... i vilken vår hjältinna tråkar vidare

Det är verkligen ganska trist att vara hemma och vara sjuk. Att se solen därute och inte kunna vira en halsduk om sig och ta en höstlig promenad. Inte ens orka. Jag tvingade ut mig för en kort provianteringstur till närmaste affär och jag var helt matt innan jeg ens kommit mig in i affären och börjat handla. För att inte tala om att släpa hem grejerna. Men nu klarar jag några dagars belägring till.

Jag pratade med Marianne på jobbet en stund också. Det går bra utan mig och det känns skönt. Nästa vecka är det min tur att täcka upp för då är en lärare borta hela veckan och en annan två dagar. Men det ååårnar vi. Improvisation och brandkårsutryckningar (bildliga, än så länge...) är vårt adelsmärke!

I eftermiddag har jag halvlegat i soffan med sköna kuddar och virkat en mörkröd, ultralätt (vikten, då) och småluddig sjal. Den ska bli en present så bild kommer upp lite senare. Snart har jag inget garn hemma att göra något av. Men det ska jag åtgärda på sy-och pysselmässan i Kista, till helgen! Och helt strandsatt är jag ännu inte. Jag kan göra både någon mössa, någ0n sjal och kanske ett par vantar också, av det jag har hemma. ;)

I skrivande stund tävlar jag i Vem vet mest? och dricker te. Earl Grey med råsocker och en skugga mjölk - en klassiker! Levande ljus. Höstmörker därute. Smarrar i mig ett par bitar 70%-ig chåkla. Lindts Madagaskar. Mjuk och len i smaken. Det är gott att leva; även när det är lite sjuktråkigt.

... i vilken vår hjältinna hade fel

Det blev inte alls en sån dag. Åtminstone inte så här långt. Tvärtom har jag varit alert som sören. Morgonmötet gick bra och sedan har jag hunnit jobba väldigt mycket och bra med de av eleverna som varit här. Man får arbeta med lock och lämpor. En kille jobbar helt fantastiskt bra - så länge han får nackmassage. En tjej började sträckläsa en ungdomsroman på engelska och en annan blev uppriktigt glad när jag visade hur man kan lära sig massor av nya ord flinkt och enkelt mha ordkort. Framsteg har skett, bra samtal har hållits och en viss planering för framtiden har gjorts. Jag tror mina elever är lika glada som jag! Minst!

På lunchen sprang jag inom en smyckebutik för att köpa nya piercingsmycken till näsan, eftersom jag lyckades rycka ur det sista igår, när jag stod i kassan i affären och hade lite bråttom. Inte hittade jag det gamla och kanske var det väl helt enkelt dags att skaffa nytt. Tre små enkla bidde det. När jag gick förbi ett frukt- och grönt stånd köpte jag ett par bananer också, och en härligt mogen persika! Smarr!

Nu ska jag skriva in lite elevuppgifter, förbereda morgondagen, skissa lite på en pedagogisk kartläggning av en elev och vara allmänt effektiv den dryga timme som återstår innan det är dags att packa ihop för idag, gå bort till gymmet och slita ont en dryg timme och sedan åka hem till Johanna och äta lasagne och en härlig sallad! Men först: KAFFE!

Måste boka tvättid också. Nu har jag snart inget rent att ta på mig...

... i vilken vår hjältinna dricker kaffe

Att vara först på jobbet, fixa kaffe och mjukstarta arbetsdagen är guldigt. Det är därför jag nästan alltid är först på plats. Jag dricker kaffe (som nu), läser mejl, lyssnar på P1 och - occasionally - bloggar. Tar in dagen, liksom.

Just nu tänker jag på boken jag läste ut på väg hit; Sara Kadefors Fågelbovägen 32. Först - och ganska länge - var jag så förbannad på bokens Karin och hennes jävla präktighet, oförmåga att riktigt ta in andra människor och samtidigt behovet av att, in absurdum, ta hand om andra trots att det går ut över hennes egna barn, som ju också behöver henne. Men... sedan började hon visa andra sidor, fasaden började krackelera och berättelsen började väcka tankar om klasskillnader, om varför man vill hjälpa, hur man hjälper de som inte vill bli hjälpta... och om man ändå gör det... varför gör man det... för vems skull? All in all växte boken och blev alltmer intressant och komplex och har ni inget att läsa framöver kan jag rekommendera denna!

Trist väder idag. Grått och kallt. Jag vaknade ett par gånger inatt och hörde hur regnet smattrade mot fönstren och mot balkongräcket. Då var det skönt att vira in sig ännu hårdare i duntäcket och sakta somna om. Väskan med simgrejer stod packad i hallen, men jag unnade mig att sova en liten extra stund och tar en joggingvända i eftermiddag, istället. Jag jobbar ju bara halv dag, så det hinns gott med. Sedan får jag se vad som ska hittas på.

