... i vilken vår hjältinna haft fullt upp

Fin Fredag! Svart manchesterkjol, svart top med trekvartsärmar, grårutiga strumpor och svarta stövlar. Bälte med strassblingigt spänne. Röda naglar. Glada ögon! Goda mackor till mysfikan, på jobbet.

Efter jobbet gick jag ner till byn för att handla vin, xider och några sådana där fjortisdrickor (Cube) samt lite frukt. Sedan traskade jag hem och slängde mig i soffan en stund. Opeth på brutalvolym (Ghost Reveries) och kaffe i muggen. Efter att ha slöat lite bakade jag salta bullar (supergott till frukost och - framförallt! - till morgondagens heta sötpotatissoppa!
















Ugnen var ju ändå igång så jag passade på att baka en kladdkaka också. Det blir gott med blåbärsglass (tror jag...) ikväll.

Kladdkaka med chili
100 g smör
2 ägg
3 dl socker
1½ dl mjöl
4 msk kakao
3 tsk stött/malen kardemumma
1 tsk chilipeppar - het

Smörj och bröa en form (det är fiffigt med en sådan som har avtagbar kant).
Smält smöret.
Medan det svalnar vispar du ihop ägg och socker till ett fluff.
Häll i smöret och sedan de torra ingredienserna. Blanda väl.
Häll smeten i formen och grädda i 35 minuter i ca 160 graders värme.
Långt ner i ugnen.

Smaskigt - utan att kännas sådär äckelsött.
















Strax ska jag snitsa ihop en thaiinspirerad gryta med riktigt kaxig röd currypasta som jag först fräser i lite olja och sedan spär med kokosmjölk och lite vatten. Jag gör det lite lätt för mig och slänger del i lite grönsaker jag har i kylen (aubergine, champinjoner etc) och dels en påse frysta wokgrönsaker. Pressar lite lime över. Smakar av med lite krydderier. Är den för blaskig fuskar jag med lite maizenaredning. Till detta blir det ris. Basmatiris, vilket kan vara världens godaste ris! Jag kom nyss på att det hade suttit fint med broccoli till, men orka cykla ner till affären för bara det. Det blir säkert regn snart, också.

Sedan kommer väl mina syrror, Cia och Malin, frampå kvällskanten och då äter vi upp maten, dricker vin till (Monte Garbi - ett ljuvligt italienskt ripasso) och när maten sjunkit undan smarrar vi i oss kladdkakan och glassen och dricker mörkrostat Hazienda till. Sedan dricker vi kanske mer vin. Jag vet inte. Jag kan bara tala för mig själv. Och jag ska i alla fall dricka mer vin. ;-)

Det ska bli roligt med middagsgäster. Det skulle jag gärna ha varje helg, faktiskt. Jag älskar att laga mat (även lite krångligare sådan) och ännu mer älskar jag att ha gott sällskap till middagen. Helst skulle jag vilja ha alla mina barn och vänner i närheten och kunna ha en sådan där härligt utdragen familjemiddag (mina barn, med eventuella respektive och sköna, nära vänner - för i min "extended family" ingår ju även dessa - och deras eventuella respektive och barn!) varenda fredag, eller lördag. En sådan där man kan se i filmer ibland. Särskilt italienska filmer. Eller hollywood-produktioner som gärna vill ge en känsla av Italien, i alla fall. Förresten duger det fint med familjemiddag à la greque, annars. Eller... jag är inte nogräknad... familjemiddag med vilka etniska förtecken som helst, så länge man bara kan äta gott, dricka massor med vin och diskutera i timtal. Sådant vill jag ha!

Nu ska jag dra på lite musik. Det får bli... hmm... Colour Haze! Skönt, somrigt minne!

Ha en Fortsatt Fin Fredag, me lovely ones. And stay tuned...

... i vilken vår hjältinna har fetignorerat ett helt OS

(Bilden tillhör eventuellt National Geographic - eller fotografen. Jag har bara "lånat" den, lite.)

... och det är helt enligt mina planer. Jag tänkte inte titta och det har jag inte gjort.
Jag har nog inte ens sett OS-teve ens 2 minuter. Sammanlagt.

