satt vid köksbordet och grejade såg jag exsambon C snedda över gården utanför. Jag tänkte bara att det är så skönt att jag rår mig helt själv och att han är utanför mitt fönster och utanför mitt liv. Och hur obefintlig min saknad är efter den tid då t o m min faiblesse för skojiga wettexdukar föranledde paranoida utbrott; de innehöll givetvis budskap jag inte vågade framföra direkt... *s*











































Well... those were the days. And now they're gone.

Good riddance!

Sedan pratade jag en liten stund med Ingrid. Jag ville maila henne lite intressant info och ett par bildlänkar, men... hör här: hon har ingen privat mejladress - bara jobbmejlen.
Eg er SJOKKERT, som det heter på norska (uttalas med fördel med lite vestlandsskorr på r:en). Nu fick jag ju skicka det via jobbadressen, dårå, vilket inte känns helt bekvämt mtp på offentlighetsprinciper etc. Inte för att det var några direkta statshemligheter jag sålde ut, men... att skriva om privata saker... och veta att det kanske finns någon snok i kommunen som sitter och läser dem... Me not like.

Och längre har jag liksom inte kommit. Inte mycket längre i alla fall. Jag har gjort en liten bloggpromenad (kolla gärna in nytillskottet Pasteys plats!), jag har avverkat lite handtvätt och börjat fundera på min packning. Jag ska ju först på Chaka Khan (kanske lite snyggare klädsel, då? Typ vit skjorta till jeansen?) i Köpenhamn (Tivoli) på fredag och dagen efter på folkmusiktjohejs ute i skogen (fortfarande jeans men kanske inte vitt, just - jag bara grisar ner mig ju... Och en varm tröja måste jag ha - och djungelolja och Marlboro mot knotten...) och sedan är det två dagar i Lund med kanske lite solande i park (eller i Lomma?) och stadstrosande och sedan är det varmtsvettigtkletigtdansantsunkigt hippie convention i Tüskland. Måste också tänka smart, minimalt och logistiskt... Så det har jag gjort. Tänkt, alltså. Packar gör jag väl på fredag, strax innan jag drar.

Jag hade vissa intentioner att cykla mig en jävelrunda idag, men jag tror jag struntar i det, faktiskt. Tar det imorgon. Istället ska jag dundra på med stereon och bara vara, liksom. Kanske läsa något intressant och eventuellt smått bildande. Frampå kvällskanten ska jag koka mig en balja te och bänka mig framför Morden i Midsomer. Lagom tanke- och energikrävande (läs: inte alls).

Ja. Så får det bli. And now, me lovely ones... it's time for...
Cake and Sodomy...

... och därute... någonstans... i publikhavet... har jag ett par barn... Som det kan va', va'?
Ha en riktigt skön julitisdagskväll!























"I know what you're thinking. "Did he fire six shots or only five?" Well, to tell you the truth, in all this excitement I kind of lost track myself. But being as this is a .44 Magnum, the most powerful handgun in the world, and would blow your head clean off, you've got to ask yourself one question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk?"

... i vilken vår hjältinna gäspar

Lång dag idag. Var på jobbet en stund före åtta. Lektion efter lektion. Knappt en enda lucka emellan. Och när det var en lucka var det möte. Hinna prata med goda vänner/kollegor och uppdatera varandra på våra liv. Och en toksnabb Kryssebodarunda på lunchen - ljuvligt i vårsolen och värmen! Efter dagens lektioner var det dags för möten igen; ämneslag och sedan arbetslag. Och, som lite avrundning, vara med på del av ett utvecklingssamtal. Sedan var jag mogen att gå hem. Men nehej, då... det var ju den månatliga filmkvällen. Vi såg This Is England och jag drack ett litet glas vin och blev nästan illamående. Borde nog ätit något substantiellt innan. Filmen var dock mycket bra och kvällen fortfarande ljus när jag gick hem. Me like!

Jag blev dock rejält uppiggad av att hitta Burg Herzbergbiljetterna på hallgolvet när jag kom hem! JÄJ! Nu blir det åka av! Ett telefonsamtal från Bästaste A och ett positivt mail från en annan god vän piggade upp ännu mer!

Ha en fin kväll, me lovely ones - själv ska jag bara slacka nu!

... i vilken vår hjältinna är sambo

Jajamen! Nu är hon hemma igen, Fröken Smilla. Johanna mötte upp med henne på centralen i Göteborg igår och Fröken uppförde sig exemplariskt hela den långa resan hem. Jag hade inte tänkt på att boka en plats i en kupé som tillåter djur, men en snäll konduktör gav mig och Fröken en helt egen liten kupé! Inte illa, va'? ;-)

Resan hem från Hemsedal - via Oslo - var ungefär som resor är mest, när det handlar om rena transportsträckor. Den var alltså händelselös och sömnig och gäspig. Bitvis kändes den dessutom snudd på oändlig.