Stay tuned, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna blir bortskämd

Jamen... alltså... Vakna två mornar i rad till nybryggt kaffe och bredda mackor... Det kan lätt bli en fin vana, märker jag. ;-) Att jag sedan somnade ungefär nio igår och har sovit som en sten mest hela natten gör inte saken sämre, precis...

Idag blir det en rätt tuff dag på jobbet. Det har jag liksom bara på känn. Men jag får se till att ta det lite lättsamt så ska det nog ordna till sig. Enligt schemat ska det vara engelska 9-12 och det orkar ju inte ens jag, så det är knappast att begära att eleverna ska orka; vi får helt enkelt bryta av med lite annat. Och börja med tidningsläsning (DN och SvD) - en nog så viktig syssla för de som knappt ögnar igenom Aftonbladet och som tror att Metro levererar de stora och djupa sanningarna... Vi ska jobba lite med historia också. Börja från början och i samband med det gå och se Den mänskliga resan på Naturhistoriska nästa vecka, tänkte jag. Så vi får väl ägna en stund av förmiddagen åt att förbereda oss för det också.

Men efter jobbet åker jag direkt hem idag. Ingen träning, men kanske en promenad? Det är kallt ute, men ser ut att ändå bli ganska vackert. Bara att bita i det sura vinteräpplet och inse att jag ännu en gång gått på det där med att våren skulle vara tidig. Det är ju inte för inte som det heter "aprilväder" - vilket alltså kan förekomma även i mars...

Stay tuned, me lovely ones. Perhaps there's more to come.

... i vilken vår hjältinna fått lite sovmorgon

Idag är det friluftsdag på skolan. Jag ska inleda min dag med att ta med ett gäng ungar på en långpromenad. I rask takt, även om det inte är något träningstempo för mig. Men vi börjar inte förrän nio, så jag har fått lite extra respit och det känns bra. Jag var trött igår kväll efter jobb, 45 minuters jävelcykling och betalande av månadens räkningar men hade ändå svårt att somna och just när jag lyckats med det ringde en förälder och hade lite bekymmer inför friluftsdagen (egentligen hade ju hennes barn bekymmer, men mamman var språkrör) och vi löste det på ett vettigt vis, men sedan var det hart när omöjligt att somna om.

Friluftsdagar är fina grejer; jag får röra på mig på betald arbetstid, jag får vara ute, jag får ha sköna träningskläder på mig och - inte minst, verkligen! - det brukar bli många roliga samtal och nya kontaktytor som öppnas visavi eleverna. Så det här blir en fin dag, tänker jag, medan jag dricker mitt nybryggda Hazienda och småkollar lite på morgonteve i SVT1.

Stay tuned, me lovely ones

... i vilken vår hjältinna pustar lite

Mitt jobb innehåller ibland arbetsuppgifter som kan liknas vid att hålla reda på en flock galna kvigor. Medan man reder i det ena problemet är de redan i full färd med att hitta på ny jävelskap, för andra och varandra. Och alla skyller på alla och det är en jämrans röra. Det är då jag tar ett djupt andetag, sätter mig en stund i ett avskilt hörn (nåja... allt är relativt...) med block och penna och tänker. Försöker se vilken trådände jag ska börja dra i. Sedan drar jag i den. Idag har jag dragit i minst tre olika trådar, som inte ens hör till samma trasselsudd. Därutöver försöker jag hålla stimulerande, intressanta och givande lektioner och dessutom vara både social och kollegial.

Så skönt att sedan trilla hem till tystnaden. Kolla posten (tack CSN för att ni minns mig... eller inte...) och slänga en liten slatt olivolja i en gryta. Hacka upp rödlök, grön paprika och vitlök och slänga i tillsammans med salt, grovmalen svartpeppar, chilikrydda och spiskummin och sedan ett par rejäla nävar champinjoner och toppa med något så fuskigt som en tetra "tomatsås med italienska ostar" och en skvätt vatten. Låta det puttra ihop medan jag tar en burk blandade, kokta bönor (bra med protein där) ur frysen och låter den tina. Sedan tänder jag ljus i vardagsrummet och äter maten, fotfarande under tystnad, i vardagsrummet. Sitter efteråt och bara är, en stund.

Ringer Ingrid och diskuterar lördagens planerade fest. Lite man- och kvinnofall gör att det är tveksamt om vi ska ses och nu känner sig Ingrid krasslig också. Kan ju vara något övergående, men det kan ju också vara influensan och vi tar det säkra före det osäkra och planerar annan fest vid lite senare tillfälle. Vi hinner.
Det är 32 dagar kvar.

