... i vilken vår hjältinna strukturerar - men bara lite

Nu börjar planerna för dagen ta form. Vi ska ha en hemmadag idag, Johanna och jag. En dag av inte särskilt mycket krav alls.

Min tidigare mentorskollega Bosse ringde igår. Han är i stan med frugan och de hade picknick med ett barnbarn vid Årstaberg någonstans och undrade om jag ville komma förbi. Men då var ju Fanny här så vi bestämde att höras idag igen. Så han ringde för en stund sedan för att se om vi kunde hitta en bra tid men han/de är ju ungefär lika stora tidsoptimister som jag och efter en stunds dividerande insåg vi att vi helt enkelt får ta det nästa gång de är i stan. Det hade blivit alldeles för stressigt att ta det nu, eftersom de ska åka hemåt om några timmar. Synd, för det var så längesedan vi träffades - men det är som med tunnelbanan (vilket stockholmarna borde fatta nångång...); det går fler tåg!

Alltså behöver jag inte fundera över officiell stadsklädsel utan kan fortsätta gå i lite mer avslappnad [tränings]utstyrsel idag. Johanna och jag har pratat ihop oss och om en stund ska vi ta oss en skön långpromenad. På väg hem från den går vi inom affären och köper kaffe, någonting att fixa middagsmat av och ett par attiraljer som behövs om man ska baka kanelbullar... ;-) Sedan ska vi baka och pyssla, mest. Jag ska tvätta ikväll. Hade tvättid i fredagskväll, men hur mycket orkade jag tvätta då, liksom? Tar det idag istället och det är verkligen i sista momangen om jag inte ska behöva gå i träningskläder till jobbet, också. Frampå kvällskanten blir det kanske en film. Om vi får lust.

... i vilken vår hjältinna ångar på

Fredagskvällen på Fasching med Alex Acuña, Hoff & Mathiesen svängde som fan och var helt magisk. Mer tänker jag inte säga om det! ;-)

Givetvis gicks det inte hem efteråt, heller, utan vi fortsatte till bl a Belgobaren för att provsmaka Beridaren, ett ljust öl av belgisk typ, bryggt på Strömsholms Brygghus. En i grunden käck idé, men igår morse kändes den inte lika genomtänkt när jag vaknade med ludd på tungan och gojs i huvudet och skulle åka till Örebro på kusinträff. Dock kom jag upp och gjorde mig i ordning i ett hyfsat lugnt tempo... ni vet sådär så man tycker att man har all tid i världen och sedan måste hasta till bussen i alla fall. När jag stod och väntade på bussen upptäckte jag att jag hade hårklämman kvar och alltså inte borstat håret och örhängena hade jag också glömt. Däremot fick jag med mig en flaska vin och min kamera, så det fick ändå bli godkänt. På centralen köpte jag andra delen (engelska) i Igguldens serie om Djingis Khan, Lords of the Bow, och tänkte läsa den på tåget. Jag hann dock inte många sidor innan jag somnade gott och vaknade först någon gång efter Arboga.

Kusinträffen var trevlig. Roligt att träffa alla som var där och prata gamla minnen och liksom bara trivas tillsammans.

(Kusin Annette, faster Ingrid, min mor, faster Mite)

Efter lite mingel hemma hos syrran Cia gick vi till en dansk krog och åt gott och sedan gick vi tillbaka till Cias för kaffe och glass och för att möta upp med mina tre Matilda, Johanna & Linus plus Cias Anton som äntligen dykt upp från Falkenberg.

(Anton & Linus)

Ungarna lika larmiga nu som för 10-15 år sedan - med den skillnaden att flera av dem nu är två meter långa och låtger ännu högre. Men söta är de!

(Adam & Louis)


(Jag, Matilda och min far)

Frampå nattkröken gick rätt många ut igen men jag, Matilda, Linus och Louis stannade faktiskt kvar och tog det lugnt.

(Kusin Claes, syrran Malin och Matilda)

Mycket bra för min del, sliten som jag var av fredagsnattens uteliv. Vid tretiden, när Johanna, mostrar och en kusin kom tillbaka åkte vi hem mot Stockholm och jag lyckades vara vaken hela vägen och hålla Matilda (som alltså körde) sällskap. Det var skönt att trilla ihop i den egna, mjuka sängen. Mycket skönt.

(mor & far)

Vaknade vid elva (sommartid) och satte på kaffet. Medan det puttrade klart satte jag en chefdeg av "monstret" som matats i en vecka, fram tills att det blivit en mammadeg. Sedan la jag mig i sängen igen, med kaffe, mackor, DN, laptop och lite annat skräp och låg kvar till Matilda vaknade för en stund sedan. Linus och Johanna lär sova länge än...

(min far, syrrorna Malin & Cia)

... i vilken vår hjältinna firar romjul

Romjul är norska för mellandagarna. Det firar jag nu.

Jag & Jenny har fikat och promenerat och lagat lite mat och druckit vin och slösurfat och kollat teve.

När vi zappade runt hittade vi Sagan om ringen, som just börjat, men vi fick båda spel på de frekventa reklamavbrotten så vi tog fram DVD:n istället och såg första filmen (extended version, förstås) rakt av. Sedan ville vi se Sagan om de två tornen, men insåg att dels skulle vi troligen inte orka och även om vi gjorde det skulle vi inte orka se Sagan om konungens återkomst så vi la ner det. (Fundrar på att se dem imorgonkväll, själv...)

Nu har Jenny lagt sig och jag har dragit mig tillbaka till sängen med dator och julklappsböcker. Jag fick The Heretic's Daughter (Kathleen Kent) och Drageløperen (Khaleid Hosseini) av Jenny och av Hjärter Kung fick jag Kaxiga fåglar (med underbara foton av Brutus Östling och text av Staffan Ulfstrand). Så nu har jag att göra några dagar! ;-)

G'natt me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna njuter av efterjulen

(In order of appearance: Johanna, jag, Jenny, Linus, Rille, Matilda & så lille Shaboo)

Julen kom och gick. Så även mina barn. Det har varit helt underbart att ha alla här - och jag räknar in både Rille och Shaboo i min "extended family", såklart!

Jenny är kvar tills imorgon, vilket är en mysig sak! Vi slöar, pratar, läser, kollar film och teve, Jenny lagar jeans på min symaskin och vi tar en rejäl powerwalk varje dag. Om en liten stund ska vi äta frukost på Konditori Fenix. En klassiker, men det ska bli så skönt att - i en inte särskilt avlägsen framtid - kunna gå ut och ta en fika utan att stressa för att fiket stänger klockan ett, eller bli irriterad för att det kanske är söndag och fiket inte ens är öppet...

Här är Rille och "lille" Shaboo (11 mån):(som fortfarande är övertygad om att han är en jätteliten, söt valp på typ 5 kilo... *s*).

Jag & Matilda: Mamma, pappa & bebisen:(de har högtidligen lovat mig att om de någon gång får för sig att skaffa ett människobarn ska de kalla varandra "matte" & "husse"... :D)

Johanna och den vita julen (utanför fönstret!):
Linus i julklappsbrallerna som jag till slut hittade och som han blev väldigt, väldigt glad för:
Linus, Johanna & Jenny äter julaftonsmiddag:Matilda och Rille är gulliga:Det är Jenny också, på sitt lilla vis:

Vi fick en vit jul också, precis som Linus hade önskat sig. Snön ligger fortfarande kvar och lyser upp i mörkret.
Och nu ska vi snart ut och traska lite i den!

