... i vilken vår hjältinna har slagit klackarna i taket

(Tempus Fugit fick följa med ut igår. Jag tycker att bilden inte gör armbandet rättvisa, men det är svårt att plåta sin ena hand och försöka balansera en tung kamera med bara den andra handen... )

Det var roligt igår! När jag väl hade beslutat mig för vad jag skulle ha på mig (och våndan var väl värt det hela eftersom jag kände mig både fin och bekväm) och fiffat och moffat mig åkte jag in mot stan. Vid Medis träffade jag Lena och så tog vi sällskap till Bishop's Arms där redan Peter, Anna, Robban, Georg (och deras bror som jag tyvärr tappat namnet på) satt och hade det trevligt. Senare anslöt även en Kricke (som kan ha hetat Christian) och en Peter till. Det fina med Bishop's Arms - bortsett från brett sortiment, trevlig personal och mysig inredning - är att de medvetet håller ner musiken på en pratvänlig nivå. Det är gott att slippa sitta och gissa sig till vad folk säger, eller själv skrika sig hes - till ingen nytta.

Frampå nattkröken gick vi vidare till Jolly Roger och då blev det såklart som det brukar; hela gänget splittrades upp. Själv visste jag ju att där skulle vara några jag gärna ville träffa. Sådana som jag ser alldeles för sällan, eftersom de - eller om det är jag? - bor helt åt skogen. Så jag gled bara bort i vimlet och lyckades hitta både de jag sökte och ett par till som jag inte visste skulle vara där. Det blev många kramar och glada ögon och till och med en del roligt och vettigt och bra prat, trots att JR inte har samma ljudnivåpolicy som Bishop's. Vid halvtre kände jag att det fick räcka för min del och drog hemåt. Hade fint flyt så att bussen stod och väntade när jag gick av tunnelbanan. När det är på det viset tar det inte ens en halvtimme att ta mig hem från söder.

Jag vaknade av en hemsk mardröm. Jag och någon mer, som jag inte minns vem det var, hade fått en helvild klass och i någon form av tumult skulle jag ha hållit en elev så hårt i handlederna att han fick blåmärken och det blev utredning där både min nuvarande och mina tidigare rektorer var med och fast jag visste att jag verkligen inte gjort det så sa alla att de minsann sett mig göra det och det var ett enda jävla kaos och jag var helt förstörd. Inte kul att vakna i det tillståndet... Magont De Luxe och huvudvärk dessutom. Å andra sidan har jag ju haft ont i huvudet varenda morgon den här veckan.

Nu har jag varit vaken ett litet tag, hunnit äta lite smaskig frukost och dricka ett par muggar kaffe. Msn:at med yngsta syrran Malin och skrivit ett mail till en god vän. Bläddrat lite i DN (Alltså... vad tänkte norrmännen på - och med - när de bestämde sig för att ge Obama... fredspriset? Vavava? Vad har han uträttat so far? Han är president för ett land som fortfarande klampar omkring i Irak, krigar i Afghanistan, håller Guantanamo öppet, har skumma vapenlagar och ett eländigt sjukvårdssystem - to mention a few...) och sakta kommit till medvetande. När jag piggat till mig lite till ska jag ta en dusch, klä mig och helt käckt slakta min sparhund och gå ner till affären och växla in alla mynten. Sedan ska jag åka till Kista och gå på sy- och pysselmässa. Jag tänker att jag nog träffar nästangrannen och hennes dotter där, så jag får lite fikasällskap.

Det är en fin dag. Ingen blåst och sol från molnfri himmel. Kameran får följa med mig!

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna glatts åt återseenden

Det kändes mycket varmt och gott att inte bara få en och annan kram av arbetskamraterna utan dessutom av random elever som såg uppriktigt glada ut över att återse mig! Vi har jobbat och haft roligt och i det mesta har det varit en fin arbetsdag i en föredömligt kort arbetsvecka!

Nu är jag hemma, dricker ett glas vin, äter lite LCHF-koscher grejer och lyssnar på Opeth (brutalvolym eftersom jazzgossen inte är hemma) medan jag funderar på vad jag ska ha på mig när jag går ut ikväll. Pubrunda med goda vänner blir det. En två, tre väldigt goda till och med. Jag tror det får bli den svarta stickade klänningen (nej, jag har inte stickat den själv) och... efter mycket funderande ... stövlar till det. Jag har provat tre par skor, vart och ett par med högre klack än det andra... men ska man gå mellan några krogar - och det dessutom finns risk för att dessa korta promenader ska ske på ett underlag av gatsten - så tror jag att stövlar inte bara blir snyggt utan säkert också rätt praktiskt. Det är ju ganska käckt om skorna inte känns runda undertill redan innan kvällen startat... men... än är inte sista ordet sagt i detta...

Och än har jag ingen brådska. Minst tre timmar tills vi ska sammanstråla.