Ringer Peter och bara småpratar en stund. Om inget särskilt alls. Är bara så skönt att växla några ord. Vänskapen behöver inte alltid mer än så. Kontakt. Avstämning. Hur mår du? Är det bra med dig? Vad gör du? Hur går det med lägenheten? En helt otrolig sak hände mig idag... Hur gick det med offerten på Jättejobbet Allan? osv...

Ringer hem till en elev och försöker lugna och informera en bekymrad och orolig mamma kring nuläget i mitt ämne. Det går sådär. Mammor är oroliga, ofta. By default. Oavsett hur man än är öppen och förklarar och berättar hur vi jobbar så har de inte tillräcklig insikt i varken yrket eller skolans värld för att riktigt förstå hur det ser ut. Ibland är det ju så att oavsett vad vi lärare gör så fungerar ändå inte inlärningen. Jag önskar emellanåt att jag liksom kunde skruva av toppen på skallen på en del elever, stoppa ner ett rejält ordförråd, lite grammatiska färdigheter och en fet dos jävlaranamma där - och sedan skruva på igen.

Just jävlaranammat är viktigt. Språkforskningen visar tydligt att det är "risktagarna" som lyckas bäst att lära sig ett nytt språk; de som vågar slänga sig ut och pröva och prata och chansa och som litar till att de kan förstå många nya ord av det sammanhang i vilket de ingår - och därmed inte behöver ord-för-ord-översättning etc.












Men tyvärr fungerar varken språk- eller annan inlärning på det där skruva-av-och-stoppa-ner-viset. Ibland fungerar det inte på andra vis heller. Det går liksom bara inte in, ibland. Det kan bero på hög frånvaro (som kan vara hur giltig som helst), koncentrations- svårigheter, utmattning pga nattligt WOW- och CS-spelande, ovilja, lathet, ingen som helst inre drivkraft, sociala problem, eller - ibland, faktiskt - begränsade begåvningsresurser. Det kan också bero på brister hos läraren, feltänk i inlärningssituationen, sammansättningen av elevgruppen och en triljard andra saker. Ibland något av det; ibland en kombination av flera faktorer. Ibland är det också så att eleven greppar läget, och har betydligt mer realistiska förväntningar, än vårdnadshavarna.
(Nu är det nog på sin plats att förtydliga: här drog jag iväg och förde en generell diskussion kring elevers inlärningsproblematik och föräldrars förväntningar på skolans underverksuppdrag - det handlar inte om den specifika elev vars mamma jag ringde. Det handlar inte ens om den mamman.)

Tror jag ska laga mig en mugg te och läsa en stund. Under tystnad. Samtal är en sak. Slammer från stereo och teve en annan. Ikväll vill jag inte ha sådant.

Ha det gott, me lovely ones. Stay tuned.

... i vilken vår hjältinna räknar ner

Arbetsveckan snart slut! Fin Fredag imorgon!

Idag har jag jobbat, varit på samtalscirkel för engelsklärare (jag tror den blir mycket givande!), tagit ytterligare 23 km/30 min på ni-vet-vad, ätit fullkornspastamiddag, chattat med Matilda och P, sett en film om isbjörnar samt ringt Peter N en stund. Nu ska jag strax inta horisontalläge med boken om Che. Den är mycket bra och känns lite lagom kritisk men jag är ju så sömnig att jag bara hinner några sidor innan jag somnar. Jag får se hur det går ikväll.

Fortfarande inget riktigt besked om hur det blir med min önskade, förkortade uppsägningstid. What are they pyssling with?

Ha't så gutt, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna mallar sig

Nana nana naaaaanaaaaa... HOHO!

Jag måste bara skryta lite! Jag var uppe tidigt idag igen, och jävelcyklade en halvtimme! Att cykla en halvtimme är i sig självt inget att skriva hem om, kanske, men att jag gör det före sex på morgonen - det, mina vänner, det är en märkvärdig sak. Det bygger givetvis på att jag kommer i säng tidigt på kvällen men just nu faller det sig väldigt naturligt att göra. Kvällarna är tomma och tråkiga i alla fall, ju.

Nytränad, nyduschad med kaffe och fibermacka med ost i magen är jag nu taggad att möta veckans näst sista arbetsdag. Den blir lite förlängd, eftersom jag ska delta i en samtalscirkel för engelsklärare. Jag har vissa förhoppningar att den ska bli bra, men lär väl återkomma om det ikväll - eller en annan dag.

Dagen idag ska i alla fall bli bra - det har jag bestämt och desutom har den ju redan börjat fint!

