... i vilken vår hjältinna gör en lista

Här är nobelpristagare jag faktiskt hade läst något av innan de fick priset:

Isaac Bashevis Singer
William Golding
Nadine Gordimer
Toni Morrison (älsklingsförfattare!)
Günther Grass
V.S. Naipaul
J.M. Coetzee
Doris Lessing

Det är egentligen inte särskilt många.





















(Toni M.)

... i vilken vår hjältinna kommenterar Nobelpriset

Nobelpriset i litteratur, that is.

Herta Müller fick det.





























Jag kunde göra en Fylking och hojta ÄNTLIGEN! Men jag har inte läst en enda rad av damen i fråga. Det hade nog inte Gert Heller... läst en enda rad av Gao Xingjian, alltså, när han (Gao; inte Gert) fick sagda pris år 2000...

Så...

Ä N T L I G E N!!!

... i vilken vår hjältinna frukosterat på hemmaplan

Inga goda medhavda mackor den här morgonen. P kom förbi efter jobbet och fixade kaffe och mackor på färska frallor medan jag gjorde mig i klar för jobbet. Färska frallor är, precis som kaffe, allra godast på morgonen.

På väg till jobbet läste jag vidare i Box 21 (läste ut Odjuret igårkväll). Jag tror att jag - så här långt - gillar den bättre än den förra.

Idag var himlen över Bromma nästan helt täckt av små, små molntussar. Ungefär som utgången mjölk som skär sig när man häller den i sitt te.

Jag hade verkligen ingen som helst lust att åka och jobba idag. Olust hade jag. Bara olust. Både i själen och i kroppen. Jag känner lite ont i halsen också. Har inte tid att vara sjuk nu. Snart helg.

... i vilken vår hjältinna vårdat såväl sitt yttre som sitt inre

Åh, vad det var skönt att glida iväg till gymmet efter jobbet för en timmes rejäl ansträngning. Crosstrainer och styrketräning blev det. Nu är hösten verkligen igång, när träningen också är det! Jag kunde lätt ha tränat en stund till, men hann inte eftersom jag skulle träffa arbetskamraten Malin inne i stan för en liten författarträff på Brasserie Elverket. Författarna i fråga var Roslund & Hellström som jag inte läst en enda rad av. Intre ens hört talas om, ju! Jag kände bara igen en av deras titlar - Edward Finnigans upprättelse - men det rådde jag bot på genom att köpa tre av deras böcker i pocket (Odjuret, Edward Finnigans... och Flickan under gatan) för en hundring. Biljetten till "författardrinken" var 195 kronor och för det fick vi ett glas vin, en väl tilltagen, och mycket god, baguette samt en kasse med goodies när vi gick hem. Kassen innehöll pocketen Box 21 (så nu har jag redan fyra av deras fem böcker!), en stor chokladkaka (mörk mint), en DVD (med Robert De Niro och Al Pacino - Righteous Kill), en vitamindryck, två månadsmagasin, SB12-tuggummi, duschcrème & lotion, ett halsband och örhängen. Kändes lite som win-win, faktiskt.

På väg hem fick jag ett efterlängtat telefonsamtal med Jenny. Jag saknar henne så! Roligt och skönt att prata en stund och uppdatera varandra på saker och ting.

Och nu ska jag chilla en liten stund i soffan med en mugg te och sedan krypa i säng och läsa en av mina nya böcker (Odjuret). Mysigt!

... i vilken vår hjältinna är vid liv

Det gick fint igår kväll, även om jag var rätt hängig. Mysigt och roligt att träffa både di små och di stora. Wiggo frågade mig först om jag visste att de skulle sova här (på tåget hade han också förhört sig om huruvida jag visste att de skulle komma och hälsa på) och sedan ville han sova på balkongen. Därav blev dock intet. Sova på en röd luftmadrass visade sig vara rätt spännande det också. Tänk när man var sådär liten (6 år) och allt var ett enda stort äventyr, va'!

När barnen och deras farmor somnat satt vi en stund i köket, Malin, Per och jag, och drack lite cider, smarrade snacks och bara slöpratade. Avkopplat, opretentiöst och trevligt. Eftersom de ändå är småbarnsföräldrar var vi alla i säng före midnatt. Jag låg och läste en liten stund och slocknade sedan gott.

