... i vilken vår hjältinna har slagit klackarna i taket

(Tempus Fugit fick följa med ut igår. Jag tycker att bilden inte gör armbandet rättvisa, men det är svårt att plåta sin ena hand och försöka balansera en tung kamera med bara den andra handen... )

Det var roligt igår! När jag väl hade beslutat mig för vad jag skulle ha på mig (och våndan var väl värt det hela eftersom jag kände mig både fin och bekväm) och fiffat och moffat mig åkte jag in mot stan. Vid Medis träffade jag Lena och så tog vi sällskap till Bishop's Arms där redan Peter, Anna, Robban, Georg (och deras bror som jag tyvärr tappat namnet på) satt och hade det trevligt. Senare anslöt även en Kricke (som kan ha hetat Christian) och en Peter till. Det fina med Bishop's Arms - bortsett från brett sortiment, trevlig personal och mysig inredning - är att de medvetet håller ner musiken på en pratvänlig nivå. Det är gott att slippa sitta och gissa sig till vad folk säger, eller själv skrika sig hes - till ingen nytta.

Frampå nattkröken gick vi vidare till Jolly Roger och då blev det såklart som det brukar; hela gänget splittrades upp. Själv visste jag ju att där skulle vara några jag gärna ville träffa. Sådana som jag ser alldeles för sällan, eftersom de - eller om det är jag? - bor helt åt skogen. Så jag gled bara bort i vimlet och lyckades hitta både de jag sökte och ett par till som jag inte visste skulle vara där. Det blev många kramar och glada ögon och till och med en del roligt och vettigt och bra prat, trots att JR inte har samma ljudnivåpolicy som Bishop's. Vid halvtre kände jag att det fick räcka för min del och drog hemåt. Hade fint flyt så att bussen stod och väntade när jag gick av tunnelbanan. När det är på det viset tar det inte ens en halvtimme att ta mig hem från söder.

Jag vaknade av en hemsk mardröm. Jag och någon mer, som jag inte minns vem det var, hade fått en helvild klass och i någon form av tumult skulle jag ha hållit en elev så hårt i handlederna att han fick blåmärken och det blev utredning där både min nuvarande och mina tidigare rektorer var med och fast jag visste att jag verkligen inte gjort det så sa alla att de minsann sett mig göra det och det var ett enda jävla kaos och jag var helt förstörd. Inte kul att vakna i det tillståndet... Magont De Luxe och huvudvärk dessutom. Å andra sidan har jag ju haft ont i huvudet varenda morgon den här veckan.

Nu har jag varit vaken ett litet tag, hunnit äta lite smaskig frukost och dricka ett par muggar kaffe. Msn:at med yngsta syrran Malin och skrivit ett mail till en god vän. Bläddrat lite i DN (Alltså... vad tänkte norrmännen på - och med - när de bestämde sig för att ge Obama... fredspriset? Vavava? Vad har han uträttat so far? Han är president för ett land som fortfarande klampar omkring i Irak, krigar i Afghanistan, håller Guantanamo öppet, har skumma vapenlagar och ett eländigt sjukvårdssystem - to mention a few...) och sakta kommit till medvetande. När jag piggat till mig lite till ska jag ta en dusch, klä mig och helt käckt slakta min sparhund och gå ner till affären och växla in alla mynten. Sedan ska jag åka till Kista och gå på sy- och pysselmässa. Jag tänker att jag nog träffar nästangrannen och hennes dotter där, så jag får lite fikasällskap.

Det är en fin dag. Ingen blåst och sol från molnfri himmel. Kameran får följa med mig!

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna snällt ätit sin ekologiska morrongröt

Jag har slarvat med frukosten ett tag, också. Hoppat över den. Men nu verkar det bli ordning på det också. Det är fasen inte illa.

Idag installeras Barack Obama som USAs president. Förväntningarna på honom är mycket höga och därmed också risken att han gör många besvikna om det inte blir så fantastiskt som det kanske är tänkt. Hans utrikesminister Hillary Clinton har f ö sagt att hon inte vill prata med Hamas. Hur ska han då kunna skapa fred i Mellanöstern? Måste inte Hamas vara en aktiv partner i fredsansträngningarna? Hmm...

... i vilken vår hjältinna får en fin start på dagen

Åh! Jag slår på morronteven, när jag sjunker ner i soffan med en mugg nybryggt Hazienda och vem får jag se om inte... Mattias Gardell! Woh! Min älsklingsreligionshistoriaprofessor!