Vi hörs, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna jobbloggar IGEN

Det föll snö inatt igen. Inte mycket utan bara sådär så att det låg som florsocker över gräsmattor, cykelställ och hustak. När jag gick till jobbet var luften mild och med lite (nej… rätt mycket, egentligen) god vilja kunde jag känna lite vår i luften. Eller så var det bara att jag kände mig pigg och utvilad efter att ha somnat före åtta igår, och sedan sovit till kvart över sex…

Jag sitter på jobbet och förbereder mitt deltagande i en samtalscirkel för engelsklärare. Föreläsningen jag var på i torsdags var en uppstart till detta. Vi ska prata om kunskapssyn, arbetssätt och bedömning. Jag tror att det kan bli intressant! Och jag vill inte undanhålla er ett roligt, men också sant, citat som Emil Tyberg visade oss:

”Våra elever lär sig engelska trots att de går i skolan.”

Det är så sant! Inte för att engelskundervisningen är undermålig – absolut inte! – men hela inlärningssituationen är så fullständigt onaturlig! Även de elever som har det tuffast med att lära sig språket inom skolans väggar skulle givetvis öva upp en allsidig kommunikationsförmåga om de exempelvis bodde i något engelskspråkigt land en tid. Det finns mer jag vill säga i ämnet, men tar det i min mer jobbrelaterade blogg istället.

Om en stund är det dags för måndagskonferensen och därefter får jag äntligen komma hem! Just nu går all min jobbenergi till elever och lektioner – jag har svårt att vara superengagerad i det andra. Runtomkringet. I tanken är jag redan på mitt nya jobb, ju…

Förra veckan fattade jag beslutet att det nu får vara slut på advents-glögg-jul-och-nyårsslöandet. Hände det något, då? Näää… Men idag är det faktiskt dags. Jag ska inte utmana ödet genom att ens fundera på att ge mig ut och springa. Däremot ska det bli några mil på jävelmotionsjävelcykeljäveln (som f ö får följa med i flytten, nu när jag ändå fick en lite större bostad). Rapport kommer senare ikväll.

Stay tuned, me lovely ones…

... i vilken vår hjältinna nätar på jobbet

Mina niondeklassare övar på läsförståelse ur ett nationellt prov. Koncentrationen är snudd på 100%-ig. Tystnaden kompakt. Pannor är rynkade och en och annan tung suck hörs. Det är en viktig övning. De får känna på provsituationen, se hur testen är uppbyggda och erfara nivån som krävs för att få godkänt. Jag försöker få dem att inse att proven enbart är vägledande - och absolut inte allena avgörande - i min betygssättning. Men... visst... det är räkenskapens timme (om än på engelska).

Jag och sjuorna har läst om äventyrare och när vi såg uppgiften att Göran Kropp, på sin väg till Mount Everest, cyklade genom tolv länder ville vi ju veta vilka tolv länder det handlade om. Jag har tjyvkollat nu. Detta är vad jag fann:

Göran cyklade från Stockholm till Nepal och han passerade Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Turkiet, Iran, Pakistan och sedan Indien och Nepal. Det tog honom 132 dagar att cykla till Nepal 11406, 6 km. Det blir som att cykla från det nordligaste stället i Sverige till det sydligaste stället ca 5 gånger (Treriksröset- Smygehuk).

(Källa)

(Göran Kropp på topp)
Får se om eleverna hittar samma uppgifter.

Dags att ta ett litet varv i klassrummet igen.

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna är lite tankspridd

Eftermiddagens föreläsning för kommunens engelsklärare var intressant. Emil Tyberg från Växjö Universitet pratade med oss om kursplaner och innehåll och jag antecknade en hel del bra tankar som jag vill fundera och spinna vidare på. Dessvärre gick jag ifrån mitt anteckningsblock på jobbet. Jag kom på det strax efter att jag upptäckt att jag också gått ifrån kassen med skorpor och messmör och frukt som jag köpte på lunchen, när jag ändå var tvungen att gå ett ärende. *suck* Jag som är så sugen på te och skorpor. Men... nå... det får väl blir mitt fredagsmys, då. Skulle haft en kollega/vän på middag men en rejäl förkylning satte stopp för våra planer.

Jag hade också tänkt skriva ett brev till Fanny (systerdottern) men kan inte komma på var jag lagt brevet jag fick under jullovet.

Med tanke på min kaffekonsumtion kan det knappast vara demensen som slagit till utan det troligare är att jag bara är lite allmänt splittrad. Eller kanske trött. Jag kokar mig lite te och ser om jag piggnar till.

... i vilken vår hjältinna haft en späckad dag

Onsdag är veckans mest intensiva arbetsdag. Fullt ös medvetslös och bara kortkorta raster emellan lektionerna. Tempot och lektionernas struktur gör att det inte räcker att vara ordentligt förberedd; jag måste vara tokförberedd och det är en av anledningarna till att de tuffa onsdagarna också brukar bli veckans bästa dagar. Så även idag. På förmiddagen hade jag de två nya, stora klasserna och av bara farten har jag redan lärt mig en hel massa namn!