Stay tuned me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna är hyfsat matt

Så är jag hemma igen, då. Det kändes faktiskt alldeles okej att kliva av tåget på stationen här i Emmajävlaboda, en smula sliten kanske men också glad och nöjd efter en mycket rolig och fin helg som bjöd på såväl livemusik som stilla kontemplation i en svampskog och långfika på myscafé.

När jag satt på tåget mot bästkusten ringde Peter och hade kommit på att BONAFIDE ju skulle spela i Varberg och var vi sugna, Anna och jag, så kanske han kunde få oss på gästlistan, med hjälp av Micke. Klart vi var sugna! Vem tackar nej till lite skönt bluesbaserad liverock framförd av kompetenta och spelglada skåningar? Inte jag i alla fall. Inte Anna heller.

Morten hämtade upp mig på stationen i Varberg på fredagskvällen och senare dök Anna hem från jobbet, tillsammans med Jocke och Monica och så åt vi gott, drack vin och pratade bort (fast på ett positivt vis, dårå) kvällen. Frampå nattkröken spelade vi Buzz. Nu är ju inte jag någon särdeles spelare (jag spelar ju aldrig teve- eller dataspel) men upplägget var enkelt och t o m jag fattade hur man skulle bära sig åt. Jag fattade det så bra att jag t o m vann en omgång. Den enda omgången, faktiskt. ;-)

På lördagen åkte vi ut i en svampskog, Anna och mej.





















Det var lite glest med trattisar, men det var fint och skönt att knata omkring i skogen och vi fick i alla fall ihop så att det räckte som tillbehör till middagen. Synnerligen god kycklinggryta svängde hon ihop, Anna! Javisst - jag är ju vegetarian, nuförtiden, men orka krångla när jag är gäst hos någon som inte ens visste om det. Klart jag åt kyckling. (Och en smarrig smörgåstårta med lax och räkor på fredagen också!) Jag är ju inte så hardcore. Än. Men vänta ni, tills efter Svenska Höjdarekryssen... då...! ;-) (På kryssen ska jag ju inmundiga en skaldjursplatå - har jag lovar mig själv.)

Under lördagseftermiddagen fick vi, med benäget bistånd av Peter, kontakt med Micke (Bonafide) och så småningom sammanstrålade vi på Valens Custom Shop. Nu var det ju knappast de ljusskyggare elementen i hojvärlden som hade fest men det var i alla fall motorcyklar och mycket svart och läder och... rustik... inredning. Roliga, snälla och förbaskat trevliga människor (utom det mentala kalhygge som stal Annas, och tre andras, dyra jackor...), alldeles för god och billig dricka och en riktigt rolig och spelglad Bonafidekonsert! Tack Peter (för den initiala idén och nätverkandet) och tack Micke och resten av Bonafidekillarna (om ni nu till äventyrs skulle ramla in här i bloggen) för en kul lördagskväll! Möjligen skulle jag låtit bli de sista två groggarna, men de slog på i taxin hem, mest, så det är nog ingen större skada skedd... Dock är det nog dem jag har att "tacka" för mitt något matta måndagsjag... Märkligt det här hur en glad helg straffar sig - inte dagen efter utan dagen efter dagen efter...

Igår åkte jag ner till Falkenberg efter en lat och sen frukost och mötte Johanna i Falkenberg där vi fördrev några mysiga - och soliga! - timmar med att strosa på stan och fika och prataprataprata. Mycket att uppdatera varandra på när man inte ses så ofta, ju. Jag fick också introducerat Bob Hansson för Johanna och lånade henne (nej... gav... jag köpte mig en ny på Pressbyrån i Lund, mellan två tåg) Gunnar.





















(Johanna och Gunnar fikar på Stålboms - en gång i tiden mitt andra hem...)

Gunnar är en lysande roman som sätter igång tankeverksamheten så att jag blir helt exalterad. Det lite roliga, att prata med Johanna om detta, är tajmingen. För Johanna berättade att hon börjat tänka och läsa och fundera mycket på politik, på sistone. Inte minst arbetsmarknadsfrågor, "arbetslinjen" och finanskrisen. Här gör skolan ofta ett stoooort misstag, har jag märkt. Många unga - med alldeles välfungerande tankemöjligheter, goda idéer och vilja och energi till engagemang - tror att politik handlar om hur många ledamöter det sitter i riksdagen, partipolitik, valperioder och annat trist som de får lära sig i samhällskunskapen. Tänk om de istället fick möjligheten att se hur allt är politik, hur det är möjligt - hur det ska vara möjligt! - att faktiskt påverka och hur det mer eller mindre (fast mest mer) vår jävla skyldighet att inte alls acceptera och tillåta utan istället uttrycka vårt missnöje och - viktigt! - tala om hur vi vill ha det!

Lyckligtvis är det sällan för sent att rätta till saker och ting. Och nu är Johanna på gång med något! Härligt! Mamma ska givetvis ge henne lite läsetips och annat... ;-)

All good things must come to an end (nej... egentligen måste de inte alls göra det... men den här söndagseftermiddagen var ju inramad av diverse tågtider, det faktum att jag måste jobba idag och sånna goa grejjer) så till slut satte jag mig på tåget och åkte hem till Emmajävlaboda, då. Ägnade tiden på tåget åt att lusläsa DN, lyssna på min iPod och i smyg betrakta mina medpassagerare. Om en del av dem skulle jag kunna skriva mycket men nöjer mig med att tänka på mannen som satt framför mig på sträckan Lund - Alvesta med sin käresta bredvid sig. Han tittade på henne hela tiden... med ett fullständigt fånigt småflin. Fånigt men rörande. Gulligt var det. Och fånigt. Ungefär som att han liksom inte kunde tro att han verkligen var värd att inte bara få sitta vid denna skapelse utan dessutom få röra vid henne... prata med henne... Kanske lite som Gunnar säger... kanske är även han fylld av det där självhatet som gör att vi liksom inte unnar oss någonting roligt... inte tror oss vara värda någonting fint... Jag hoppas han kommer till insikt om att han är värd det... i tid.

Nu är det måndag igen. Jag mår lätt illa. Det susar lite i mitt huvud. Egentligen vill jag gå hem. Hem och läsa och vila. Men ni-vet-vilka sitter på varsin av mina axlar och petar vasst på mig. Så jag tar väl tag i dagens uppgifter nu. Om en stund har jag lektion med mina små sjuor igen. Idag ska vi ut och jobba med verb, tänkte jag. Simon says...

Stay tuned, me lovely ones. Stay tuned.

... i vilken vår hjältinna blivit väckt

Linus väckte mig vid halvsju med smått oroliga sms - han är superförkyld och helt yr i huvudet och undrade om det är något att vara orolig för. Jag försökte lugna honom lite och skrev att det kanske är så att det är något med öronen (täta gångar, vajsning på balansnerven eller vad vet jag?) eller kanske är han yr för att hostan hållit honom vaken hela natten så att han inte kunnat sova alls. Det är lite gulligt på något vis hur mina numera vuxna barn fortfarande ringer mamma när de blir osäkra på livets stigar och irrgångar.

När vi smsat klart kunde jag inte somna om, så efter en knapp timmes seriösa försök klev jag upp. Satte på kaffet och medan det bubblade klart i Don Pedron satte jag en deg också. Det är ju kanelbullens dag idag och vanligen avskyr jag jippodagar, men en dag tillägnad kanelbullar kan liksom inte vara annat är helt rätt!

