... i vilken vår hjältinna ser helgen - och livet! - an med tillförsikt

När jag steg upp i morse, halvsju, och kikade ut genom mitt köksfönster var det alldeles vitt ute. Snö! Inga massor direkt, men tillräckligt för att tak, gräsmattor och gångvägar skulle vara helt vita. Tre minusgrader. Vackert och ljuvligt!

Om surrealisten René Magritte hade levat nu hade han fyllt 110 år idag! Det kan vara värt att fira, denna Fina Fredag! Jag ska skåla för honom ikväll på någon trevlig stockholmskrog! Jajamen!

Det här är min favorit bland hans verk:















(The Lovers. Magritte)

Njut av den, me lovely ones, och fundera över den. Den har många bottnar.

... i vilken vår hjältinna mönstrat av

Är det bara två dygn sedan jag klev på tåget på stationen här i Emmaboda? Jag är ju redan hemma igen. Helgen har varit fylld av ett gott innehåll... Och nu sitter jag här med en kanna kaffe och Lars Winnerbäck på stereon... jag vet inte... men han är oftast så tokrätt för mig. En stor del av soundtracket till mitt liv.

Fredagen... När jag bytte till X2000 i Alvesta hittade jag Peter och Göran och en Henrik (som klev av i Katrineholm) och trots att vi hade feta, mjuka förstaklassäten att bre ut oss i så satt vi i en trång soffa i bistron hela vägen upp, och snackade och drack vin. Total avslappning. Tåget var - under över alla under - inte försenat så väl framme tog vi oss till Slussen där vi träffade Viktor och Christoffer och tog en öl innan vi traskade bort till färjan och gick ombord. Sedan gick liksom tiden och det var mera vin och prat och människor och musik och rök och en himmelsk skaldjursplatå (åh... ostron...) och ett urviktigt samtal och kramar och väldigt nära och mer musik och driva omkring lite och lite vin till och skoj och skratt, förstås, och lite flirtande med ögonglimt och en säng att somna i och vakna när andra hyttkamrater trillade in efterhand och ett mjukt godnatt och finna en varm hand att hålla lite i innan sömnen tog över och så vakna och smyga in i duschen och sedan ligga fullt påklädd med lätt huvudvärk och lyssna på Nick Drake i iPoden en stund och gå och köpa en baguett och ett jätteglas juice och KAFFE och Baby Grandmothers och vin och en helt fantastisk spelning och lite Contact (som efter BG's fullständiga magi kändes ganska matt) och något dämpad och avslagen stämning men vackra små öar som gled förbi och så stod vi plötsligt ute i den s k verkligheten igen i ett regndisigt Stockholm och en lite vilsen känsla men sedan ett samtal från en vän och kvällen fortsatte med Göran och vännen och indisk mat och öl och prat på söder och sedan trum- och orgeljazzpsykedelia med Trummor och orgel på Hippies på Landet (fast vid Telefonplan, vilket möjligen en stockholmare kan definiera som "land") och öl och vin och en smula eufori och mer prat och så småningom lägga sig i en vandrarhemssäng och glida bort innan huvudet ens nått kudden...















Tidig uppklivning och frukost med Göran på Centralen och vid bordet bredvid sitter en något rödbrusig Claes Malmberg och en äldre, lite stel herre i mörk överrock och hatt som visar sig vara Tommy Körberg och latten är god och gjord på lättmjölk och tåger avgår enligt tidtabell och vi söker upp våra respektive platser...