Jag stannade kvar en extra stund för att hinna sköta lite mailväxling och traskade sedan hem i den fuktiga, lite råa eftermiddagen. Väl hemma lagade jag lite middag på den sista laxbiten, ris, soltorkade tomater och rödlök och annat smått och gott. Ingrid ringde och undrade hur jag tänkt kring hejdåfest. Sanningen att säga har jag inte tänkt sådär jättemycket, även om jag visserligen tänkt mig något, men det hade hon gjort och det känns underbart både att någon tänkt på det och att denna någon dessutom tar tag i det och fixar och donar lite. Det blir najsigt!

Sedan ringde Bosse i ett par elevärenden och vi blev sittande en stund. Det är inte alltid så lätt att vara lärare, men det är fasiken inte så lätt att vara unge heller. Mycket oro, ångest och press från alla möjliga (och omöjliga) håll och kanter.

Mystiske P skajpade mig, när jag satt och småputtrade på msn med Linus och så blev vi sittandes en lång stund och pratade om ditten och datten.

Flyttbil bokad. Jag kommer inte att anlita någon flyttfirma (senaste offerten låg på 25000:-)- utan fixar det själv, med god hjälp.

Strax: Cornelis och kärleken. Och 21.30: Bruno K Öijer! Dessemellan: Lars Winnerbäck. Hur ofta kan en tevekväll bjuda på så mycket gott?

... i vilken vår hjältinna sovit gott

Och länge. Igår kväll var jag så trött att jag var i säng före åtta, med en god bok (snart klar med Mons Kallentofts Midvinterblod), men orkade inte hålla ögonen öppna mer än några sidor och sedan somnade jag. Vaknade vid tolv och trodde det var morgon, men sjönk tillbaka in i sömnens rike. Sedvanlig tillvakning vid tre också, men somnade om. Jag är fortfarande trött och seg, men tänker att jag kommer att känna av de positiva effekterna under dagen. Och ikväll, så jag orkar se Bruno K Öijer på teve (SVT2 21.30).

Jag ser på morronteve: Amerikanska försvarshögkvarteret hävdar att en allt större andel frisläppta fångar, från Guantánamo, återgår till stridsverksamhet. Jaha? Är de förvånade? Goes around comes around, typ. Minsta unge brukar fatta, när man resonerar lite kring det, att våld föder våld och efter att kanske ha suttit inspärrad utan rättegång och under vidriga förhållanden med förnedring och tortyr som reguljära inslag i de dagliga rutinerna kan nog den fredligaste och mest oskyldige känna hämndbegär och hat.

Snart dags att samla ihop mina grejer och gå tll jobbet. Det känns lite tufft nu, med de två nya klasserna att snabbt försöka lära känna. Men nu har jag i alla fall träffat dem alla och det kommer att bli mycket roligt - och slitigt. Som det brukar, alltså. ;-)

Ha en skön onsdag, me lovely ones. Det ska jag ha!

... i vilken vår hjältinna tar det kallt

Det har fallit ytterligare någon centimeter snö inatt. Jag tänker att det kanske blivit lite mildare då och kikar på termometern utanför köksfönstret.
Den visar... - 16. Huvva. Jag kanske skulle dra fram dunjackan, rentav? Och lovikkavantar!

Men jag vet hur det blir. Lagom tills jag ska gå hem från jobbet i eftermiddag, och ta vägen nerom affären, har det blivit blidväder och jag får gå där och svettas i mina äckelvarma kläder. Hmm... Kanske ska vara kylig och ta vanliga jackan, ändå. Den är rätt varm den också.

Än så länge hinner jag fundera på detta där jag sitter med fötterna på bordet, en mugg med rykande varmt kaffe inom bekvämt räckhåll och morgonteven som surrar. Jag vill att min morgon ska vara snudd på oändlig, men snart måste jag dra på mig jeansen och ge mig ut i den bistra verkligheten. Möter en ny sjundeklass idag (religion) och hoppas vi ska trivas lika gott ihop som jag och 7B gjorde under hösten. Sedan blir det sveng- och engelskagrupper (åttor) och eftermiddagen viker jag till förberedelser inför nästa vecka samt en förhandlingsomgång till med tjifen. Och en fika med kollegorna.