... i vilken vår hjältinna prokrastinerar

Det ringde på min dörr. Jag gick för att öppna. Utanför stod en god vän med en krya-på-dig-prickasent. Ett kanonsnyggt armband i svart och silver, med små strassbesatta döskallar på och med en skön tyngd när det sitter på min arm. Vilken omtanke. Förtjänar jag verkligen den? I vilket fall blev jag mycket glad och rörd av om- och påtanken! Jag försökte plåta härligheten men ljuset ville sig inte så skärpan blev tråkig. Kanske lyckas jag bättre i dagsljus i morgon.

Tack, rara du!

Strax efter skulle jag gå ner och starta tvättmaskinerna. Just när jag sorterat klart och var redo att gå ner upptäckte jag att jag glömt köpa tvättmedel. Orka gå till affären, tänkte jag. Men ner till tvättstugan orkade jag gå och upptäckte att jag faktiskt kunde skjuta tvätteriet framför mig, även om det bara är tills imorgon eftermiddag. Jag blev inte direkt ledsen för det, utan firade det med ett glas vin och ett samtal med en Anna.


Tror jag ska skajpa med Matilda nu. Bara hon inte ber om hjälp med något matteproblem igen. Hmm...

... i vilken vår hjältinna haft fullt upp

Fin Fredag! Svart manchesterkjol, svart top med trekvartsärmar, grårutiga strumpor och svarta stövlar. Bälte med strassblingigt spänne. Röda naglar. Glada ögon! Goda mackor till mysfikan, på jobbet.

Efter jobbet gick jag ner till byn för att handla vin, xider och några sådana där fjortisdrickor (Cube) samt lite frukt. Sedan traskade jag hem och slängde mig i soffan en stund. Opeth på brutalvolym (Ghost Reveries) och kaffe i muggen. Efter att ha slöat lite bakade jag salta bullar (supergott till frukost och - framförallt! - till morgondagens heta sötpotatissoppa!
















Ugnen var ju ändå igång så jag passade på att baka en kladdkaka också. Det blir gott med blåbärsglass (tror jag...) ikväll.

Kladdkaka med chili
100 g smör
2 ägg
3 dl socker
1½ dl mjöl
4 msk kakao
3 tsk stött/malen kardemumma
1 tsk chilipeppar - het

Smörj och bröa en form (det är fiffigt med en sådan som har avtagbar kant).
Smält smöret.
Medan det svalnar vispar du ihop ägg och socker till ett fluff.
Häll i smöret och sedan de torra ingredienserna. Blanda väl.
Häll smeten i formen och grädda i 35 minuter i ca 160 graders värme.
Långt ner i ugnen.

Smaskigt - utan att kännas sådär äckelsött.
















Strax ska jag snitsa ihop en thaiinspirerad gryta med riktigt kaxig röd currypasta som jag först fräser i lite olja och sedan spär med kokosmjölk och lite vatten. Jag gör det lite lätt för mig och slänger del i lite grönsaker jag har i kylen (aubergine, champinjoner etc) och dels en påse frysta wokgrönsaker. Pressar lite lime över. Smakar av med lite krydderier. Är den för blaskig fuskar jag med lite maizenaredning. Till detta blir det ris. Basmatiris, vilket kan vara världens godaste ris! Jag kom nyss på att det hade suttit fint med broccoli till, men orka cykla ner till affären för bara det. Det blir säkert regn snart, också.

Sedan kommer väl mina syrror, Cia och Malin, frampå kvällskanten och då äter vi upp maten, dricker vin till (Monte Garbi - ett ljuvligt italienskt ripasso) och när maten sjunkit undan smarrar vi i oss kladdkakan och glassen och dricker mörkrostat Hazienda till. Sedan dricker vi kanske mer vin. Jag vet inte. Jag kan bara tala för mig själv. Och jag ska i alla fall dricka mer vin. ;-)

Det ska bli roligt med middagsgäster. Det skulle jag gärna ha varje helg, faktiskt. Jag älskar att laga mat (även lite krångligare sådan) och ännu mer älskar jag att ha gott sällskap till middagen. Helst skulle jag vilja ha alla mina barn och vänner i närheten och kunna ha en sådan där härligt utdragen familjemiddag (mina barn, med eventuella respektive och sköna, nära vänner - för i min "extended family" ingår ju även dessa - och deras eventuella respektive och barn!) varenda fredag, eller lördag. En sådan där man kan se i filmer ibland. Särskilt italienska filmer. Eller hollywood-produktioner som gärna vill ge en känsla av Italien, i alla fall. Förresten duger det fint med familjemiddag à la greque, annars. Eller... jag är inte nogräknad... familjemiddag med vilka etniska förtecken som helst, så länge man bara kan äta gott, dricka massor med vin och diskutera i timtal. Sådant vill jag ha!

Nu ska jag dra på lite musik. Det får bli... hmm... Colour Haze! Skönt, somrigt minne!

Ha en Fortsatt Fin Fredag, me lovely ones. And stay tuned...