Men när börjar frukostteven? Jag är aldrig uppe vid denna okristliga tid på helgerna och har ingen som helst koll på när de där puttriga prigrammen börjar - jag brukar hinna se sista timmen av dem, på sin höjd. I väntan på att vidriga barnprogram (vad är det för skit ungar ser på egentligen?) ska ta slut bloggar jag, dricker mitt Blue Java och ser ut genom fönstren (som jag inte putsade igår, fast jag hade en uttalad ambition att göra det). Det är ljust jämngrått över himlen, men en guldfärgad bård längst ner mot randen av träd lovar sol under dagen. Me like. Får nog bli en lång promenad idag - så jag kan svulla kanelbullar med gott samvete - eller åtminstone mindre dåligt.

... i vilken vår hjältinna lagt fötterna på bordet

Dessutom har jag mina sköna raggsockar på dem. Jag tycker det är skönt att komma hem efter en lång dag, dra av mig kläderna och sätta på mig något softare. Ikväll fick det bli ett mjukt nattlinne och sagda sockar. Marginellt sexigt men jag tror inte spindeln bryr sig, faktiskt. Själv gör jag det i alla fall inte. Jag gillar mig som jag är... ;-)

Jobbwise har det varit en riktigt bra dag med absoluta höjdarlektioner. Det vågar jag säga eftersom det väldigt snabbt märks på eleverna om de inte gillar det som händer... 9A har börjat jobba med ämnesområdet islam och det är svårt att inte göra det roligt och intressant då jag själv tycker det är så kul. För 7B:s del handlar det om berättelser ur Gamla Testamentet och just nu har vi lagt såväl lärobok som biblar åt sidan och så berättar jag hela händelseförloppet som en riktig dokusåpa. Och... believe me... ingredienserna finns där; syskonosämja, barnlöshet, mord, svek, rivalitet, otrohet, tydligt onda och tydligt goda och bröder som säljer sin curlade lillebror som slav till en passerande karavan och en hungrig jägare som säljer sin förstfödslorätt för en tallrik linssoppa till sin listige tvillingbror... svärfadern som tvingar blivande svärsonen jobba i sju år för att få gifta sig med den han älskar - bara för att sedan blåsa honom och när han drar av brudens slöja efter vigseln visar det sig vara den älskades trista storasyster (som var svår att bli av med, för svärfadern) som han lurats att gifta sig med... osv osv... ;-)

Mot slutet av arbetsdagen haffades jag i kapprummet av en kollega som stack till mig en bibba häftade papper. Sedan ställde hon sig nära mig - och jag menar nära (hallå..? Komfortzon?) - för att förklara Kunskapens Bok och hur vi på planeten jorden kan skatta oss lyckliga eftersom vi har fått himmelska guider om ska vägleda oss genom arton dimensioner mot den gyllene tidsåldern och hur Kunskapens bok är fylld av meddelanden, och förklaringar av dessa, från dessa våra guider och jag blev så fruktansvärd illa berörd av hennes synnerligen påträngande sätt att jag tog emot pappren - i hopp om att få tyst på henne - men hon fortsatte prata om hur jag säkert var mottaglig för dessa kosmiska vågor och jag lyckades till slut smita in på toa, så jag blev av med henne. Jag får ruskiga vibbar av sekter...

Hoppar hon på mig imorgon igen ska jag säga till henne att jag dyrkar Satan. Eller så får detta bli mitt närmaste fuldesignprojekt - som jag sedan ska sätta upp vid mitt arbetsbord:















Efter jobbet var det dags för månadens "filmkväll". Första onsdagen i månaden är vi några som stannar kvar, riggar upp en storbild och ser en bra film, äter något gott (ibland lagar vi också) och dricker lite vin, eller vad man nu väljer. Filmen vi såg var The Constant Gardener med bl a Ralph Fiennes. En bitvis gripande film med ett tungt tema; läkemedelsföretag som testar nya mediciner på AIDS-sjuka i Kenya eftersom de "ändå ska dö"...





















Efter filmen blev vi sittande ett bra tag. Först pratade vi om filmen, om girighet, cynism och hänsynslös profithunger och sedan gled samtalet över till mer jobbrelaterade saker och idéer till Elevens Val... att kunna erbjuda kurser i konst, drama, musik, skapande verksamhet... Vi hade så sjukt bra idéer att vi egentligen borde haft betalt för att sitta där och kläcka dem!

Väl hemma kokade jag mig bara ett par ägg (protein!) och gjorde en stor (den största!) mugg te och sjönk ner i tevesoffan. Uppdrag granskning hade ett reportage om scientologin. Skum "religion" (eller snarare affärsidé) och jag orkade bara kolla med ett halvt öga. Det känns liksom som jag fått min dos av religiösa galningar för idag, redan... Peter ringde och vi pratade en god stund och sedan fick jag ett långt och gott samtal med Linus på msn.

... i vilken vår hjältinna talar allvar

Läser i DN om alkoholvanor - apropå att vart femte barn i Sverige lever i hem med spritproblem (vanligast är att ensamstående pappor har ett riskdrickande) - och vad som kan anses vara ett riskbeteende. I en av artiklarna står att kvinnor inte bör dricka mer än 9 glas vin i veckan - ur medicinsk risksynpunkt. Well... I'm safe, I think. Det är ju två flaskor (vilket låter ganska mycket i mina öron) och det dricker jag inte ens en riktigt glad helg (sorgliga helger avstår jag helt - av ren och skär självbevarelsedrift). Möjligen en otroligt glad festivalhelg - men de är ju ganska få och dessutom gravt säsongsbundna.

Men... till allvaret... Vart femte barn är en ohyggligt stor siffra. Och precis som bara en mycket liten andel av samhällets alkoholister sitter på parkbänkarna i any given centrum och hänger så lyckas de flesta barn också - väldigt länge - mörka hur de har det hemma. Barn är lojala mot sina föräldrar och vill gärna bevara det som ibland kallas Världens Största Familjehemlighet. Men de mår dåligt. Väldigt dåligt. Och de skadas för livet. För om man med magen känner, ända sedan barnsben, att något är alldeles väldigt mycket galet... men den känslan inte erkänns eller bekräftas... hur ska man då kunna lita på sina egna magkänslor och intuitioner eller reaktioner när man blir vuxen? Hur ska man kunna växa upp till en stark, trygg människa - full av självtillit?

Man kan. Jag vet det. Men det kräver mycket stöd. Vuxenstöd - både professionellt sådant och alldeles vanliga trygga vuxna runt omkring barnet. Vuxenstöd mycket, ofta och länge. Och ärren i själen får man kanske ändå bära resten av livet...

Var rädda om er, me lovely ones. Och om de unga människor ni har runt omkring er - egna eller andras.

(Artikeln i sin helhet här!)

... i vilken vår hjältinna kontemplerar

(Bilden har jag snott på wikimedia)

Det är för tidigt - tror jag? - för att kalla det här "brittsommar". Annars är det vad det är. Är det inte det så är det i alla fall så att en ljuvlig, och smått värmande, sol lyser från klart blå himmel för tredje dagen i rad nu. I lä är det varmt och gott och vore jag hemma på eftermiddagarna hade jag kunnat sitta på balkongen och läsa och dricka kaffe. Har jag tur blir helgen likadan!