Ha en mjuk och fin torsdag, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna haft en sån DÄR dag

(Lite mys i mitt arbetsrumsfönster i morse)

Naturligtvis skulle terminens sista arbetsdag (imorgon är det ju mest bara muntrationer för både elever och lärare) bli en sån där dag. En dag som jag trodde aldrig skulle ta slut och som varit full av "det andra jobbet på jobbet" (om det nu fortfarande finns de som tror att en lärares jobb bara är att förbereda, genomföra och efterarbeta lektioner...). Fjortistjafs och skitsnack och jag blir rätt matt på dessa ständiga, likartade konflikter med samma aktriser men i skiftande roller. Och så ett samtal från en mamma som var så orolig för att hennes son inte får G i engelska... "han som jobbar så..." och jag: "jaaa, det gör han verkligen och han har gjort helt otroliga framsteg, men de räcker inte riktigt ända fram nu till julbetyget..."... långt, lugnande samtal (och en smula förklaringar av de kriterier som Skolverket satt upp och mot vilka jag måste bedöma varje enskild elev)... Sedan fick jag, i ett möte hos en av mina rektorer, avge någon form av vittnesmål om bråket igår - och jag såg/hörde bara lite av vad som faktiskt hände men nu kommer säkert "kombattanterna" att tro att jag bara är "kollegial"... Och sedan ett samtal med killen vars mamma ringde och även om det var tungt så förstod han och ger inte upp (Ära vare Buddha, typ)... och som grädde på moset ringde en av fjortisarna mamma och var så orolig och plötsligt hade jag stannat över mer än en halvtimme...

Vilken tur att jag också haft roliga och fina lektioner! Inte minst sagoläsningen i 7B, då filmen inte kommit idag heller, så jag högläste istället. Högläsning är snudd på magiskt. Ett klassrum fullt av bängliga ben och tusen tankar blir lugnt och avspänt och vi hann med att läsa om hur Freja fick Brisingasmycket genom att ligga med fyra dvärgar (fast inte samtidigt - de fick en natt var...;-)), vad som hände när Tor blev av med sin hammare och hur det gick till när Loke lurade Höder att döda Balder och hur det blev sedan...

Jag har också hunnit med ett par sköna samtal med kollegor jag tycker extra mycket om (och kommer att toksakna om jag nu får det nya jobbet) - och varm chåkla.

Dessutom har jag varit på vernissage med mingel och cider! Vår bildlärare påbörjat något som jag hoppas blir en återkommande tradition:
Bjurbäcksskolans Julsalong!
















Elever - främst åttor - har under hösten arbetat med kända konstnärers verk (utifrån ett fritt val) och tolkat dem med hjälp av olika tekniker. Vi bjöds på Mondrian, Van Gogh, Picasso, Warhol, Miró, Kandinsky, Matisse m fl storheter.





















(Picasso av Anonym)
En del har varit ytterst noggranna ner i minsta detalj - andra har gjort friare tolkningar.
















(Titta! Les Amants - min älsklingsmålning av Magritte! - anonym kille, år 8)
Hur eller hur (ah... detta genuint småländska uttryck!) är det ett gäng duktiga ungdomar - om än blygsamma; de flesta hade inte vågat signera sina tavlor. Inte den här killen (år 8) heller...





















...men låt mig säga att han verkligen har konstnärligt påbrå - hans morföräldrar är ett av glas-Sveriges absolut mest kända designer- och konstnärspar. ;-)

Jag hoppas hon drar igång en vårsalong också!

Vuxenpoäng har jag också skaffat mig. En av de otaliga teleförsäljare som terroriserar mig fick napp idag. Hon blev så överraskad att hon började snubbla på orden. Men jag tackade iaf ja till att eventuellt låta företaget hon representerade hjälpa mig med mina fondval. Jag börjar bli lite soft, tror jag. Å andra sidan har jag ju Indien som Plan B, men det sa jag inte till henne.

... i vilken vår hjältinna har lekt ångvält

Kompetensutvecklingsdag. Jag känner mig inte så mycket mer utvecklad än i går. Kompetensmässigt. Däremot har jag haft konstruktiva och - bitvis - trevliga samarbeten med olika kollegor. (Ett par av dem är jag glad att jag slapp arbeta tillsammans med.)

Jag lyckades också med det tvivelaktiga konststycket att eventuellt totalmangla en kollega. Fast jag tror han gillade det. Faktiskt. Lång historia kort så skulle vi jobba ämnesvis med att se över hur vi gör när vi har elever som inte når målen i våra respektive ämnen... hur vi skriver i våra åtgärdsprogram etc. Vi delades in i väldigt små grupper, max tre i varje. Jag och en av de andra religionslärarna skulle jobba med vårt ämne. Att ha så små grupper blir ju jäkligt effektivt när man faktiskt ska uträtta något.

Men en annan kollega - låt oss kalla honom Dino - (och som är en rolig och trevlig prick i många andra sammanhang) ville visa att han minsann bestämmer och sa att alla lärare med SO-ämnen skulle jobba tillsammans.













Kollegan jag skulle jobba med var lite förskräckt - men helt beredd att böja sig för Dinos vilja. Jag satte mig på toktvären direkt och sa att det var fullständigt ineffektivt och att det vägrade jag vara med på. Och fick med mig relle-kollegan. Faktiskt. HEHE.

