... i vilken vår hjältinna gjort ett kap

Jag har änteligen kapat håret! Mer än en decimeter! Välbehövligt! Ära vare Buddha för söndagsöppna centrum med fascistoida regler som säger att alla som inte har söndagsöppet får böta en procent av årshyran för varje dag de håller stängt... ;) Åtminstone kände jag lycka när vi gick förbi en salong med drop-in och humana priser. Lyckan var ännu större när jag klev ut i septembersolen med friska, snygga hårtoppar. JÄJ!

I övrigt bidde det en sorts klänning/tunika (svart) att ha en tajt topp och leggings under. Ett par nya, röda, billiga vantar att tappa bort, på Indiska. Och ett par roliga örhängen. Samt en guldig ram till ett avslutat broderiprojekt.

Efter den turen kändes det fint att sitta i solen på balkongen här hemma och dricka kaffe och bjuda Matilda på kanelbullar. medan vi lyssnade på hennes nyinköpta Winnerbäckplatta! Nu pluggar hon matte och jag ska virka lite innan jag drar igång det andra stora projektet för dagen; tvättstugan. Har dock bara två maskiner att köra och sedan tar Olle resten av tiden.

Tjingeling på en stund, me hearties!

... i vilken vår hjältinna har solen i ögonen

Redan innan jag öppnade ögonen snarare kände än såg jag på ljuset i mitt sovrum att det jag skulle få se, när jag väl slog upp mina blå, var strålande sol från klarblå himmel.

Det är en fantastiskt vacker dag! Kall. Frosten gnistrar över gräsmattorna. Jag ska dricka mitt kaffe och sedan gå den där sköna milen uppe i skogen. Kameran får följa med!

Ut med er, me lovely ones - sitt inte här och häcka för länge! Vi ses framåt skymningen, istället!

... i vilken vår hjältinna är på särdeles gott humör

Det är inte bara Fin Fredag idag! Det kommer att bli en Härlig Helg, dessutom! Vädret kunde vara bättre, iofs, men skitsamma. Det är av underordnad betydelse. För den som absolut vill ha lite sol bjuder jag på den sol som sken i onsdags, när jag gick till jobbet.





















Det är faktiskt samma sol som inte skiner idag. Men kanske imorgon?

Idag är jag lite försiktigt uppklädd i svart kjol, liten svart-röd Motörheadtop och tunn, svart kofta. Svarta strumpor och svarta stövlar fullbordar det hela, tillsammans med en lite mer omsorgsfull sminkning än annars. Röda naglar, dårå. Glada ögon!

Denna Fina Fredag väntar några schyssta lektioner, mysfika med kollegorna och sedan ska jag köpa Anna en liten present innan jag hoppar på tåget västerut - mot friheten. Så fint det kan bli, va'!

Ha det gott me lovely ones - see you Sunday!

... i vilken vår hjältinna ser ett ljus

Det visar sig vara... solen! Den lyser ner över onda och goda i Emmajävlaboda (ofrivilligt rim där...) från en molnfri himmel! Underbart!

Lång arbetsdag idag och om Mia är tillbaka på jobbet blir det dessutom träning efter jobbet. Härligt!

Ha det gott, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna har fetignorerat ett helt OS

(Bilden tillhör eventuellt National Geographic - eller fotografen. Jag har bara "lånat" den, lite.)

... och det är helt enligt mina planer. Jag tänkte inte titta och det har jag inte gjort.
Jag har nog inte ens sett OS-teve ens 2 minuter. Sammanlagt.

Är det bara jag, eller?

För övrigt verkar det ju inte ha gått sådär jättebra för di svenske, heller.

Men var inte ledsna. Vi är bra på så mycket annat. Innovationer i precisionsmassförstörelsebranschen, t ex. Där är "vi" bland de bästa i världen, enligt en artikel i Ny Teknik.

Att det sedan gått åt både lite afghaner och fransmän, medan USA testat sina nya leksaker är ju smällar man får ta. Omelettillredning kräver ju att man inte är alltför rädd om varken skal eller innehåll.
AlJazeera - artikel 1.
AlJazeera - artikel 2.
AlJazeera - artikel 3.

