... i vilken vår hjältinna hållit på traditionen

Status: svarta träningsbyxor och röd tisha. Tända ljus och raggsocksfötter på bordet. Dokumentär om Jimmy Rosenberg på teven. I ett plötsligt dekadent återfall ett stort glas rött.

Den årliga GLÖGG-festen igår blev lyckad! God mat och dryck. Sköna människor och goda skratt och hög musik (antingen stod grannarna ut, eller så hörde vi inte när de ringde på dörren...) och skoj och synnerligen animerade - och stundtals hetlevrade - diskussioner om så skilda ämnen som relationer och ekologiska ägg och sedan blev vi överens om att inte tycka lika och sedan mera dans och glam.

Mattemat var tapas, i år. Jag har inte testat att göra det själv någon gång så det kändes extra roligt att tänka igenom vilka rätter jag ville ha och sedan förbereda/tillaga dem. Jag gick på lite känsla och egna idéer och allt är inte alls särskilt spanskt... Men det fungerade fint som en helhet och visst ser det gott ut, va'?!





















Det ni ser är:

1. Ett toskanskt vin (Barone Ricasoli, Sangiovese)
2. Roquemole (guacamole med roquefortost) - Agneta fixade!
3. Tortillachips
4. Gröna oliver i smördeg, med sesamfrön - Agneta fixade!
5. Soltorkade tomater i smördeg, med sesamfrön - Agneta fixade!
6. Ugnsgratinerade nachos med en fyllning av champinjoner, röd paprika, röd chili, hackad persilja, crème fraîche och ost
7. Vitlöksbröd
8. Ruccolasallad med pinjenötter och parmesan
9. Chorizo
10. Kålrot- och färskpotatistortilla
11. Stora kapris
12. Mozzarella med lite wasabi, inrullade i gravlaxskivor (inte särskilt spanskt med DÄM så gott!)
13. Manchego (ljuvlig ost!)
14. Kalamataoliver
15. Serranoskinka rullad runt hackade, torkade aprikoser och färskost
16. Kräftstjärtar i en lag av olivolja, pressad citron, salt, vitpeppar och socker
17. Champinjoner med vitlök, soltorkade tomater, olivolja, tomatpuré och färsk basilika

Till kaffet dracks whisky. Vill jag minnas... ;-)





















Och någonstans verkar fan ha flugit i mig och tämligen glöggfryntlig körde jag ett solo som skulle fått Jean-Luc Ponty att gråta blod. Eller så är det bara hittepå... ;-)














Lägg märke till det Steve Vaifläktande håret... Ingen aaaaning om hur det bidde så..? För ordningens skull vill jag påpeka att det sannerligen inte bara var jag som var lite intoxinerad. Men jag säljer inte ut mina gäster. Sådan är inte jag. Ånej. ;-)

Slutligen kom vi väl alla i säng (inte samma säng då utan var och en på sin plats) och jag avrundade natten och vakade in morgonen med ett telefonmaraton på drygt tre timmar. Tankar på kommande räkning förträngs nu å det bestämdaste. Förslaget om att installera sånt däringa Skype ter sig plötsligt mycket intressant...

... i vilken vår hjältinna åkt baklänges

Det gjorde jag både dit och hem. Jag åkte tåg genom Sverige och Sverige var vackert därutanför. Himlen var hög och blå och allt... precis allt... var täckt av ett tunt snötäcke... åkrar... hustak... träd.

Sverige var verkligen sådär gnistrande vackert när jag åkte upp till Stockholm i fredags och jag funderade lite på vad jag egentligen ska i Indien och göra..? Alltså... inte nu... men sen... då... i framtiden.














(Utsikt från vårt vandrarhemsfönster)
Jag gick till bistron och tänkte först att jag kanske gått fel. Där var fyra bebisar med sina mammor och de bredde ut sig som fan. Mammorna, alltså... och ungarna. Jag hade tänkt sitta i bistron en stund... kanske socialisera lite med någon hågad medresenär men min gräns går en bit hitom färgkritor och halvsmälta uppspottade bananer och gosedjur och skötväskor och skrikande bebisar och fånigt leende lattemammor som snackar skit (bokstavligen...). Faktiskt.

Så jag köpte en grov macka med Wästgötaklosterost och gurka och en liten flaska Campolieti och gick tillbaka till min plats för att fortsätta åka baklänges genom landet medan jag sakta (hmm... nåja) och njutningsfullt (absolut!) läste om en tid och en plats så långt, långt borta; Lasse Bergs Gryning över Kalahari och smuttade på mitt [lite för kalla] vin och inhöstade en kommentar från en tant som knôdde sig fram mot restaurangvagnen: "Här sitter folk och sveper i sig, minsann". "Fuck you too, tanten", tänkte jag. Men - väluppfostrad som jag är - det sa jag inte. Jag gav henne inte ens ett ont öga. Leva och låta leva är en skön devis ibland.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

På söndagen gav jag mig en välbehövlig sovmorgon och gick sedan för att träffa vajl och hennes 10-åriga dotter E. Lilla E gör det som vi vuxna alltför ofta missar och tittar uppåt vilket fick till följd att hon kunde visa mig att det minsann hängde cerise bananer (fast texten här är inte rätt färg - jag vet) i trädet vid nedgången till t-banan vid Zinkensdamm vilket jag missat hela helgen! Så helt underbart!