... i vilken vår hjältinna lagt fötterna på bordet

Dessutom har jag mina sköna raggsockar på dem. Jag tycker det är skönt att komma hem efter en lång dag, dra av mig kläderna och sätta på mig något softare. Ikväll fick det bli ett mjukt nattlinne och sagda sockar. Marginellt sexigt men jag tror inte spindeln bryr sig, faktiskt. Själv gör jag det i alla fall inte. Jag gillar mig som jag är... ;-)

Jobbwise har det varit en riktigt bra dag med absoluta höjdarlektioner. Det vågar jag säga eftersom det väldigt snabbt märks på eleverna om de inte gillar det som händer... 9A har börjat jobba med ämnesområdet islam och det är svårt att inte göra det roligt och intressant då jag själv tycker det är så kul. För 7B:s del handlar det om berättelser ur Gamla Testamentet och just nu har vi lagt såväl lärobok som biblar åt sidan och så berättar jag hela händelseförloppet som en riktig dokusåpa. Och... believe me... ingredienserna finns där; syskonosämja, barnlöshet, mord, svek, rivalitet, otrohet, tydligt onda och tydligt goda och bröder som säljer sin curlade lillebror som slav till en passerande karavan och en hungrig jägare som säljer sin förstfödslorätt för en tallrik linssoppa till sin listige tvillingbror... svärfadern som tvingar blivande svärsonen jobba i sju år för att få gifta sig med den han älskar - bara för att sedan blåsa honom och när han drar av brudens slöja efter vigseln visar det sig vara den älskades trista storasyster (som var svår att bli av med, för svärfadern) som han lurats att gifta sig med... osv osv... ;-)

Mot slutet av arbetsdagen haffades jag i kapprummet av en kollega som stack till mig en bibba häftade papper. Sedan ställde hon sig nära mig - och jag menar nära (hallå..? Komfortzon?) - för att förklara Kunskapens Bok och hur vi på planeten jorden kan skatta oss lyckliga eftersom vi har fått himmelska guider om ska vägleda oss genom arton dimensioner mot den gyllene tidsåldern och hur Kunskapens bok är fylld av meddelanden, och förklaringar av dessa, från dessa våra guider och jag blev så fruktansvärd illa berörd av hennes synnerligen påträngande sätt att jag tog emot pappren - i hopp om att få tyst på henne - men hon fortsatte prata om hur jag säkert var mottaglig för dessa kosmiska vågor och jag lyckades till slut smita in på toa, så jag blev av med henne. Jag får ruskiga vibbar av sekter...

Hoppar hon på mig imorgon igen ska jag säga till henne att jag dyrkar Satan. Eller så får detta bli mitt närmaste fuldesignprojekt - som jag sedan ska sätta upp vid mitt arbetsbord:















Efter jobbet var det dags för månadens "filmkväll". Första onsdagen i månaden är vi några som stannar kvar, riggar upp en storbild och ser en bra film, äter något gott (ibland lagar vi också) och dricker lite vin, eller vad man nu väljer. Filmen vi såg var The Constant Gardener med bl a Ralph Fiennes. En bitvis gripande film med ett tungt tema; läkemedelsföretag som testar nya mediciner på AIDS-sjuka i Kenya eftersom de "ändå ska dö"...





















Efter filmen blev vi sittande ett bra tag. Först pratade vi om filmen, om girighet, cynism och hänsynslös profithunger och sedan gled samtalet över till mer jobbrelaterade saker och idéer till Elevens Val... att kunna erbjuda kurser i konst, drama, musik, skapande verksamhet... Vi hade så sjukt bra idéer att vi egentligen borde haft betalt för att sitta där och kläcka dem!

Väl hemma kokade jag mig bara ett par ägg (protein!) och gjorde en stor (den största!) mugg te och sjönk ner i tevesoffan. Uppdrag granskning hade ett reportage om scientologin. Skum "religion" (eller snarare affärsidé) och jag orkade bara kolla med ett halvt öga. Det känns liksom som jag fått min dos av religiösa galningar för idag, redan... Peter ringde och vi pratade en god stund och sedan fick jag ett långt och gott samtal med Linus på msn.

... i vilken vår hjältinna skickar ett kort

... i vilken vår hjältinnna snor ihop något

Jag tycker det är verkligt roligt att laga mat. Om jag har sällskap. Eller lagar för att äta tillsammans med någon/några annan/andra. Det behöver inte vara något märkvärdigt eller überpyssligt, bara det är gott.

Men att laga mat till mig själv är absolut skittråkigt. What's the point, liksom? Det är en av singellivets ledsamheter - att inte laga mat tillsammans med någon och sedan äta ihop. Så jag gör det ganska sällan, nuförtiden.

Men idag kände jag att det ju ändå är Fin Fredag och jag kanske borde äta något mer upphetsande än pasta med lite riven ost. Jag var faktiskt inte sugen på rot- och grönsaker som sakta fått mjukna i ugnen, vilket annars är en favorit. Så jag snodde ihop en lite thaiinspirerad soppa. Allehanda grönsaker, kokosmjölk, currypasta (den röda som fanns i kylen), grönsaksfond, lite andra krydderier, några droppar lime och sedan några rejäla nävar räkor i det. Det blev faktiskt riktigt gott, trots att arbetsinsatsen maximalt kan ha varit tio minuter.