Samtalet handlar - givetvis! - om Obama och detta att det nu sitter en historisk president i Vita Huset (jaja... han har inte flyttat in än, jag vet!). De drar lite paralleller till Martin Luther King och det hopp som åter tänts hos amerikaner som inte tidigare känt att de verkligen haft en röst och någon som lyssnat på dem. Inte bara svarta (vad säger man, då, vajl? Mixed-colour-people?) som röstat på honom utan också många kvinnor och öht många som inte har det så gott ställt.

Vad Obama som president kommer att innebära för resten av oss är för tidigt att säga, tror jag. Men det kan omöjligen bli värre än de senaste åtta åren...

Igår var det filmkväll på jobbet. Vi såg Casino Royale och det är bara att konstatera; Sean Connery får plötsligt se upp (lite sent kanske...) för Daniel Craig är en suverän Bond. Alla andra kan gå och skämmas (utom SC, då). Han ser bra ut och är (viktigt!) RÅ. Me like.

Filmkvällarna är väldigt avslappnade tillställningar. Vi äter lite (fast jag slutade så tidigt att jag hann gå hem, cykla 24 km på ni-vet-vad, ta en dusch, äta och slänga in ett par maskiner tvätt och sedan gå tillbaka till jobbet), dricker kanske öl eller vin om vi känner för det, och så ser vi film. Efteråt sitter vi och snackar - ibland en liten stund, ibland ganska länge. Igår undrade Bosse om några av oss är intresserade av att lära oss italienska för isåfall vet han en italiensk lärare som är pigg på att dra igång något efter nyår. Jag tycker det skulle vara skitkul så jag sa att jag helt klart nappar på det! Det finns några fler intresserade så det är inte otroligt att det blir av. Jag lär väl återkomma om detta.

Nu ska jag göra mig klar och förbereda mig för möte med studiogruppen (som jobbar med elever som är i behov av särskilt stöd, främst i kärnämnena - men även andra ämnen... eller att kanske komma till skolan överhuvudtaget...) och våra rektorer. Sedan ska 7B ha prov på Gamla Testamentet och jag tror de kommer att göra mycket bra ifrån sig! Resten av dagen kommer att gå åt till fler lektioner, förberedelser samt att skriva klart omdömena om eleverna i år 8. Möjligen kommer jag också att återigen påpeka för eleverna vad de har elevrådet till, om det är så att de stör sig på något - t ex beslut som är helt åt pipsvängen. Och det gör de. Stör sig, alltså. Just nu är det detta som stör både elever och personal...

Gotta go! Arrivederci, miei belli!

... i vilken vår hjältinna överraskat sig själv

Just när jag lagt mig igår ringde Peter. Skönt... Vi har inte pratat på några dagar och jag har saknat det, samtidigt som jag inte vill ringa och tjata på honom. Så är det ju med vänskap - och särskilt då de dyrbaraste; det gäller att hantera dem varsamt och inte bara klampa på. Dock var det ett fint och bra samtal och jag ser så fram emot att umgås med honom i helgen!

När vi pratat klart (for now - färdiga blir vi väl aldrig, tänker jag) somnade jag nästan direkt. Bara gled bort, liksom. Och vaknade med ett ryck av någon musik. Det tog några utdragna sekunder innan jag fattade att det var väckningssignalen på min telefon. Jag kollade på den. 05:55. Oh well... någon var optimistisk igår, tänkte jag. Men... nästa tanke var faktiskt att... "äh... vafan... jag gör det... jag går upp...". Och så gjorde jag det. Åtta minuter senare satt jag på jävelmotionsjävelcykeljäveln med iPoden i full gång och trampade i ni-vet-vilken-fart! Efter 30 minuter - och 23 km... - klev jag av, svettig och nöjd.

Härligt! Jag gjorde det!

I natt blev det också klart att Barack Obama verkligen blir USA's näste president. En svart president. En president som åtminstone i utgångsläget verkar ha ett socialt engagemang och ett intresse för de mindre lyckligt lottade i samhället. Och - förhoppningsvis lär han inte visa sig vara en jävla stridspitt, för det behöver varken amerikanerna eller resten av världen...

Dagen idag: jobb och sedan ska jag försöka rusa hem och klämma in någon form av träning innan jag ska tillbaka till jobbet för filmkväll. Ikväll blir det Bond - Casino Royale. Jag har faktiskt inte sett den, så det passar ju bra. Efter vad kollegor och vänner säger behöver jag inte se den senaste - tydligen är den rätt seg och smått kass.