(Tyvärr gör motljuset att den härliga färgen inte framgår)
Sedan åkte vi en station och gick sedan till "flatorna på Copa" som vajl minsann bloggar om ibland och som jag länge varit nyfiken på. Det visade sig vara just ett sådant ställe som jag bara älskar, med sköna uddafåtöljer, någon plyschig soffa, små ranka bord, ljuvlig atmosfär och ett härligt sortiment av goda smörgåsar, sallader och söta godsaker.

Vi satt nästan två och en halv timme och hann prata om neuropsykiatriska funktionshinder, medicinering, jobb, flytt och dessutom mycket musik. Lilla E tipsade mig om att jag bara måste kolla upp blueslegenden J.B Lenoir - och helst då hans Mojo Boogie som ni får här:

... fast personligen fastnade jag mer för den här:

... och så snackade vi lite Led Zepfavvisar och hon undrade om jag kände till en låt som inte ens hennes pappa eller farfar kunde hjälpa henne med och så sjöng hon ett klockrent intro till Immigrant Song! Vilken absolut härlig unge du har, vajl!

Efter fikan åkte jag in till Centralen med hopp om en fikadejt, typ, men så blev det inte. Så jag slängde in ryggan i ett förvaringsskåp och tog med kameran på promenad i Gamla stan. Där är fint och pittoreskt så det förslår. Men jag trivs bättre på söder. Så är det bara. (Och vad "dejten" beträffar så går det fler tåg. Vi är unga. Vi hinner. Om vi vill. Jag vill, i alla fall... ;)





















Det var en avslappnad och rolig helg med Netti; indiskt på Åsögatan i fredags och sedan vin och snack, och i lördags blev det seriöst stros på söder i snöfall...














(Amnestymanifestation på Medborgarplatsen)
... och en god, värmande fika innan vi gick "hem" och snyggade oss innan vi begav oss mot Stampen - lätt försenade - för att träffa goda vänner och förglamma ett tag. Precis när vi kom till Slussen fick vi besked om omgruppering av rocktrupperna - till Kelly's - eftersom Stampen visat sig vara fullständigt tjocksmockat. Vi hann precis slänga oss av tåget och byta riktning och hann t o m fram till Kelly's före de andra.*s*

Vi blev ett stort och uppsluppet gäng - många sköna och efterlängtade återseenden! - som sedan tog förjan över till Tyrol och Sweden Rocks kickoff. Kickoffen var rätt okej, men mest tack vare sällskapet (tack alla för den ljuvliga whiskyn!), då bandsläppet - bortsett från Dream Theater, ungefär - var marginellt upphetsande. Det tog slut redan vid elva och då var vi en tapper skara som drog vidare till Ancor för lite seriöst glam in på småtimmarna. Anna hade förutspått att jag skulle dansa på borden - mer eller mindre - men därav blev intet. Däremot hittade jag på lite annat skoj... *host*... ;) Oh well... jag är singel och jag lever bara en gång...

Sent omsider ramlade vi oss hem, Netti och jag, och det var inte särskilt svårt att somna... När jag vaknade kändes det som om det växte luddiga saker på min tunga och det kändes ljuvligt med ett par rejäla glas juice och ett par muggar kaffe till frukost!

... i vilken vår hjältinna ser slutet av Hell Week

Långa och stressiga dagar har det blivit den här veckan. Tidiga mornar, sena kvällar och ingen ork/tid/lust till träning. Jag har inte ens brytt mig om att gå och handla vilket lett till att min kyl nu upplever en all time low. Nu finns det bara lite mjölk till kvällsteet, två ägg till morgonens frukost, lite ingefärsmarmelad, tre potatisar och en burk tomater (ekologisk). Samt en skvätt Dooley's i en flaska. Men orka bry sig. Jag är ju ändå inte hemma i helgen, utan ute på nya äventyr. Norröver. Jag får väl fylla på lite nästa vecka.

Jag pratade med projektledaren på jobbet jag sökt, idag. Jag tänkte att det kanske gick att klämma in ett besök imorgon eftermiddag, då jag ändå är i hoodsen. Men det fanns det inte tid till. Eller så slutar han tidigt och ville bara inte förstöra sin Fina Fredag. His loss.

Å andra sidan hinner jag då spankulera omkring lite innan det är dags att träffa Netti, slänga in grejerna på vandrarhemmet och så bege sig ut i den löftesrika natten. Jag tänkte bjuda henne på middag, med anledning av min födelsedag. Indiskt. Vet en restaurang som har suveränt käk, på Söder. Tack, Peter A, för att du lurade dit mig härom helgen! Nu blir det repris. Sedan får vi se om det blir klubbesök eller vad som kan hittas på.

Lördagen blir det skönt stros på söder och sedan lite förvärmning i Gamla stan med goda vänner (mestadels trevliga och dessutom snygga karlar, vilket ju alltid är fägnesamt för både själ och öga... ;-)) innan det är dags för Sweden Rocks kickoff, på Tyrol. Det ska bli kul att träffa gott folk, glamma och få se om det släpps några bra band.

Och på söndagen blir det minst en - förhoppningsvis två! - dejter med ett par sköna vänner och fika. Jag valde ett rätt sent tåg hem för att kunna unna mig en fin söndag i hufvudstaden. Det är jag värd efter en sådan här jävelvecka.