Sätter mig på tåget. Lars Winnerbäcks Stockholm i lurarna och Bob Hansson i knät. Tåget rullar ut... över broar... genom stadsdelar... mera broar och absolut blanka vatten där lövträd och omkullramlade tallar speglar sig. Det är lika bra att jag erkänner det; jag gillar Stockholm. Det är en bitvis mycket vacker stad. Jag tycker om den. Den känns lite som min. Jag tycker om att strosa. Jag tycker om att hitta. Jag tycker till och med om att åka T-bana. Jag vill åka tillbaka snart igen. Och det ska jag ju. Om två veckor. Men sedan vill jag åka igen. Själv. Kanske rentav... ensam? Kravlöst. Strosa sakta. Se. Lägga märke till. Plåta. Träffa någon på en fika, kanske. Dyka in någonstans där jag får lust. När jag får lust. Om jag får lust.

iPoden växlar över till Du får mig och jag byter spår. Ingen bra idé att lyssna på den. Inte nu. Istället skiftar jag över till Olle och Kaffe och en cigarett och öppnar min Bob. Kärlek, ja... hur fan gör man? Jag blir inte färdig med boken. Jag har bara en liten bit kvar att läsa, men visste tidigt att jag måste läsa den igen. Och igen.

Byter i Alvesta mot Emmaboda och åker genom den småländska tallskogen... plockar lite med iPoden och det smärtsamt vackra introt till Kaffe & en cigarett får utgöra det perfekta soundtracket. Jag läser vidare i min Bob och tankarna far omkring... förvirrande... förvillande...

Nu: dammsuga!

... i vilken vår hjältinna går över till vintertid

(Nässjö station, 26 oktober, 2008)

Det finns saker man inte vill komma på att man glömt, när man sitter på ett tåg på väg hemifrån. En sådan sak är att inse att man (jag, då) glömt lösa ut Bob Hanssonbiljetten. Det hände mig i går, ungefär i höjd med Lessebo, när jag var på väg upp till Jönköping. Lyckligtvis finns det ett Sidewalk Express på stationen i Jönköping, så jag kunde gå in och boka mig en ny biljett så snart jag kom fram. *phew*

Netti dök upp strax efter mig och vi traskade snabbt bort till Stora Hotellet, där rara SRF-kompisen Josefine använt sin "vänrabatt" (hon jobbar där och i mån av lediga rum får vänner till personalen boka till mycket rimligt pris) och sett till att vi fått ett riktigt fint rum och som grädde på moset stod det två piccoloflaskor mousserande vitt och en liten ask choklad och väntade på oss. Naaajs! Vi var tokhungriga och gav oss snabbt ut för att hitta ett matställe och efter inte alltför mycket letande hittade vi Twin City som var ett mycket fräscht inrett ställe, med mycket gott käk. På vägen mellan hotellet och restaurangen lyckades vi med konststycket att handla på Twilfit och Indiska också. Kom inte och säg att vi inte är supereffektiva. På Indiska blev det en liten fin svart klänning - faktiskt en finklänning! - och en sjal. Klänningen är fin nog att t ex ha på en nyårsfest, så nu är det väl egentligen bara själva festinbjudan som saknas, dårå... ;-) Netti hittade bl a en fin, svart tunika i tunt, tunt tyg.
På Twilfit köpte jag saker man köper på Twilfit. Det kan stå Calvin Klein på dem. Eller inte. Om det inte står CK på dem kan de vara i en ovanligt snygg färg.

När vi ätit var vi milda och goda och dessutom var det dags att dra sig tillbaka till vårt rum och börja fiffa oss lite. Nettis svägerska Madeleine, skulle dyka upp vid halvsju och planen var att vara klara till dess. Och det var vi. Nästan. Så satt vi där och pratade och gick så upp i oss att vi inte märkte att det blev barnprogram, istället för musik, på teven. Så där satt vi och värmde med fjortisdricka och Pettson och Findus.















(Netti värmer med Pettson...)

Senare gick vi ner på Bishop's Arms och lyckades hitta ett ledigt bord där vi kunde dricka stora sejdlar öl och fortsätta vårt prat. Vi var inne i någon genusdiskussion när en ung man, ungefär tre äpplen hög, undrade om han fick göra oss sällskap. Henke hette han, och jobbar på IKEA.














(Netti, Henke och Madeleine)

Han hade vissa (understatement...) svårigheter att komma in i vår diskussion men han ska ha en eloge för att han kämpade tappert. Dessutom undrade han om Netti möjligen kom från Danmark, med tanke på dialekten... "Nä", sa Netti på sitt sjungande dalmål, "jag är från Daaaalarna"... *s* Och sedan uttryckte han stor beundran för Madeleine och gav inte upp ens när hon reste sig med alla sina 178 cm och det visade sig att han bara tydde henne till axeln.