Det var faktiskt alldeles tyst här, tills klockan var nästan nio i morse. Det märks att barnen blivit lite större, minsann! Efter gemensam frukost och lite moffande drog gästerna in mot stan för besök på Skansenakvariet (Wiggo hoppades lite i smyg att det kanske skulle bli som i Harry Potter, när han var och kollade på ormar med sin kusin, och glaset plötsligt trollades bort. Vi får väl se hur det blir med den saken...), Wasamuséet och andra trevligheter. Själv tror jag att jag blir hemma hela dagen. Jag gick en promenad för en stund sedan och blev skakig i benen och helt svettig. Riktigt okej mår jag nog inte, ändå...

Jag har just lagat kaffe och det är alldeles lagom ljummet ute, utan att vara stekhett, för att sitta på balkongen och läsa och vila lite. Ja, så får det bli idag. I morgon ska jag in till stan och se Ecce Homo, bland annat. Det ser jag fram emot!

... i vilken vår hjältinna är lite finkulturell

Alfons Åberg, Pippi Långstrump, Nalle Puh och en myriad andra barnbokspersonligheter i all ära; den litterära gestalt som verkligen präglat mina barns uppväxt är ändå den vilda bebin. Redan när Matilda var bara några månader gammal började vi läsa Den vilda bebiresan för henne och sedan rullade det på. Vid ett tillfälle var boken så totalt sönderläst att vi fick köpa en ny. Samma sak med Mamman och den vilda bebin. Än idag kan jag recitera långa utantillstycken ur dessa klassiker:

Det var en gång en mamma som var så snäll och mild,
hon hade fått en bebis som var förskräckligt vild.
Allt som var farligt ville bebin göra,
på mammans tjat ville han inte höra…
osv.

Jag kom att tänka på alla dessa timmar av läsning när jag läser i DN Kultur om författaren Barbro Lindgren, som är upphovskvinnan till de här böckerna. Förutom böckerna om vilda bebin har hon ju också skrivit böckerna om Sparvel, Loranga, Masarin & Dartanjang, den sorgliga Sagan om den lilla farbrorn för att inte tala om de odödliga böckerna om Max. Samt alla texter – utom Kalles Klätterträd – på Jojje Wadenius platta Goda’, Goda’.

Alltså. Jag ska ta och beställa hem bebiböckerna igen. De tål att läsas även av vuxna. De ger ett skönt perspektiv på livet. Och dessutom har jag ju släkt och vänner med barn som säkert kommer att tycka om dem, när de kommer på besök. Ja, så får det bli. En finkulturell gärning, minsann!

... i vilken vår hjältinna haft semester i nio dagar

Nio fina, sköna, roliga och avkopplande dagar, hittills. Och fler ska det bli. Jajamen!

Jag avrundar kvällen med en annan Bob och mackor med messmör.

Strax ska jag krypa i säng med en bok - jag är inte klar med Clapton än, men har ju också påbörjat Careless in red (Elizabeth George), som jag köpte igår. Den artar sig fint.

I morgon hoppas jag vara i form för en längre löprunda, nu när jag lyckats disciplinera mig till en hel vilodag. Blir vädret okej ska jag därefter ligga och pressa i solen. En och annan sådan dag vill jag ju också ha, den här semestern.

Sweet dreams, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna tänker på Gud

Det sägs att han vilade på den sjunde dagen. Pft. Inget för mig. Sjunde semesterdagen och visst var förmiddagen lugn, men sedan drog jag på träningskläderna och tog mig en rejäl powerwalk. Haha! Det känns att det är lite andra muskelgrupper som får jobba och att det var ett tag sedan de gjorde det... Men jag kan också konstatera att 7,59 km/h är en heeelt okej snittfart att hålla. *nöjd*

Nu ska jag duscha och fika och sedan ska jag sitta på balkongen, slölyssna på någon bra sommarpratare ur arkivet och läsa vidare om Eric Claptons öden och äventyr.

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna vet bättre

Jag ramlade över ett skitbra motto idag:

Tillräckligt gammal för att veta bättre, tillräckligt ung för att göra det iallafall.

Helt underbart! Det adopterar jag! Rakt av! Och jag säger som Groucho Marx: "Those are my principles. If you don't like them I have others"...