... i vilken vår hjältinna erbjuder en lektion i naturkunskap

Ceratopogonidae. Så heter de, de små flygande djävlarna, på 1-2 mm. Eller som man säger om man hellre talar på bönders vis än på latin: svidknott. Nu har jag inte för avsikt att skriva någon längre avhandling i ämnet. Jag nöjer mig med att konstatera att de är sanna festmarodörer och att de så när höll på att sänka vår grillfest (hemma hos co-mentorn B) totalt. Myggmedel, myggspiraler och röd Prince - inget biter på de små ondsinta satarna. Hela min rygg och min hårbotten kliar så jag vet inte vart jag ska bli av.

Men i övrigt var det en lyckad fest. För en gångs skull. Vi i Fenixgruppen (som grejar med trivselaktiviteterna på jobbet) har alltid trevliga och roliga saker på gång, men uppslutningen från kollegorna brukar vara fullständigt usel. Idag var det dock nästan 40 pers som dök upp, vid 13-tiden, och drack vin och öl och grillade och pratade och lyssnade på musik och hade det väldigt gott. Bortsett från svidknotten, då. Och dem var det faktiskt omöjligt att bortse ifrån. Men - det är smällar man får ta. Och de var ändå inte så många som de horder som anföll ute vid stugan när det var Midsommar Unplugged, 2006.

Skolavslutningen var bitterljuv som skolavslutningar ska vara. Glädje och lycka över att nio års grundskoleslaveri var till ända blandades med vemod, separationsångest och en och annan fuktig ögonvrå, hos niorna. Mycket blommor och kramar och ett regn som höll sig undan tills ceremonierna var över. Och så I denna ljuva sommartid som är så mycket vackrare än Den blomstertid... Det är sådana tillfällen som kan få mig att uppskatta kyrkorummet och den stämning som då finns där. Annars har jag, som bekant, inte mycket till övers för religiösa gemenskaper, för min personliga del. Men just sommaravslutningar kan få mig att känna något snudd på sakralt... En eftertänksamhet mitt i all otålighet över att inte snart nog få springa ut i ett oändligt sommarlov (som visar sig vara äckligt kort när man sedan ser det i backspegeln...).

Men nu är de i alla fall ute. Både niorna och de lite yngre. Vi lärare jobbar t o m tisdag och sedan är det vår tur. Jag inleder ju mitt lov med en tur till Malmö och Kansas konsert - bl a tillsammans med bästaste A - och drar sedan vidare norrut för att landa i Varberg vid lunchtid på fredagen. Sämre kan ett sommarlov börja!

Innan jag bloggar ut vill jag bara skänka en tanke till vännen G som skulle opereras (by-pass) i eftermiddags. Jag har inte hört om det blev operation (den har skjutits upp ett par gånger den här veckan) eller hur det hela avlöpte, men mina tankar är hos honom och hans familj och det får inte gå annat än bra. Det ska gå bra. Annars slår vi ihjäl honom, jag och Bästaste A (det har vi sagt till honom, också...). Alternativt hämtar honom...

Have a nice one, me lovely ones! Och ge den första människan du möter, efter att ha läst det här, en varm kram!

... i vilken vår hjältinna skjuter upp

(Street art, Lund)
Hemma igen. Jag har haft några helt ljuvliga dagar på Framsidan. Det kändes inte särskilt roligt att kliva av tåget här i byn och traska hemåt. Mitt hem är mysigt och fint och imorgon är det jobbvecka igen och våren har hunnit övergå i sommar. Men det känns inte riktigt okej. Att vara här, alltså. Det är nog som Bästaste A sa i telefon för en stund sedan... jag är på väg.













Festen igår var precis sådär lyckad och rolig och försommarmagisk som jag hade hoppats den skulle bli.













Varm, skön stämning med roliga och trivsamma människor i allmänhet och några Vänner i synnerhet.













När det blivit mörkt kändes stjärnhimlen så nära att man nästa kunde ta på den, sådär lite utanför de värsta ljusföroreningarna. Jag gick ut på framsidan, en liten stund, och la mig på en trave ännu lite solvarma byggstenar och tittade upp mot stjärnhimlen och lyssnade till fåglarna i nattmörkret. Näktergalen hade hyfsad konkurrens av Judas Priest på andra sidan stallbyggnaden...

















Sedan joinade jag de andra igen och glammade till framåt morgonkvisten. Då var det fint att hitta nästan som ett lönnrum och stänga in sig i och utbyta tankar och förtroenden innan sömnen kom smygande och de sista tappras bubbel och babbel ute i köket - som vid det laget övergått till politisk diskussion - tonade bort.













En stor del av dagen idag fördrevs ute i solen på bakgården med kaffe- och vattendrickande och Panta Rei, Neil Young och Anders F och avslappnat snack.

















En tupp, stor som en grand danois, spatserade omkring och såg respektingivande men visade sig gilla limpmacka.

Smolket i bägaren var den idiot som dundrade förbi i kvällsmörkret igår och körde på en liten misse (Fröken Smillas bror) så att den bröt benet på ett så skumt sätt att veterinären idag rekommenderade P & E att faktiskt låta avliva den i stället för att försöka laga ihop den. Hur kan man köra på ett djur utan att stanna och se efter hur det gick?