Så småningom drog vi oss (utan Henke) till Zaragon Rock Club där vi sprang ihop med några random vänner/bekanta från Sweden Rockboarden...















(Philla, Netti, Fjump och Madeleine)

... och efter att ha shottat tequila och snackat en stund var det då äntligen dags för Cloudscape att äntra scenen.





















(Mike)

De gjorde en bra spelning, det gjorde de, även om de inte är riktigt min kopp te. Dock duktiga musiker och dessutom attans trevliga grabbar! Om man åker till Progpower Scandinavia nästa helg, på The Rock i Köpenhamn, får man se dem igen. Men jag fick en idé igår... en idé om att se om jag kan få tag på en äckelbillig tågbiljett och åka upp till Stockholm i slutet av den här veckan. Troligen går det inte att fixa (jag har då aldrig sett nån såndär SJ-auktion på Tradera, som varit användbar för mig...) men annars hade det varit fin att bara strosa omkring, gå på lite utställningar, fika och liksom bara njuta av livet. Jag ska i alla fall kolla upp det.

Kvällen avslutades som utekvällar ska avslutas, med ett nattligt skrovmål i en korvmoj. Fast här var det ett Sibylla-kök och de hade faktiskt en vegoburgare. Vad den var gjord av vill jag helst avstå från att spekulera i...

Madeleine skrev på Facebook att hon somnat med kläderna på, hemma hos sig, men Netti och jag fick i alla fall av oss kläderna och hann till och med lite kuddsnack och diverse uppdateringar på gemensamma vänner och lite snack om vår Stockholmshelg (jag har ju födelsedag, då, och det ska högtidilghållas på något vis!) innan vi tuppade av.

När jag lämnade rummet, i morse, för att äta frukost och sedan gå direkt till stationen sov Netti. Hon bara vaknade till så vi hann säga hejdå ordentligt. Smart kvinna som inte bokat ett så aptidigt tåg...

Medan tåget ännu stod på stationen kom en ung man ombord, tillsammans med en äldre kvinna. Han pratade hela tiden och hon bara verkade hålla med. På bordet, vid deras platser, var det fullt med blyertsklotter. Han kommenterade det hela och hans sällskap svarade något lite tystare jag inte hörde och han svarar "Ja, det kan det mycket väl vara... men om det är en kvinna som har gjort det så är hon ingen riktigt kvinna. Ingen riktig kvinna skulle göra så...". Jag sträckte lite på halsen för att se honom lite bättre och utröna om han eventuellt var utvecklingsstörd, eller så, men han såg åtminstone fullt normal ut. Jag ville gå fram till honom och visa att en riktig kvinna inte bara kan klottra utan dessutom kan vara fullt kapabel att sparka av honom knäskålarna. Men jag tryckte bort impulsen och fotograferade istället utsikten mot Vättern.
















Sedan började tåget rulla iväg. Jag satt och såg ut över gammaldags kvarter med bakgårdar och tänkte att de såg ut att ha en skön atmosfär, även om de inte kunde jämföras med de jag brukar se i utkanten av Oslo, och funderar lite på hur det skulle vara att bo sådär. Jag tror jag skulle tycka väldigt mycket om att bo i ett sådant hus, fast inte i Jönköping, då...

Tågresan hem genom ett mörkgrått och regnigt Småland var som tågresor brukar vara nuförtiden. Försenad, alltså. Jag (och mina medresenärer) fick vänta så länge på X2000 i Nässjö att anslutningen i Alvesta hann köra ifrån oss och det blev till att åka buss resten av vägen, och jag var hemma 13.35 istället för 12.20.