Så vi satte oss tillsammans och på mindre än en timme hade vi (kollegan var delaktig men jag var ungefär lika obeveklig och pushig som en skenande ångvält - att tolka och klura kring konstiga dokument har jag gjort hela mitt yrkesverksamma liv, på olika vis, så det är något jag faktiskt kan - och jag är faktiskt fruktansvärt grym när jag fått vittring på hur en uppgift ska lösas på effektivast möjliga vis...) definierat vilka som är uppnåendemålen för godkänt... vilka olika moment ingår i kurserna... vilka åtgärder vi vidtar och hur vi kopplar dessa, på ett tydligt och konkret sätt, till sagda uppnåendemål (=Godkänt), - vilket vi helt enkelt gjorde genom att konstatera att det lättaste är att som första åtgärd låta eleverna arbeta igenom aktuell minikurs -, skrivit ut det på snygga blanketter OCH sparat det på ett USB-minne så vi kunde visa kollegiets motsträvigare medlemmar att saker och ting ibland inte BEHÖVER vara så jävla krångliga. Man måste inte uppfinna hjulet om och om igen. Sedan tog vi lunch. När jag gick hem satt SO-lärarna fortfarande i ett klassrum och tjafsade... ;)))

Och kollegan jag jobbat med såg en anings blek ut, men såg samtidigt såpass nöjd ut att jag faktiskt tror att han gillade mitt "upplägg".

På eftermiddagen hade vi dock ett annat, mycket fruktbart, möte med just SO-lärarna under Dinos kompetenta ledning. Just det där är en av hans styrkor; på något vis gillar han mothugg om man har något att komma med. Och han och jag har kommit på god fot med varandra, till slut. Låt mig säga så här; första året hälsade han överhuvutaget inte på mig. Nu byter vi kollegialt tips och idéer med varandra och idag berättade han t o m några skrönor från sin egen skoltid (något med välsvarvade unga kvinnliga vikarier och hans och de andra dåvarande sjundeklassarnas fantasier kring dessa i allmänhet och en i synnerhet... *s*).

Dock var jag en smula andligen frånvarande under slutet av det där mötet. Satt med laptopen i knät och fnissade och smårodnade åt några mejl som droppade in, försedda med smått skamliga (men synnerligen välkomna) förslag - från någon helt annanstans än Bjurbäcksskolan, Emmajävlaboda... ;-).

När dagen var slut styrde jag kosan mot glasbanken för ett uttag, inför helgens arty party. På vägen dit ringde Peter och det är så himla skönt att prata med honom. Han är så kär, så kär och det fanns en hel del att bubbla om kring hur han/de tänker sig framtiden. Tyvärr kan han inte komma på fredag, men vi lär ju ses om några veckor så då får vi se till att IRLa desto mer. Vi pratade så jag fick ge bort två av mina kölappar eftersom t o m jag har mina gränser vad gäller simultankapacitet, och de nåddes då jag skulle prata med honom och samtidigt inte bara bestämma mig för vad jag skulle ha utan dessutom försöka komma ihåg det, ända fram till kassan. *s* De borde ha självplock här! (Det ska iofs införas, men det blir nog efter min tid, om man säger så...)

Efter att ha diskat upp efter gårkvällens förfest, samt dammsugit och monterat några av mina fina fulbroderier ska jag nu lägga mig i ett varmt skumbad, lyssna på Jan Johansson och Miles Davis och läsa vidare i Isabella Lövins Tyst hav.

Have a lovely one, me hearties...

... i vilken vår hjältinna har ett möte

Klocka åtta ska jag träffa min chef. Berätta om läget just nu. Han vill att jag ska lämna önskemål om hur jag vill jobba nästa läsår - jag ska förklara att min högsta önskan är att inte vara här nästa läsår... Samtidigt är det ju så att jag verkligen toktrivs med jobbet - elever, kollegor och arbetsuppgifter. Det är Emmajävlaboda jag är så hjärtligt trött på. Här finns verkligen inget för mig.

Håret:
Nytvättat, leave-in-balsamerat, geléat, ploppat, torkande.
Inte fullständigt spikrakt.

... i vilken vår hjältinna ser slutet av Hell Week

Långa och stressiga dagar har det blivit den här veckan. Tidiga mornar, sena kvällar och ingen ork/tid/lust till träning. Jag har inte ens brytt mig om att gå och handla vilket lett till att min kyl nu upplever en all time low. Nu finns det bara lite mjölk till kvällsteet, två ägg till morgonens frukost, lite ingefärsmarmelad, tre potatisar och en burk tomater (ekologisk). Samt en skvätt Dooley's i en flaska. Men orka bry sig. Jag är ju ändå inte hemma i helgen, utan ute på nya äventyr. Norröver. Jag får väl fylla på lite nästa vecka.

