... i vilken vår hjältinna spanar västerut

Det är ju faktiskt val i USA idag. Äntligen, kan jag tycka. Kanske har inte kampanjen pågått längre än andra amerikanska valkampanjer men det känns som om den pågått en mindre evighet. Jag hoppas och tror på Barack Obama. Han känns lite mer hoppingivande än McCain. Men samtidigt vet vi ju att skillnaden i slutänden blir marginell. Vi får se senare hur det har gått. I själva valet, då.

Grått och lite mildare i den här delen av Småland, idag. Men jag låter inte vädret påverka mig alltför mycket, utan känner mig glad (utan att vara tigerskuttig... mer som en stilla inre tillfredsställelse och positiv anda) och som att jag är på väg. Vart vet jag ju inte än - men något kommer att hända. Skön känsla!

Nu får det blir en stor mugg kaffe till och sedan är det dags att gå till jobbet - dvs korsa gatan... ;-)

Ha en tokfin tisdag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna ändå känner sig okej, liksom

Vilken vacker kväll det är! Höga, tunna moln från en i övrigt blå himmel. Det blir en fin solnedgång. Olyckskorparna kraxar om blåst och regn imorgon igen, men jag hör inte på det örat. Åtminstone avstår jag från att bry mig.

Nu har jag läst, sovit middag, ätit middag (den blev god!) och pratat lite i telefon. Suttit på min balkong en stund. På det hela taget känner jag mig okej, liksom. Nedstämdheten som suttit på mina axlar likt en ondsint Luther har lättat något och jag ser framtiden (läs "helgen") an med tillförsikt och förhoppningar.

Sex dagar kvar i frihet. Sedan slår skolporten igen bakom mig igen. Jag funderar på jobbet; det känns väldigt skumt med de här långa sommarledigheterna. Jag hinner tappa bäringen lite och första veckorna kommer att bli krävande. Inte minst med tanke på att osäkerheten i slutet av vårterminen, kring huruvida jag ens skulle ha ett jobb att komma tillbaka till, gjorde att jag inte planerat ett enda smack inför höstterminen. Jag tog visserligen med en religionsbok hem (jag ska bl a ha en sjua som ska läsa om kristendomen plus en antik religion och eftersom jag inte haft den kursen tidigare ville jag läsa på lite) men gissa om jag läst den. Den ligger fortfarande kvar i jobbryggsäcken... Och nu är ju de första tre-fyra arbetsdagarna uppbokade på gemensamma aktiviteter. Så det blir långa arbetsdagar i starten. Men det är mest kul, ändå.

Faktum är att jag visserligen njuter ohämmat av att vara fri och ledig, men jag har ingen som helst ångest över att gå tillbaka till jobbet. Tvärtom; ju fortare jag kan börja jobba, ju fortare känns det som att tiden går och ju fortare kan jag seriöst börja dra upp mina bopålar. I steg ett avser jag att hålla ut till jul. Sedan bootar jag om ifall jag inte hittar en bra lösning med jobb och bostad. Svårare än så är det kanske inte..? Jag kör på det i alla fall.

Agneta skickade mig en youtubelänk. Jag har sett den innan men jag får ändå ståpäls varje gång jag ser den. Så är det. Kolla själva:

Ha en skön kväll, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna finner energi på nytt

Den föll ur bokhyllan jag just höll på att tömma, igårkväll. En tunn, vit bok med dikter av Leonard Cohen - The Energy of Slaves. Jag älskar mina böcker - åtminstone som samling betraktade - men just när jag drar igång projekt à la "göra rockad i vardagsrummet" kan jag tycka att de är för många. Det tar tid att ta ur dem alla, släpa bokhyllorna till sin nya plats (den lilla damgrannen på våningen under funderar nog på om jag börjat öva ishockey i vardagsrummet...) och sedan - ah... Sisyfos, jag känner med dig! - tillbaka med jävelhundradena igen. I bokstavsordning, givetvis. Och sedan kronologiskt. Just den biten av en ommöblering brukar jag vilja ha avklarad ASAP.

Men när jag fick den lilla boken med dikter i handen var jag bara tvungen att göra en paus i pysslandet och bläddra lite i den. Jag hittade en gammal favorit som jag - i en annan tid och en annan kontext - älskade då, när jag läste boken ofta. Ni får den av mig, som tisdagsnjutning:

Did you ever moan beneath me
Virgin of Amnesia
If you surrendered I forget
and
let me be your bright new toy
I am the first
to wear your shackles like a
bracelet
first spy and traitor
in the Board Room Fields

DÄM. Jag älskar den fortfarande.