Det tycker Sarkozy också.
(Tack till Pastey, för inputen!)

~~~~~~~~~~~~

Fredagskvällen, som så småningom gled över i lördagsmorgon innan vi ramlade hem och sov några timmar, blev riktigt rolig och fin! Solig, dessutom! Träffade Peter och Wille på Bishop's Arms där vi åt goda hamburgertallrikar för att sedan, stärkta därav, bege oss ut i den festivalande staden. Bluesmusik, öl, Micke Åkerfeldt som stod och rökte på hörnet av Savoy och Peter tog en kanonbild (inte med mig på, jag fixar inte "idolbilder"), mindre bra musik (BWO...), massa folk, strosande, sammanträffanden, vin, stim och stoj och små stilla fickor av nära samtal på Mölleplatsen och Andreas och hans lille son med det helt underbara namnet Florian och sedan Agneta (kramar och kärt återseende, som alltid!) och under Moderat Likvidation plötsligt en hel hoper SRF-vänner och Staffan - som fått nytt jobb på en av de skolor jag sökt på, men inte samma tjänst, då - och sedan, i mörkret, Opeth som visserligen gjorde en bra spelning men inte deras bästa (vilket till viss del ska skyllas på ljudet... längst fram mullrade det så att inte ens en konnässör - konnässös? - som jag kunde höra vilken låt de spelade...) och sedan föstes alla ut från ölserveringen och efter lite velande blev det ett par taxibilar ut till eftersläckning i Riseberga (villastaden Gud glömde, och taxichaufförerna inte kunde hitta...), och så lite avslaget och ingen bra musik (hallååå... hemma hos en DJ som har över 4000 plattor hemma...) och vid fem en stark längtan efter en mjuk säng och stillhet och så ringa på en taxi som körde vilse tre gånger innan den hittade oss och så snabb färd mot Lund och så småningom slumra in medan regnet smattrade mot rutan och bilarna åstadkom svischande ljud när däcken rullade fram över den våta asfalten...

När jag frampå tidiga eftermiddagen tog tåget hem mot Emmajävlaboda (sittplats hela vägen den här gången!) regnade det och det regnade fortfarande när jag klev av här hemma. Trött, matt, skör och lite för mottaglig för tristessen... Men jag repade mig sakta - vänner är underbart! - och idag mår jag gott. Jag klev upp strax efter tio, väckt av kyrkklockan och katten, gjorde en kanna kaffe, hällde upp den på termos, la in tre Olle Ljungströmplattor i CD-växlaren och kröp tillbaka i sängen med katt, laptop, böcker och senaste numren av ETC.

Och här sitter jag nu. Olle sjunger att "som man bäddar får man ligga" och han har så rätt... så rätt. Men... kan det inte ibland också vara så att "den som bäddar får ligga"? Jodå. Visst är det så, me lovely ones... ;-)

... i vilken vår hjältinna läst en bra artikel

Häromdagen skrev jag att jag med glädje betalar min teveavgift eftersom jag tycker att hela idén med public servicemedia är en bra och vettig grej. Idag läser jag DN i nätupplagan och hittar en debattartikel från igår, som paret Dabrowski skrivit. Jag gillar det jag läser - i stora drag... Inte minst det där med en betalkanal för sport... hehe.... inte bara för att jag är genuint ointresserad av sport som underhållning utan också för att det många gånger handlar om svindlande summor för tevebolagen - och därmed för mig som betalare av licensen, om sporten sänds via PS-teven. Summor som kunde användas till att stödja andra, och betydligt smalare produktioner.

Jag gillar också förslaget att slå ihop UR, SR och SVT. Snacka om effektiviserat utnyttjande av resurser! Det skulle kunna fungera alldeles utmärkt! Allt går - bara viljan finns!

Kanske är även idén om att ta teveavgiften via skattsedeln en bra grej? Då måste alla vara med och betala - inget jävla snålskjutsåkande...

Well... läs själva här!

Ute föll nyss ett riktigt ösregn. Det känns som höst fast jag absolut inte vill tänka så. Sommarlovet må vara slut snart, men inte sommaren! Jag muntrar upp mig med en Sparkstriss (Kimono My House, Propaganda och Indiscreet) i CD-växlaren och dricker mitt nybryggda Blue Java svart, hett och starkt, här ute på min balkong i en plötslig sol...

