... i vilken vår hjältinna gaskat upp sig

En liten undsättningsexpedition i form av en nästangranne gjorde min dag! Skönt och roligt att dricka kaffe och prata. Hon hade med sig en liten sak som jag lägger upp här senare idag. I gengäld gav jag henne den plommonfärgade sjalen jag stickade häromdagen, och den lila panterförsedda baskern att vidarebefordra till ena dottern (hennes). Jag fick se lite hur en annan sorts, betydligt pilligare, pyssel går till.

I eftermiddag har jag färdigställt en sjal till, i annan virkteknik än de vanliga. Jag tänkte inte att den skulle bli så här, men med tanke på vem som ska får den så växte det fram något glassigt och fint. Garn: silke/alpacka och ren alpacka. Det är favoritgarner! Mjuka, härliga och värmande. Av garnet som ligger bredvid (Drops Eskimo, i ren mjuk ull) ska det få bli en matchande huvudbonad. Jag vet inte än om det ska bli en basker eller en luva.




















Jag noterar att det går upp en remake av gamla Fame på biograferna. Oh, well... Jag har svårt att tänka mig att den nya spöar den gamla och det har tydligen recensenterna också.



























"... But fame costs... and right here is where you start paying... in sweat..."

... i vilken vår hjältinna celebrerar

I januari 2008 påbörjades stickningen av en plommonlila tröja i silke-alpackagarn. Lite barockinspirerad urringning. Själva stickandet har nog inte tagit så många timmar, egentligen. Men jag har haft "svårt" att göra den klar. Nu är den dock färdig. Monterad. Halsringningen stickad. Varenda lite lös trådända fästad. Den är helt enkelt fullbordad. Jag har provat den också. Jag stickar ganska löst och den är inte så tajt som jag trodde den skulle vara, men eftersom jag ändå - med tanke på den generösa urringningen - ska ha en tunn topp under kommer den att sitta snyggt.




















Detta firar jag med ett glas rött vin och en assiett med lite goda små ostar på. Sedan ska jag montera "mormors"-väskan! Först därefter ger jag mig själv lov att börja på något nytt, roligt! Jag har 5 nystan silke-alpacka kvar. Jag tänker att de blir en vacker sjal. Stickad, den här gången.

Soundtrack: Genesis The Lamb Lies Down on Broadway och Selling England by the Pound.

... i vilken vår hjältinna bildar sig

Humhumhum... nanananaaaa... Jag bildar mig. Det känns riktigt skönt. Jag har för avsikt att tillbringa mina lata sommarlovsdagar med att förkovra mig. Bilda mig. INbilda mig. Utbildning syftar till att lära sig något man kan visa upp, något man kan använda i t ex jobbsammanhang. Examina, behörigheter och kanske rentav lite kunskaper att visa upp papper på. Något som i den bästa av världar lämnar en form av garanti för att jag kanske har vissa insikter i exempelvis min yrkessfär. Något samhällsnyttigt, rentav.

INbildningen gör jag enbart - och enbart - för min egen skull. För att jag vill veta. Vill kunna. Vill förstå. Vill bli förtrogen med. Vill kunna fundera, resonera och kanske rentav diskutera.

Jag var och tog en fika på Fenix idag med vännen, tillika kollegan, Mia. Hojhoj vad det händer grejer, minsann. Hon träffade en bekant på SRF... någon hon känt i många år... och plötsligt... det bara tände till... sa "klick" enligt vad hon själv sa... och nu lever hon själv med sonen och sambon har flyttat ut och hon är nykär och ser så... glad ut. Glad, avslappnad, vacker. Som det kan bli, va'!?

Efter fikat passade jag på att plocka ut euro i uttagsautomaten och köpa lite ägg och tandkräm. En mentorselev från förra läsåret traskade förbi medan jag låste upp min cykel och vi växlade några ord. Jag fick ett infall att kvista inom bibblan på väg hem och lånade på mig några bildande böcker. Nu läser jag. Jag läser med en känsla av brådska. Så många kunskapshål att fylla. Terminologi att lära mig. Att förstå. Sätta i ett sammanhang. Så mycket jag vill veta. NU!

Jag pausade i läsningen för att se lite på teve - Mördare okänd på SVT1 - och stickade lite på det plommonfärgade evighetsprojektet under tiden. Nu har jag serverat mig ett glas rött (KWV Roodeberg) och funderar seriöst på att sätta på något mjukt och tyst på stereon och krypa i säng och läsa. Läsa länge. Länge. (Det blir inget telefonsamtal inatt, så jag passar på att använda tiden till annat som också känns angeläget.)

Jag har gjort en annan sak idag, också. Jag har en blogg till - sedan bara någon dag. Jag har skrivit lite i den. Bara som ett test. Tanken är inte att den ska ersätta den här - utan att den ska vara ett annat forum, så småningom. Eller inte. Kanske är det ingen bra idé. Jag har inte bstämt mig för det än; om det är bra eller inte, alltså.

Ni får ett uppdrag av mig; försök hitta den! Om ni hittar den betyder det att någon obehörig också kan göra det. Den ska inte gå att hitta, men givetvis går det om man ger sig fan på det - och är lite kreativ. Och vet att den finns... Vill ni hjälpa mig, me lovely ones?

... i vilken vår hjältinna helgar vilodagen

Jag har ett mycket ambivalent förhållande till Ulf Lundell. Det jag faktiskt gillar är framförallt hans tidiga grejer och just nu lyssnar jag på den utmärkta Törst och det helt ljuvliga spåret Söndag. En perfekt söndagsförmiddagslåt. På teven, med dämpat ljud, bakar Leyla cupcakes och fast de ser helt superläckra ut känner jag inte det minsta sug efter dem, faktiskt.

