... i vilken vår hjältinna lägger lite band på sig

Bokrean har börjat nu. Jag har inte besökt någon fysisk bokhandel. Än. Men väl ett par på nätet och jag hovrade där både länge och väl. Så många böcker jag vill ha! Nej. Fel! Så många böcker jag behöver! Men jag måste invänta en karl innan jag kan köpa på mig mer. Billy heter han. Billy H. Björk. H står för "hög". Och det är han. Han mäter 202, vilket är ganska imponerande. Men när han anlänt... då... åh! Då ska jag shoppa böcker. Tonvikten i år ska ligga på lyrik, tänkte jag. Men det slinker säkert ner lite annat smått och gott också.

Just nu läser jag Zac O'Yeahs Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner. En Gandhibiografi som troligen inte liknar någon annan. O'Yeah gör som i Guru! En resa i underlandet och levererar sina egna upplevelser i Gandhis fotspår samtidigt som han på ett avslappnat, skönt och initierat vis berättar historien om denne mycket märklige man.

Det börjar kännas som att det är dags för lite kvällsmat och en stunds tevezappande innan jag kryper till sängs med Zac/Gandhi...

Sweet dreams, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna haft en fullpetad dag

Det blev ju inte någon morgonträning för min del. Men jag gick å andra sidan en rask 7-kilometersrunda med ett gäng elever och eftersom eleverna drog hem lite innan utsatt sluttid hann jag dessutom med en "runda" på en träningscykel, på gymmet, och så ett nautiluspass innan jag cyklade hemåt, tog en snabb dusch, sprang ner till tvättis och hade sådan tur att jag kunde ta ett par maskiner en timme innan utsatt tid så att jag fick igång tvätteriet inna jag hastade till jobbet för att se den mycket vackra och sköna Lust, Caution tillsammans med några kollegor.

Efter filmen gick jag till tvättis, hängde tvätt, la i en maskin till och cyklade ner till affären för att hämta ut ett bokpaket (Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes, i pocketupplaga, Khaled Hosseinis Flyga drake och Siba Shakibs Samira och Samir), ett CD-paket (Pink Floyds Atom Heart Mother och Animals) samt min
iPod:





















(iPod Classic 80GB Black)
WOHOO!
Fast det visade sig vara knepigt att få in musik jag redan har på datorn, till iTunes. Lyckligtvis ringde Peter - iPodveteranen No1! - och talade om hur en förtappad Windowsanvändare som jag (han förutspår att nästa gång jag köper en dator blir det en Mac... Oh well... den som lever får se...) skulle göra för att få det att funka. Det tackar jag för. Men jag är för trött nu för att riktigt orka rådda med det. Tar det imorgon kväll.

Och så ska jag ut och åka båt! Om två månader, dock. Det blir kryssningen Svenska Höjdare tillsammans med Peter, Göran och säkert fler sköna vänner! Så nu har jag - återigen! - fina och roliga muntrationer att se fram emot. November blir knôkafullt, med Svenska Höjdare, Jesus Christ Superstar och SRF's Kickoff! JÄJ!

... i vilken vår hjältinna hittat drömmöbeln

Åh! Få mig den här, som jag hittade hos metabolism! Den ultimata lässtolen!

... i vilken vår hjältinna finner energi på nytt

Den föll ur bokhyllan jag just höll på att tömma, igårkväll. En tunn, vit bok med dikter av Leonard Cohen - The Energy of Slaves. Jag älskar mina böcker - åtminstone som samling betraktade - men just när jag drar igång projekt à la "göra rockad i vardagsrummet" kan jag tycka att de är för många. Det tar tid att ta ur dem alla, släpa bokhyllorna till sin nya plats (den lilla damgrannen på våningen under funderar nog på om jag börjat öva ishockey i vardagsrummet...) och sedan - ah... Sisyfos, jag känner med dig! - tillbaka med jävelhundradena igen. I bokstavsordning, givetvis. Och sedan kronologiskt. Just den biten av en ommöblering brukar jag vilja ha avklarad ASAP.