Nu sitter jag och smälter maten, lyssnar på Porcupine Tree's Glass Arm Shattering och om en stund ska jag dricka ett glas vin, eller två. Baföratt, liksom. Låter det sorgligt? Hmm... Nej, det är det inte. Mest bara lite... tråkigt.

... i vilken vår hjältinna inleder ett dekadent leverne

Jag övar inför sommarledigheten då jag ska leva ett dekadent liv.

Jag har slöat hela dagen. Ätit en god middag. Druckit Dooley'sförstärkt kaffe.

Legat i badkaret en dryg timme med skum, levande ljus, Billie Holiday (på stereon, då), ett glas rött (Lindemann's Bin 45, Cabernet Sauvignon) och läsning i Pedagogiska magasinet (inte så dekadent - men jag är klar med Venus i päls...) och allmän kontemplation.

Jag funderar på att börja småröka.

Jag glider vidare i morronrock till sköna soffan.

Sayonara, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna uppdaterar

Jag lovade ju en uppdatering. Och vad ska jag säga? Det blev just så roligt och avslappnat och skönt som jag tänkte och hoppades och det må har varit första gången, men definitivt inte sista, som vi kör ett sådant här upplägg!

Jag borde nog plocka undan och diska och fiffa och moffa, men jag sitter hellre här och msn-pratar med ett par sköna vänner istället. Disken lär ju knappast försvinna och det är en ny dag, med diskmöjligheter, imorgon.

Tror jag kryper ner under mitt fluffsiga duntäcke och försvinner into sweet oblivion, me lovely ones... betänkandes att 1 BiB=4 flaskor vin...
















(En annan Lindemann. Inte mindre läcker...)
G'natt. Typ.

... i vilken vår hjältinna har Fin Fredag igen!

Alla fredagar är Fina. Så har jag bestämt. Verkar de tomma och gråa är det mitt ansvar att fylla dem med ett trivsamt och givande innehåll. Det är inte särskilt svårt faktiskt. Min sovmorgon underlättar litegrann, men även utan en sådan kan jag få till en riktigt bra förmiddag.

Morgonrutinerna är viktiga för mig. De får inte innehålla några stressmoment. Jag måste ha gott om tid att dricka mitt kaffe (ingen frulle på fredagar - jag sparar mina kalorier till fikat... ;-)), läsa lite nyheter, lyssna på P1-morgon, slösurfa, blogga och liksom bara softa. Detta är inte mindre viktigt på fredagar.

"Casual Friday" tillämpas på sina håll. Men på mitt jobb känns varenda dag hyfsat casual, med jeans, t.shirts och - vilket borde förbjudas! - birkenstocktofflor.













Just de där tofflorna ger en institutionskänsla som i bästa fall känns som dagis eller fritids och jag vill hellre bli hittad död än iförd ett par dylika, på mitt jobb (hade jag ett annat slags jobb skulle det kanske vara annorlunda. Eller inte.). Det enda som faktiskt är värre är de där foppatofflorna.

För att liksom väga upp veckans alla casual days har jag infört Fin Fredag. På mitt gamla jobb var vi i alla fall två som praktiserade detta; här är jag fortfarande ensam om det. Men skit samma. Fin Fredag innebär lite extra omsorg om klädsel (kjol är obligatoriskt och till det har jag en snygg topp eller kanske skjorta, ibland med slips) och utseendet i övrigt. Just nu är det stövlar som gäller, men jag har ju införskaffat ett par skitsnygga skor med försvarlig klack och bara det blir lite vårligare tänkte jag använda dem också. Håret måste vara snyggt också, liksom liksom makeupen etc. Kanske något blingigare smycke också. Sålunda uppklädd känns det faktiskt plötsligt mycket roligare att gå till jobbet och jag lyfter liksom inifrån. Därför är det inte alls ovanligt att jag också har de bästa och roligaste lektionerna, eller samtalen med elever/kollegor just på fredagarna. Prova får ni se!

På jobbet har två driftiga kollegor infört FredagsFika, också. Vi turas om att fixa något smaskigt till förmiddagskaffet och eftersom vi - än så länge... - är ganska många så blir det ungefär en gång per termin som det är min tur. Och då behöver jag inte ens fixa med det själv utan jag och min mentorskollega ordnar något tillsammans. Det är fint framdukat med levande ljus och grejer. Vi borde ha lite soft musik, också, förresten. Ska snacka med B om det. Han gillar blues. Igår när jag sökte upp honom för ett planeringssamtal stod han i slöjdsalen och pysslade medan Jeff Healey (RIP) dånade. Gött! Så vi ska nog hitta ett litet musikaliskt koncept för FredagsFikat.

Att ha en kort arbetsdag gör givetvis en Fin Fredag ännu Finare. Det har jag. Jag börjar kl 9 och slutar 11.20. Heh! Vanligen går jag inte hem direkt utan tar svängen ner i Byn för att handla något (så här års är tulpaner obligatoriskt!) och sedan går jag hem, jävelcyklar, pysslar lite, städar (det är roligt att städa om man tar hjälp av musik och kanske ett glas vin!) och gör det allmänt trivsamt för mig.

