... i vilken vår hjältinna andats genom näsan

Det gör jag alltid när jag yogar. Idag fick vi lära oss en ny intressant andningsteknik. Ny för oss då - men indierna kom väl på den strax innan nässköljningen, typ (och tro mig; så långt tänker jag inte sträcka mig...).

Andningen tillgår så att man sitter i lotusställning (mycket rak rygg - viktigt!) och lägger vänster hand på vänster knä, med handflatan upp och låter tummen och pekfingret mötas. I höger hand lägger man pek- och långfinger på den lilla "kudden" vid tummen och sedan placerar man tummen och ringfingret på varsin sida om näsborrarna. Sedan andas man in... räknar till fyra... nyper till om näsborrarna... räknar till två... blåser ut luften genom vänster näsborre (håll kvar tummen för den högra alltså!) medan man räknar till fyra... räknar till två (håll andan där!)... drar in luft genom vänster medan man räknar till fyra... nyper till om bägge... räknar till två... släpper med tummen och andas ut genom höger medan man räknar till fyra... räknar till två... andas in genom högra (låt ringfingret täppa till vänster!) osv osv... Detta gjorde vi alltså strax innan vi avslutade kvällens annars ganska kaxiga pass. Det sägs lösa upp stess och spänningar och balansera kroppens olika kanaler och vänster- och högerhalvaor och jada jada jada... fan tro't, helt enkelt. Men det var en kul övning. Är det kanske någon av er, rentav, som sitter och testar och räknar nu? ;-)

Tisdag kväll, alltså. Mörkt ute. Nermörkt. Och mild, lite fuktig luft. Det ar det redan när jag cyklade till yogapasset. Jag tog vägen om byn för att psta några brev och för att plocka upp en reserverad bok på biblioteket: Dovemarks Ansvar - hur lätt är det? Om ansvar, flexibilitet och valfrighet i en föränderlig skola.

Föreläsaren jag lyssnade till förra måndagen, Roger Tholin, rekommenderade den Och kom sedan inte och säg att jag som lärare inte utnyttjar min förtroendetid till att utvecklas och både bredda och fördjupa mina kompetenser.

Andra saker jag gör är att tänka, fundera, se på/lyssna till massor av ämnes- och jobbrelaterade teve- och radioprogram som t ex I Love Språk, Existens, Människor och tro, Skolfront och annat. Intressant och kul! Jag läser också tidskrifter, artiklar, böcker och bloggar och diskuterar med kollegor. Jag bloggar (i min mer jobbrelaterade, då) och har en enkel hemsida, filurar ständigt på nya infallsvinklar på mina ämnen och hur man kan jobba med dem på ett effeltivt och roligt sätt. Dessutom blir det ju en del elev- och föräldrakontakter - även om inte bara min utan även skolans policy är att dessa primärt ska skötas på ordinarie arbetstid.Ja, listan kan göras lång och jag gör mig inte det minsta dåliga samvete för att jag i övrigt aldrig tar hem ett enda papper för rättning, eller liknande. Den sortens arbetsuppgifter vill jag sköta från min arbetsplats så att den förblir just min... arbetsplats, medan den plats där jag nu befinner mig är mitt... hem. Det är viktigt för mig!

På teve rapporteras det att det nu är mer eller mindre klart att Obama tar hem segern och blir USA's näste president. Det kommer att bli intressant att se hur det utvecklar sig.

AUM, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna blivit kompetensinvecklad

(Anteckningar från förra APL:en och ett av dagens möten...)

Det skulle alltså vara kompetensutvecklingsdag idag. Men som vanligt var det bara information, ämneslagsmöten och liknande. Visst - det är givetvis något vi behöver men jag anser det inte vara kompetensutvecklande. Enligt avtalet ska vi ha ett antal timmar varje läsår, som ska vara vikta till kompetensutveckling men förutom en halvdag om betyg och bedömning i höstas så tycker jag att det enbart har handlat om möter, arbetsgrupper etc. Jag skulle vilja utveckla mer av min bedömarkompetens, jag skulle vilja gå en spännande kurs i ett engelskspråkigt land, jag skulle vilja studera engelsk barn- och ungdomslitteratur och utöka mitt didaktiska förråd. Jag skulle vilja ha tid för reflektion och jag skulle vilja ha utrymme för ett större utbyte av tankar, idéer och erfarenheter med mina kollegor. Till exempel. Men vi fick i alla fall lunch på Hotel Amigo.

Bäst idag: den raska och soliga lunchpromenaden i Krysseboda med vännen/kollegan I och så filmen vi såg tillsammans, ett litet gäng, efter jobbet. Trots att flera var sjuka så bestämde vi att genomföra vårens första filmkväll, men i lite avskalad version och vi såg Darling som verkligen tog tag i mig. En... mänsklig film. En varm film.

Jag måste bara säga att jag trivs så jäkla bra på mitt jobb! Att komma tillbaka efter ett lov och se ansikten jag faktiskt gillar och som ser glada ut när de ser mig - det känns så gott, så gott. Vi är några som trivs lite extra bra ihop och om ett litet tag ska vi ses härhemma hos mig, käka lite gott, dricka vin och småljuga. Alla är så himla skärpta och roliga och det finns alltid saker att prata om. Saker som inte alls behöver vara jobbrelaterade utan istället är personliga, eller intressanta på annat sätt.

Nu ska jag - för ovanlighetens skull - sätta mig och rätta en bunt läxprov som jag tänkte gå igenom med min historieklass i morgon. Men först ska jag leta upp Marillions Misplaced Childhood-platta så jag får ett skönt soundtrack. Och tända några ljus. Koka te. Man behöver ju faktiskt inte göra det jobbigare än nödvändigt...



Stay tuned!