Det är ljusgrått mulet ute, men solen kämpar för ett genombrott. Jag har vilodag idag. Ungefär så långt sträcker sig min [obefintliga] religiositet. Jag ska inte, säger inte, träna idag. Faktum är att det är svårt att låta bli. Jag har spring i benen och misstänker att jag har endorfinabstinens. Det jag ska göra är att gå och handla lite grejer till veckan som kommer, och en DN, förstås. Framåt slutet av veckan blir det lite tjejhelg här, och jag ska dra hem lite saker redan idag. Har man ingen bil måste man tänka lite extra på logistiken. ;-)

Annat som ska göras idag är att baka matbröd och så ska jag fortsätta sticka på tröjan (den plommonfärgade i silke-alpacka). Igår gjorde jag klart bakstycket. Nu är det bara ärmarna kvar och jag har satt som mål att göra en färdig idag! Minst. Jag är så sugen på att börja på något nytt, men först ska jag faktiskt göra klart det jag påbörjat. Envis is my middle name.

Jag ska söka ytterligare ett jobb, också, idag. Hittills har jag sökt ett jobb i Växjö, ett i Lund, två i Helsingborg och två i Malmö. Alla utom ett på frigymnasier. Jag står också i kö för bostad i Helsingborg och Malmö. Visserligen fick jag, i veckan som gick, signaler om att jag nog har mitt arbete kvar här ett läsår till, men... vill jag stanna? Det är frågan. Om jag inte får något av jobben jag sökt har jag ett bra jobb här, en skön och trivsam bostad och några goda vänner så jag sitter knappast i sjön. Men... om ett år befinner jag mig i den situationen att jag måste söka mig vidare. Kan ju vara fiffigt att ligga steget före, tänker jag. Ja... vi får väl se hur det går. Jag oroar mig inte särskilt mycket.

NP: Ulf Lundell - Jag vill ha ett lejon. Det är lite av en Lundelldag idag, helt enkelt. Senare blir det nog en Kinksdag! Jag såg dem på Sixties på SVT1 igårkväll. Ett av de där banden jag bara älskar - och eftersom mina Kinksplattor blev kvar hos barnens far har jag nu officiellt brutit köpstoppet och beställt en dubbel samlingsplatta. Till att börja med. Några böcker, svarta toppar eller jeanskjolar har dock inte inhandlats...

Nej... nu har jag haft en riktigt lång och lat och inte alls alert förmiddag.
Dags att ta tag i dagen, me lovely ones!















(En annan snok, dårå...)

PS. Ännu ett vårtecken: på gårdagens PW-mil mötte jag en snok. Den låg tvärs över skogsvägen och huffade och puffade sig när jag försökte ta en riktig närbild med mobilkameran. Bilden blev givetvis skitkass. Varför, O Varför har jag aldrig med mig kameran när jag är ute? *muttrar*

... i vilken vår hjältinna siktat mot stjärnorna

Medan jag stickade vidare på min fina tröja visade Kunskapskanalen ett program om amatörastronomi. Fascinerande... Och inte blev programmet sämre av att soundtracket bestod av råskön slideguitarmusik av nobelt märke. Går jag igång, eller går jag igång..?

Enjoy, me lovely ones - det blir inte mycket skönare än så...

Fast det här är inte så dumt, det heller...

... i vilken vår hjältinna tänker på konst

Jag har ju sett det länge. Men inte fått något samlat grepp. Graffitin älskar jag, när den är gjord med stil. De små tysta stickverken som dekorerar lyktstolpar och skyltar är fina, också. Jag tänker att någon ju har suttit och förfärdigat alla de där sakerna och haft en tanke med dem. Kanske har man suttit och valt färger och mönster, funderat på var man ska montera dem, huruvida de kommer att uppskattas och om de får sitta kvar. Jag har sett målningarna och dekalerna också. Tänkt på texterna de bjudit på.

Men det är först på sistone som jag har sett dem som ett samlat grepp. Plötsligt exploderar det; gatukonsten finns överallt! T o m i bokform, som i Street Art Stockholm, som jag lånat hem från biblioteket. Att på detta sätt ta sin plats i det offentliga rummet är en självklarhet för många som känner att de har något att säga, och gör det via olika konstnärliga uttryck. Och så många gör det bra!

Min graffitifavorit är, som den trogne läsaren redan vet, Banksy. Sonen älskade boken, Wall and Piece, som han fick i julklapp. Men det finns många som sprider Banksys sätt att jobba vidare! Jag tänkte verkligen inte köpa boken, jag hanterar en stram budget. Men vissa saker måste man bara ha. Och Street Art Stockholm är en sådan.

Nästa gång jag åker till storstan åker kameran med, och så ska jag se stan med andra ögon. Visst har jag sett gatukonsten tidigare, men inte tänkt på att dokumentera den. Det ska jag göra nu. Växjö och Kalmar är iofs inga stora städer, men det finns där också. Detta ska bli min nya inriktning, fotomässigt, efter en lång period då jag lekt med makroobjektivet. :-)

Jag har spanat här i byn också, men inte lyckats se något än. Antagligen får jag stå för den biten själv om här ska bli något konstigt. :) *host*

En favorit, dock, var (är) järnvägsbron i Falkenberg, byggd av många små sektioner och där det alltid stod tankeväckande budskap (vilka byttes ut ibland). De kunde bara läsas på långt håll, och det som stod när jag flyttade var:
OM VÅRT MINNE ÄR KORT KAN VÅR ÅNGEST GÅ BORT.
Det har jag tänkt mycket på.

Ett annat jag minns, såhär rakt ur minnet, är följande travesti på Aidsdelegationens dito:
MÅNGA GÅR OMKRING OCH HAR HJÄRNA UTAN ATT VETA OM DET. HJÄRNDELEGATIONEN.