Jag kunde också bedrivit kattspaning från min balkong. Fröken S. lyckades göra en utbrytning igår, i ett obevakat ögonblick, och när vi började sakna henne (först tänkte vi ju att hon låg och sov i något hörn) var hon long since gone...





















Jag var ute en sväng tidigt i natt och letade efter henne, men till ingen nytta. Imorse, vid halv sex, hörde jag henne jama utanför balkongen och drog snabbt på mig kläder och sprang ut men där var tyst och tomt. Nåväl - hon dyker nog upp. Jag tror inte hon går särskilt långt bort och blir hon bara inte ihjälbråkad av någon annan katt så klarar hon sig. Tyvärr lär hon dock dyka upp med en massa äckliga fästingar och antagligen också några små bullar i ugnen...

Igår skickade jag in en spännande jobbansökan; klasslärare på en internationell skola där all undervisning sker på engelska. Jag tror det är väldigt många sökande och bedömer mina chanser som små till hyfsade, men det är spännande ändå. Att jag vågade, liksom! Men jag måste - att undervisa extremt svaga högstadieelever gör att jag snart är nere på pidginnivå. Och så kan vi inte ha det. Det tyckte ju min chef också (när vi hade medarbetarsamtalet förra veckan) och lovade kolla möjligheterna att låna ut mig något litet till gymnasiet här.

Matilda åkte hem vid lunchtid. Det har varit mysigt och gosigt att ha henne här (hon var riktigt cool på poweryogan i tisdags!). Vi har pratat och umgåsats och lagat/ätit kålpudding och läst och haft det allmänt koseligt, bara. Inga stora åthävor. Och så ses vi ju till jul, då. Alla mina fyra barn verkar kunna dyka upp julafton/juldag och det är stort! Det är stort vilken som helst dag på året; jag tror sist de alla var samlade hemma hos mig var sommaren 2005... (Linus har iaf dreads på bilden...)

Strax är det
The Glamour Hour:
TVÄTTSTUGAN!

... i vilken vår hjältinna ska ha en extra bra dag

Mycket roligt idag!

1. Kaffe och lite ströarbete vid min arbetsplats
2. Gå rastvakt (inte alltför betungande, men viktigt med maxad vuxennärvaro i korridorer etc)
3. Två dubbelpass engelska på raken (ingen rast emellan). Engelska är roligt!
4. Skoljoggen! Behjärtansvärt initiativ och dessutom en timmes powerwalk/joggning på betald arbetstid!
5. Slutar efter skoljoggen (dvs 2 timmar tidigare än vanligt!)
6. Matilda kommer hit! Wohoo!
7. Matlagning, umgåsing och mys med Matilda
8. Poweryoga - med Matilda (som en del av firningen! ;-)
9. Mera Matildamys!

Dessutom ser det ut att kunna bli lite tveksam sol under dagen. Eller åtminstone inte regn.

Bra dag va', me lovely ones?

... i vilken vår hjältinna haft en alldeles vanlig dag

Utan heroin. Den räckte ändå. För mig.

Började med spec.lärarmöte (varje torsdag) på jobbet och sedan rullade det undan med lektioner till halvtvå varefter jag ringde till Länsstyrelsen i Halland och handläggaren var passande nog på semester men jag fick tala med hennes chef som också varit med och fattat beslutet om att Lillmysen (fast han kallade honom inte det) skulle lämna intyg i juli 07 samt oktober 08.

De har lutat sig på körkortslagen:
"10 § När ett körkortstillstånd meddelas eller ett körkort utfärdas, får de särskilda villkor för körkortsinnehavet som är nödvändiga från trafiksäkerhetssynpunkt föreskrivas. Sådana villkor får också föreskrivas efter det att körkortstillståndet har meddelats eller körkortet utfärdats. Lag (2003:216)."

Anser alltså att det ur trafiksäkerhetssynpunkt varit motiverat att låta Lillmysen gång efter annan (och nu enligt kallelse senast oktober 2008) lämna intyg - TROTS att samtliga prover varit negativa.

Vi dividerade en lång stund.... jag frågade hur de hade tänkt... han pratade om Lillmysens "drogvanor" och jag kontrade med att han ju inga HAR... jada jada... jag fick helt enkelt inget vettigt svar om varför de valt att just Lillmysen skulle utsättas för det här... han yrade mer om trafiksäkerhetssynpunkt och på min fråga om vilket han ansåg vara troligast - att folk kör fulla eller påtända - så höll han ju med om att det är vanligast med alkohol i trafiken men att det ju är en "tillåten" drog. Vilket jag höll med om - men att det knappast är svar på mina frågor, då Lillmysen ju inte håller på med andra droger...

Dock har föreskrifterna mildrats enligt nya bestämmelser från 1/5 -08, lät chefen meddela, och vår möjlighet att få slut på farsen är nu att skriva och begära omprövning av det senaste beslutet.

Vilket jag avser att göra.

Sedan slösurfade jag lite (ja, på jobbet), kopierade en artikel ur dagens DN Kultur om Jan Björklund...

”Respekt för kunskap? Magister Björklund fuskar med siffrorna.

HUR SKA VI NU KUNNA FÅ NÅGON ORDNING på barnen i skolan? Herregud! Hur ska vi nu kunna få dem att få något slags respekt för kunskap? Efter söndagens radiodokumentär, ”Kris i skolan”, om Jan Björklunds siffertrolleri kan jag tänka mig att diskussionen gått het i nationens lärarrum. Det var Sveriges Radios dokumentärredaktion som nagelfarit skolministerns debattartiklar inför valet 2006 och kunde avslöja att han systematiskt förvanskat de sifferunderlag han baserat sina resonemang på.

Jan Björklund har byggt en politisk karriär på att med blossande kinder trumpeta ut budskapet om en svensk skola i förfall. Det är bara ett problem. Det är inte sant. De undersökningar han hänvisar till visar motsatsen. Så här har det låtit: ”Svenska skolor har mest skolk, mest sena ankomster, mest skadegörelse och det grövsta och mest kränkande språkbruket i hela den utvecklade världen, enligt OECD.”

Björklund har påstått att vad gäller matematik och naturvetenskap ”ligger Sverige numera på den undre halvan av tabellerna”. I själva verket ligger Sverige i det tabeller Björklund hänvisar till i samtliga fall över OECD-genomsnittet. Dokumentärredaktionen visar på punkt efter punkt att Björklund misstolkat, utelämnat, överdrivit och inte så sällan gripit uppgifter rakt ur luften.

Vi har alltså en skolminister som antingen medvetet far med osanning eller så har vi en skolminister som inte kan räkna och läsa. Som själv lider av just de läs- och skrivsvårigheter han anklagar svenska skolelever för. Kan ingen be OECD göra en jämförande studie av kunskapsnivån hos skolministrar i olika länder?

SKOLAN ÄR LANDETS STÖRSTA ARBETSPLATS. Jan Björklund har under lång tid med illa underbyggda påståenden farit ut mot elever, lärare och skolpersonal. Anklagat skolvärlden för att inte klara sitt jobb. Han har använt ett grovt och kränkande språkbruk. Nu har radions dokumentärredaktion tagit fram rödpennan. Det blir bock i kanten. Deras granskningsarbete, och relevant statistik, finns tillgänglig på SR:s webbsida. Björklund får underkänt på provet. Pinsamt. Samtidigt är han i full färd med att göra om svensk skola på grundval av påhittade OECD-siffror. Vem var det som pratade om skadegörelse?

