... i vilken vår hjältinna överraskat sig själv

Just när jag lagt mig igår ringde Peter. Skönt... Vi har inte pratat på några dagar och jag har saknat det, samtidigt som jag inte vill ringa och tjata på honom. Så är det ju med vänskap - och särskilt då de dyrbaraste; det gäller att hantera dem varsamt och inte bara klampa på. Dock var det ett fint och bra samtal och jag ser så fram emot att umgås med honom i helgen!

När vi pratat klart (for now - färdiga blir vi väl aldrig, tänker jag) somnade jag nästan direkt. Bara gled bort, liksom. Och vaknade med ett ryck av någon musik. Det tog några utdragna sekunder innan jag fattade att det var väckningssignalen på min telefon. Jag kollade på den. 05:55. Oh well... någon var optimistisk igår, tänkte jag. Men... nästa tanke var faktiskt att... "äh... vafan... jag gör det... jag går upp...". Och så gjorde jag det. Åtta minuter senare satt jag på jävelmotionsjävelcykeljäveln med iPoden i full gång och trampade i ni-vet-vilken-fart! Efter 30 minuter - och 23 km... - klev jag av, svettig och nöjd.

Härligt! Jag gjorde det!

I natt blev det också klart att Barack Obama verkligen blir USA's näste president. En svart president. En president som åtminstone i utgångsläget verkar ha ett socialt engagemang och ett intresse för de mindre lyckligt lottade i samhället. Och - förhoppningsvis lär han inte visa sig vara en jävla stridspitt, för det behöver varken amerikanerna eller resten av världen...

Dagen idag: jobb och sedan ska jag försöka rusa hem och klämma in någon form av träning innan jag ska tillbaka till jobbet för filmkväll. Ikväll blir det Bond - Casino Royale. Jag har faktiskt inte sett den, så det passar ju bra. Efter vad kollegor och vänner säger behöver jag inte se den senaste - tydligen är den rätt seg och smått kass.

Vi hörs, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna andats genom näsan

Det gör jag alltid när jag yogar. Idag fick vi lära oss en ny intressant andningsteknik. Ny för oss då - men indierna kom väl på den strax innan nässköljningen, typ (och tro mig; så långt tänker jag inte sträcka mig...).

Andningen tillgår så att man sitter i lotusställning (mycket rak rygg - viktigt!) och lägger vänster hand på vänster knä, med handflatan upp och låter tummen och pekfingret mötas. I höger hand lägger man pek- och långfinger på den lilla "kudden" vid tummen och sedan placerar man tummen och ringfingret på varsin sida om näsborrarna. Sedan andas man in... räknar till fyra... nyper till om näsborrarna... räknar till två... blåser ut luften genom vänster näsborre (håll kvar tummen för den högra alltså!) medan man räknar till fyra... räknar till två (håll andan där!)... drar in luft genom vänster medan man räknar till fyra... nyper till om bägge... räknar till två... släpper med tummen och andas ut genom höger medan man räknar till fyra... räknar till två... andas in genom högra (låt ringfingret täppa till vänster!) osv osv... Detta gjorde vi alltså strax innan vi avslutade kvällens annars ganska kaxiga pass. Det sägs lösa upp stess och spänningar och balansera kroppens olika kanaler och vänster- och högerhalvaor och jada jada jada... fan tro't, helt enkelt. Men det var en kul övning. Är det kanske någon av er, rentav, som sitter och testar och räknar nu? ;-)

Tisdag kväll, alltså. Mörkt ute. Nermörkt. Och mild, lite fuktig luft. Det ar det redan när jag cyklade till yogapasset. Jag tog vägen om byn för att psta några brev och för att plocka upp en reserverad bok på biblioteket: Dovemarks Ansvar - hur lätt är det? Om ansvar, flexibilitet och valfrighet i en föränderlig skola.

Föreläsaren jag lyssnade till förra måndagen, Roger Tholin, rekommenderade den Och kom sedan inte och säg att jag som lärare inte utnyttjar min förtroendetid till att utvecklas och både bredda och fördjupa mina kompetenser.

Andra saker jag gör är att tänka, fundera, se på/lyssna till massor av ämnes- och jobbrelaterade teve- och radioprogram som t ex I Love Språk, Existens, Människor och tro, Skolfront och annat. Intressant och kul! Jag läser också tidskrifter, artiklar, böcker och bloggar och diskuterar med kollegor. Jag bloggar (i min mer jobbrelaterade, då) och har en enkel hemsida, filurar ständigt på nya infallsvinklar på mina ämnen och hur man kan jobba med dem på ett effeltivt och roligt sätt. Dessutom blir det ju en del elev- och föräldrakontakter - även om inte bara min utan även skolans policy är att dessa primärt ska skötas på ordinarie arbetstid.Ja, listan kan göras lång och jag gör mig inte det minsta dåliga samvete för att jag i övrigt aldrig tar hem ett enda papper för rättning, eller liknande. Den sortens arbetsuppgifter vill jag sköta från min arbetsplats så att den förblir just min... arbetsplats, medan den plats där jag nu befinner mig är mitt... hem. Det är viktigt för mig!

På teve rapporteras det att det nu är mer eller mindre klart att Obama tar hem segern och blir USA's näste president. Det kommer att bli intressant att se hur det utvecklar sig.

AUM, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna spanar västerut

Det är ju faktiskt val i USA idag. Äntligen, kan jag tycka. Kanske har inte kampanjen pågått längre än andra amerikanska valkampanjer men det känns som om den pågått en mindre evighet. Jag hoppas och tror på Barack Obama. Han känns lite mer hoppingivande än McCain. Men samtidigt vet vi ju att skillnaden i slutänden blir marginell. Vi får se senare hur det har gått. I själva valet, då.

Grått och lite mildare i den här delen av Småland, idag. Men jag låter inte vädret påverka mig alltför mycket, utan känner mig glad (utan att vara tigerskuttig... mer som en stilla inre tillfredsställelse och positiv anda) och som att jag är på väg. Vart vet jag ju inte än - men något kommer att hända. Skön känsla!

Nu får det blir en stor mugg kaffe till och sedan är det dags att gå till jobbet - dvs korsa gatan... ;-)

Ha en tokfin tisdag, me lovely ones!