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna skickar ett kort

... i vilken vår hjältinna pajat

Catharina och jag gick ut en sväng. Jag tog med mig paraplyet, som sagt, och givetvis blev det inte bara soligt utan dessutom varmt så att jackan snabbt åkte av. Vi tog svängen om affären och jag köpte vaniljsås och Catharina köpte Ekströms fusksmulpaj. Så svårt och krångligt är det ju inte annars att göra sin egen pajdeg - det görs ju medan ugnen värms upp - men nu ville hon stå för fikat och vem är väl jag att protestera då? Och det smakade helt okej - särskilt "smulet". Äpplena hade dock vunnit hästlängder på att vara "riktiga" äpplen och inga frysdito.

Hursomhaver smakade det fint i eftermiddagssolen på min balkong med ett par muggar starkt, svart Blue Java till. Och så skönt småprat om allt mellan himmel och jord. Relationer och religion och jobb och vargar och vildsvin och skojsigheter i en lagom avvägd blandning. Pratet med Catharina flyter lätt och otvunget och gör gott.

Nu har solen gömt sig igen och jag kurar inomhus. Eventuellt blir det en film om en stund - såvida jag inte ska kolla Kunskapskanalens temakväll om shopping som livsstil. Inte för att jag är någon vidare shoppare, men det kan ju vara kul att kolla in. Kanske. Medan jag bestämmer mig lyssnar jag på Doris, Janne Carlsson m fl... Det kan ni också göra, tycker jag:

Känner ni igen den här, förresten? ;-) Ni som är födda på sextitalet borde nog. (Ledtråd: teveserie)

Ha en skön kväll, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna språkvårdar

Jag tycker att nyhetsuppläsare på Riktiga Radion (inte några kladdiga reklamfinansierade kanaler) ska vara språkligt korrekta. Därför stör det mig, såhär över morgonkaffet, när nyhetsuppläsaren säger (om någon konflikt) att parterna inte kan "komma överens mellan sig".

Det heter "sinsemellan", föffan!

Ordnung muss sein.

Ha en absolut solig, varm, rolig och ljuvlig dag, me lovely ones!
Det ska jag ha!

... i vilken vår hjältinna vill vårskrika

Vilken underbar känsla att vakna och se, genom sovrumsfönstret, hur himlen är molnfri och vinden har avtagit! Lycka! Jag vill göra som Ronja och ge mig ut i skogen och vårskrika! Kunde jag skulle jag köra raka vägen till Stugan och göra just det.













(Ser ni stugan - där i mitten av bilden? Just så vackert ligger den!)

Men det låter sig inte göra så jag får väl ge mig ut och små-poja lite i min småländska skog...

Inte en skymt av program för dagen, men fullt av möjligheter! Precis som det ska vara.
Jag har också en del funderingar som jag länge tänkt blogga om. Vem vet? Kanske är det idag jag gör det?

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjæltinna har det greit, på det hele tatt

Det kændes inte særskilt tungt att, hæromdagen, læmna det hær...













... før det hær:














Jag har verkligen tajmat in påskvædret perfekt! Visserligen ær det mer æn lovligt kallt men hær nere i dalen blåser det ju inte som det gør høgre upp, så på det hele tatt har jag en ljuvlig liten semestertripp.

Jag hade svårt att somna igår - jo... faktiskt... trots att kroppen var trøtt... hjærnan gick på høgvarv... - men det var rætt skønt att ligga och dåsa och høra mina barns och Rilles fortsatta samtal ute i "peisestuen". Jag tænker att de verkligen ær vuxna nu, både vad gæller sorger och glædjeæmnen. Linus och Rille snackade tjejbekymmer. Rille verkade inte ha några større bekymmer (åtminstone inte vad han sa) utan delade generøst med sig av tips och råd till Linus. Matilda och Jenny flamsade mest, kom med små inpass (som ofta var storasysterligt retsamma) och snackade annars jobb och uppdaterade varandra på gemensamma vænner som de inte sett på længe. Jobbar man några år hæruppe får man ett minst sagt brett kontaktnæt.

Hmm... jag undrar om jag kan tassa ut på kjøkkenet och fixa mig en balja kaffe, utan att væcka øvriga huset..? Det ær vært ett førsøk!