Vad kan man egentligen säga om det sätt på vilket Jan Björklund handskas med sanningen? Det är kunskapsförakt. Vore jag folkpartist skulle jag kalla det moralupplösning. I en sådan här spalt kan man emellertid bara ge magistern ett skriftligt omdöme. Betyget sätts av väljarna.

DAVID KARLSSON

kulturdebatt@dn.se

Nästa del av ”Kris i skolan” sänds i P1 söndag kl 13.”

... och klistrade in den i min Facebookgrupp (som nu har 26 medlemmar - alltid något), pratade lite med Sari och satte ihop två läxprov tills imorgon. Sedan gick jag hem.

Jag borde givetvis ha gett mig ut och sprungit men jag hade faktiskt ingen lust. Istället lagade jag en lätt middag och satte igång med tvätten. Slösurfade lite mer och sedan fick jag ett städryck och dammsög, dammtorkade, städade badrummet, bäddade rent, städade kattlådan och vattnade växterna. Sedan slöade jag igen.

Nu är jag faktiskt trött. Det börjar bli dags att så sakta dra mig mot sängen. Ska bara leka lite med med Fröken först. Låta henne jaga laserpekarens röda prick. Hon tröttnar aldrig; hon måtte vara lite korkad...

Imorgon är det en annan dag. Fin fredag.

G'natt, me lovely ones. Sweet dreams!

... i vilken vår hjältinna är på hugget

Ja, nu är jag arg. Igen. Inte på Jan Björklund (jo - men det är inte det jag ska skriva om) utan på en handläggare på Länsstyrelsen i Hallands Län. Hon är handläggare på en enhet som har hand om körkortsärenden och nu vill jag att hon slutar att terrorisera min son.

Så här är det:
För snart tre år sedan åkte Linus fast för att han taggade på ett bussäte. Fullständigt oursäktligt. Inget att orda om. Men... i det efterföljande förhöret undrade polisen om han någon gång testat droger? Han sa som det var; han har testat att röka hasch vid ett par tillfällen men låtit det stanna vid just test och sedan bestämt sig för att inte göra det mer. Då ville polisen att han skulle lämna ett prov, vilket han beredvilligt gjorde. Testet visade negativt - inga spår, alltså.

När han sedan skulle skaffa lämp för körkortet (hösten 06) dök det här upp igen och han fick lämna nya prover. Prover som gick till så att läkaren på vårdcentralen bara ringde in honom utan förvarning. 3 st prover - som han fick bekosta själv (och varje prov kostar 600kr). Fortfarande negativa. Han fick sitt lämp. Men... den här handläggaren bestämde att han ändå skulle kollas upp genom regelbunden provtagning för en tid framöver. Första omgången var sedan sommaren/tidiga hösten 2007. Tre nya prover. Utan förvarning. Linus betalar själv 3x600 kronor, igen. Samtliga prover negativa.

Och nu hör handläggaren av sig IGEN och begär in ytterligare en provomgång à 3 tillfällen. Utan förvarningar. Men nu bor ju Linus i Norge... Och han har ett fast heltidsjobb där. Hur ska det gå till? Ska han med någon timmes varsel se till att få ledigt för att sedan köra ner till Falkenberg och lämna prov? Vid tre olika tillfällen? Men en enkel resväg på ca 70 mil? Och bekosta såväl resa som prover och inkomstförlust själv? Och VARFÖR? När han redan från början 1. varit ärlig och 2. enbart lämnat negativa provresultat?

Imorgon kommer en handläggare på Länsstyrelsen i Halland att få en satans arg förälder i luren. Skitsamma om ungen är myndig - han bor utomlands och har bara ett norskt telefonkort som det kostar skjortan att ringa till Sverige från. Nu kommer TIGERMAMMAN!

... i vilken vår hjältinna har lite småtråkigt

(Näckrosor i Bogstavannet)
Jag hade satt telefonen på väckning strax före sju, i morse, för att fixa med tvätten. När telefonen började spela Aïcha och jag sakta vaknade till liv hade jag inte en aning om var jag befann mig, först. Jag antar att det blir så när de nätter jag tillbringat i min egen säng, den här sommaren, kan räkna på mina bägge händers fingrar.

Jag kom hem från Kil igår. Helgen avlöpte väl. Det var najs att träffa och umgås med syrrorna och t o m träffa mina föräldrar för ett par korta fikor. Känns bara som att vi inte har så mycket att prata med varandra om och i det finns det en sorg. I all synnerhet som det finns saker jag skulle vilja fråga dem om. Frågor av såväl existentiell art som förklaringar till minnesfragment som jag inte kan hitta kontexten till. Peter säger att jag ska göra det innan de dör, eftersom det blir svårare sedan. Det vet jag ju redan, och han har givetvis rätt. Kanske kommer det ett tillfälle då jag kan sitta ner och prata med dem om dessa saker. Kanske inte.

Oslo var varmt, soligt och roligt. Jenny jobbade ett par pass, och vid ena tillfället följde jag med för att se vad det är för ställen hon jobbar på. Hon har ju en och samma arbetsgivare, men verksamheten bedrivs i ett par olika festvåningar; dels på Eckbo och dels på Bogsta Gård.
















(Bogsta Gård)
Bogsta är ju hur pampigt som helst - som ett litet slott. Men jag gillade Eckbo klart bättre. Historierna som Jenny och hennes kompis drog om hur det spökar där gjorde ju inte saken sämre!
















(Eckbo)
En av dagarna hade vi ambitionen att ta oss ut till Bygdøy och turista på muséerna därute, men vi kom inte längre än till Frognerparken där det var svalt och skönt att sitta under de stora träden och bara prata och sedan ta en god fika på en servering. Bygdøy ligger ju kvar tills nästa gång...
















På fredagen åkte jag till Malin (yngsta syrran) i Kil och där slöt andra syrran, Cia, upp. På kvällen var vi ute på Arena och käkade och hade det allmänt mysigt. Helgen tillbringades sedan i ganska slackig stämning med småungar, svåger och två korta föräldrafikor, som sagt.

Eftersom jag gjorde en sen bokning av tåg hem från Kil hade jag valt en polackvariant (billigast tänkbara) och fick därför byta fem gånger. Men... under över alla under... jag kom hem i utsatt tid. Utan missöden. Det är så man kunde bli religiös. Eller... kanske ändå inte.

Frågan nu är vad jag ska hitta på. Ryggan uppackad, tvätten avklarad, växterna lever och lägenheten är ju städad. Jag skulle verkligen behöva komma igång med min träning, men det är svårt att motivera mig utomdörrs när det blåser friskt och enstaka regnskurar dränker allt. Jag har åtminstone förnyat mitt medlemskap på gymmet och kollat upp när poweryogan drar igång, igen (september). Alltid något. Jävelmotionsjävelcykeljäveln står i förrådet. Där ska den stå ett bra tag till. Kanske drar jag mig ut på en powerwalk framåt eftermiddagen. Time will tell.

Jag har småtråkigt. Funderar på filmfestival. Jag har faktiskt några rullar härhemma som jag borde se. Eller kanske jag skulle köra ett LoTR-maraton? Sticka det sista på det plommonfärgade projektet? Sy något? Eller bara försmäkta. Emmajävlaboda bjuder inte på några som helst muntrationer, just nu. Jag får inte roligare än jag gör mig. Jag får väl hitta på något, då...