(Nässjö station, 26 oktober, 2008)

Givetvis dog telefonen i Nässjö, och strax därefter iPoden, så att jag inte kunde fördriva tiden med att smsa eller lyssna på musik. Vill jag tänka positivt kan jag ju tänka att det är tur att jag är själv så jag inte har någon som väntar på mig som jag inte kan meddela mig med när telefonen helt lägligt somnar i sådana här fall. Å andra sidan hade det varit fint om någon väntat med hett te och en varm kram, när jag kom hem.

Dock klarar jag mig ganska bra på egen hand och när jag gick hem slank jag inom videobutiken (varför kallas det forftfarande videobutik, när man bara vkan hyra DVD:er där..?) och hyrde en filmtriss (No Country For Old Men, En lanthandel i Provence och Into the Wild) och sedan gick jag till Konsum och köpte upp mig på fullkornsskorpor och en burk björnbärsmarmelad, innan jag gick hem och ordnade det lite mysigt för mig. Nu har jag slösurfat och läst lite tidning samtidigt som jag hållt ett öga på en fin finsk dokumentärfilm om ett bluesband och det börjar bli dags för lite mer seriöst softande. Ljus ska tändas, filt ska hämtas och film ska ses. Jag börjar med No Country For Old Men. Ute är det redan mörkt - det märks att vi nu övergått till vintertid...

En sak som jag funderat på idag är, bland annat:

Hur kan det finnas honung som inte är ekologisk? Den är ju en ren naturprodukt. Eller man kanske ska vända på det? Hur kan man säkert veta att den är ekologisk..? Hur garanterar man att bina bara flugit omkring på ekologiska odlingar och smarrat i sig?

Vet ni det, me lovely ones?

... i vilken vår hjältinna konstaterar att det än en gång är:

FIN FREDAG!

Ni vet vad som gäller; lite mer uppklätt och en allmän känsla av helg! En tradition som jag värnar hårt om!

Och eftersom det nu äntligen är fredag ska jag skynda mig hem från jobbet, ta en snabb dusch och sedan ta tåget till Malmö! WOHOO! Ikväll blir det vänner, musik och glam! Jag håller tummarna för att vädrets makter ska vara på min och alla andra festivalbesökares sida så att det inte pissar ner...
















Jag förberedde mig igår genom att dels städa (alltid skönt att komma hem till en ordnad lya) och dels genom att se både Jesus Christ Superstar (versionen från 1973 - jag tror det finns fler?) och den helt underbara HAIR! Härlig film, fantastiskt soundtrack och alltid, alltid gråter jag på slutet... *s* Ja, ni har sett den. Säkert - som jag - många gånger... men... somliga saker tröttnar man aldrig på. Det här är en sådan sak:

Ha det alldeles underbart i helgen, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna har lite småtråkigt

(Näckrosor i Bogstavannet)
Jag hade satt telefonen på väckning strax före sju, i morse, för att fixa med tvätten. När telefonen började spela Aïcha och jag sakta vaknade till liv hade jag inte en aning om var jag befann mig, först. Jag antar att det blir så när de nätter jag tillbringat i min egen säng, den här sommaren, kan räkna på mina bägge händers fingrar.

Jag kom hem från Kil igår. Helgen avlöpte väl. Det var najs att träffa och umgås med syrrorna och t o m träffa mina föräldrar för ett par korta fikor. Känns bara som att vi inte har så mycket att prata med varandra om och i det finns det en sorg. I all synnerhet som det finns saker jag skulle vilja fråga dem om. Frågor av såväl existentiell art som förklaringar till minnesfragment som jag inte kan hitta kontexten till. Peter säger att jag ska göra det innan de dör, eftersom det blir svårare sedan. Det vet jag ju redan, och han har givetvis rätt. Kanske kommer det ett tillfälle då jag kan sitta ner och prata med dem om dessa saker. Kanske inte.

Oslo var varmt, soligt och roligt. Jenny jobbade ett par pass, och vid ena tillfället följde jag med för att se vad det är för ställen hon jobbar på. Hon har ju en och samma arbetsgivare, men verksamheten bedrivs i ett par olika festvåningar; dels på Eckbo och dels på Bogsta Gård.
