Jag är dock inte helt igenom motvalls. I skrivande stund inmundigar jag dagens hälsosamma glas rödvin - helt i enlighet med de senaste forskningsrönen. När det är urdrucket ska jag ta ännu en svalkande dusch och sedan inta horisontalläge med en god (?) bok: Linda Olssons Sonat till Miriam. Jag föll handlöst för hennes Nu vill jag sjunga dig milda sånger och hoppas att den här boken inte gör mig besviken. Tidigare i eftermiddag avslutade jag Jävla John av Eva Dozzi. Jag hade ett visst motstånd, av oförklarlig karaktär, mot att börja läsa den men när jag kommit en bit in i den var jag helt fast.

Natti, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna måndagsbloggar

När jag vaknade i morse låg snön vit utanför. Vintern är alltså tillbaka. Himlen är jämngrå och det ser ut att kunna bli ännu mer snö. Bara att dra på tjocka skorna och varma jackan igen, alltså. Det snöade faktiskt redan igår kväll när vi tog en rask kvällspromenad i omgivningarna. Det är roligt att lära känna mina nya trakter och ju mer jag ser av dem, ju nöjdare blir jag med mitt "val" av stadsdel (vilket ju var betydligt mer slump än val, egentligen, men ett bra kvitto på vikten av att vara öppen för möjligheter).

Igår bakade jag. Det är också en viktig sak för mig, för att jag ska bo in mig i ett nytt hem. Jag satte tre olika degar; en till middagspizzan, en till tekakor och en till kanelbullar. Jag var lite trött och matt (ja, det blev sent i lördags igen - jag fattar inte hur klockan kan vara ungefär tio och sedan ta som ett stort skutt och plötsligt vara över fyra..?) och dessutom lite myssugen så degarna fick jäsa både länge och väl och i två omgångar. Dessutom började jag göra en mammadeg på min vildjäst! Jag hittade inget riktigt bra att utgå ifrån så efter lite läsande på nätet beslöt jag mig för att göra en egen experimentvariant som jag sedan matade lite framåt kvällningen. Idag såg den fin ut, men jag hann inte mata den så kanske gör P det, om han hinner och kommer ihåg. Jag blir sen ikväll, men planen är att kanske göra en chefdeg imorgon som sedan kan användas till lite bakning på onsdag, då jag ska på studiebesök med ett gäng elever efter lunch (till en folkhögskola) och därmed har vissa utsikter att kanske komma hem lite tidigare än vanligt. Spännande!

I lördags var jag pysslig värre! Jag monterade bokhyllorna och fick ordning på [nästan] alla mina böcker. I och med det, och att soffan är på plats, fick jag påbörjat nästa projekt också: att börja sätta upp tavlorna. Jag fick också ordning på modem/router/telefonsladdhärvan som legat som en snubbelfälla i dörren till vardagsrummet. Snyggt och prydligt är det nu! Teven står fortfarande kvar i sovrummet och nu har jag börjat klura på om jag kanske skulle ta och köpa mig en till, så jag kan kolla teve både i sovrum och vardagsrum. I slutet av veckan kommer min slutlön från Bjurbäcksskolan. Jag har dålig pejl på hur mycket det kan bli, men med lite tur kanske det finns utrymme för ett teveköp. *hoppas*

Den här veckan läser jag Conn Igguldens Stäppens krigare, som är första delen av fem i en romansvit om Djingis Khan. Har väl hunnit en sisådär 80-90 sidor och den verkar vara minst lika spännande och välskriven som serien om Caesar! Me like! Det blir fint att försjunka i en stund på väg hem, efter jobb och träning (idag kommer det nog att kännas nästan vettigt att jogga på löpband, med allt snöblask därutanför).

Nu är strax min lunchrast slut. Dags att få i mig en mugg kaffe och sedan inleda eftermiddagens övningar.

Ha en skön måndag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna rastat en flock höns

Eller - om jag ska vara snällare - en hög vårystra småkalvar, kanske.

Det var outing idag, på jobbet, och Eugen, Philip och jag tog med oss ett gäng bängliga gossar till Tekniska muséet, för att se en tuff 4D-film om rymden. Man blir svettig innan man ens kommer iväg eftersom de sprätter åt alla håll och kanter, försöker låssasputta varandra framför tunnelbanetåg, spelar värsta skrammelmusiken på tåget, hoppar av vid fel stationer, frågar hur långt det är kvar och helt enkelt är som tonårskillar är mest. Två av killarna gissade på prestigefyllda bilmärken och en ville veta vad CD-märket på bilarna betydde och, som följdfråga, vad en diplomat är och gör. Ett par andra diskuterade vad en lägenhet på Strandvägen egentligen kan kosta och Philip berättade en sedelärande anekdot om en gång när han var med polare och festade på Stureplan och gick fram till ett par gussar och undrade om de ville följa med på efterfest, sedan.