Frampå kvällskanten fixar jag mig något gott att äta (har jag besök blir det ännu godare) och öppnar en flaska vin, kanske. Spelar skön musik, läser, tänder ljus, pratar med Vänner och/eller barn och har det allmänt koseligt. Ofta blir det lite sittande med datorn också, men det brukar bli så att den isåfall ligger i mitt knä i sköna soffan.

Nu ska jag dra på en stunds Mustasch (senaste plattan är kanon - tack, Sis!) och plocka ihop lite, innan det är dags att gå till jobbet.

Stay tuned me lovely ones!

Hur ser era fredagar ut, förresten? :-)

... i vilken vår hjältinna strövat längs minnenas motorväg

(Fröken Smilla wants to phone home...)

















(Johanna på väg på tåg)













(Externt skämt)

Jag hjärtar Falkenberg. Det bara är så. Det är det närmaste jag någonsin kommer ett rotsystem.

Johanna och jag trotsade vindarna och gick en rask promenad nere längs Ätran, på Doktorspromenaden.













Vattnet i ån gick högt, uppressat av västliga vindar. Vi fortsatte längs åpromenaden och upp över Söderbron och in till centrum genom Gamla Stan.

















Sheer bloody nostalgia (men vad gör jag för sjukt störd min..? GAH!) .













(Hmm...)













När Johanna var tio år slängde hon ut en sten på rälsen på järnvägsbron för att se om det kunde bli en spännande urspårning. Inte världens bästa idé, kanske, men stenen föll ner i en skarv och orsakade lyckligtvis ingen skada. Den ligger fortfarande kvar...

















Vi strosade genom centrum och gjorde nedslag på valda ställen. Det blev en promenad på drygt tre timmar innan vi var tillbaka här i Johannas crib. Nu stärker vi oss med kaffe innan vi ska ta itu med middagen. Det blir - på allmän (läs: Johannas) begäran - broccoligratäng med ris. Enkelt, snabbt och smarrigt! Till det knäcker vi en flaska rött av franskt märke - också detta på "allmän" begäran. Kanske ser en film. Eller kollar om det går att få igång teven. Eller sitter kvar här vid bordet, lyssnar på musik, surfar och pratar.

Det får inte bli alltför sent, bara, för jag ska upp tidigt imorgon och resa söderut. Om nu inte vädrets makter får SJ att böja nacke. Men det skiter jag i. Jag ska söderut ändå.

... i vilken vår hjältinna försökt

... men det gick inget vidare. Jag är fortfarande så arg att jag riskerar hjärnblödning. Jag har druckit ett glas gott vin (det blev ett Koonunga Hill), ätit en god och lite het kycklinggryta, druckit ett glas vin till, gått en promenad i mörkerkylan, pratat med en Fantastisk Vän, tagit mig ett hett skumbad tillsammans med Otori Takeo och a wee Caol Ìla (18-årig, silke!) i skenet av levande ljus. Men jag är fortfarande jävelförbannad. Klockan är visserligen bara knappt tjugo i tio, men jag ska faktiskt tända lite rökelse i mitt sovrum och ett par ljus och gå och lägga mig och ägna mig åt yogisk andningsteknik. Måtte min önskan att bli lämnad ifred respekteras.

G'natt.

... i vilken vår hjältinna vägrar

Ja, det gör jag! Jag vägrar låta mitt goda humör slås ned av att en person i min omgivning brister i vardagsrespekt. Allt gott kommer till den som väntar. Allt annat också, dessutom.

Efter en solig eftermiddagspromenad med små stopp längs vägen (ytterkrukor, äpplen, mörk choklad och två flaskor rött) blir det nu läsning och vila i soffan, innan jag lagar mig en god middag, på temat kyckling, grönsaker och fullkornspasta.

Stay tuned, my lovely ones!

... i vilken vår hjältinna ligger bra till

Jodå. På radion sa de nyss att så länge en kvinnas normalkonsumtion understiger 1½ flaska vin per vecka, så befinner hon sig inte i riskzonen.

Och jag som tyckte min blogg var ganska alkoholbemängd igår. Jag är på den säkra sidan; halva flaskan är kvar. Tveksamt om den går åt ikväll.

*phew*

... i vilken vår hjältinna fixar The Friday Mys

När jag kom hem efter att ha varit i affären pratade jag en stund med Bästaste A varpå jag satte på lite Trans-Siberian Orchestra och bäddade ner mig med kuddar och filt i soffan och tog mig en skön liten middagslur. När jag vaknade var det mörkt och jag kände mig redo att ta itu med The Friday Mys.

















Det första man behöver är givetvis en flaska gott vin. Och musik. Musiken sätts på först och sedan korkar man upp vinet och häller upp ett halvt glas, att avnjutas smuttvis under fixandet. Jag tänkte köpt en favorit, Masí Campofiorin, men beslöt mig för ett annat ripasso; Campolietti (Valpolicella). Någon tia lägre i kostnad, men en mycket positiv överraskning när den nådde mina smaklökar! Inte sista gången jag köper det!