Är det bara jag, eller?

För övrigt verkar det ju inte ha gått sådär jättebra för di svenske, heller.

Men var inte ledsna. Vi är bra på så mycket annat. Innovationer i precisionsmassförstörelsebranschen, t ex. Där är "vi" bland de bästa i världen, enligt en artikel i Ny Teknik.

Att det sedan gått åt både lite afghaner och fransmän, medan USA testat sina nya leksaker är ju smällar man får ta. Omelettillredning kräver ju att man inte är alltför rädd om varken skal eller innehåll.
AlJazeera - artikel 1.
AlJazeera - artikel 2.
AlJazeera - artikel 3.

Det tycker Sarkozy också.
(Tack till Pastey, för inputen!)

~~~~~~~~~~~~

Fredagskvällen, som så småningom gled över i lördagsmorgon innan vi ramlade hem och sov några timmar, blev riktigt rolig och fin! Solig, dessutom! Träffade Peter och Wille på Bishop's Arms där vi åt goda hamburgertallrikar för att sedan, stärkta därav, bege oss ut i den festivalande staden. Bluesmusik, öl, Micke Åkerfeldt som stod och rökte på hörnet av Savoy och Peter tog en kanonbild (inte med mig på, jag fixar inte "idolbilder"), mindre bra musik (BWO...), massa folk, strosande, sammanträffanden, vin, stim och stoj och små stilla fickor av nära samtal på Mölleplatsen och Andreas och hans lille son med det helt underbara namnet Florian och sedan Agneta (kramar och kärt återseende, som alltid!) och under Moderat Likvidation plötsligt en hel hoper SRF-vänner och Staffan - som fått nytt jobb på en av de skolor jag sökt på, men inte samma tjänst, då - och sedan, i mörkret, Opeth som visserligen gjorde en bra spelning men inte deras bästa (vilket till viss del ska skyllas på ljudet... längst fram mullrade det så att inte ens en konnässör - konnässös? - som jag kunde höra vilken låt de spelade...) och sedan föstes alla ut från ölserveringen och efter lite velande blev det ett par taxibilar ut till eftersläckning i Riseberga (villastaden Gud glömde, och taxichaufförerna inte kunde hitta...), och så lite avslaget och ingen bra musik (hallååå... hemma hos en DJ som har över 4000 plattor hemma...) och vid fem en stark längtan efter en mjuk säng och stillhet och så ringa på en taxi som körde vilse tre gånger innan den hittade oss och så snabb färd mot Lund och så småningom slumra in medan regnet smattrade mot rutan och bilarna åstadkom svischande ljud när däcken rullade fram över den våta asfalten...

När jag frampå tidiga eftermiddagen tog tåget hem mot Emmajävlaboda (sittplats hela vägen den här gången!) regnade det och det regnade fortfarande när jag klev av här hemma. Trött, matt, skör och lite för mottaglig för tristessen... Men jag repade mig sakta - vänner är underbart! - och idag mår jag gott. Jag klev upp strax efter tio, väckt av kyrkklockan och katten, gjorde en kanna kaffe, hällde upp den på termos, la in tre Olle Ljungströmplattor i CD-växlaren och kröp tillbaka i sängen med katt, laptop, böcker och senaste numren av ETC.

Och här sitter jag nu. Olle sjunger att "som man bäddar får man ligga" och han har så rätt... så rätt. Men... kan det inte ibland också vara så att "den som bäddar får ligga"? Jodå. Visst är det så, me lovely ones... ;-)

... i vilken vår hjältinna vill att det snart blir fredag

... för då ska jag åka till Malmö och se Världens Bästa Pojkband:

Malmöfestivalen avslutas på fredag och om allt löper planenligt ska jag se såväl Chico Lindvall (svängig gitarrmusik i... Swingtältet) som Familjen (synthigt värre på Stora scenen), Moderat Likvidation (tidig 80-talsråpunk på Möllescenen) och slutligen då, på Möllescenen - melodiskt progressiv death metal at its very best:

... i vilken vår hjältinna skärper sig