Arrivederci, me lovely ones...





















(Hittegods, Västra Torggatan, Karlstad)

... i vilken vår hjältinna bland annat hyllar minnet av Uwe

... eller snarare hans underbara vegoburgare, utan vilka Burg Herzberg vore en kulinarisk smaksensation fattigare. Hyllningen bestod i att jag testlagade mig en sådan burgare själv och minsann om den inte blev riktigt god. Inte Uweklass, dock. Det är ju givetvis omöjligt.





















(Malte på scen)
Herzburgaren är superenkel. Man tar ett par dl havregryn och dessa blandar man med goda kryddor. Jag valde curry, spiskummin, lite torkad red Hot Chili, salt, ett par varv med svartpepparkvarnen, en nypa cayenne och lite vitlök samt en tesked röd currypasta. Sedan blandade jag ut härligheten med knappt 2 dl vatten och ställde det i kylen att svälla ihop medan jag tog cykeln ner till byn för att handla tvättmedel och minifraîche, gå till bibblan och hämta en beställd bok (The Holy Household. Women and Morals in Reformation Augsburg av Lyndal Roper), låna två andra böcker (Gösta och genusordningen - feministiska betraktelser av Yvonne Hirdman och Proggen - musikrörelsens uppgång och fall av Håkan Lahger), hämta ännu fler böcker (beställning från Bokus: Alvtegens fyra Skuld, Saknad, Svek och Skam samt Ulf Lundells Vädermannen), hämta ut en tågbiljett (så jag tar mig hem från Kil/Karlstad på måndag) och - slutligen - droppa in hos Rosika och få topparna kapade (håret, alltså).
















(Patrik och Peter)
När jag kom hem pratade jag en stund med Agneta i telefon samtidigt som jag satte på lite ris. När vi pratat klart tog jag fram havresmeten ur kylen, la en liten, liten klatt Bregott med havssalt i stekpannan och klickade i havresmeten. Medan herzburgarna fräste i pannan tog jag fram minifraîchen och rörde ner lite vitlöksgrillkrydda till en kall sås. Jag hade mer avancerade planer för såsen men insåg att jag inte hade lust att vara pyssligare än så, just då. Sedan åt jag herzburgaren med riset, den kalla såsen och skivade tomater. Ska det vara på riktigt ska det vara ett fluffigt bröd istället för ris (jag tror nog att ett ciabattabröd skulle kunna funka, t ex) och remouladsås - men min variant fungerade fint. Det var hett och gott! Skitfiffigt, dessutom - havregryn och lite krydderier har jag ju alltid hemma.

Helgen var fin, varm och rolig. Den bjöd på både en stilla kväll/natt vid en spegelblank sjö där fladdermössen jagade små insekter precis över vattenytan och skogen stod så tyst, så tyst och på ett långt, stilla samtal. Jag satt på huk vid vattenbrynet mitt i natten och borstade tänderna i kolmörkret och försökte att inte tänka på filmer där hemska saker dyker upp ur djupet och hugger tag i tappra hjältinnor för att sedan dra ner dem i djupet. Inget sådant hände. Lyckligtvis. Kanske är jag inte tillräckligt tapper? ;-)

På fredagsmorgonen drog vi vidare mot Tolg, som ligger sådär riktigt bullerbygulligt vid Tolgsjöns norra ände, ca tre mil norr om Växjö. Lite senare anslöt Anna och Morten, med sina två tjejer och husvagn och efter att ha hjälpts åt (hmm.. nåja...) att resa förtältet (varvid yours truly fick en nedfallande takpinne i pannan så blodet skvätte) slog vi oss snabbt ner med vin och småprat. Peters trogna iPod stod för den musikaliska biten. Värmen var tryckande och till slut såg vi ingen annan råd än att gå de 150 metrarna ner till sjön för att ta oss ett dopp. Jag kan inte för mitt liv minnas när jag sist badade i en insjö - men det lär ha varit minst 25 år sedan... - men till och med jag hoppade i plurret, som var överraskande friskt och skönt! Hur bottnen såg ut vill jag dock inte ens tänka på; insjöbottnar är vidriga.

(Lisen, Anna, Johan, Peter)


















(Lynn)




















Frampå kvällskröken laddades grillen och vi åt nygrillade jätteräkor och annat smått och gott. En brasiliansk kille, bosatt i Tyskland, som camperade i närheten med sina kanotpolare kom förbi och blev sittande en god stund. Det blir inte roligt om jag ska försöka skriva om det här, men hade ni varit med hade ni fattat hur galet roligt det blev när Peter skulle försöka förklara för killen (som kan ha hetat Frederico - eller inte) vilka Monthy Python var och varför vi tyckte det var hejdlöst roligt att sitta och citera Fawlty Towersrepliker. Killen fattade inte. Men han verkade trivas med oss i alla fall.
















(Morten)
När kvällen definitivt gått över i natt fick vi besök av Patrik och Johan som är två av de fyra eldsjälarna bakom Tolgstockfestivalen. De skulle övernatta på scenen för att kunna hålla all dyrbar utrustning under uppsikt och skulle bara kvista förbi i all hast och säga godnatt till oss. Joråsåatteh... Två timmar senare var de fortfarande kvar och vi var lagom hesa efter en rejäl omgång beatlesallsång som så småningom övergick i Zappaallsång - men då med färre deltagare eftersom det inte är så många som kan hans texter.

Jag är glad att mina barn är vuxna och utflugna. Det tänkte jag då Lisen, 10 år, väckte oss alla redan före nio morgonen därpå för att få sällskap till ett morrondopp i sjön. GAH! Men... det är en så oemotståndligt positiv och rar unge att hon givetvis fick som hon ville - om än med viss fördröjning - och än en gång trotsade jag allt vad principer heter och badade. Det var nästan ännu skönare än dagen innan!

Borta i själva byn ligger en liten lanthandel och en servering som kallas Pannkakshuset (som är väl värt ett besök för den som är i krokarna!). Jag och Morten gick med flickorna för att köpa lite godis och vatten och när vi var en bit på väg ringde Peter för att säga att Johan bjudit oss alla på kaffe hemma hos honom, om vi ville. Klart vi ville! Han och hans familj bodde idylliskt (såklart!) i ett hus från förra sekelskiftet, ungefär, med en fantastisk trädgård runt om. Det kändes fint att sitta i svalkan under parasollet ett tag och dricka iskallt vatten. Och kaffe, dårå.





