Sedan beror fixandet på vad man vill göra. Jag ville testa Mamselamsens dubbelbakade potatis, men baxnade vid användandet av Västerbottenost och grädde. Det låter fullständigt förföriskt, men jag tror jag sparar det till ett festligare tillfälle. Festligare tillfällen kan t ex vara när jag har gäster. Så jag ersatte grädden med Mildas 4%-iga och Västerbotten (som för övrigt kan vara världens godaste hårdost) med Slanke Dancia (10% och lagrad, god smak). Till detta blev det en bit entrecôte och en sallad, dressad med balsamvinäger, fin olivolja, flingsalt och nymalen svartpeppar.













Flingsaltet gör sig fint i en liten japansk skål, egentligen avsedd för soja.













Nu har jag ätit gott, njutit av ytterligare ett glas vin och kvällen ligger lugn och avslappnad framför mig. Jag funderar på ett bad, nu, och sedan blir det läsande, slötittande på teve medan jag stickar klart sonens inkareggaeluva och så lite surfande resten av kvällen. Lite senare - kanske när jag badat - ska jag tända ljus överallt och överraska mig själv med nybryggt kaffe och a wee dram. Jag tror det får bli en... hmm... en Caol Îla*. Ja. Så får det bli.

Njutbart!

* Caol Îla, C-si; 1-465, Special release, Distiller's edition, från 1993... ;9

... i vilken vår hjältinna tänker om bloggande

Kakan blev faktiskt uppskattad, igår! Om den var en smula torr (men på den punkten är jag alltid överkritisk när det gäller mjuka kakor, alldeles oavsett om jag bakat dem själv, eller inte) så lyckades jag antagligen förvilla konsumenterna med de utströdda silverkulorna... De gjorde sig alldeles extra fint i skenet av tända ljus.

Men är det inte typiskt att jag skulle glömma lilla kameran hemma; jag som alltid har den med mig annars? När jag skulle gå hem hade ett naturbruksgymnasium en liten utställning i cafeterian och de hade med sig en fågelspindel och rara majsormar. Några av mina mentorselever stod där och suktade och det hade blivit jättefina bilder med någon av dem lekandes och kramandes med en orm. DÄM.

Direkt efter jobbet (nåja... nästan.. jag softade väl en stund först...) bytte jag om och gick till gymmet. Eftersom jag tycker om att utnyttja min träningstid väl så släntrar jag inte dit i maklig takt, utan jag powerwalkar - både dit och hem. Tiden på själva gymmet ägnas åt ett tids- och träningseffektivt nautiluspass. Jag läste på anslagstavlan att yogan drar igång igen, men beslutade mig för att låta den vara den här terminen. Den går på torsdagar kl 17 och eftersom skolledningen låtit meddela att vi ska ha konferenser kl 16-17 två torsdagar varje månad, så skippar jag yogan. Å andra sidan har jag faktiskt en alldeles superbra poweryogaDVD som jag kan använda. Jag har kollat igenom den (när jag låg i badet - lagom ansträngande ;-) och den är uppbyggd precis som passen jag gick på i höstas. Problemet är väl att jag nuförtiden har fått smak på den stimulans det faktiskt ger att träna utanför hemmet. Nåväl - känner jag för att poweryoga kan jag i alla fall göra det. Vi får se hur det blir med den saken.

Hemma igen pratade jag med Linus i telefon. Han har äntligen tagit tag i en mobilräkning som blivit så fördröjd att den gått till inkasso. Nu är den betald, men herregud vad det kostade honom i upplupna räntor. Jag hoppas han inser att det är lärpengar och att han bara var en hårsmån från att hamna i kronofogdens register. Jag är räddare för kronofogden är för tjyvar och banditer. Just den rädslan är faktiskt något jag mer än gärna överför till mina barn... Ja, nu slipper jag oroa mig för det, i alla fall.

Jag pratade med CSN också, för att försäkra mig om hur det funkar när man gör en substantiell extrainsättning för att kapa av sina studielån. Jo, jag vet att planen var att banka in hela skulden med hjälp av pengarna från bostadsrättsförsäljningen, men det blev inte så. Jag har istället använt pengarna på andra, väl valda, projekt. Dock har jag en rejäl peng kvar och den ska snarast sättas in på mitt CSN-konto. Överhuvudtaget har jag tagit grepp på min ekonomi och gjort en realistisk budget som inbegriper både ett stabilt sparande och små utsvävningar, emellanåt.

Efter en skön dusch gick jag ut ett par timmar för att få lite mer frisk luft (det kan jag aldrig få för mycket av) och för att förrätta några ärenden. Sedan gick jag hem och sov middag i nästan två timmar. Underbart och välbehövligt!

Middagen igår blev enkel; basmatiris (jag undrar om det kan vara beroendeframkallande) kokat i svampbuljong och till det fräste jag ihop rödlök, palsternacka, röd paprika och färska champinjoner och lite vitlök. Anrättningen toppades av lite riven, mager ost (10%) och krydderier. Kombon blev faktiskt riktigt bra och inte skämdes den av ett par glas Monti Garbi 2004 (ripasso) heller!