Frampå eftermiddagen åkte jag med Bästaste P in till Lund. I väntan på mitt tåg åt vi italiensk glass, drack kaffe och småpratade. När jag skulle köpa biljett visade det sig att det inte fanns plats på tåget. Vad göra? Jag klev helt sonika på och avsåg att lösa biljett direkt på tåget. Detta innebar att jag givetvis inte fick någon plats utan tillbringade 2 timmar och 16 minuter på golvet precis vid av- och påstigningsdörrarna. Lite tungt för mig som hoppades på att kanske får ett par timmars sömn... Å andra sidan var det så knôkafullt med folk att de två konduktörerna liksom bägge trodde att den andra kollade min biljett och sålunda åkte jag -Ära vare Buddha - Lund - Emmaboda gratis. JÄJ!

Men nu är jag, som sagt, hemma igen och det känns inte bra. Inte bra alls. Jag måste göra något åt detta. När jag kommer hem från Polen ska jag lägga in en överväxel på jobbsökarfronten. Kanske t o m söka helt andra jobb än lärarjobb? För flytta utan att ha fått nytt arbete känns inte som en smart sak att göra. Såvida jag inte får den där tvåan på Möllevången. Det är ju bara jag och 1174 andra som anmält intresse...

Och här slutar min blogg för idag. Nu har jag ännu en stund skjutit upp det trista arbetet med att packa ur min ryggsäck. Men det måste göras. Imorgon kväll ska den packas om för nästa äventyr! Och när jag packat upp ska jag ta mig ett skönt skumbad och sedan krypa i säng.

Stay cool, me lovely ones, och tipsa mig gärna om jobb på Framsidan... ;-)

... i vilken vår hjältinna uppdaterar

Jag lovade ju en uppdatering. Och vad ska jag säga? Det blev just så roligt och avslappnat och skönt som jag tänkte och hoppades och det må har varit första gången, men definitivt inte sista, som vi kör ett sådant här upplägg!

Jag borde nog plocka undan och diska och fiffa och moffa, men jag sitter hellre här och msn-pratar med ett par sköna vänner istället. Disken lär ju knappast försvinna och det är en ny dag, med diskmöjligheter, imorgon.

Tror jag kryper ner under mitt fluffsiga duntäcke och försvinner into sweet oblivion, me lovely ones... betänkandes att 1 BiB=4 flaskor vin...
















(En annan Lindemann. Inte mindre läcker...)
G'natt. Typ.

... i vilken vår hjältinna mornar sig

Nätterna är fulla av drömmar jag sällan minns när jag vaknar. Det är inte de som vill hålla mig kvar i min varma, sköna säng. Det är just värmen, det ombonade, gosiga och utsikten att sova ännu någon timme. Men hur det nu är så kommer jag ju upp.

Detta är en av de bästa stunderna på dagen. Att sitta tyst och ensam och dricka mitt kaffe, äta gröt eller frukt, lyssna på P1-morgons bra mix av ytliga och djupa nyheter och aktualiteter. I huvudet går jag igenom dagen, tänker på vilka lektioner jag har och vad jag tänkt vi ska hitta på (kom just på att jag måste ta med Führerns elit, som jag ska se tillsammans med några killar i nian).

















Jag funderar på om jag ska ta med mig någon lunch och tänker igenom ifall jag har någon schemalucka där jag kan ta min lunchpromenad. Jag har en lucka på 50 minuter kring lunchtid - det borde funka. Bara det inte dyker upp något. Och det gör det ju nästan alltid. Någon elev som vill prata eller fråga om något, något jag glömt kopiera eller så fastnar jag kanske i ett samtal med någon av kollegorna. Trots att verksamheten i skolan i så hög grad kretsar kring schemat så är det ganska svårt att planera i förväg. Det är nog lite som att jobba på brandkåren...

Killarna i nian, som kanske ville göra en film, pratade igår om vad de vill göra för film. I deras diskussioner framgick, med all önskvärd tydlighet, att filmen måste innehålla någon scen där de festar. Hmm... Jag sa inte något om det där och då - det finns inget effektivare sätt att ta död på en brainstorming än att dra in nej och fy och långa pekfingrar. Bättre ta den diskussionen när idésprutandet är över och vi ska se vilka idéer de har kommit upp med.

Men senare, när de höll på med annat (brainstormingen får ha en del 2 också, då vi saknade en av dem och de dessutom spårade ur), diskuterade vi ords innebörd och hur ett enda enkelt ord som t ex "fest" eller "festa" kan ha totalt olika innebörd, beroende på vem som tolkar det. För dem är fest=dricka/supa och festa=dricka/supa. De var helt på det klara med att det ofta kunde innebära gråt, spyor, bråk och misär och att det vanligen försigick i någon bil, ute på någon lekplats eller park eller i smyg hemma hos någon polare. För mig betyder ju "fest" något positivt och mysigt och roligt (vilket det förvisso gör även för "mina pojkar" - åtminstone ett tag till...) och visst förekommer det oftast alkohol, men den är inte av överordnad betydelse. Det viktiga med "fest" i min tolkning är att vara glad, träffa sköna människor, prata, skratta, äta gott och lyssna/dansa till bra musik. Att "festa" betyder då att gå på fester. Detta hade de mycket roligt åt! En av dem sa: "Men... jag har aldrig varit på fest, isåfall, mer än på något kalas hos grannarna - och det var inte särskilt roligt"... och... det gjorde mig lite sorgsen. Just den killen skulle verkligen behöva uppleva den sortens sköna, roliga fester som jag tänker på. Med tanke på hans ålder är givetvis alkoholkonsumtion utesluten, men han skulle nog gilla det ändå... Men sedan blev jag full i skratt för när jag föreslog en releasefest när filmen in spe blir klar så började de gaffla om hur en sådan "fest" skulle genomföras...