Men jag hade en ljuvlig sak att se fram emot! Bästaste A smsade och undrade om vi skulle ta och beställa biljetter till Jesus Christ Superstar. Jag visste inte ens att de hade släppts! Men det är klart att jag ville - så nu har jag en verkligt najsig musikalisk begivenhet att se fram emot! Jag lyssnade nyss på Gethsemane (I only want to say) och hör att här kommer Ola Salos röst och Gillan's (min favvo-Jesus!) väldigt nära varandra. YAY - det här blir intressant! Synd bara att inte Mustasch-Ralf (som enligt uppgift från initierad källa också prövade för rollen som Jesus) inte kunde göra Judas - det hade varit mumma, det! Men... man kan inte få allt. ;-)


När jag varit borta några dagar spelar det ingen roll hur kul och trevligt och ljuvligt det varit; det är ändå skönt att komma hem och pyssla lite. Jag har en del pyssel att fixa med idag, såsom lite stickning, träning, baka matbröd och annat smått och gott. Ett par kreativa projekt som måste gå framåt har jag också.

Apropå biljetter är nu biljetter till Burg Herzberg beställda, också! Det var inte helt lätt - min tyska är inte vad den aldrig varit, och även om de droppat in ett och annat engelskt ord emellanåt så var det mest trial and error som gällde tills jag fick rätsida på det! Jag ser så otroligt fram emot att göra den resan, tillsammans med Riktiga Vänner - nya som gamla!

Så min sommar börjar ta lite form. Så mycket mer form ska den i och för sig inte ha. Jag gillar att ha luckor, rejäla sådana, för det oplanerade och spontana, också! Det handlar väl mest om att beställa fint väder. När det gäller BH har jag svårt att tänka mig att det kan bli värre än förra året - jag kan inte se hur det liksom skulle kunna regna mer... Men jag skulle också vilja ha en del dagar vid havet, med fritt blås mot horisonten och en skön filt att ligga på... Och stugan. Det måste absolut bli ett par sejourer i stugan! Minst! Det ska det givetvis bli även innan sommaren, men det skulle vara fint att ha ett par, tre svarta juli- eller augustinätter därute också, och sova ute under stjärnorna. Så ska det bli!

Mitt öra värker idag igen! Jag vet inte vad det är men de här telefonsamtalen har en tendens att bli väldigt långa, trots att det verkligen inte känns så. Samtalen bara flyter på och vi pratar mestadels musik och resor och barn och vänner och livet och erfarenheter och mer musik och känslor och värderingar och skvaller light och plötsligt är det mitt i natten. Igen! Vänskap. Sann sådan. Och jag är så lyckligt lottad att jag har fler vänner av det virket!

Förresten. Världen är liten. Igår, på de sista tågsträckorna, satte sig en man på sätet bredvid mitt. Vi började prata sådär som man egentligen ofta vill, men inte gör för att man är så stel och tråkig och kom-mig-inte-förnär. Han berättade att han var på väg hem från Växjö, där han påbörjat en forskarutbildning (ämne franska och typ något internationellt - jag la det inte exakt på minnet) och jag berättade att jag själv är tämligen usel på franska (understatement...) men att jag har en väninna som studerat tvåspråkighet (bl a med franska, om jag minns rätt) på universitetet i Stockholm och att det är intressant med språk (själv gillade jag nog iofs litteraturvetenskapen och språkhistorian mest, när jag pluggade engelska)! Han undrade vad hon hette och jag sa hennes förnamn. "Men", sa han, "henne känner jag lite från internet - hon har haft mycket kontakter med Senegal, eller hur?". Och det kunde jag ju bekräfta. Så... it's a small world, raraste vajlan, och M. från Emmaboda hälsar så mycket! :-) Han skulle f ö ha en föreläsning här, snart, och bjöd mig att komma och lyssna. Men jag tackade nej - han verkar trevlig och har kanske ingen som helst dold agenda - men han kan likaväl vara en rejäl kardborre och det räcker med den jag har just nu...

Nu är det dags att brygga på lite mer Blue Java och kanske rentav klä mig? Uppdaterar lite senare idag, med några tankar jag har...

Stay tuned, me lovely ones!














My sweet Lord...

... i vilken vår hjältinna gör upp en plan

Jag smider en av sommarens planer. Det blir en resa i år igen. En resa i flera dimensioner. Biljett är på väg att införskaffas. I år ska det bli betydligt bättre än förra året! WEEIII!