Jag har funderat mycket på det här med att blogga. Varför har det blivit en sådan stor grej? Så gott som "alla" gör det - och en del gör det dessutom fantastiskt bra, roligt och intressant. Väldigt många kvinnor, dessutom, som ägnar sig åt detta... Kan en del av förklaringen ligga i att - som jag läste i senaste BANG - kvinnor ofta haft/har det svårare att ses och höras i mediavärlden? Att det faktiskt är svårare att bli tagen på allvar som författare/skribent om man är kvinna? Att allt ens skrivande plötsligt ska mätas utifrån att kvinnor ofta/alltid skulle skriva väldigt annorlunda än män - i en sfär som alltid varit, i första hand, männens? Att bloggandet är ett sätt att ge etablissemanget ett långt finger och visa att "jag skiter i er, se här; jag skriver - och blir läst! - i alla fall..."? Jag vet inte - detta är bara mina tankar över frukostmuggen, med Blue Java (ja, sen frukost idag). Jag menar inte att detta skulle vara hela svaret, eller ens en större del av det. Men ändå... Vad tror du?

... i vilken vår hjältinna är smått religiös

"Tänk på vilodagen så att du helgar den". Tredje budet. Det sägs att det finns något gott i varje religion. Jag är varken religiös eller privattroende men idén med att hålla helg tycker jag är väldigt sympatisk. Så idag ska jag efterleva dekalogens tredje huvudsats.

Jag inledde med sovmorgon, långsamt kaffedrickande och lite slösurfande. Nu har jag tappat upp ett varmt bad med mycket skum. Jag tar med mig Liseys berättelse (jag har sällan tagit så god tid på mig för att läsa en bok - det blir korta snuttar, bara - men den har artat sig väl och fångat mig... Det är väl en del av Stephen Kings mästarskap, detta att kunna fånga sina läsare med en riktigt bra berättelse. Han har andra kvaliteter också.) och kryper ner för en stunds avslappning i den högre skolan. Egentligen skulle jag tagit med ett glas Masí Campofiorin, också. Men det får vara nån måtta med helgandet, tycker jag. Det får vänta till senare idag.

















Amen. Typ.

... i vilken vår hjältinna är förnöjd

Lammsteken var underbar. Och i köksskåpet fyndade jag en flaska Masí. Ett ljuvligt ripasso.

... i vilken vår hjältinna räddar en cowboy

I många år har jag närt en liten dröm. Inte minst under studieåren lovade jag mig själv, om och om igen, att jag - när jag pluggat klart, börjat jobba och fått lite bättre ekonomi - skulle antingen ta mc-kort eller börja rida.

Igår tog jag det första steget mot att kanske förverkliga en av drömmarna. Matilda har varit här ett par dagar och eftersom hon firade sin 25-årsdag många, långa mil härifrån hade jag bestämt mig för att vi skulle göra något kul ihop. Så förutom att hon fick en Elviskasse med lite allehanda smått och gott i så fick hon "ponnyridning", också. Men... inte på någon liten kringledd marknadsponny utan jag hade fixat oss en skogstur på knappt 1½ timme på varsin islandshäst, istället.

Vädret var varmt och soligt och det blev en helt underbar tur med både vacker storskog, steniga hagar, svampplockare, tölt och galopp! Och... jag var inte ett dugg rädd! Det vara bara så vansinnigt roligt och kul och jag kände att det där med att rida är som att cykla; jag var en smula ringrostig till en början men sedan kändes det underbart och som att jag faktiskt hade koll på Gabriel (som "min" häst hette... föga isländskt namn, trots att han är importerad...) och att vi gjorde det jag ville och inte det han försökte med! Jag bara töltade fram där och kände mig lite som i Korpen flyger (ni vet... scenerna där de töltar i ursinnig fart längs stränderna - även om det var småländsk urskog för min del) och jag bara log med hela ansiktet för jag kände mig så levande och lycklig, just där och då!













Lite spännande blev det också, när stormfällda träd tvingade oss att vika av från stigen och rida en bit genom snårskogen och Gittan (som äger hästarna och som alltid följer med såvida man inte är en van ryttare) sa att nu måste vi rida sakta och helst prata hela tiden för "det ligger säkert en massa grisar här och sover". Med "grisar" menade hon alltså vildsvin, som det är gott om här i skogarna.... och eftersom vi red på deras område måste vi ge dem chansen att inte överrumplas utan låta dem hinna dra sig undan. Vi såg inga vildsvin och lika bra var väl det. Men å andra sidan; ska jag någonsin möta ett vildsvin i skogen gör jag det väldigt mycket hellre på hästryggen än till fots...

Efter ridningen var vi ganska matta av både själva ridturen och av all syrebemängd skogsluft vi andats. (Jag hade ju dessutom hunnit med ett dubbelt träningspass efter jobbet... powerwalk och Nautilus). Vi körde hem, duschade och så handlade vi lite middagsmat och lagade oss potatisgratäng (med chèvre i... SÅ gott!), stekte utskurna biffar, gjorde en stor sallad och så åt vi det och drack ett gott, vällagrat rödvin till (Matilda har ett litet lager som hon förvarar här). Sedan låg vi resten av kvällen i soffan och läste, slösurfade, lyssnade på Amy Winewood, drack lite mer vin och bara softade. En ljuvlig dag och kväll!