På sportlovet ska jag åka och hälsa på Johanna ett par dagar, och då ska jag kolla upp om det hänt något nytt på järnvägsbron! ;-)

Och när jag träffar, eller ringer, sonen härnäst ska vi prata mer om det offentliga rummet, och att ha (eller ta) sin plats där. I den lilla norska fjällbyn, där han bor nu, finns det ingen som helst utmaning att måla, säger han. Han tänkte göra det en gång, men dels är det svårt att veta var, (han vill inte sabba små fina hus och sådant) och dels är lagens arm väldigt klen och ensam och då blir det inte ens spännande. Dessutom tror han inte någon uppskattar det.
Men det finns ju andra sätt. Sätt som dessutom inte förstör vackra trähus eller den rofyllda julkortsstämningen. Om det ska vi prata lite. ;-)

Nu ska jag dock dricka ur kaffet, klä mig och ta en promenad. Det syns faktiskt lite blå himmel här och där, mellan framrusande moln! Det vill jag ta tillvara! Kameran får följa med...

... i vilken vår hjältinna fått en idé

Jag läser Svensklärarens blogg, ser en bild och får en idé: Om jag blir arbetslös ska jag bli gatuläsare. Gatumusikanter vimlar det av, men hur många läsare sitter det i gathörnen och bjuder på gemensamma upplevelser? Jag har då inte sett någon. Borde vara en tämligen lukrativ inkomstkälla, kan man tycka. Om inte annat så har man det ju trevlig och nöjsamt där i sitt gathörn. I brist på hatt får jag väl lägga ut en keps...

Och eftersom min hjärna fungerar som den gör börjar jag fundera i ytterligare banor... Tänk om man kunde göra lite läs-throw-ups, sådär som graffarna gör med sina tags? Kanske rentav få några elever att tända på denna tanke..? Det finns ju stick-graffiti så varför inte litterär sådan? När jag gick mellan stationen och högskolan i Halmstad brukade det ibland vara små upprop och tänkespråk vackert skrivna på gångbanans asfalt. Vackert och inspirerande! Hmm...

Och Fröken Smilla har ännu inte haft möjligheten att skaffa sig någon känsla för snö, men väl för badskum.













Jag badar numera aldrig ensam...

... i vilken vår hjältinna har beflitat sig

Detta har varit en dag då jag hunnit ganska mycket. Jag har jobbat, jag har tvättat och jag har bakat en stor morotskaka som jag ska lägga glasyr på imorgon bitti. Den ska ätas upp på fredagsfikat, på jobbet. Min co-mentor B fixar frallor, smör & ost. Träningen la jag åt sidan, men bara för idag. En vilodag emellanåt måste jag ha och det här kändes som en lämplig sådan.

Jag har hunnit med ganska mycket på jobbet; bl a jobbat ihop ett "frågeformulär" där mina elever i 7:an får tycka och tänka om diverse inlärnings- och kursrelaterade saker (individuellt) så att vi tillsammans kan planera en bra kurs i historia tillsammans, för vårterminen. Jag har också hunnit läsa det de skrivit och börjat fundera i lite olika banor. Bl a frågade jag hur de ville bli examinerade, om de fick föreslå annat än vanliga, skriftliga prov. Vilka kanonidéer de hade! Någon ville göra ett bildspel med speakerröst, några ville göra en liten utställning, ett par ville göra film och två killar föreslog att jag skulle sätta ihop en tipspromenad. Helt lysande förslag som jag helt klart tar fasta på! I synnerhet det sista - det har jag faktiskt aldrig tänkt på som examinationsform! Wohoo!

Så har jag startat en kursblogg också. Den här terminen ska den helt ägnas min klass i historia; nästa läsår kanske jag hittar andra, fiffiga användningsområden för den. I bloggen lägger jag ut information om läxor, veckoplanering, lite läsetips, coola och användbara länkar, svarar på frågor och ställer egna. Vem vet - kanske bjuder vi in någon person som varit med om en intressant historisk händelse, eller kanske en forskare/författare, till bloggen så vi får ställa frågor och få spännande svar!

Jag länkar inte till kursbloggen, eftersom jag vill att mina små lärjungar ska känna sig så fria som möjligt där, att kunna fråga om vad som helst, våga besvara varandras frågor och kanske berätta något. Om det är okej för dem kanske jag slänger ut en länk i slutet av terminen.

Såhär gjorde jag morotskakan, förresten (bild kommer imorgon):

Smarrig morotskaka med glasyr (35 bitar)

6 dl rivna morötter
2 dl olja
5 dl mjöl
4 ägg
4 dl socker
3 tsk bakpulver
2 tsk kanel
1 tsk malen kryddnejlika
2 tsk vaniljsocker

Glasyr:
200 g Philadelphia Cream Cheese Extra Light (liten eftergift åt samvetet... ;-))
75 g smör
5 dl florsocker

Vispa ägg & socker poröst och tillsätt övriga ingredienser.
Grädda i smord & bröad långpanna i 40 min, 175 grader.

Blanda glasyringredienserna till en smidig smet (använder du elvisp blir den extra slät & fin) och bred över kakan när den kallnat.

Ät & njut! (Varje bit innehåller 184 kcal)

Sa jag förresten att jag fick en ny bok idag? Eller.. fick och fick - jag har köpt den själv, men den kom med posten idag:















Mycket inspiration i den boken, plus vettiga förklaringar till sådant jag inte kan eller fattar. Dessutom skickade Nina Sagulin med ett mönster jag länge suktat efter; en alldeles vanlig tröja, lite tajt, med en spännande halsringning - nästan lite barockinspirerad! Bild kommer väl när den blir klar. När nu det kan bli.