~~~~~~~~~~~~

Mission complete! Det snarkas till høger och vænster och jag kan sitta hær i lugn och ro en god stund till. Heh... det ær lite som nær de var små och jag hade de dær tidiga, tysta mornarna før mig sjælv... Nu som då hoppas jag att de sover riktigt længe, men till skillnad från førr ær det inte jag som måste børja røja efter gårkvællens fest sedan. Det ræcker om jag hjælper till. Gøtt!


















Och nær jag - så småningom - køper mig en kaffebryggare får det bli en Moccamaster.

Dæm, vilket gott kaffe det blir! Och snabbt går det!
(Och fan vad Blogger inte vill synka med IE...)

Det finns ju en ny liten familjemedlem också:


















Meet Tjabo, 10 veckor. En ljuvlig och korvig liten korsning mellan AmStaff och EngStaff. Bilden - som jag snott på Rilles skrivbord - ær från annonsen. Det ær, mig veterligen den enda bilden dær han ær vaken och man ser hela honom. De enda øvriga lyckade fotona ær sovbilder (dær han f ø får Frøken Smilla att ligga i ordentligt læ, sett till mærkliga sovposer...) eftersom han aldrig ær stilla nog att låta sig plåtas annars. Men jag ger inte upp - kanske fixar jag en bild på honom senare idag.

Until then, me lovely ones; stay tuned...

... i vilken vår hjältinna funderar på om det är tanken som räknas

Enligt Stefan Einhorn, som jag såg intervjuas av Fredrik Lindström igår (Kunskapskanalen är kanon, Cal!), så är det inte alls tanken som räknas, utan handlingen. Jag kan köpa det, faktiskt. Mina medmänniskor, nära som mindre nära, blir knappast upplyfta eller hjälpta av att jag tänker på dem. Men kan jag göra något positivt, om det så bara är att säga att jag tänker på dem, eller finnas där för att lyssna, uppmuntra eller göra något snällt (jag gillar Fredriks inpass om att ordet snäll inte alls är relaterat till enfaldiga, idisslande kor utan att det är härlett från snille!) så är det något positivt. Kanske är det därför jag blir så frustrerad när någon jag bryr mig mycket om inte mår bra, eller har bekymmer av något slag? Jag vill göra något, men det är inte alltid det låter sig göras. Likadant när det gäller mina barn. Där tror jag helt på den goda handlingens princip, liksom tanken att saker jag gör som kanske inte ger utdelning som är synbar för mig kanske ger utdelning på annat håll och s a s fyller på världspotten av snällhet (i dess rätta mening - jag är faktiskt lite rädd för kor, de är lömska varelser).

Exempel: Framförallt mina två äldsta har varit ute en del och sett sig om i världen. Matilda var bara 19 när hon reste iväg ensam till Cooköarna och sedan Nya Zeeland. Vänner till mig undrade hur jag kunde sova på nätterna. Men jag inte bara sov på nätterna, jag sov gott. Dels har jag ju alltid försökt se till att mina barn vuxit upp till självständiga människor (och i vissa avseenden har jag lyckats, även om viss finslipning kvarstår på sina håll... :-)) och dels velat utrusta dem med god självbevarelsedrift parad med sunt förnuft. Så jag var inte alls orolig, faktiskt. Dessutom; om det nu vore så att mitt Hjärta låg strypt i ett dike, eller hamnade i rejäl knipa med mindre fatal utgång, på Nya Zeeland, så skulle hon inte vara hjälpt av min oro, i sig.