(Bogsta Gård)
Bogsta är ju hur pampigt som helst - som ett litet slott. Men jag gillade Eckbo klart bättre. Historierna som Jenny och hennes kompis drog om hur det spökar där gjorde ju inte saken sämre!
















(Eckbo)
En av dagarna hade vi ambitionen att ta oss ut till Bygdøy och turista på muséerna därute, men vi kom inte längre än till Frognerparken där det var svalt och skönt att sitta under de stora träden och bara prata och sedan ta en god fika på en servering. Bygdøy ligger ju kvar tills nästa gång...
















På fredagen åkte jag till Malin (yngsta syrran) i Kil och där slöt andra syrran, Cia, upp. På kvällen var vi ute på Arena och käkade och hade det allmänt mysigt. Helgen tillbringades sedan i ganska slackig stämning med småungar, svåger och två korta föräldrafikor, som sagt.

Eftersom jag gjorde en sen bokning av tåg hem från Kil hade jag valt en polackvariant (billigast tänkbara) och fick därför byta fem gånger. Men... under över alla under... jag kom hem i utsatt tid. Utan missöden. Det är så man kunde bli religiös. Eller... kanske ändå inte.

Frågan nu är vad jag ska hitta på. Ryggan uppackad, tvätten avklarad, växterna lever och lägenheten är ju städad. Jag skulle verkligen behöva komma igång med min träning, men det är svårt att motivera mig utomdörrs när det blåser friskt och enstaka regnskurar dränker allt. Jag har åtminstone förnyat mitt medlemskap på gymmet och kollat upp när poweryogan drar igång, igen (september). Alltid något. Jävelmotionsjävelcykeljäveln står i förrådet. Där ska den stå ett bra tag till. Kanske drar jag mig ut på en powerwalk framåt eftermiddagen. Time will tell.

Jag har småtråkigt. Funderar på filmfestival. Jag har faktiskt några rullar härhemma som jag borde se. Eller kanske jag skulle köra ett LoTR-maraton? Sticka det sista på det plommonfärgade projektet? Sy något? Eller bara försmäkta. Emmajävlaboda bjuder inte på några som helst muntrationer, just nu. Jag får inte roligare än jag gör mig. Jag får väl hitta på något, då...

Arrivederci, me lovely ones...





















(Hittegods, Västra Torggatan, Karlstad)

... i vilken vår hjältinna hjärtar Suede

Åh! Dessa britpopens definitiva KUNGAR! Glammiga, tvärsäkra, bitvis rockiga, suveräna och vemodigt vassa! Efter att ha solat på balkongen, avnjutandes Siena Root (vilka kommer att bli en av höjdpunkterna på årets upplaga av Burg Herzbergfestivalen!), liksom snubblade jag över mina Suedeplattor i hyllan och kom på att det var oförsvarligt längesedan jag spelade dem. Jag slås om och om igen av hur fantastiskt väl plattorna håller, även med en 13-14 år på nacken! Njut av Animal Nitrate, från den helgjutna och absolut superkanonunderbara debutplattan!

Helgen har varit bra. Riktigt bra. I fredags poppade vännen/kollegan Mia över och så drack vi lite vin och löste några av de mest akuta världsproblemen och rökte på balkongen. Dvs jag ägnade mig enbart åt passiv rökning... I lördags hämtade jag min cykel från verkstaden och hann iaf cykla 1,5 av de tänkta 2 milen (drygt) när bakdäcket small åt helskotta. FANDÄMSATAN. Typ. Nu måste jag lämna in den igen, imorgon. Och jag som hade sådant helt fantastiskt flyt. Trampade där och tänkte t o m förlänga den planerade rundan med någon mil till. *suck* Hursomhaver var det en ljuvlig tur (om än i hög fart) genom skogar (åh... dessa travar av nybarkat timmer... jag blir HÖG på doften!), hagar och förbi röda hus. Idylliskt på gränsen till pekoralt. ;-)