That's all folks! Nu ska jag påbörja ett stickprojekt.

... i vilken vår hjältinna varit händig

Tog en skön promenad i eftermiddags, medan tvätten torkade. Gick Kryssebodarundan igen; jag vill passa på att gå där medan jag kan - när jobbet börjar slutar jag för sent. Där är kolmörkt vid det laget. Mer snö har fallit sedan i förrgår och det var ganska halt. Mina träningssskors sulor företräder vissa likheter med sommardäck i vinterväglag, men det gick rätt bra ändå. Vinden bet kallt också - mina kinder är röda fortfarande och det beror nog faktiskt mer på blåsten än på det glas rött jag inmundigat i sparsamma småklunkar under kvällen, i hopp om att huvudvärken ska ge med sig.

Det har den inte gjort. Gett med sig. Huvudvärken, alltså. Efter lite alkoholfri dryck går jag nu över till Plan B: Sänggående med bok och katt - ackompanjerat av en väl tilltagen Caol Ila (den 18-åriga, samarbetsvilliga).

Men titta: jag har i alla fall hunnit göra lite kul saker idag:













Dels gjorde jag klart sms-vantarna som Jenny ska få. Matildas mjukrosa är redan färdiga. Och dels stickade jag en halsduk till Linus. Färgval enligt önskemål från den unge mannen själv:


















Jag har också hunnit med att prata med Bästaste A och Bästaste P i telefon, om allt möjligt - högt och lågt - och dessutom börjat planera för en stilla trevlighet om ett par veckor.

Imorgon är en annan dag och då ska jag tokpyssla. Jag ska dels påbörja något sticke till mig själv. Kanske ger jag mig på den där tröjan i silke-alpacka som jag är sugen på. Och så ska jag göra skrivuppgiften i Skrivarkalendern. Jag har försökt fundera på den idag, så gott det gick för skallebanket, men imorgon ska jag fatta pennan. Eller snarare tangentbordet. Blir det tid över ska jag också färdigställa ett par tröjtryck till Matilda & Jenny. (Jag har en idé för Johanna också - men den måste mogna först. Idén.)

Och så ska jag förstås vinterpromenera och läsa. Det ska bli en riktigt fin och skön näst-sista-lediga-dagen-på-lovet!

... i vilken vår hjältinna gjort en stadsresa

Med Winnerbäcks Daugava i öronen och gangstaluvan nerdragen till näsan, stretade jag ner till stationen och tog tåget in till stan för att under en och en halv timme göra som Fantomen, dvs gå på stadens gator som en vanlig människa.

På tåget läste jag vidare i Madame Terror och funderade lite på om det är läskigare att vara i en ubåt, 5-600 meter ner i havet, än att vara nere i en gruva. Jag hann inte fundera så länge innan jag var framme i stan där jag genast traskade bort till mysiga garnbutiken Umbra för att köpa svart garn till en halsduk till Linus. Sedan gick jag till Lindex via Panduro och Indiska. På Lindex var jag före jul, i min jakt på en alldeles vanlig, slät skinnkjol. Då fanns det ingen. Men idag fanns det en, i rätt storlek och med rejält nedsatt pris. Jag undrar var den kom ifrån..? Nåväl - jag köpte den. Den är inte lång men inte heller stjärtvipparkort vilket innebär att jag, med en lite avslappnad tröja, kan ha den på jobbet. Ibland blir saker som man tänkt sig! :-)

Efter avslutat förvärv (jag passade på att köpa ett nagellack, också) gick jag bort till en frisörsalong där jag brukar köpa hårfärg och efter det satte jag mig på Wayne's och åt en slät scones, drack en mellan latte och läste lite i DN, tills det var dags att ta tåget hem, igen.

Väl hemma i byn igen gick jag inom Konsum och köpte frukt och kattmat.

Nu sitter jag här, mätt och varm efter en god och vrålsnabb spenatsoppa med bröd till. Jag ska diska undan och sedan krypa ner i badet en stund med en bra bok, tända ljus och lite bra musik. Sedan blir det nog mestadels slöande i tevesoffan och så ska jag sticka klart de mörkröda sms-vantarna.

Lugnt, vilsamt och batteriladdande, alltså.

... i vilken vår hjältinna lägger upp fötterna

Fotpallen som hör till sköna läsfåtöljen är helt underbar att lägga upp trötta fötter på. Mina fötter är jättetrötta idag. Inte för att promenaden runt ER-sjön var särskilt ansträngande (men däremot välbehövlig för att julmaten skulle sjunka ner såpass att jag kunde andas fritt igen) eller att jag stått vid spisen mer än en halvtimme totalt, idag. Jag är bara... trött, typ.

Så här sitter jag nu och vilar mina fötter (och ben) och tänker på att "måste"-delen av julen är över. Önskematen var god och nu har jag/vi ätit av den. Paketen är utdelade och mottagna (jag fick bara fina och mycket uppskattade klappar!). Kaffet är drucket, liksom glöggen (det finns vaniljglögg kvar om andan skulle falla på), lussebullarna ätna och jag har pratat mycket med frånvarande barn i telefon (vilket iofs är enbart lustbetonat) och närvarande barn ansikte mot ansikte.

















Nu återstår tretton dagar av mitt jullov och de ska användas mycket väl. Redan imorgon ska jag ta mig en snuskigt lång och utmattande promenad. Och på torsdag öppnar gymmet igen och då ska jag hänga på låset. Min träning har - milt sagt - varit sporadisk de senaste två månaderna och det har inte varit bra för mitt välmående. Men jag har liksom inte haft någon riktig geist (det har jag fortfarande inte, men jag vet att det blir bättre om jag tar upp träningen) och dessutom blev det lite väl långa jobbdagar på slutet.