Vi hörs, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna andats genom näsan

Det gör jag alltid när jag yogar. Idag fick vi lära oss en ny intressant andningsteknik. Ny för oss då - men indierna kom väl på den strax innan nässköljningen, typ (och tro mig; så långt tänker jag inte sträcka mig...).

Andningen tillgår så att man sitter i lotusställning (mycket rak rygg - viktigt!) och lägger vänster hand på vänster knä, med handflatan upp och låter tummen och pekfingret mötas. I höger hand lägger man pek- och långfinger på den lilla "kudden" vid tummen och sedan placerar man tummen och ringfingret på varsin sida om näsborrarna. Sedan andas man in... räknar till fyra... nyper till om näsborrarna... räknar till två... blåser ut luften genom vänster näsborre (håll kvar tummen för den högra alltså!) medan man räknar till fyra... räknar till två (håll andan där!)... drar in luft genom vänster medan man räknar till fyra... nyper till om bägge... räknar till två... släpper med tummen och andas ut genom höger medan man räknar till fyra... räknar till två... andas in genom högra (låt ringfingret täppa till vänster!) osv osv... Detta gjorde vi alltså strax innan vi avslutade kvällens annars ganska kaxiga pass. Det sägs lösa upp stess och spänningar och balansera kroppens olika kanaler och vänster- och högerhalvaor och jada jada jada... fan tro't, helt enkelt. Men det var en kul övning. Är det kanske någon av er, rentav, som sitter och testar och räknar nu? ;-)

Tisdag kväll, alltså. Mörkt ute. Nermörkt. Och mild, lite fuktig luft. Det ar det redan när jag cyklade till yogapasset. Jag tog vägen om byn för att psta några brev och för att plocka upp en reserverad bok på biblioteket: Dovemarks Ansvar - hur lätt är det? Om ansvar, flexibilitet och valfrighet i en föränderlig skola.

Föreläsaren jag lyssnade till förra måndagen, Roger Tholin, rekommenderade den Och kom sedan inte och säg att jag som lärare inte utnyttjar min förtroendetid till att utvecklas och både bredda och fördjupa mina kompetenser.

Andra saker jag gör är att tänka, fundera, se på/lyssna till massor av ämnes- och jobbrelaterade teve- och radioprogram som t ex I Love Språk, Existens, Människor och tro, Skolfront och annat. Intressant och kul! Jag läser också tidskrifter, artiklar, böcker och bloggar och diskuterar med kollegor. Jag bloggar (i min mer jobbrelaterade, då) och har en enkel hemsida, filurar ständigt på nya infallsvinklar på mina ämnen och hur man kan jobba med dem på ett effeltivt och roligt sätt. Dessutom blir det ju en del elev- och föräldrakontakter - även om inte bara min utan även skolans policy är att dessa primärt ska skötas på ordinarie arbetstid.Ja, listan kan göras lång och jag gör mig inte det minsta dåliga samvete för att jag i övrigt aldrig tar hem ett enda papper för rättning, eller liknande. Den sortens arbetsuppgifter vill jag sköta från min arbetsplats så att den förblir just min... arbetsplats, medan den plats där jag nu befinner mig är mitt... hem. Det är viktigt för mig!

På teve rapporteras det att det nu är mer eller mindre klart att Obama tar hem segern och blir USA's näste president. Det kommer att bli intressant att se hur det utvecklar sig.

AUM, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna spanar västerut

Det är ju faktiskt val i USA idag. Äntligen, kan jag tycka. Kanske har inte kampanjen pågått längre än andra amerikanska valkampanjer men det känns som om den pågått en mindre evighet. Jag hoppas och tror på Barack Obama. Han känns lite mer hoppingivande än McCain. Men samtidigt vet vi ju att skillnaden i slutänden blir marginell. Vi får se senare hur det har gått. I själva valet, då.

Grått och lite mildare i den här delen av Småland, idag. Men jag låter inte vädret påverka mig alltför mycket, utan känner mig glad (utan att vara tigerskuttig... mer som en stilla inre tillfredsställelse och positiv anda) och som att jag är på väg. Vart vet jag ju inte än - men något kommer att hända. Skön känsla!

Nu får det blir en stor mugg kaffe till och sedan är det dags att gå till jobbet - dvs korsa gatan... ;-)

Ha en tokfin tisdag, me lovely ones!