Igår var det megalånga samtal (2 st) med Vännen... den kloke, vid-handen-ledande. Han gav mig ett råd som jag funderat på sedan dess. En sak han tror att jag ska göra (och ja, det är relaterat till C). Jag behöver processa det lite till. Jag har självinsikt nog att se vad som spärrar. Frågan är om jag är kapabel att hantera den situtation som kan uppstå. Hmm... Min första reaktion var att tvärvägra. Tokvägra. Men nu när jag fått fundera lite till på det, så kanske han har rätt - jag har inget att förlora (inget kan liksom förvärras) men kanske väldigt mycket att vinna? Jag funderar vidare och lovar berätta när jag bestämt mig...

Nu börjar det verkligen pirra i festivalnerverna. Åh! Det ska bli så KUL! Galet roligt! Bästaste P styr och donar och ordnar så att det står härliga till. Camp Funkadelica kommer att bli ännu bättre än förra året! Han har fixat musiker och band och just nu håller han på och svetsar ihop en fräck grej - ja, det kommer att bli legendariskt kul! Jag har lovat ordna lite praktiska grejer, och Bästaste A tar ytterligare en ansvarsbit. Och så har jag börjat planera lite för mig själv... Vad som ska med... kläder (prova så det passar som jag tänkt)... attiraljer... biljett etc... Jag hoppas få ner allt mitt i den stora ryggsäcken men det återstår att se. Veckan som kommer blir fullspäckad så nästa helg måste allt falla på plats! Och jag har inte ens hunnit se över min running order än! Gah! Stress! Men... positiv och välgörande sådan!

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att pyssla om mig själv. Lite hemma-spa, typ. Försöka komma i säng i tid. En arbetsvecka kvar. Sedan; F E S T I V A L!

... i vilken vår hjältinna har helgkänsla

Det är ju en halv arbetsdag kvar, och ändå känns det redan som lite helgstämning. Dagen blev lång och mycket har hunnits med - inklusive ett par möten, förberedelse för morgondagens nationella prov och en milslång powerwalk på lunchen. Efter arbetsdagens slut blev jag sittande kvar och pratade en lång stund med ett par sköna arbetskamrater. Sedan gick jag ner till byn och handlade lite, gick hem och lagade middag och pratade en stund med sonen, på msn. Det är städat och ljusen är tända. Ska laga mig te om en liten stund.

Jag småkollar på teven lite; ett program som jag tror heter ZappEuropa. Ett inslag handlar om Luton, England, där man misstänker att väldigt många unga flickor tvingas sluta skolan för att ingå arrangerade tvångsäktenskap. Vidrigt är vad det är. En av flickorna skickades till Pakistan för att giftas bort när hon var bara 13 år och fick veta att hon inte fick komma tillbaka till England förrän hon var gravid, vilket blev ungefär ett år senare. Men tro inte att detta är enbart en engelsk företeelse. Ånej, det förekommer i Sverige också. Inte så unga tjejer som 13, kanske, men helt klart i högstadieåldrarna. Det hände bl a en elev på en skola jag tidigare arbetat på. Och även här tycker en del unga tjejer - och deras familjer! - att det här med utbildning inte är så viktigt eftersom tjejerna ändå ska gifta sig så snart de är 15, 16, 17 och sedan bli försörjda av en man. I bästa fall. Jag mår illa när jag tänker på det. Men vad kan man göra när inte ens tjejerna själva verkar reagera?

På jobbet diskuterar vi en resa till Köpenhamn, ett litet gäng. Det lär ska finnas ett fantastiskt konstmuseum söder om Köpenhamn, som heter Arken. Dit tänker vi åka, i stället för Louisiana där de flesta av oss varit mer än en gång. Det kan bli mysigt, även om jag ännu hellre hade sett att vi hade åkt till Stockholm, nu i april, och gått på Moderna och kollat lite annat kul. Men det får jag ordna på egen hand.

Tror jag ska laga det där teet, nu. Och ringa ett samtal...