Annat jag ska ägna mig åt under lovet är läsning. Jag har några mycket bra böcker som ligger och liksom bara väntar på mig. De ska läsas lugnt, med omsorg, eftertanke och varma tekannor.

Och så ska jag sticka. Det är vilsamt. Snudd på meditativt.

Jag hade lite planer på att kanske göra ett par jobbrelaterade saker också (som att fixa min tredje PIM-stjärna och göra lite finlirsplanering). Men... orka. Typ. Jobba ska jag göra sedan. Inte nu.

... i vilken vår hjältinna tänker på Vänner

Såhär efter en helg som varit allt annat än vilsam och efter en arbetsdag som varit längre än lång känns min hjärna som den kola jag just nu mumsar på, lite förstrött, medan jag inte lyssnar på radion som står och maler och inte gör något annat heller. Jag borde kanske sticka lite. Börja på de där sms-vantarna. Eller fortsätta med den röda, flätade mudden, nu när jag knäckt felet i beskrivningen och listat ut hur jag ska göra för att det ska funka ändå. Eller fortsätta läsa Liseys berättelse, som efter en mer än lovligt seg inledning börjar lyfta och fånga mitt intresse. Kolla om det är något bra på teve?

Medan jag samlar ork nog för att ens bestämma detta sätter jag på lite tevatten och tar en titt igen på ett julkort som värmer mig ända in i märgen:













Jag tänker på Vänner. Ni är några stycken och jag uppskattar er så oerhört, ska ni veta. Alldeles oavsett om jag skickat er julkort eller ej. Och definitivt oavsett om ni skickat till mig. Jag tänker på ett indiskt ordspråk: En vän är någon som kommer in när hela världen gått ut. Hela världen har inte alls gått ut, men den befinner sig i omvälvning. Och ni finns där så som jag finns för er.

Äh. Jag orkar inte sätta på tevatten heller. Men ett hett bad ska jag tappa upp nu. Ordna mig lite skön musik och tända ljus i badrummet. Lägga mig och bara domna bort en stund.

Stay tuned.

... i vilken vår hjältinna handlat klart

Nu har jag varit i stan och handlat de sista klapparna. I lugn och ro. Ingen stress. Till lillkusinen Fanny (10 ½) blev det Oliver Twist. Boken, alltså, eftersom jag vet att hon önskar sig den. Dessutom får hon ett litet batteridrivet blinkhjärta som jag hittade på Lagerhaus.

Lille Wiggo (jag bara måste kalla honom med epitetet "lille" eftersom jag alltid associerar till Lille Viggs äventyr på julafton som jag läste så ofta när jag var liten) får en shake-and-go-bil ur Cars. Först lurade jag på en fjärrstyrd variant, men tänkte att det nog får vänta till nästa jul - han är inte ens fem än. Istället får han Mater som tydligen är en "figur" ur filmen (som jag alltså inte sett). Den kör omkring och låter och kan bärga andra bilar vilket jag tror ska vara tillfyllest för honom.










Lille Leo (som verkligen är liten, bara 1½ ju) får en kultfigur ur Byggare Bobs "familj; traktorn Grålle. Jag minns att vi läste sagor om honom när jag var och passade dem för ett par månader sedan.











Att Grålle sedan är blågrön (nästan samma turkos färg som Camp Funkadelicabussen) verkar inte vara relevant i sammanhanget.

Simones julklapp är också inköpt, plus att hon ska få en liten sak till av mig. Och så passade jag givetvis att smita in en snabbis på Umbra för att köpa lite garn. Det blev två nystan mörkrött Drops Alaska som ska bli ett par vikingainspirerade halvvantar och så ett underbart lila Eskimo som ska bli ett par pulsvärmare. Bägge garnerna i skönaste, mjukaste ull. Helgen är räddad. Typ. Fast jag har ju inte beskrivningarna utskrivna så jag får väl vänta tills måndag då jag kan skriva ut dem på jobbet. Såvida jag inte har datorn uppe bredvid mig i soffan. Hmm... det skulle givetvis funka... ;-)

Igårkväll la jag mig faktiskt tidigt. Och somnade tvärt. När jag vaknade imorse - innan telefonen visslade - kände jag mig faktiskt ganska utvilad. Jag klev upp, duschade och mjukstartade som jag brukar. Gick till jobbet. Tände ett par ljus i fönstret i mitt arbetsrum, hämtade kaffe och gick igenom lite grejer. Kopierade nya klass- och grupplistor. Pratade med kollegor. Första lektionen blev inte av för min enda elev (en extra insats som görs under terminen för en elev som behöver särskilt stöd) dök inte upp. Jag gick ett varv i korridorerna och ner till fritidsgården/cafeterian men hittade honom inte. Nästa lektion (dagens sista för min del) såg jag och killarna sista avsnittet av The Illustrated Mum och den slutade bra om än inte lyckligt.

Därefter var det dags för mysiga fredagsfikan med kollegorna och sedan traskade jag hem, drack lite mer kaffe innan det var dags att dra till "stan", då.

Nu är det dags att tända några ljus, hälla upp ett glas vin och gosa ner mig i soffan för stickning och lite slötittande på teven. Slappna av och veta att t o m mitt Norgepaket nu är på väg mot sin destination och alla helger fram till jul bara är en räcka vilsamma öar i ett hav av arbete.

... i vilken vår hjältinna möter döden

Kolla! Gulligt, va'? Det är ett iPodfodral i lovikkagarn. Johanna får det till sin iPod Classic. Jag tror hon blir glad att den lille rackaren slipper frysa...