Sa jag att jag ofta har väldigt roligt på jobbet? ;-)

... i vilken vår hjältinna bland annat leker baglady, festar och samtalar

Jag satt och väntade på tåget, inne på Burger King i centrala Lund tidigare idag. Jag orkade faktiskt inte sitta på något prettofik med min stora ryggsäck med vidhängande sovsäck, datorväskan, handväskan och en stor illgul kasse från Rusta, vari jag hade lite böcker, en DN och lite annat smått och gott. Kände mig som värsta bagladyn, men jag tror jag var lite fräschare faktiskt. Efter flyttbestyren igår lånade jag P's dusch och fiffade mig en smula. Och jag borstade faktiskt tänderna i morse.

Jag gillar att sitta sådär bland folk och göra ingenting (ja, alltså... jag åt lite när jag ändå satt där). Jag tjuvlyssnade förstrött på några byggkillar som satt vid bordet bredvid och ljög om helgens bravader. De sa inget som är värt att notera här i bloggen.

Vid bordet mittemot satt en välklädd familj från medelklassens övre, bildade skikt. Åtminstone var det så de framstod. Barnen åt med god aptit och lillkillen såg nöjd ut när han satt och lekte med en liten monstertruck, men föräldrarna såg mer än lovligt besvärade ut över att ertappas på ett sådant low-life-hak som BK och mamman muttrade högljutt (om man nu kan muttra högljutt?) över "brickdiskens" konstruktion - som för att tydliggöra att hon minsann brukar nyttja bättre näringsställen, minsann. Eller så var jag bara överkänslig?

Tåget hemåt avgick punktligen från Lund, men jag hann inte hitta ett tomt säte i det knôkfulla tåget innan jag och mina medpassagerare upplystes om att sträckan Alvesta-Kalmar var stängd pga stormen i fredagsnatt, och att vi skulle byta till buss i Alvesta. Jag satt bredvid en schweizisk tjej som förbannade att hon kunde tala 5 språk flytande men inte svenska; hon fattade ju inte vad informationen gick ut på, mer än att hon hörde "...Kalmar...". Men Den Goda Fén Magda informerade henne givetvis och vi hade ett trevligt samtal en stund, där. Så det gjorde inte så mycket att det blev lite extraknöl att resa hem (vilket jag nuförtiden kyligt räknar med att det blir). Jag tycker om möten med nya människor, även om man kanske aldrig ses igen.

För övrigt är jag inte så lite matt och trött idag. Igår steg jag ju upp ganska tidigt för att hinna med tåget och efter att ha mött några sköna kumpaner på Lunds C och gemensamt - via buss - letat oss hem till P så kavlade vi upp ärmarna och skred till verket direkt. När allt var flyttat och väldigt mycket flyttstädat åkte vi hem till P's nya hem, åt pizzaslajsar, knäppte upp ölen, duschade (inte gemensamt, mind you) och sedan var det glam och stoj tills det nästan var frukostdags... Så himla sköna människor och så underbart avslappnad stämning! I vardagsrummet var det stereodån och ute i köket - där allt händer, förstås - var det livemusik med sång och akustisk gitarr & bas. Ljuvligt snack. Vin. Och singelmalt, förstås. En fräsch 18-åring (Caol Îla) fick bli mitt bidrag till det allmänna gemytet - här festas det med stil... ;-)

P känner så många begåvade och mysiga människor och det känns som något av en ynnest att få vara med i det illustra sällskapet. Eftersom jag övar mig i att tänka gott och fint om mig själv tänker jag att jag nog passar in i gänget, även om jag är "snyggt blyg", som jag fick höra nån gång på småtimmarna...

Ingen fest är komplett utan de där förtroliga samtalen och så var det förstås även med den här festen. Det hann bli både samtal med Bästaste A, med rara - om än en smula beslagläggande - L (och just nu är jag faktiskt extra allergisk mot att bli lagd beslag på) och - samtalens clou! - ett ideligen avbrutet, men intimt, nära och bitvis hudlöst samtal i natten med P. Ett samtal som verkligen gav mig något att fundera på, nu och för lång tid framåt. Och det ska jag verkligen göra. Begrunda, alltså. Och följa det råd han gav mig. Jag har verkligen inget att förlora på det. Men allt att vinna.

Nu hade jag velat lägga in en bild här, på en fin present jag fick av Bästaste A, men jag har ingen USB-kabel tillgänglig (en lämnade jag hos Johanna som både tar hand om katten och min Nikon ett tag, och en ligger på jobbet). I stället lägger jag ett slitet uttryck här, som jag tagit upp och fräschat till:

Go Carpe Diem, Baby!

Eller som sonen brukar säga; Jihad, Baby!

Detta - och mycket annat - ska begrundas i ett långt , varmt skummigt bad! Tjingeling. Typ.

... i vilken vår tappra hjältinna är slagen

Pust och pest och puh! Förra veckan var visserligen oerhört intensiv och upptagen men den här veckan klår allt, tror jag. Fullt med nya sjuor, scheman som inte stämmer, felaktiga ingrupperingar, nya lektioner som ska planeras, utrustning som inte funkar, oroliga sjuor som ringer mig på mobilen för att hör hur de hittar till olika salar, böcker som ska hämtas och delas ut och elever som uttryckligen protesterar över det faktum att det oändliga sommarlovet inte var oändligt och att de nu har ett oändligt läsår framför sig istället.