Idag var det dags för Matilda att åka hem så efter att ha mornat oss intog vi en skön och slapp frukost på Konditori Fenix och sedan for hon, det lilla livet.













Jag saknar henne redan! Men det är bara lite drygt en månad tills jag ska åka upp till Hemsedal och hälsa på, ju, så jag står nog ut.

Det är soligt och ganska varmt även idag så det har hunnit bli en skön lördagspromenad också. Resten av dagen ska ägnas åt ett utstuderat slöande - lördagen är min officiella vilodag. Ingen träning - bara vila och må gott! Det jobbigaste jag tänker företa mig är att woka lite grönsaker och kyckling till middag, fram på kvällskanten. Ett glas vin ska jag unna mig också!

(Hästbilderna är lite suddiga, men Gittans häst Embla - se där ett riktigt islänninganamn! - stod ju inte still en endaste sekund...)

Tjingeling!

Pssst! Jag har lagt ett nytt valspråk till mina gamla; Save a cowboy - ride a horse...

... i vilken vår hjältinna är mild och god igen

Idag hade jag en skön sovmorgon. Allra skönast blev den när Kärleken gått till jobbet och jag kunde sno hans varma täcke. Sommartid fixar jag inte att ha något i mitt påslakan, men så här års börjar nätterna bli svalare och i natt frös jag, faktiskt. Jag gick upp vid halvåtta och innan jag gick till jobbet (börjar kvart i nio på fredagar) hade jag t o m hunnit bädda rent. Efter jobbet (jag slutar kvart över tio... TJOHO!) skyndade jag mig hem, bytte om till träningskläder, powerwalkade till gymmet, körde ett Nautiluspass på 30 minuter och powerwalkade hem igen. Väl hemma gick jag ner till tvättis och slängde i ett par maskiner, gick upp igen och diskade och tog en välbehövlig dusch, gick ner en sväng till tvättis igen, gick upp, städade badrummet, dammtorkade, dammsög och våttorkade golven och just när jag började fundera på vad jag skulle laga för käk tills Kärleken kom hem från jobbet så ringde han och undrade om vi kanske kunde ses på Fenix. Mycket bra idé! Så jag gick dit, träffade en lärarkollega (som verkade vara där på dejt... hihi...) och småpratade ett par minuter och sedan kom Kärleken och vi beställde vårt fika och gick upp på verandan och där satt redan Erika, Steke och Johan och så blev vi sittande nästan en timme och bara kopplade av.












Middagen denna fredag blev lax i paket, med potatis, färsk spenat, tomater, pinjekärnor, oliver, tunt skivade vitlöksklyftor, citronskal, pressad citron, rosmarin, salt och peppar. Och jag... ja, JAG!... gjorde en liten, liten dessert; en jordgubbsmaräng. Söt och frisk på samma gång. Och givetvis smalt och vettigt! Vin till det. Masí Campofiorin. Öl till Kärleken.

Kvällen var solig och ljummen och den jobbiga luftfuktigheten kändes lite mindre... fuktig... så vi tog oss en kvällspromenad runt vår lilla sjö och pratade som vi brukar. Vi mötte en väldigt trevlig kompis till Kärleken, med ett rasande hemskt namn och jag sa till Kärleken - när vi lämnat kompisen - att jag bara känner två personer i hela världen, förutom den här killen. som har det fula, hemska namnet... Och det är en tvättäkta psykopat (utredd) och hans far. Sedan blev jag tveksam... Han kanske var sociopat... eller... hmm... och sedan funderade vi på vad som är skillnaden mellan dessa två storheter. När jag kom hem googlade jag lite, men inte blev jag klokare av det. det verkar vara två benämningar på samma "fenomen"...

Och sedan mestadels soffmys, en sisådärbra Clintanfilm på trean (Absolut makt) och gos. Nu är klockan inte så mycket, men jag ska se om jag/vi kan komma isäng i alla fall. Imorgon förmiddag ska vi åka till Stockholm. Kärlekens band spelar på Harry B. James. Jag har lovat köra hem direkt efter spelningen. Dumt löfte - det blir tungt att köra hela vägen hem på natten/morronkröken, men några av killarna ska vara med på Powermeet'et som är här i byn på söndag... Så jag behöver all sömn jag kan få, känns det som.

Jag skulle så väldigt, väldigt gärna velat att vi, när vi nu ändå ska åka så långt, hade åkt tidigt på morgonen så jag kunde ringt V. för en eftermiddagsdejt på något mysigt fik och/eller promenad. Som det ser ut nu lär vi pricka soundcheck och inga muntrationer alls. DÄM, DÄM och DUBBELDÄM... :-(

Kaffet är avklarat - nu lockar jag med mig Kärleken till sängen, tror jag. För att sova, mind you. Myset är redan avklarat... ;-)