Jag lyckades med konststycket att få en toklång arbetsdag idag igen. Men å andra sidan har jag dokumenterat varenda en av mina elever och deras arbete och exakt hur de ligger till och varför jag ger dem det betyg jag ger dem. Eller varför jag inte ger betyg, i vissa fall. Jag har också hunnit ett par bra samtal med kollegorna samt inviga (flera gånger!) den nya kaffemaskinen i personalrummet. Kaffet smakar väl ungefär som i den förra men latten och chokladen är godare. Dessutom är den baserad på mjölk och inte på grädde som i den gamla. Nu kan jag emellanåt belöna magen med något snällt under långa eftermiddagar.

I mitt vardagsrum har döden passerat. Den tog med sig min cyklamen.












Jag fryser. Detta trots att jag har på mig träningsbyxor, långärmad luvtröja, strumpor och raggsockar. Just nu dricker jag, den "sena" timmen till trots, nybryggt Blue Java. Om en stund går jag över till te. Det kanske hjälper bättre. I övrigt är det en sådan kväll då jag egentligen skulle vilja krypa ner under täcket nu, med lite soft musik och så Stephen King, då. Jag blev så otroligt sugen på Ryan Adams när jag öppnade Kings Liseys berättelse tidigt i morse och såg en bit ur texten till en underbar låt - When the Stars Go Blue - på försättsbladet;

Where do you go when you're lonely?
Where do you go when you're blue?
Where do you go when you're lonely?
I'll follow you
When the stars go blue...

Den låten försätter mig i en alldeles särskild, lite bitterljuv, sinnesstämning. Jag fick tips om den av en nära vän och spelade den mycket för några år sedan, då jag var nyskild och njöt av stillheten och lugnet i mitt nya hem. När jag lyssnar till den minns jag både det speciella ljuset om höstkvällarna i mitt vardagsrum, känslan av ro och långsamma, sköna kvällar med en god vän och motsträvig singelmalt från Skottlands västligare öar.

Kanske skulle jag följa min känsla och krypa i säng. Jag sov inte så mycket inatt och jag skulle troligen falla i koma på studs. En lockande tanke. Indeed.

... i vilken vår hjältinna bab(b)lar

När jag kom hem från jobbet idag låg det en liten hög med post på mattan nedanför brevinkastet. Mestadels reklam och rabatterbjudanden. Kommunens miljökalender (årets tema är kulturminnen och sevärdheter). Och så Språktidningen. Denna pärla till tidning! Efter diverse pyssel fixade jag mig en kanna kaffe (Blue Java) och satte mig att läsa i godan ro.

Bland annat hittade jag en kort artikel där det berättades att en pjäs med namnet Babelfish Tartuffe spelats i Dublin. Den franska teatergruppen hade översatt pjäsen från franska till engelska med hjälp av Babelfish, rakt av.

Jag måste testa. Tyvärr har inte Babelfish någon översättning till/från svenska så vi får hålla tillgodo med det här:

"I dream of white Christmas
just as that which I had the practice to know
where the summits of tree scintillate
and the children listen
to hear bells of sledge in snow."

Vad jag gjorde var att ta texten till White Christmas, låta Babelfish översätta den till franska och sedan ta den franska översättningen och översätta tillbaka till engelska. Så här såg den ut från början:
"I'm dreaming of a white Cristmas
Just like the ones I used to know
Where the treetops glisten
and children listen
To hear the sleigh bells in the snow..."

Vad ville jag då med detta? Inget särskilt, kanske. Men... jag tycker det är kul att se vad som händer med språket när man börjar leka med det. Och vem vet? Kanske blir det något jag kan använda på jobbet, t o m?

Just det, ja. Jag skulle ju lägga ut bild på muddarna jag gjorde igår:












Jag tycker de är ganska najsiga. Dessutom är de mycket varma och gosiga. Tyvärr är färgen fel, dock. Jag får skylla mig själv; jag vet ju att det är dumt att köpa garn på nätet eftersom jag varken kan känna hur garnet känns eller få en korrekt uppfattning om färg/nyans. Just det här garnet såg ut att vara ganska mörkt när jag kollade det, men i själva verket är det ljust lila. Någon som vill ha dem?

Jag bläddrar vidare i Språktidningen. En notis handlar om skrivregler för bloggare. Inte om hur eller vad man ska skriva, utan vad man inte ska skriva. (Några kursiverade kommentarer moddade av mig):
1. Skriv aldrig om hur lite du skriver. Be inte heller om ursäkt för detta. Lugn, bara lugn - de som läser din blogg låter sig också underhållas av andra bloggar...
2. Skriv inte att du ska sluta blogga... för att sedan komma tillbaka (som om inget hänt) 24 timmar senare.
3. Var går gränsen mellan det offentliga och det privata? Troligen strax innan publicerande av chatt- eller epostkonversation utan att du fått den andra partens medgivande.
4. Skriv aldrig något - positivt eller negativt - i utbyte mot en gåva. Din trovärdighet är allt. Amen to that!
(Källa: Erik Stattin, Språktidningen 3/07)

Vill ni läsa mer får ni börja prenumerera, eller kanske slå en lov kring tidningshyllorna i ert lokala bibliotek. ;-)

Nu har mörkret fallit utanför. Kaffet är kallt. Men det lyser så varmt i fönstren runt gården. Jag tycker det skulle göra det alla kvällar från oktober till mars. Men jag får glädja mig åt de som är nu. Det är lite kyligt också. Termometern ligger precis på nollan. Jag borde verkligen gått ut en runda ikväll. Jag blir så trött och less på mig själv för att jag lagt all träning på hyllan i flera veckor nu. Det är inte att jag inte orkar; det gör jag. Men... plötsligen har jag tappat lusten och jag kan fan inte hitta den. Och genast börjar magen både se och kännas svullen och eländig. Och jag känner mig usel och låg och misslyckad och... TJOCK. Fanfanfan. Det är ju inte ens halt ute. Jag är frisk och i god kondition. Jag har skitfina träningsskor. Nya träningsbyxor och varma goa tröjor. Jag har ju t o m alldeles sprillans nya, värmande, gosiga pulsvärmare och mp3spelaren är nyladdad med bra träningsmusik...