Dessutom har Johanna varit och hälsat på några dagar (förra veckan) och då blev det givetvis både si och så med kvällssömnen - vi skulle ju hinna rå om varandra så mycket som det bara är möjligt. Och Lillmysen flyttade till Norge och missade först Oslo och hamnade i Drammen istället, men allt ordnade upp sig och nu är han installerad hos äldsta syrran Matilda och hennes Rille ett tag tills jobbet drar igång och han flyttar ner till Gol, som ligger 2-3 mil söder om Hemsedal.

Så har jag ju - som den minnesgode erinrar sig - köpt gymkort och förra veckan var jag på instruktionspass för att lära mig hur ett nautilusgym funkar och idag var jag där själv och svettades. Först uppvärmning en kvart på motionscykel (givetvis gav jag järnet; jag kan inte göra saker och ting med måtta), sedan en halvtimme effektiv tid på maskinerna och så 20 minuters tuff promenix hem. Låt mig säga att efter den här arbetsdagen, och med gympasset ovanpå så somnade jag oerhört gott i soffan vid åtta, efter dusch och en stor tallrik havregrynsgröt... Vaknade vid nio och insåg att jag nog ska flytta över i sängen strax. Ska först bara uppdatera lite här, och dricka en kopp te. Sedan blir det bingen!

Festen i House of the Holy var helt underbart rolig! Killarna sparar ingen möda med vare sig mat&dryck eller musik. Gästfria och kanontrevliga och trots att de tappraste festade till tio på söndagsmorgonen så var det bara peace, love and understanding. Ingen tjafsade och bråkade - vi hade bara så KUL! För den som vill se lite vimmelbilder tror jag att den här länken ska kunna fungera. Och visst hann vi besöka silvergruvan också. Vi var nere på 155 meter där vattennivån befinner sig. Kallt, intressant och spännande!

Nu pallar jag inte mer. Eder hjältinna är en slagen dito ikväll. Jag siktar på att först och främst överleva veckan så ska det nog ordna upp sig under nästa...

Nu: te och gos med Kärleken (om jag kan hålla mig vaken...).

Johanna hade med sig några skivor med bl a en massa av mina bilder, som låg i hennes gamla hårddisk. Hittade bilden på Sméagol som liten, liten kattbebis...













Åh, vad jag är sugen på en katt...

... i vilken vår hjältinna fört krig mot illasinnad reptil samt har lite hemma-hos-visning

Vicken vecka.

I lördags var det lite fest med efterlängtat sällskap från västkusten (som i det här fallet räknas från Helsingborg upp till Varberg) och från Öland. Temat var - som brukligt vid den här tiden på året - GLÖGG och vi drack vit glögg, Blossas röda starkvins liksom whiskyglögg och romglögg. Till detta mumsade vi russin, mandlar, nötter, pepparkakor och jättegoda små klenätliknande smördegsskapelser med riven parmesan och kummin (som jag bakat och som var så gott att det ska bakas igen - jag tror det smakar mumma även till en het soppa i vintermörkret!) och pepparkaksgrissini med ädelostdip (vilket verkar vara en trendgrej i år; varje matlagningstidning och receptfolder med självaktning har ädelostdiprecept i år) vilket var mycket smarrigt och passande. Sedan var det buffé där var och en fått ta med vad de kände för vilket gav oss en och annan smaksensation och därtill dracks det vin och/eller öl. Och så shottades det tequila med apelsin och kanel. Och rockmusiken dånade. Märkligt att inte grannarna kallade på störningsjouren... ;-)

Söndagen var en hemsk och avslagen historia. Och jag som inte lyckats sova en blund. Det gjorde jag inte natt till måndag heller vilket renderade mig inte bara huvud- utan också magvärk, så halvsju på måndagsmorgonen klev jag upp och gick till skolan. Satte mig vid mitt arbetsbord och gjorde i ordning en vikarieplanering för ett par dagar, gick upp till expen och satte min sjukanmälan på sekreterarens dörr och gick hem och kröp ner i sängen hos Kärleken igen. Och somnade tvärt. Tillbringade resten av dagen - i stort sett - i sängen och Kärleken stannade hemma hos mig och jag tror det var det bästa vi gjort på ett bra tag, faktiskt. Sist jag var sjukskriven var i januari 2001, så jag gör mig inget som helst dåligt samvete för att jag valde att vårda mig själv, Kärleken och vår ytterst dyrbara och underbara relation.

För helgen innebar också något alldeles otäckt och gruvligt och uppslitande; vår första konflikt. Inte var det kattskit, heller, precis. En otäck, allförstörande och illasinnad orm hade lyckats slingra sig in i Paradise City och den nästan paralyserade oss med sitt droppande giftdregel. Men nu är den avdagatagen och kommer aldrig mer tillåtas sticka upp sitt slemmiga fejs i vår närhet. DÖD åt den som hotar det vi har, på det viset igen.

(För tydlighetens skull är det säkrast att jag tillägger att den inte hade med våra hitresta gäster att göra, så ingen läsare som är bekant med dessa drar felaktiga slutsatser!)