Nu får det vara nog med slöandet, tänkte jag efter jobbet. Så jag tog min cykel och trampade min 24.8-kilometersrunda på 60 minuter. Det är faktiskt ganska fort om man betänker att vägen är hyfsat småbackig och till stor del består av grusväg dessutom, vilket ger lite extra motstånd. På något vänster lyckades jag dessutom med konststycket att ha mer eller mindre motvind hela rundan. Ytterst märkligt.

Nu ska jag ta mig en dusch och slöa en stund medan Opeths nya Watershed får snurra en gång till i stereon (heter det stereo nuförtiden, eller är det ett förlegat begrepp?). Sedan ska jag ta mig ett glas rödvin och börja läsa Jan Svante Vanbarts Vi Drog. Jorden runt med 68-generationen. Kan bli intressant läsning.

Ha en skön fredagskväll, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna sett och läst

Jag är inte mycket till cineast. Men understundom slår jag mig ändå ner i soffan med kuddar, filt, katt och raggsockar för att se en film, eller två. Av en mer filmbevandrad kollega fick jag låna några filmer igår och först ut att tittas på var Touching the Void. En dramadokumentär om två bergsklättrare och hur en absolut drömklättring förvandlades till något som översteg deras värsta mardrömmar. En film om att fatta beslut - "även när besluten är fel måste de ändå fattas", säger Joe där han ligger i en mörk spricka i glaciärisen med ett brutet ben och tror att hans 25-åriga liv är över. När han väl tar sig ut (detta är ingen spoiler, eftersom han är med redan i introduktionen av filmen, och man förstår att han överlevde) börjar jag andas igen och precis innan han själv säger det, tänker jag att där skulle jag kunna dö, med frid i hjärtat. Ute i snön... i solen... bara inte därnere i det eviga mörkret. En film om att sätta delmål. En film om att aldrig, aldrig ge upp. En film om att vi klarar så oerhört mycket mer än vi tror. En film om vänskap och mod. Möjligen är det också en film om Boney M. Se filmen och ni förstår vad jag menar... ;-)















Jag är alltså inte mycket till filmkännare. Men jag är en desto flitigare bokläsare. Igår var jag på biblioteket och lånade mig Neil Gaimans Coraline och Historien om Tibet. Samtal med Dalai Lama av Thomas Laird samt... äntligen!... Persepolis av Marjane Satrapi.

















Varför, å varför har jag väntat så länge med den? Den är helt underbar! Allvarlig, grym, sorglig och fruktansvärt rolig! Satrapi har valt att, i serieform, berätta om sin uppväxt i ett Iran i revolution och förändring, då shahen störtades och det var krig mot Irak och islamisterna tog över och hur livet tedde sig för en alldeles vanlig (hmm... nåja... helt vanlig är hon kanske inte?) tjej. Läs den! Älska den! Fast det har ni säkert redan gjort..?

Idag är det lördag. Har just vaknat efter en skön natts sömn och en dröm jag minns! En bra dröm, dessutom. Annars brukar jag sällan minnas mina drömmar och om jag gör det är det vanligen ångestladdade och ledsamma drömmar. Men det var faktiskt ett bra tag sedan, nu!
Jag har just gjort mig en kanna Blue Java och morgonens soundtrack är Opeths Damnation. Ljuvlig morgon, med andra ord. Inga planer för dagen, men känner jag mig själv rätt lär jag fylla den med allehanda trevligheter efterhand som jag kommer på dem. Nu ska jag i alla fall ägna mig åt kaffe. Och Tibet.

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna botat sin abstinens

Det har kliat i mina öron, ett par veckor. Jag har längtat efter musik som inte spelas genom min DVD-spelare ut i tevens begränsade högtalare. Ingen stereo. Mycket tungt, för min del. Men idag anlände den. Inget märkvärdigt - vad jag hade råd med, helt enkelt - men med ett ljud som duger gott för mig. Och som mycket väl kan skicka ut grannarna i omloppsbana också, om jag skulle vilja.

Nu blir det Opeth - The Drapery Falls... ÄNTLIGEN!