Vad ska jag skylla på?

... i vilken vår hjältinna paketerat

Igårkväll slog jag in julklapparna till Matilda och Jenny i fina paket. Det var lite knåpigt men slutresultatet på ändå sägas vara godkänt. För första gången får de nästan likadana paket rakt av. Nu återstår bara att köpa något paket julkaffe (Zoega) och lite godis, samt bränna TransSiberian Orchestra's juldubbelCD och sedan ska paketet skickas upp till Matilda i Hemsedal, där de ska tillbringa julafton/juldag tillsammans. Jag kommer att sakna dem, förstås, men de kommer att ha det så mysigt!

Igår kom paketet med garn och beskrivning från Nysta. På kvällen stickade jag de där muddarna. Det tog sannerligen inte lång tid. Men beskrivningen stämde inte och det var väldigt störigt. Den var helt enkelt slarvigt skriven och visserligen redde jag upp det ändå (se där en utmaning till!) men jag måste maila dit idag och påpeka detta. Det som hände var att det inte blev riktigt samma, snygga mönster på mina som de jag sett på bilden. Och jag var verkligen noggrann. Nu ska jag strax till jobbet för ännu en kompetensutvecklande (?) dag så bilder på alstren får komma upp ikväll.

Dagens arbete innebär att vi ska jobba i de arbetsgrupper som bildades för en dryg månad sedan. Den grupp jag jobbar med ska fokusera på förbättringsarbetet kring IKT-frågor och annat som rör utbildningsmiljön. Jag tror att det kan bli en rolig och vettig utmaning - något som konkret kan främja elevernas inlärning och lust. Ett av våra viktigaste mål är ju att skapa förutsättningar för elevers lust att lära och rätt att lyckas. Hur detta ska gå till vill jag gärna jobba med! Jag tror jag får anledning att återkomma till detta senare idag; antingen här eller i min andra blogg. Nu måste jag dock borsta tänderna och ila iväg!

Ha en skön tisdag, så länge!

... i vilken vår hjältinna håller sig varm

Igårkväll, medan jag höll ett öga på Van Veeteren, stickade jag klart den andra lovikkavanten också. A small step for mankind, but a giant step for yours truly. Jag kunde! Jag KAN!













Nu funderar jag som bäst på vad som ska få lov att bli min nästa utmaning i stickandets värld. Om Nina på Nysta (Stockholmsbutik jag inte hann besöka förra helgen, men som jag har mailkontakt med) är snabb kanske jag redan idag, eller i morgon, får hem mönstret och garnet till de flätade pulsvärmarna, à la bågskyttsvantar. Annars får jag fortsätta leta det perfekta mönstret till en riktigt snygg, enkel (inte nödvändigtvis lättstickad, utan mer stilren) topp för det lila, helt ljuvliga garnet i silke/alpacka. Närmast ska det dock bli ett iPodfrodral av resterna på lovikkagarnet.

Det är "lugnt" på jobbet idag. Kompetensutvecklingsdagar. Dock verkar det ha blivit en grov miss i planeringen. Vi skulle jobba i grupper, men samtidigt gavs möjligheten att övervara en förmiddagsföreläsning på temat mångkultur/mångfald. Många anmälde sig - så nu finns inte en enda "hel" (läs: arbetsför) grupp på hela bygget... Jag kanske skulle tagit med mig stickningen? ;-)

Utanför mitt fönster är måndagsmorgonen milt grå. Det är blött och gräsmattorna är fortfarande gröna. Det här är en av de där dagarna som aldrig ritkigt vill lyfta; det kommer att vara skymning hela dagen.

... i vilken vår hjältinna lärt sig något nytt

Jag vinner ny terräng på stickningens område. När jag var i Kalmar häromdagen köpte jag svart lovikkagarn, en vantbeskrivning och strumpstickor. Jag har aldrig stickat med strumpstickor förut. Men nu har jag! Beskrivningen förutsatte att jag skulle veta att man lägger upp och fördelar maskorna på fyra stickor och sedan stickar med den femte. Jag tänkte att det nog var så, men i praktiken var det inte lika lätt. Det verkade ytterst skumt först. Jag provade på ett par olika sätt, repade upp och la upp nytt. Men sedan lossnade det och så här långt har jag nu hunnit på vante nr 1:












Jag känner mig riktigt stolt över att ha lärt mig något jag inte trodde mig om och funderar redan på nästa stickutmaning. Jag har berättat för en av mina kollegor, som pendlar från Växjö, om den underbara lilla garnaffären där. Och trots att hon bott där i åratal lände hon inte till den. men idag berättade hon att hon smitit in där, tillsammans med sin dotter, och att de nu båda köpt sig garn och börjat med ett par stickprojekt. KUL! Kanske nästa personalmysträff ska vara ett stickcafé istället för filmkväll? ;-)

Jag har varit på konsert idag, också. Inte Winnerbäck som det var tänkt - jag hade anledning att ändra mina planer därvidlag - men däremot gavs konserten Från rock till barock av Camerata Nordica tillsammans med några av mina elever, i Folkets Hus.












Och de var så bra! Alltså... det visste jag ju redan tidigare, men jag blev så himla glad över deras spelglädje och hur de har utvecklats sedan de spelade på vår gård förra hösten...