För att tänka på något betydligt trevligare tänkte jag lägga upp några bilder på vårt hem. Tyvärr är jag inte vän med kamerans blixtfunktion; bilderna skulle bli så mycket mer rättvisande om jag inte hade använt blixt (den ger ett så kallt och knepigt ljus) men om jag inte använder blixt blir bilderna väldigt oskarpa, har jag märkt. Nåväl; väl bekomme:

(La cuisine - nedan)

(Detalj från kökshyllan ovanför spisen)

(Sovrummet - i otäck belysning à la grekisk taverna)
(Vardagsrummet, clockwise - nedan)

(Gäst-, barn- och arbetsrum)

Hmm... Vad vårt vardagsrum ser rörigt ut på bild. Det är det faktiskt inte. Inte ens sådär trångt som det ser ut på de första bilderna. Men skräpsamma; så här har vi det. Tänkte lägga in lite mer detaljbilder framöver.

Nu är jag slut och trött. Borde kanske varit hemma idag också, men det är nog att fresta på plånboken lite väl mycket, tror jag. Så jag fyller på min mugg med Pasión Colombia, hämtar en filt att vira in mig i och fortsätter med Joyce Carol Oates' "Fallen" i väntan på att Kärleken ska komma hem från jobbet.

... i vilken vår hjältinna har gått under jord

Sala silvergruva, alltså. Tufft ställe!


















Och nu har jag fått några bilder från djupet.




































Här har vi Grabbarna Grus framför det 250 meter djupa Christinaschaktet. Jag tassade fram till kanten men drog mig snabbt tillbaka, det höga stängslet till trots. Jag fick totalsvindel...
Nästa gång jag är i krokarna ska jag helt klart ner på 155 meter. Så djupt pumpar de undan grundvattnet, nämligen. Och så finns det tuffingar som dyker i orterna för att kartlägga dem.
HUVVA!

















Som i alla underjordiska rum med självaktning finns det fladdermöss, förstås.













Nu, när hösten nalkas, samlas de i taket uppe vid hissen, i Knektschaktet, och myser till det! Tyvärr fick jag inga riktigt bra "stämningsbilder" à la Tolkien; det är så mörkt och salarna så stora att blixtarna inte förmår lysa upp.

Igår hade jag mina föräldrar här en timme.


















De var på besök hos min moster här i stan och förärade även mig med en stunds uppmärksamhet. De var åtminstone lite nyfikna på Kärleken och faktiskt var min mor mer välvillig än jag någonsin hade trott. Men kortfattad. *s* De är iaf uppriktigt glada för min skull, både vad gäller Kärleken och nya jobbet och lägenheten och allt. Och det känns bra.

















Av en händelse var Matilda & Rille också i stan, på blixtvisit för att packa om inför en tidigarelagd Norgeresa, för Matildas del. Så vi hade lite familjelunch.




































Eftersom Rille också är veggis (fast hardcore - jag är ju bara hittepå-dito) så lagade jag borstj och till det hade jag bakat ett grovt, mörkt bröd. Riktigt gott blev det! Jag älskar soppa i alla former och särskilt nu när sommarvärmen klingar av.

Idag har Kärleken varit och hämtat nycklarna till Lägenheten, och inspekterat renoveringen. Åååh, han tycker det blivit så fint!!! Han gick bara där och spankulerade och myste och pratade med mig i telefon och berättade hur det såg ut nu. Fasiken vad jag vill vara där NU!

Som det blir nu kommer han ändå att flytta in där (i helgen!) och bo en månad innan jag drar in med alla mina grejer. Nästa helg ska jag åka ner och ha med mig lite pysselsaker i alla fall. Några krukväxter och sånt som gör att det känns lite bebott. Sedan får vi fixa till resten när alla våra gemensamma grejer är på plats. Det kan bli lite meckigt - men kul! - eftersom han har en megaskivsamling och gitarrer och grejer och jag har massor av böcker/bokhyllor. Men det blir ett kärt nöje!

Och vilken kanonlösning det blivit för min flytt! Jag som redan råddat med liten lastbil (19kubik) och flytthjälp fick ett överraskande telesamtal från min handläggare Lars, på Arbetsförmedlingen, i morse. Eftersom jag stått inskriven som arbetssökande i mer än 6 månader och fått ett jobb med längre varaktighet än 6 månader får jag hela flytten bekostad av Af! En flyttfirma kommer hit, packar ner mina grejer, lastar i dem, kör till Emmaboda, lastar ur, packar upp och kör hem. LYXIGT! Saker och ting faller mig så väl i händer just nu att jag nästan blir lite orolig. Något måste ju ändå skita sig, eller? Eller.. nej... det måste det faktiskt inte. Som närmaste väninnan A. sa till mig idag: "Det är universum som belönar dig för allt slit du haft de senaste åren". Och kanske har hon rätt? Jag vill gärna tro det...

Dricka kaffe såhär dags är inte att tänka på, men jag ska laga mig en mugg te och sedan krypa i säng med Leon Uris' "Befrielsen" och läsa en stund. Och tänka på Kärleken...
Det tröttnar jag aldrig på.

... i vilken vår hjältinna är en smula matt

Visningarna på lägenheten i torsdags gick nog galant. Jag har faktiskt inte hunnit träffa mäklaren än så jag vet inte. Jag får väl kontakta honom nu i eftermiddag. Kanske ska det vara någon mer visning också (rätt troligt, ju) och då vill jag veta när, så jag kan hålla undan lite.