Jag pratade med projektledaren på jobbet jag sökt, idag. Jag tänkte att det kanske gick att klämma in ett besök imorgon eftermiddag, då jag ändå är i hoodsen. Men det fanns det inte tid till. Eller så slutar han tidigt och ville bara inte förstöra sin Fina Fredag. His loss.

Å andra sidan hinner jag då spankulera omkring lite innan det är dags att träffa Netti, slänga in grejerna på vandrarhemmet och så bege sig ut i den löftesrika natten. Jag tänkte bjuda henne på middag, med anledning av min födelsedag. Indiskt. Vet en restaurang som har suveränt käk, på Söder. Tack, Peter A, för att du lurade dit mig härom helgen! Nu blir det repris. Sedan får vi se om det blir klubbesök eller vad som kan hittas på.

Lördagen blir det skönt stros på söder och sedan lite förvärmning i Gamla stan med goda vänner (mestadels trevliga och dessutom snygga karlar, vilket ju alltid är fägnesamt för både själ och öga... ;-)) innan det är dags för Sweden Rocks kickoff, på Tyrol. Det ska bli kul att träffa gott folk, glamma och få se om det släpps några bra band.

Och på söndagen blir det minst en - förhoppningsvis två! - dejter med ett par sköna vänner och fika. Jag valde ett rätt sent tåg hem för att kunna unna mig en fin söndag i hufvudstaden. Det är jag värd efter en sådan här jävelvecka.

... i vilken vår hjältinna tänkt på tiotusen ting

Jag loggar in och ser att antalet besök på bloggen nu passerat tiotusenstrecket! WOW! Även om det egentligen handlar om ett mindre antal synnerligen flitiga läsare är det ändå spännande att bloggen lästs så mycket på ganska exakt ett år! Och då var den ju ändå stängd 4-5 månader!

TACK, me lovely ones! TACK!

I den kinesiska filosofin handlar "de tiotusen tingen" om alla ting i sinnevärlden - den värld vi lever i, sådan den nu är beskaffad i all sin förgänglighet. Med tanke på det diversierade innehållet i bloggen så känns det faktiskt passande.

Det blev inte så många utvecklingssamtal idag. Magsjuka och annat gjorde att samtalen jag bokat in efter konferensen fick flyttas. Det var kanske lika bra - jag sov bara sisådär inatt. På väg hem gick jag nerom affären för att köpa hem mjölk, kaffe och skorpor. Jag lyxade till det med en god svart vinbärsmarmelad, också. I affären sprang jag ihop med Stefan - hårdrockens förkämpe No 1 i Emmajävlaboda. Det var minsann ett tag sedan. Han har rakat av sig det långa håret. (Jag hoppas intresseklubben noterar detta.)

När jag handlat klart gick jag och postade Ansökan. Jag vill så gärna ha det där jobbet att jag faktiskt var riktigt nervös när jag skrev ihop ansökan och filade på CV't. Det pirrade lite i handen när jag släppte ner det i den stora gula lådan. På onsdag tänker jag ringa och säga att jag ju, av en händelse, råkar vara i Stockholm över veckoslutet och om de vill träffa mig så kunde jag ju kvista förbi på fredag eftermiddag. Jag har - så smått - börjat kolla upp utsikterna att hitta ett vettigt boende. De ser inte direkt lysande ut...














(Sara Granér har gjort serierutan)

... i vilken vår hjältinna tar sig an en ny vecka

Vilken fin morgon! Inte ett moln på himlen. Kan blir en riktigt ljuvlig novemberdag. Synd bara att jag inte ska vara ute alls, utan t o m har förlängt min arbetsdag... Det är dags för höstens utvecklingssamtal och även om jag lyckats lägga några inom min ramtid (den tid då jag ändå är på skolan) så ligger de flesta dock utanför. Ikväll blir det nog samtal fram till kl 19. Men jag tycker om att träffa mina mentorselever och deras föräldrar och få samtala om vad var och en vill och hur hon/han (av eleverna alltså - föräldrarna får lösa sin egen utveckling utan min hjälp...) ska kunna utvecklas framöver, främst relaterat till ämnena, förstås, men också socialt och personligt - det hänger ju liksom ihop. Vi brukar också prata trivsel, relationer och annat som kan dyka upp. En del samtal är mindre lättsamma...

Jag ska hinna med att rätta 24 hemtentor också - och helst 21 prov på Gamla Testamentet. Oh well... this too shall pass... ;-)

Ha det riktigt gott, me lovely ones.

Och du som vill ha lite mer substantiellt att fundera över, så här på morronkvisten klickar dig med fördel hit och läser vad Pastey skriver om våra reaktionära och trångsynta stjärnartister"...