Men när jag fick den lilla boken med dikter i handen var jag bara tvungen att göra en paus i pysslandet och bläddra lite i den. Jag hittade en gammal favorit som jag - i en annan tid och en annan kontext - älskade då, när jag läste boken ofta. Ni får den av mig, som tisdagsnjutning:

Did you ever moan beneath me
Virgin of Amnesia
If you surrendered I forget
and
let me be your bright new toy
I am the first
to wear your shackles like a
bracelet
first spy and traitor
in the Board Room Fields

DÄM. Jag älskar den fortfarande.

Och Leonard Cohen likaså. Jag älskar hans musik, särskilt den av lite äldre datum, jag älskar hans texter, jag älskar hans med åren djupnande röst och jag älskar hur han bara blir snyggare och snyggare ju äldre han blir. Men jag har kommit över att vi aldrig kommer att gifta oss. Sedan ganska lång tid tillbaka skulle jag vara mer än nöjd med ett rent platonskt (platoniskt? Hur var det nu?) förhållande med honom (när ska jag sluta ljuga? ;-)...

Och han kommer aldrig att få veta att han brädade Ritchie Blackmore... ;-)

~~~~~

Det har varit riktigt kallt inatt, här i mitt sydöstra hörn av det småländska höglandet. När jag klev upp visade termometern på -9. Men solen skiner och kanske blir det lite varmare under dagen. Det lär jag iofs inte ha någon större glädje av då jag inte lär hinna sticka näsan utanför dörren innan det är dags att gå hem från jobbet, idag. Det finns inga luckor för pedagågisk powerwalk. Men jag får väl dra fram jävelmotionsjävelcykeljäveln ikväll. Om jag orkar när jag kasat färdigt med möbler och grejer.

Det kan ju också tänkas att jag sätter på Death of a Ladies' Man, gosar ner mig i soffan med dikterna och försvinner...

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna lyssnar på radion

Sitter här i mitt varma, röda kök och dricker te och äter skorpa (ja, jag gick inom affären, på väg hem från jobbet) och lyssnar på Studio Ett och ett program om Gandhi. En av mina författar- och upptäckarhjältar, Zac O'Yeah (aktuell med boken Mahatma! eller konsten att vända världen upp och ner), är med i programmet. Om ni inte har läst hans Guru! så tycker jag ni kan göra det. En sorts sökarens guide till absolut allt med religiösa konnotationer i Indien, ungefär. Kunnigt, förutsättningslöst, roligt och inspirerande! Jag utmanar er: läs boken och försök sedan säga att du inte vill åka till Indien! ;-) (Jag skrattade mig nästan harmynt när han beskrev hur han ätit haschkakor en ensam kväll i Varanasi och sedan skulle försöka leta sig hemåt!)
















(Sai Baba)

Givetvis gick jag inte ner på byn utan att också slinka in på biblioteket. Jag hittade tyvärr inte den bok av Neil Gaiman - Coraline - som jag blivit rekommenderad, men jag lånade Amerikanska gudar och Stjärnstoft, istället. Ska bli spännande att se vad jag tycker om dem! Ska bara läsa klart Douglas Adams, först. Jag reserverade för övrigt sagda Coraline, liksom Lian Hearns Vid hägerns skarpa skri och Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Så den närmaste tiden lär jag inte ha några fritidsproblem. Det har jag för övrigt inte annars, heller. Det är mest en fråga om vad jag prioriterar.

När jag kom ut från biblioteket kom en hastig regnskur. I samma ögonblick jag slog upp det lilla paraplyet som alltid ligger i ytterfacket på min rygga, började jag fnissa. Vuxenpoäng! Det är liksom inget jag någonsin samlat, medvetet. Fast jag har ju en del ändå - det är svårt att undvika när man är i min ålder och har fyra barn. Men frågan är hur många dylika poäng man får när man bär med sig ett paraply just in case? En annan fråga kan vara hur det kommer sig att jag gör detta? Jag som dels brukar strunta högaktningsfullt i väderlekar och dels knappt har kommit ur det där stadiet då jag aldrig hade väska ens, utan bara hade med mig saker som kunde gå ner i någon ficka. Hur blev det såhär?

















Och vad är nu detta med att kinesiska ambassadtjänstemän ringer till svenska politiker för att försöka avvärja ett antal Falun-Gongföreställningar som ska gå av stapeln här i landet i mars..?