- Visst, sa tjejerna. Var bor du?
- Rinkeby, sa Philip och i detsamma var tjejerna puts väck.
Efter en liten stund gick han fram till ett par andra tjejer och ställde samma fråga igen.
- Visst, sa tjejerna. Var bor du?
- På Strandvägen, sa Philip.
Tjejerna erbjöd sig till och med att betala taxin dit. På studs...

Tyvärr kom vi några minuter för sent så filmen missade vi, men det fanns mycket annat att titta på och göra och dessutom möjlighet att liksom bara lära känna varandra bättre. Relationsbygga. De kan vara så vansinnigt roliga - åtminstone i mindre portioner - och deras munterhet lyckades faktiskt sprida sig även till några medväntande vid hållplatsen utanför muséet. Kanske gjorde också den intensiva vårsolen sitt till? Vem kan vara sur och grinig när solen formligen sprutar värme och kärlek över oss?

Jag pekade upp mot Kaknästornet och undrade hur många av killarna som varit där. Ingen. De lämnar sällan förorten och om de gör det är det knappast för att ägna sig åt sevärdheter och annat märkvärdigt. Det ska vi råda bot på, tänkte jag. Under våren ska jag se om vi helt enkelt kan turista lite!

Och... jag tror jag ser igenom en del av munterheten, flamset och tramset; de är helt enkelt lite pirriga och nervösa. Det är en sak att vara kung när man går över torget hemma i sina egna hoods, men något helt annat att plötsligen befinna sig på exempelvis Norrmalmstorg...

Jag skildes från mina kollegor och adepter vid Kungsträdgården och gick förbi Slottet mot gamla stans t-banestation. Runt slottet var det någon slags skidjippo med längdskidtävling på konstsnö. Just när jag traskade förbi hälsade en speakerröst "Hans majestät Konungen" välkommen till evenemanget. Men jag gick vidare. Landets störste bidragstagare hör inte till kategorin "sevärdheter och annat märkvärdigt".

På hemvägen hann jag läsa det alternativa slutet/fortsättningen på Hanteringen av odöda. Vackert, Ajvide! Vackert!

Nu är jag hemma och har ätit knäckemackor och druckit en bautamugg te och känner mig ganska styrkt och redo att bege mig ut igen, om någon timme. Vi ska kolla in Bruno K. Öijer på Södra Teatern, P och jag. Det ska bli mer än najsigt, det!

... i vilken vår hjältinna saknat något

Som alltid blir det bråttom just när jag ska springa ner till bussen och inte hade jag väl en tanke på att titta ut genom fönstret innan jag gick. Hade jag gjort det hade jag ryckt till mig ett av paraplyerna i hallen. Men nu gjorde jag inte det och följaktligen fick jag klara mig utan paraflax vilket är i högsta grad amatörmässigt. Som tur var bytte jag jacka i sista momangen och hade åtminstone en stor luva att dra över huvudet.

Så fort jag satt mig på tunnelbanetåget drar jag fram min iPod (just nu lyssnar jag på Thåströms senaste) och en bok. Hanteringen av odöda, som jag hade så svårt att komma igång med i helgen, sitter som en smäck. Jag hinner läsa ungefär hundra sidor på en enkel resa (ja, jag reser rätt långt - och läser ganska fort), vilket ger vid handen att jag bör bli klar med den när jag åker hem idag. En fiffig sak är att det i Pappersväggar finns ett alternativt slut på Hanteringen... Den har jag sparat och ska läsa på väg till jobbet imorgon!

Det blir en tuff dag idag. Igår fick vi två nya killar till (var är alla tjejer?) och idag kommer en kille tillbaka, som varit borta ett tag. En av elevassistenterna är dessutom sjuk. Nej... han sa själv att han faktiskt håller på att dö. Han har feber och magsjuka. Detta känner jag igen, från i söndags, då jag lekte sjuksköterska och åtminstone lyckades hålla handen, klappa på pannan och koka te med mycket honung i. Märkligt - och lyckligt! - att jag inte verkar drabbas...