(Johan)
Efter fikat traskade vi tillbaka och badade lite mer innan det var dags att göra sig klara till själva Tolgstock, då. Jag blev rätt nöjd med min utstyrsel även om huvudkluten ganska snabbt for av. Varmt och jobbigt och jag gillar egentligen inte att ha huvudbonader på mig överhuvudtaget. Fullt med folk - ca 400 vilket var rekord - och okej mat (dock inte skeppsskorpor och rom, som jag hade trott...) och allt bättre musik vartefter kvällen framskred. Claes Yngström och hans Sky High levererade skönt gung, gycklare bjöd på en eldshow och kvällen/natten avrundades med lokala hus- och coverbandet Zebrakings som var tajta och underhållande. Publiken var mycket tacksam! Himlen hade försiktigt börjat ljusna lite när vi traskade tillbaka till campet för några timmars sömn innan det var dags att packa ihop och åka hemåt, var och en på sitt håll.

~~~~~~~~

Det känns konstigt att komma hem när man varit borta så länge. Lägenheten känns lite främmande och luften är instängd. Posten ligger i en stor driva innanför dörren och måste sorteras så inga räkningar trillar bort. Det tar lite tid att landa. Dock levde alla mina växter och ett par av dem har dessutom växt till sig!

Och imorgon reser jag igen. Nu blir det Oslo och ett par dagar tillsammans med Jenny där innan jag drar vidare till Kil/Karlstad för att tillbringa helgen där, tillsammans med mina systrar, lite syskonbarn, en svåger och kanske rentav mina föräldrar (åtminstone på fredagen). Hej och hå.

Nu mörknar det rejält; jag tror det är ett ordentligt åskväder på gång. Härligt! Luften är kvav och luftfuktigheten hög. Ett hejdundrande åskväder med efterföljande tokregn vore absolut underbart!

Until next time, me lovely ones!

A bonus feature -> Hur man bäst använder en sabel av plast:

... i vilken vår hjältinna hittat några bilder

Johanna har ännu inte skickat över mappen med mina midsommarbilder men jag hittade i alla fall några från söndagen och måndagen. Bland annat ett par från söndagsutflykten till Stugan:













Om någon undrar varför Johanna har paraply och solglajjer så beror det på regn och rök...













På en runda genom stadens gator hittade vi även Lillmysens ande svävande, i en järnvägsviadukt.













Vad har vi sagt om tags och throw-ups? Vavava?

Och strax innan det var dags att bege mig till tåget tog vi en snabb fika på det som var mitt andra hem - och en tillflykt när mitt tentapluggande sammanföll med grannars plötsliga behov av att bila ner kakel och betong i sina badrum - Stålboms...

... i vilken vår hjältinna tänker om kravlöshet

Lördag kväll. Än är helgen inte slut, men eftersom det liksom varit fredag (åtminstone kändes ju onsdagen så) och söndag (1 maj) och fredag igen och sedan lördag så börjar dagarna flyta ihop och jag tappar lite riktning. Men det gör ju inget. Tids nog hittar jag den igen. Måtte jag också hitta min midja som verkar ha försvunnit efter ett par dygns hängande med mina home girls och ett frekvent ätande av rätt onyttig (men ack så god!) mat och förtärande av alkoholhaltiga och kaloribemängda drycker. Det är tur att jag ändå hållt fast vid min träningsrutin - annars hade jag fått leta borta vid midsommar, typ.

I torsdags eftermiddag kom alltså först Matilda och Johanna och en stund senare Bästaste A och Rara J. Vi åt lasagne och - trots väldigt goda föresatser att inte - drack vin/öl/cider. Mycket prat och bubbel men också det där som gör att jag aldrig någonsin tycker det blir jobbigt eller besvärligt att ha huset fullt av folk; var och en skötte också sig själv. Vid någon tidpunkt på kvällen satt t ex Johanna vid sin laptop i köket, Bästaste A försökte styra upp min stationära som varit minst sagt dysfunktionell ett tag, jag gjorde inget särskilt, men höll A lite sällskap när hon donade, och Matilda och Rara J satt och pratade i vardagsrummet. Likadant i går. Alla sov så länge de orkade och hade lust. Jag och A var uppe först; satt i köket och drack en massa kaffe och småpratade medan vi slösurfade på varsin bärbar och sent omsider vaknade de andra också till liv. Efter frukost - som varade kanske mellan tio och tolv, nångång - drog jag faktiskt på mig träningskläderna och sprang min 8-kmrunda. Trots att jag helt klart kände att jag nog hade lite alkohol kvar i kroppen lyckades jag göra rundan på 47 minuter! Personbästa! JÄJ! Sedan kom jag hem och duschade och då låg J och slöade i soffan, A på en madrass, Johanna sov fortfarande och Matilda satt och läste.

Frampå eftermiddagen mobiliserade vi oss tillräckligt för att ta en gemensam promenad ner till byn för att bunkra lite mat inför kvällen och så gick vi en liten omväg hem så att inga delar av Emmaboda centrum kunde missas. Det gick rätt fort. Väl hemma återgick alla till sina näringar, även om fokus låg på mitt LAN-liknande köksbord (fyra bärbara som mest), och jag lagade en potatisgratäng med chèvre och vitlök. Krämig och god blev den! Tyvärr svek oss vädret. Vi hade ju tänkt att inte bara grilla ute (vilket vi gjorde) utan också sitta ute och äta och mysa. Men det var råkallt och regn i luften så därav blev intet. Istället blev det mycket glam och skoj vid mitt köksbord.

Antagligen är detta av noll och intet intresse för dig, kära läsare, men anledningen till att jag skriver ner det är att jag älskar dessa kravlösa sammankomster då man bara gör det man har lust med och som faller en in. Jag är så himla glad att jag både har barn och goda vänner som delar denna min utblick på [sällskaps]livet! Visst är det kul med bullersamma fester också (jag ska ju på en sådan nästa helg och jag ser så mycket fram emot det!) men en sådan här helg kan ge mig minst lika mycket.

Nu har Bästaste A och Rara J åkt hem, men mina tjejer är kvar. Jag har varit ute och avverkat min powerwalkmil (men midjan är och förblir diffus... hur i glödheta kan man gå upp 18½ kilo på två dagar?) och det var helt underbart! Nyss tog jag ett varv med dammsugaren medan Johanna diskade och nu har Matilda lagat till pizza. Det doftar absolut underbart från köket! Resten av kvällen ska tillbringas liggandes i soffan och fåtöljer, med tända ljus och kanske Dolly Parton på teven. Lagom aktivt... ;-)

Ha en lika skön kväll ni, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna demonstrerar

Ha... nää... det trodde ni väl ändå inte? Inte jag också. 1 maj är, för mig, inte en dag av röda fanor och klingande spel. Jag njuter bara av ännu en ledig dag att fylla alltefter behag. Eftersom jag var flitig igår (tvätt, träning, lite shopping i stan, städning, livräddande insatser för mina växter samt strykning av flera stycken skjortor) kan jag idag ägna mig åt seriöst softande igen. Fast jag har varit och handlat hem middagsmat, det har jag. Om några timmar invaderas mitt hem (mycket efterlängtat!) av väninnor (Bästaste A och Rara J) och döttrar (Matilda och Johanna) och sedan är det fullt hus några dagar! Middag ikväll blir en fullpetad vegolasagne, med en sallad till. Jag tänkte först gjort sushi, men blev själv så himla sugen på lasagne. I övrigt blir det vin, skönt prat och allmänt mys. Jag är så glad att återerövra mitt sociala liv igen!

I väntan på kvällen spelar jag tokhögt. Just nu är det Steve Vais fullständigt orgiastiskt ljuvliga Tender Surrender som får mig i extas. Nyss var det Cheb Khaled och Amr Diab. Inte en chans i havet att jag kan sitta still till min arabiska musik. No freakin' way! Synd att jag aldrig nappade på Falkenbergsväninnan Guittas erbjudande att lära mig arabisk dans på riktigt. Det hade varit något det!