Under tiden visningarna var åkte jag ut till stugan och grillade med Jenny och Johanna. Avslappnat och skönt. Varje gång jag kommer ut dit är det som om friden bokstavligen faller över mig. Jag får passa på att åka ut dit nu under september, innan flytten. Sedan lär det knappast bli så ofta, ju.

I fredags tog jag tåget ner till Helsingborg för att där plockas upp, tillsammans med närmaste väninnan A och ett par andra kompisar, av PN och styra kosan mot Sala. Vi åkte i sällskap med en annan billast likasinnade och resan tog lång tid eftersom stoppen var legio. Men eftersom ressällskapet var trevligt så gjorde det inget. Dessutom körde jag sista knappa halvan och då hade jag ju det att koncentrera mig på.

Vi var framme i Sala vid halvtio på kvällen och möttes av ett par av bandmedlemmarna och installerade oss lite i lokalerna. Det är ett tokfräckt hus och hade det bara funnits varmvatten och en dusch hade man lätt kunnat bo där. OK - ett litet kök hade nog också behövts iofs...




























Kvällen/natten fördrevs under trivsamt småprat, öldrickande, pizzaätande och dartspelande.



















Jag försökte vara lite förtänksam och gick och la mig vid tvåtiden för att vara riktigt pigg och laddad när det var dags för den verkliga anledningen till resan; Festen på lördagen.

Man sover väldigt gott i ett kolmörkt rum. Och när vi väl vaknat och fått oss lite kaffe och macka till livs besökte vi Apoteket Röda Näsan i Sala centrum och sedan turistade vi oss rejält vid - och i - Sala silvergruva. Vi valde den lite billigare turen (100 spänn) och fick med oss en guide och gick ner till 60 meter. Det var riktigt läckert! Hon berättade hur livet vid gruvan kunde te sig och hur man jobbade sig fram genom berget. Varje ort växte med kanske 10-12 meter per år. Man eldade mot berget på nätterna - inne i orterna, alltså - och sedan kom gruvdrängarna ner och hackade ner det mjuknade berget på dagarna. Tydligen en metod som var både säker och skonsam mot berget. Känslan därnere kan närmast beskrivas som "Ahh... vaddå Tolkien...". Svindlande schakt, irrgångar och trappor. Hela berget är som en enda stor schweizerost. Och jag tog sot från 1700-talet, på handen. En rätt cool känsla. Tyvärr glömde jag kameran i House of the Holy, men en av kompisarna plåtade desto mer och har lovat slänga över lite bilder. Kanske kan jag ta med några i en morgondagsblogg.

När vi köpt oss lite mat återvände vi till HotH för att vackra till oss, äta och glamma. Det dröjde inte länge förrän älvdalingarna kom med sin gråhund. Den må se ut som skräm-ihjäl på utsidan, men inuti är den kanonfin!







































































Sedan började även det övriga folket droppa in.














Eftersom vädrets makter var på gott humör dukades långbordet ute och alla (drygt 40 pers) bjöds på grillat (kött & vegetariskt), sallader, bröd, potatissallad och andra godsaker. Stämningen på topp hela tiden.















































Jag slogs av vilket absolut tokskönt gäng det där är. Många drack tämligen grundligt men det var inget gruff, bråk eller gnäll.



















Bara Kärlek, gott humör och skön musik.

Frampå morgonen blev det som det ofta blir på fester; man hamnar i köket. Fast... House of the Holy har ju inget kök. Så toaletten fick duga... Akustiken gjorde sig utmärkt för lite slideguitar och deltablues à la Hawkan och PN.















































Somliga tyckte dock uppenbarligen att musiken var alltför sövande...














Jag hade åtagit mig att köra första sträckan hemåt på söndagen, så jag tog ett vuxet beslut och gick och la mig vid femtiden och sov så gott, så gott tills framåt elva. Då blev det kaffe, lite eftersnack, väldigt mycket kramande och farvälande och på-återseande och många innerliga tack till herrar arrangörer av denna fest, som mycket väl kan platsa som årets absolut roligaste.

Sista sträckan körde PN och jag vet inte riktigt hur han bar sig åt, men jag hann precis i tid till sista tåget hemåt. Trött och nöjd ringdes jag lite med Kärleken och sedan vacklade jag i säng. Det var tungt att gå upp i morse, men helgens utsvävningar mat- och alkoholledes var bara att ta itu med på direkten. Så det fick bli Rundan, efter en mugg kaffe. Idag powerwalkade jag 10 min, joggade 15, powerwalkade 10 och joggade 15 till. Det kändes riktigt bra! Målet för närmsta veckorna är nu att orka jogga hela vägen.

När jag kom hem ringde jag bovärden för min nya lägenhet och sipåfan om inte renoveringen är KLAR, sånär som på en slutstädning (torsdag) och köksluckorna som inte kan levereras förrän v 36. Han hade också tyckt att mattan i köket såg lite tråkig och sliten ut, så om jag vill kan jag få den utbytt också. Om jag vill? Heh...

Första hyran betalade jag idag och på torsdag eftermiddag ska Kärleken kvittera ut nycklarna åt mig. Nästa helg ska jag köra upp för att vara med på nya jobbet ett par dagar och då ska jag passa på att ta med mig ett litet första flyttlass. Åååå... det ska bli så KUL!

Nu ska jag strax kila ner till mäklaren och höra hur landet ligger. Men först: Ett par muggar nybryggt Blue Java (ja, jag ÄR fortfarande matt efter en synnerligen späckad helg...) och lite småbubbel med Kärleken...