Efter jobbet blir det först träning och sedan middag med Peter, på söder. Najsigt! Och inte ens regnet kan få mig på dåligt humör; jag tänker på min sköna runda och hur fin den blir när allt snöslask smält bort.

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna har en plan

Idag blir en fin dag. Himlen ovanför min köksfönsterskog är blå-orange-rosa och termometern (som jag köpte på Clas Ohlsson häromdagen) visar på +1.8 grader. Läge för solglajjer?

Förra veckan blev inte så bra, gymträningswise. Jag önskar ibland att det räckte med att köpa ett gymkort, men tyvärr så måste jag dessutom använda det för att det ska göra någon nytta. Jag har ett litet alibi eftersom den utlovade timmen med instruktör bränt inne tillsvidare och jag hittar ju knappt omklädningsrummet på det där stället... Men idag har jag ändå tänkt ta tjuren vid hornen, mota feghets-Olle i grind och ta lat-Mats ur skolan och faktiskt traska bort till gymmet efter jobbet och köra ett pass. Jag får välan improvisera lite bland maskinerna och grunkorna, helt enkelt.

Jag läste en bok igårkväll, förresten. Blåbärsmaskinen av Nils Claesson (Slas son). När jag läste den hörde jag liksom Slas lite släpiga, eftertänksamma röst hela tiden men samtidigt sjönk Nils berättelse in. Berättelsen om att leva med en pappa som var alldeles märkvärdig och underfundig men också totalt ansvarslös och fast i ett missbruk. En charmig slarver som kunde blixtra till och vara genuint otrevlig och rentav... elak. Läs den gärna!
Själv tar jag med Hanteringen av odöda som tunnelbaneläsning. Det blir mumma det - och med förstärkning av Mercury Revs platta All Is Dream, i iPoden (som om förstärkning skulle behövas...).

Ha en magisk måndag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna hittat den ultimata rundan

Vi var ute och scoutade i onsdags eftermiddag och idag var det så dags för mig att komma ihåg vilken väg vi tagit och sedan koppla på en runt-sjön-runda där vi istället valt en annan väg och tagit av mot mer bebyggda trakter. Underlaget var absolut vidrigt och adrenalinet formligen sprutade kring mig när jag svor över den tunga, slaskiga och bakhala snön. Bitvis powerwalkade jag och vissa bitar lyckades jag springa, men med andan i halsen eftersom underlaget var hur ojämnt och lurigt som helst.

Första delen av rundan mötte jag bara någon enstaka joggare och hundrastare, men sedan kom jag förbi någon slags tältläger och folk i blandade åldrar som kånkade på vattendunkar och grejer. Jag borde givetvis stannat och frågat vad de pysslade med, men det gjorde jag inte. Så jag får nöja mig med att gissa att det antingen bör ha varit ett gäng lajvare eller en rätt kul födelsedagsfest eller släktträff! Kanske något att notera inför någon kommande kusinträff! ;-)

Sedan halkade jag vidare och följde en mycket kuperad stig ganska nära sjökanten tills jag kom tillbaka till ena änden av sjön igen och sedan letade mig genom skogen tillbaka hemåt. Men så kom jag på den där fina udden jag promenerade på en söndag för ett par veckor sedan, så jag vek av och sprang bort dit och rundade den också innan jag slutligen drog hemåt. En snabb mätning på eniro (jag försökte på jogg.se, men kartan där var inte så detaljerad att jag kunde vara särskilt exakt) visade att rundan är 12.1 km. MUMMA! Om bara skorna torkar ska jag ge mig på den imorgon igen. Rundan är rätt kuperad, underlaget halvhårt till halvmjukt och naturen är vacker och varierad - GÖTT!

I morse, när jag drack mitt kaffe, stod teven på i sovrummet (den får stå där tills min soffa anländer, vilket troligen blir på fredag) och plötsligt hörde jag en bekant röst; OLLE! Jag skyndade mig in och där satt han... så bräcklig i en randig stickad tröja och svarade hyfsat utlämnande på Lasse Bengtssons frågor... lite lätt sminkad och verkade smått obekväm till mods. Sedan sjöng han och bandet MC7 och jag är glad att biljetterna till Rival den 30 april sitter på anslagstavlan här i mitt kök.

Här kan ni kolla in honom själva, om ni missade programmet!