Nu blir det lite King's X - Black Like Sunday. Perfekt matlagningsmusik!

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna är halvvägs

Jag är lite drygt halvvägs, t o m. På arbetsveckan, alltså. Det här är en sådan där vecka då jag, trots att jag har en skön arbetsvecka, längtar lite extra till fredagen. Baföratt, liksom. Jag vill slasa runt i raggsockar och läsa böcker och dricka te och prata en oändlig massa i telefon. Och träna, förstås. Det är liksom en del av det njutbara. Åtminstone den sköna känslan efteråt. ;-)

Eller så vill jag åka till min stuga. Stugan-Vid-Sjön-I-De-Djupa-Skogarna. Sitta där och elda och se ut över sjön, koka kaffe, prata eller bara njuta av tystnaden och avskildheten. Gå en sväng i skogen om det inte är för blött. Kanske dra ut liggunderlag och sovsäckar och sova under stjärnorna.















Jag har många minnen från Stugan. Jag har varit där med mina barn och jagat svamp. Vi har sovit över och suttit inne och spelat spel. Jag har mött älg och rådjur (men tyvärr aldrig sett lodjuren eller - tackålov! - vildsvinen) och tyska turister. Rott på sjön. Eldat på i bastun och rullat mig i snö efteråt. Metat, men aldrig fått napp. Suttit vid elden i natten, tankad på White Russian och försökt spela TP i mörkret. Sett dimman glida fram över sjön och genom en av dessa märkliga synkroniciteter (hej, cal! ;-)) hört den batteridrivna lilla radion samtidigt börja spela Smoke On the Water, ätit otaliga frukostsmörgåsar på verandan nersköljt med kaffe bryggt vid elden. Lyssnat på storlommen och spanat på fiskgjusen. Plockat lite bär (men bara munfullar - inget slavarbete vid min Stuga, tack!) och huggit ved (vilket klassas som nöje). Kräftfest har hållts där, liksom en Midsommar Unplugged med sköna vänner. Brottats med mygg och knott och jagat ut små skogsmöss ur stugan på vårkanten. Legat och läst i en brassestol en hel dag. Suttit på utedasset med dörren öppen ut mot sjön.













Jag har älskat där. Skrattat. Gråtit. Plurrat i sjön och solat naken. Men mest av allt har jag alltid vilat där. I samma ögonblick som jag kliver ur bilen faller all stress, alla måsten och tvång av mig. Jag bara är och jag känner en stilla frid. Och det är inte läskigt att sitta på den stora stenen ner mot vattnet och känna det som att Pesten just dragit över och att jag är den enda överlevande...













Det kanske inte blir den här helgen, men... snart så... och jag längtar.

Nu är jag sömnig. Om en stund ska jag krypa ner i sängen och läsa en stund. Men först ska jag göra mig en macka av det doftande, nybakta brödet som ligger och svalnar under en bakduk i köket. Mmm...

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna är sambo

Jajamen! Nu är hon hemma igen, Fröken Smilla. Johanna mötte upp med henne på centralen i Göteborg igår och Fröken uppförde sig exemplariskt hela den långa resan hem. Jag hade inte tänkt på att boka en plats i en kupé som tillåter djur, men en snäll konduktör gav mig och Fröken en helt egen liten kupé! Inte illa, va'? ;-)

Resan hem från Hemsedal - via Oslo - var ungefär som resor är mest, när det handlar om rena transportsträckor. Den var alltså händelselös och sömnig och gäspig. Bitvis kändes den dessutom snudd på oändlig.













Men jag hade en ljuvlig sak att se fram emot! Bästaste A smsade och undrade om vi skulle ta och beställa biljetter till Jesus Christ Superstar. Jag visste inte ens att de hade släppts! Men det är klart att jag ville - så nu har jag en verkligt najsig musikalisk begivenhet att se fram emot! Jag lyssnade nyss på Gethsemane (I only want to say) och hör att här kommer Ola Salos röst och Gillan's (min favvo-Jesus!) väldigt nära varandra. YAY - det här blir intressant! Synd bara att inte Mustasch-Ralf (som enligt uppgift från initierad källa också prövade för rollen som Jesus) inte kunde göra Judas - det hade varit mumma, det! Men... man kan inte få allt. ;-)


När jag varit borta några dagar spelar det ingen roll hur kul och trevligt och ljuvligt det varit; det är ändå skönt att komma hem och pyssla lite. Jag har en del pyssel att fixa med idag, såsom lite stickning, träning, baka matbröd och annat smått och gott. Ett par kreativa projekt som måste gå framåt har jag också.

Apropå biljetter är nu biljetter till Burg Herzberg beställda, också! Det var inte helt lätt - min tyska är inte vad den aldrig varit, och även om de droppat in ett och annat engelskt ord emellanåt så var det mest trial and error som gällde tills jag fick rätsida på det! Jag ser så otroligt fram emot att göra den resan, tillsammans med Riktiga Vänner - nya som gamla!

Så min sommar börjar ta lite form. Så mycket mer form ska den i och för sig inte ha. Jag gillar att ha luckor, rejäla sådana, för det oplanerade och spontana, också! Det handlar väl mest om att beställa fint väder. När det gäller BH har jag svårt att tänka mig att det kan bli värre än förra året - jag kan inte se hur det liksom skulle kunna regna mer... Men jag skulle också vilja ha en del dagar vid havet, med fritt blås mot horisonten och en skön filt att ligga på... Och stugan. Det måste absolut bli ett par sejourer i stugan! Minst! Det ska det givetvis bli även innan sommaren, men det skulle vara fint att ha ett par, tre svarta juli- eller augustinätter därute också, och sova ute under stjärnorna. Så ska det bli!

Mitt öra värker idag igen! Jag vet inte vad det är men de här telefonsamtalen har en tendens att bli väldigt långa, trots att det verkligen inte känns så. Samtalen bara flyter på och vi pratar mestadels musik och resor och barn och vänner och livet och erfarenheter och mer musik och känslor och värderingar och skvaller light och plötsligt är det mitt i natten. Igen! Vänskap. Sann sådan. Och jag är så lyckligt lottad att jag har fler vänner av det virket!

Förresten. Världen är liten. Igår, på de sista tågsträckorna, satte sig en man på sätet bredvid mitt. Vi började prata sådär som man egentligen ofta vill, men inte gör för att man är så stel och tråkig och kom-mig-inte-förnär. Han berättade att han var på väg hem från Växjö, där han påbörjat en forskarutbildning (ämne franska och typ något internationellt - jag la det inte exakt på minnet) och jag berättade att jag själv är tämligen usel på franska (understatement...) men att jag har en väninna som studerat tvåspråkighet (bl a med franska, om jag minns rätt) på universitetet i Stockholm och att det är intressant med språk (själv gillade jag nog iofs litteraturvetenskapen och språkhistorian mest, när jag pluggade engelska)! Han undrade vad hon hette och jag sa hennes förnamn. "Men", sa han, "henne känner jag lite från internet - hon har haft mycket kontakter med Senegal, eller hur?". Och det kunde jag ju bekräfta. Så... it's a small world, raraste vajlan, och M. från Emmaboda hälsar så mycket! :-) Han skulle f ö ha en föreläsning här, snart, och bjöd mig att komma och lyssna. Men jag tackade nej - han verkar trevlig och har kanske ingen som helst dold agenda - men han kan likaväl vara en rejäl kardborre och det räcker med den jag har just nu...

Nu är det dags att brygga på lite mer Blue Java och kanske rentav klä mig? Uppdaterar lite senare idag, med några tankar jag har...

Stay tuned, me lovely ones!














My sweet Lord...