(Scarlet Fever)
Eftersom jag dessutom tycker att just barocken och hårdrocken ligger så oerhört nära varandra (farten, drivet, energin, flykten, lusten) så var konserten en ren lyckoupplevelse! Inte blev upplevelsen mindre av publiken - vid den föreställning jag var med på var det sjuorna - som klappade takten, inte bara till Princess of Rock'n'Roll utan dessutom till Habaneran ur Bizets Carmen...

Jag hade tänkt börja småpynta lite härhemma imorgon. Jag skulle bara... och plötsligt är det adventsstjärnor i alla fönster, ljuslyktor, några små tomte- och änglafilurer här och var, en ljusstake (elektrisk) i köksföntret och en på bordet (med fyra vackert röda ljus i). Det kan ha börjat med att jag satte igång och pyssla med min egenhändigt hopknåpade glögg. Möjligen var det så. Skitsamma; nu är det ännu mer mysigt och ombonat och gosigt härhemma. Dessutom har jag städat. Så imorgon ska jag ägna mig åt långpromenad och lussebullsbak, samt inslagning av julklappar, då.


Nu tror jag det är dags att krypa ner under duntäcket...

... i vilken vår hjältinna känner sig blå

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; blå toner gör mig lycklig, alldeles oavsett om det gäller musik eller garn. Idag var jag en snabbvända till stan och köpte hem en bit varm ocean:













Det ska bli en tröja till Jenny. Men innan jag börjar ska jag montera det allra sista på Matildas tröja. Jag var egentligen klar, men tog upp en liten bit. Det är en ny erfarenhet för mig - att sträva efter "perfektion" när jag stickar. Det ska inte bara bli bra; det ska bli skitbra! Lite senare ikväll, efter pizzan och till vinet och filmen Jindabyne, ska jag börja lägga upp för bakstycket. Mysigt!

Jag har en del annat att hinna den här helgen, också. Min nya chef vill att jag (och alla andra medarbetare, förstås) skriver ett brev till honom på minst 1 A4-sida och max 25. Som stöd och hjälp gav han oss en radda ord att fundera och tänka kring...













... och tänker gör jag. Men nu i helgen måste jag få ner mina tankar kring både nuläget, så som jag uppfattar det, och framtiden, så som jag ser den och/eller vill ha den. Det är inte gjort i en grisblink, direkt. Men spännande och det bådar även lite gott kring den nye chefen; han är givetvis intresserad av att komma upp på banan så snart som möjligt, men det känns faktiskt också (inte bara utifrån det här, då...) som att han faktiskt lyssnar och bryr sig.

Det är kallt ute. Kallt och snöigt och jag får lite adventskänsla här. Imorgon ska jag palta på mig rejält med kläder och ta en riktigt lång och skön promenad. Tror faktiskt jag ska avstå från techno och hårdrock och istället slänga in lite Trans-Siberian Orchestra. Det fungerar som rena meditationen, för mig, och jag behöver det!

... i vilken vår hjältinna ser rött

Lycka behöver inte alltid handla om de stora sakerna i livet. Idag handlar det om att jag plötsligt befann mig på väg till stan (vilket är Växjö) med den fasta föresatsen att besöka Umbra, som är en garnaffär jag fått tips om av skolans textillärare. Jag gick dit i akt och mening att köpa svart garn (och accentfärger) för en svart hoodie till sonen, men blev handlöst förälskad i ett helt ljuvligt ullgarn som mest påminde om hår-extensions/rastagrejer. Det fanns i en massa sköna färgblandningar och det röda låg liksom där och bara ville följa med mig hem. Jag har ju grunnat på julklappar till Matilda och det här ska definitivt bli en sådan! Det blir en grov tröja (slutar strax ovanför naveln, ungefär) med långa ärmar. Stickor nr 15 så gissa hur lång tid det kommer att ta... Jag har redan stickat klart framstycket och bakstycket ikväll. Imorgon gör jag ärmarna. Först var det lite tveksamt; jag har inte stickat sedan barnen var små men det visade sig vara ungefär som att cykla - man glömmer det aldrig. När jag väl hade nystat garnet och hade stickorna i händerna gav det sig liksom av sig självt. Och jag börjar redan fundera på vad nästa projekt ska bli... Måste alltså bli en sväng till Växjö snart igen... Köpa garn på nätet funkar inte för mig eftersom jag vill ta i garnet, känna hur det känns, bli förförd...













Efter Växjöturen var jag på After Work. Uppslutningen är pinsamt usel, men vi som ändå är där har roligt! Det har blivit så att vi kör en timmes bowling och samtidigt som vi skrattar oss fördärvade så blir vi faktiskt bättre och bättre. och då blir det ju ännu roligare. Jag ska faktiskt dit imorgon också, för en bowlingrunda och ett par öl. Dock i annat sällskap.

Ikväll satt jag och kollade Skolakuten medan jag stickade, Sedan var det ett program om Sonja Åkesson och jag insåg att jag har läst henne alldeles för lite. Nästan inget alls, faktiskt. Det måste det rådas bot på. Men jag har några andra läsprojekt att fullfölja först, så jag skrev upp henne i min att-läsa-lista.

First things first.

Jag fick förresten en barndomsflashback i garnaffären. Garnet kom ju i härvor i stället för nystan och jag frågade tjejen i butiken hur jag enklast skulle nysta upp det.
- Tja, sa hon, har du ingen karl som kan hålla det så kan du ju ta hjälp av en köksstol.
Då mindes jag det, plötsligt... alla de där gångerna då jag fick sitta och hålla garnhärvorna åt mamma medan hon nystade. Hur kunde jag glömma det? Jag minns att vi ofta gjorde det på kvällarna och att det var lite mysigt samtidigt som jag fort blev trött i armarna.

Jag ska ringa min mamma imorgon.