Dagens stora projekt skulle bli att äntligen ta tag i det som jag fortfarande växelvis kallar gästrummet och arbetsrummet. Men det visar sig att nycklarna till både förråd och soprum befinner sig på annat håll och då snöt sig mina ambitiösa planer, helt och hållet. Hade jag kunnat bära ut pappers- och kartongskräp till soprummet och förflytta en del pinaler till källarförrdet hade det varit plättlätt att ställa klart resten. Som det är nu blir jag helt enkelt tvungen att lägga mig i min sköna LC4 och dricka en stor mugg te och börja läsa Hanteringen av odöda (John Ajvide Lindqvist), som jag somnade ifrån igår innan jag ens påbörjat den. Jag fyller vattenkokaren med vatten och sätter i Olles Sju i CD-växlaren tillsammans med Songs of Leonard Cohen och något med Neil Young, tror jag.

Ha en fortsatt skön lördagseftermiddag, me hearties!

... i vilken vår hjältinna lägger lite band på sig

Bokrean har börjat nu. Jag har inte besökt någon fysisk bokhandel. Än. Men väl ett par på nätet och jag hovrade där både länge och väl. Så många böcker jag vill ha! Nej. Fel! Så många böcker jag behöver! Men jag måste invänta en karl innan jag kan köpa på mig mer. Billy heter han. Billy H. Björk. H står för "hög". Och det är han. Han mäter 202, vilket är ganska imponerande. Men när han anlänt... då... åh! Då ska jag shoppa böcker. Tonvikten i år ska ligga på lyrik, tänkte jag. Men det slinker säkert ner lite annat smått och gott också.

Just nu läser jag Zac O'Yeahs Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner. En Gandhibiografi som troligen inte liknar någon annan. O'Yeah gör som i Guru! En resa i underlandet och levererar sina egna upplevelser i Gandhis fotspår samtidigt som han på ett avslappnat, skönt och initierat vis berättar historien om denne mycket märklige man.

Det börjar kännas som att det är dags för lite kvällsmat och en stunds tevezappande innan jag kryper till sängs med Zac/Gandhi...

Sweet dreams, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna känner sig andlig

Om det är sant att kaos är granne med Gud är jag antagligen nära någon form av upplysning nu... Dock försöker jag ha en stillsam och mysig söndagsmorgon mitt i röran (behöver jag säga att jag sovit som klubbad i natt?) med lite morgonteve från SVT (fast det egentligen är en repris från fredagens Go'kväll...), tända ljus, en kanna hett, svart Hazienda och ett par kokta ägg (orka gå och handla, liksom). Det fungerar faktiskt riktigt bra och för en stund tänker jag bort allt jag måste göra idag. Jag känner ingen stress. Jag ligger faktiskt lite före min tidsplan, till och med.

Medan "frukosten" blev klar sneglade jag lite på andra tevekanaler (vilket känns lite som en otrohetsaffär... jag kollar i stort sett enbart på SVT:s utbud, nuförtiden) och på trean gick den där äckligt sockersöta och inte så lite kristet propagandistiska Lilla huset på prärien. Jag gillade den inte när den kom på sjuttiotalet, fast jag tittade en del ändå, för detta var på den tiden då det inte fanns så mycket att välja på om man var tevesugen (nu finns det hur mycket som helst och jag tittar allt mindre...). Vad jag däremot inte bara gillade utan älskade, när jag var yngre, var Laura Ingalls Wilders ljuvliga bokserie, vilken serien baseras på. Jag läste den flera gånger och skulle nog kunna tänka mig att göra det igen.

Åh! Nu dyker en av mina favoritdesigners upp! Gunilla Pontén! Stilig dam som gör så läckra kläder! I hennes nuvarande kollektion finns några svarta saker jag gärna skulle äga och bära. Hon väljer middagsgäster, och först ut är Le Corbusier. Me like! Sedan väljer hon Coco Chanel, Birgit Cullberg och Pablo Picasso. Jag undrar vilka fyra middagsgäster jag skulle välja om jag fick välja helt fritt? Frank Zappa vore i alla fall en av dem. Vilka skulle ni välja?

Nu kan jag inte sitta här mer - kaoset kallar. Ur kaos föds ordning, brukar man säga. Men... vad föds ur ordning? Det får vi fundera på, me lovely ones. Stay tuned!

Och... det är 13 dagar kvar!