... i vilken vår hjältinna är halvvägs

Jag är lite drygt halvvägs, t o m. På arbetsveckan, alltså. Det här är en sådan där vecka då jag, trots att jag har en skön arbetsvecka, längtar lite extra till fredagen. Baföratt, liksom. Jag vill slasa runt i raggsockar och läsa böcker och dricka te och prata en oändlig massa i telefon. Och träna, förstås. Det är liksom en del av det njutbara. Åtminstone den sköna känslan efteråt. ;-)

Eller så vill jag åka till min stuga. Stugan-Vid-Sjön-I-De-Djupa-Skogarna. Sitta där och elda och se ut över sjön, koka kaffe, prata eller bara njuta av tystnaden och avskildheten. Gå en sväng i skogen om det inte är för blött. Kanske dra ut liggunderlag och sovsäckar och sova under stjärnorna.















Jag har många minnen från Stugan. Jag har varit där med mina barn och jagat svamp. Vi har sovit över och suttit inne och spelat spel. Jag har mött älg och rådjur (men tyvärr aldrig sett lodjuren eller - tackålov! - vildsvinen) och tyska turister. Rott på sjön. Eldat på i bastun och rullat mig i snö efteråt. Metat, men aldrig fått napp. Suttit vid elden i natten, tankad på White Russian och försökt spela TP i mörkret. Sett dimman glida fram över sjön och genom en av dessa märkliga synkroniciteter (hej, cal! ;-)) hört den batteridrivna lilla radion samtidigt börja spela Smoke On the Water, ätit otaliga frukostsmörgåsar på verandan nersköljt med kaffe bryggt vid elden. Lyssnat på storlommen och spanat på fiskgjusen. Plockat lite bär (men bara munfullar - inget slavarbete vid min Stuga, tack!) och huggit ved (vilket klassas som nöje). Kräftfest har hållts där, liksom en Midsommar Unplugged med sköna vänner. Brottats med mygg och knott och jagat ut små skogsmöss ur stugan på vårkanten. Legat och läst i en brassestol en hel dag. Suttit på utedasset med dörren öppen ut mot sjön.













Jag har älskat där. Skrattat. Gråtit. Plurrat i sjön och solat naken. Men mest av allt har jag alltid vilat där. I samma ögonblick som jag kliver ur bilen faller all stress, alla måsten och tvång av mig. Jag bara är och jag känner en stilla frid. Och det är inte läskigt att sitta på den stora stenen ner mot vattnet och känna det som att Pesten just dragit över och att jag är den enda överlevande...













Det kanske inte blir den här helgen, men... snart så... och jag längtar.

Nu är jag sömnig. Om en stund ska jag krypa ner i sängen och läsa en stund. Men först ska jag göra mig en macka av det doftande, nybakta brödet som ligger och svalnar under en bakduk i köket. Mmm...

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna möter helgen

Lugn morgon med fördröjning. Det kommer nog ta ett tag för mig att vänja mig vid något så lyxigt som sovmorgon en vardag. Men jag ska göra mitt bästa.

Fin Fredag innebär - som alla vet - lite extra omsorg om klädseln. Rött idag. Rutig kjol, röd topp, röda naglar och ett ormigt installationsarmband signerat raraste vajlan. Jag klickade upp min egen länk och bjuder mina roomies här i kollegiet, på lite arabiskt gung. Helst skulle jag vilja dansa när jag hör musiken - jag går igång på den till 100! Jag gör det inte, men inte sitter jag still heller... ;-)

Jag och mina killar i nian har kollat klart på Gilbert Grape. De var alldeles tysta... smått andäktiga... när det vackra i att Gilbert bränner ner huset gick upp för dem. Efteråt hade vi ett bra prat och nu gäller det att välja en annan bra fredagsfilm, för min del.

(Växlar över till klassikernas klassiker; Aïcha med Cheb "King" Khaled!)

Nu är det dags att finfika med kollegorna. Jag äter aldrig frukost på fredagarna, så kan jag med gott samvete smarra i mig av det goda till fikan, istället!

Därefter: lektion och sedan hem, där jag ska fortsätta möta min helg!