Däremot tänker jag ofta att om jag gör snälla saker mot andra - fullständiga främlingar, rentav - så kanske någon annan därute i vida världen gör något snällt för någon som för dem är en fullständig främling, men som råkar vara mitt barn, eller någon annan jag bryr mig väldigt mycket om. Det är ganska så i linje med de tankar Stefan Einhorn har, om jag uppfattade honom rätt.

Handlingar är dessutom konkreta, reella. Tankar är mer luriga - ibland blir de inte mer än just... tankar. Och då riskerar de att falla platt.

Idag hade jag tänkt att jag - efter dryga 3 mil på jävelmotionsjävelcykeljäveln och därefter följande dusch och frukost och lite pysslande - skulle ta med mig min lilla digitalkamera och ta en skön vårpromenad i solens sken (jag låtsas att det är vår, fast jag vet att vi bara nått hälften av mars, än), uppe i Krysseboda. Men det blev inte så. Istället fann jag mig ångandes på i jävelfart (varför kan jag aldrig göra något normalt?) och plötsligt hade jag klippt 8 km på en timme. Det är rätt bra fart, det. Och inte ett kort blev taget. Det blir inte alltid som jag tänkt...

... i vilken vår hjältinna släpper in lite solsken

Jajamen! Här kommer lite solsken.


Och efter nästa lektion går jag ut i solen istället!

... i vilken vår hjältinna nästan ger tappt

Nej. Inte en tappedag. Men en ge-tappt-dag? Njah - kanske ändå inte, men det är nära nu. Trots träning och vettig kost känner jag att jag behöver så mycket mer energi. Jag vet inte varifrån jag ska ta den, bara. Sova kan ju vara en lösning, men det gör jag ju. Mina vitaminer och mitt järn käkar jag. Frukt och grönt. Hej och hå.

Jag har ingen som helst lust att bli skrynklig som ett russin och därutöver öka risken för malignt melanom, annars vet jag ju att en stunds ljusdusch i solariet piggar upp och både får mig att se fräschare ut och känna mig dito.

Jag går upp ur sängen, brygger kaffe, äter min gröt och går till jobbet på ren och skär vilja. Envishet är inte alltid en negativ egenskap - snarare tvärtom. Min envishet har tagit mig långt. Frågan är om den kan ta mig en bit till.

När jag pratade med Halmstads-Anna igår kom vi in på det här med mål i livet. Vi befinner ju oss fortfarande mitt i det. Livet, alltså. Och ingen av oss har några tydligt definierade mål, längre. Eller rättare sagt: inte just nu. Och vi saknar det! Jag måste fundera på vad jag vill göra härnäst. På mina drömmar och idéer och se vad som kan göras för att förverkliga dem.

Nu ska jag dock börja med att förverkliga en lektion.













(Utsikt från min arbetsplats)

Stay tuned...

... i vilken vår hjältinna sett solen

Vilken skum känsla; att vakna av att solen sken in, lite snett, genom sovrumsfönstret. Skum, men skön! Efter frukost fick det bli en runda på Hälsans Stig. Solen var lite blyg men kikade fram emellanåt. I fickan låg min ganska slanka plånbok så på hemvägen såg jag till att få handlat lite förnödenheter inför veckan som kommer. Förutom yoghurt och frukt, att ta med till jobbet, fick det bli lite basgrejor att kombinera ihop med diverse kylskåps- och skafferifynd till enkla middagar. Jag är absolut inte tokfattig, vill bara inte ta av reserverna i onödan. Helgen som kommer kommer att kosta lite extra och då vill jag känna att jag kan spendera.

Middagen idag blir en gryta som kommer att bl a innehålla purjolök, svamp, en bit rökt bog som ligger och skräpar i kylen, tomater och lite annat. Ska förtäras med pasta, eller kanske dinkelris? Jag får se vad stunden ingiver mig.

Tror faktiskt jag ska ta itu med det nu. På återseende!