... in which our heroine is calling it a day

Ja, det får räcka nu. Jag har tagit halva köket. Sorterat, slängt, packat och burit ut skräp till sorteringen ute på gården. Imorgon har jag tvättstugan. Klockan sju. Det är så tidigt att det är hemskt. För att göra det lite mindre hemskt gick jag ner tidigare ikväll och såg att där var tomt. Raskt laddade jag alla fyra maskinerna och gick upp en stund och msnade med Agneta. Sedan gick jag ner och plockade ur maskinerna, tryckte i fyra nya och hängde upp det rena. När jag går ner imorgonbitti har jag bara två maskiner kvar att köra och en massa ren tvätt att ta vara på. Inte bara rena kläder utan också ett par mattor, mina sovrumsgardiner och någon kudde. Skönt!

På väg hem från jobbet, tidigare idag, var jag in på bibblan och lämnade några böcker. Guillous Men inte om det gäller din dotter låg och väntade på mig, så jag lånade den och en bok om Janis Joplin. Efter en dag där så mycket av min absolut grymma karma kickat in är jag trött. Jag skulle helst vilja lägga mig nära en annan kropp, kramas lite och få kill i nacken medan jag glider över i drömvärlden. Men nu kan jag inte det och då får ett fluffigt duntäcke och Jan Guillou duga som substitut. Inte optimalt, men okej.

G'natt, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna faktiskt gjort det!

Jajamen! En trist trend är bruten. Jag traskade raka vägen hem, bytte om och ryckte 23 km på 30 min på ni-vet-vad. Nu är jag nyduschad och mätt i magen och lyssnar på Jesus Christ Superstar och känner en liten varm lyckoglöd inuti för att jag faktiskt gjorde det! Faktum är att detta räcker för att jag ska vara tillbaka i sadeln igen - och då inte enbart cykelsadeln...

Jag hade tänkt se Kautokeino-upproret ikväll. Men jag känner inte ett dugg för det. Inte ett dugg. Istället ska resten av kvällen ägnas åt att läsa vidare i Björn Kumms Che. Och sedan blir det tidig läggning.














(Foto: Alberto Korda. Jag har bara snott det. Men det visste ni redan.)
G'night, me hearties. Sleep tight.

... i vilken vår hjältinna tagit nya tag!

Jajamen! Mina sex lediga dagar blev både en fin nervarvning, vila och bra uppladdning inför det sista rycket, den här terminen. Det var roligt att komma tillbaka till jobbet! Roligt att träffa kollegorna och eleverna och roligt att sätta igång igen! Det är synd att jag måste flytta, faktiskt, just ur jobbsynpunkt, för jag trivs så fantastiskt bra!

Efter jobbet var jag disciplinerad och skyndade hem, bytte raskt om och hojade bort till gymmet för en timmjes rejäl fysisk urladdning, också. Fick ett ryck och la mig en liten stund i solariet efteråt och gled bort en stund, med Atom Heart Mother i lurarna. Ljuvlig avslappning...

När jag druckt ur mitt te ska jag faktiskt lägga mig och läsa en stund och sedan släcka tidigt. Egentligen vill jag se Profetens döttrar i Kunskapskanalen, om att vara kvinna och muslim i Sverige. Jag hoppas det går i repris för jag bara orkar inte ikväll. Jag orkar inget annat heller. Möjligen, möjligen skulle jag orka med att någon killade mig på ryggen lite, medan jag läser. Jag är klar med Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is. Jag vet inte... den kändes liksom bara sådär... Kanske var mina förväntningar för högt ställda efter mästerverket Aprilhäxan?

Nu tror jag att jag ska läsa Joyce Carol Oates Svart flicka Vit flicka.

Ha det gott, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna tittat på film

No Country For Old Men. En bra film. En riktigt bra film. Intressant, snygg, våldsamt eftertänksam - eller om det är tvärtom? - och med ett tempo som passar mig. Bröderna Coen gillar jag! Hantverkare med fingertoppskänsla.

Det är också så att en bra film, en gigantiskt mugg te och lite goda skorpor är som balsam för en trött Magdalenas slitna själ. Nu är jag bara trött och ska strax krypa i säng. Kvinnligt sällskap ikväll; Joyce Carol Oates Svart flicka. Vit flicka.

Natti, me lovely ones.
















(Jag leker med kameran medan Netti ockuperar badrummet)