Och Leonard Cohen likaså. Jag älskar hans musik, särskilt den av lite äldre datum, jag älskar hans texter, jag älskar hans med åren djupnande röst och jag älskar hur han bara blir snyggare och snyggare ju äldre han blir. Men jag har kommit över att vi aldrig kommer att gifta oss. Sedan ganska lång tid tillbaka skulle jag vara mer än nöjd med ett rent platonskt (platoniskt? Hur var det nu?) förhållande med honom (när ska jag sluta ljuga? ;-)...

Och han kommer aldrig att få veta att han brädade Ritchie Blackmore... ;-)

~~~~~

Det har varit riktigt kallt inatt, här i mitt sydöstra hörn av det småländska höglandet. När jag klev upp visade termometern på -9. Men solen skiner och kanske blir det lite varmare under dagen. Det lär jag iofs inte ha någon större glädje av då jag inte lär hinna sticka näsan utanför dörren innan det är dags att gå hem från jobbet, idag. Det finns inga luckor för pedagågisk powerwalk. Men jag får väl dra fram jävelmotionsjävelcykeljäveln ikväll. Om jag orkar när jag kasat färdigt med möbler och grejer.

Det kan ju också tänkas att jag sätter på Death of a Ladies' Man, gosar ner mig i soffan med dikterna och försvinner...

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna släpper in lite solsken

Jajamen! Här kommer lite solsken.


Och efter nästa lektion går jag ut i solen istället!

... i vilken vår hjältinna skapar ett sammanhang

Jag kan inte hjälpa det. Industriella revolutionen är marginellt upphetsande (jag kan inte vara intresserad av allt...). Så jag har klurat och klurat på 7D och vad som skulle kunna vara ett bra förslag till upplägg på ämnesområdet. Om de är med på noterna ska vi göra så här; dels läsa valda delar ur Per Anders Fogelströms Vävarnas barn, och dels (parallellt) göra ett [grupp]arbete i form av en tidsresa, där de både ska samla in olika uppgifter och göra lite extra stuff som en reklamaffisch/film för någon av tidens innovationer och dels någon intervju med en person från tiden (fiktiv eller verklig) och sedan redovisa detta under fria former. Jag har satt ihop några förslag till hur de kan redovisa sina arbeten (berätta, bildspel, utställning, tipsrunda, kort film, göra en tidning eller sätta ihop en bok, bl a), och kommer de på något annat är det ju bara roligt.

Om de inte är med på noterna? Ptja - då får vi hitta på något annat. Flexibilitet is da shit.

Annars, då? Igår regnade och blåste det och var allmänt trist ute. Idag är himlen klart blå och det bådar gott inför lunchens pedagågiska promenad med vännen/kollegan I. Våra promenader har blivit något jag verkligen ser fram emot. Samtalet flyter lätt, vi har alltid intressanta saker att diskutera och dessutom blir det ju rejäl motion.

Ikväll ska jag röja och fixa med en del saker härhemma. En process måste igång så att det händer något. Och imorgon ska jag köpa färg och annat så jag kan pimpa fåtöljen jag berättat om, så snart jag hinner. Tyget är på ingående! Jag gjorde förresten en tröja till Jenny igår. Gjorde och gjorde; jag satte en text på en befintlig tröja. Hon fyller år om en månad och jag tänkte fixa dels någon prickasent jag råddat med själv och så något jag köper. Blir det som jag tänkt mig slänger jag in en bild senare idag. Nästa vecka ska jag hämta min, för översyn inlämnade, symaskin och sedan blir det åka av! Här ska bli nya gardiner, bl a.

Nu däremot ska jag bäla i mig kaffet, lyssna vidare på P1 (aktuellt just nu: presidentvalet i Ryssland), bestämma var i Vävarnas barn vi ska börja (jag önskar verkligen att vi hade haft tid att läsa hela, men tycker de att boken är intressant så finns den ju på biblioteket) och ladda inför morgonens inledande möte - och eftermiddagens avslutande arbetsgrupp.

Jag har förresten fått ett erbjudande om utökat ansvar på jobbet. Inte bara smickrande utan också roligt! Men jag undrar om jag får det, när det går upp för dem att jag A: vill ha en utförlig beskrivning av exakt vilka uppgifter jag förväntas utföra och B: har satt en prislapp på det. Hittills har det tydligen varit så att uppgifterna smugits på något intet ont anande offer som då och då fått ett litet lönepåslag - vid vanliga lönerevisionen - som en klapp på axeln... "Ja, just det ja.. du är ju ämnesansvarig... här får du en liten slant...". Men ska jag ta uppdraget ska jag ha betalt för det. Och det ska ligga utanför lönerevisionen, annars kan det kvitta. Jag är så skamlöst underbetald att jag inte gör ett smack mer om jag inte får monetärt erkännande för det. Basta!

... i vilken vår hjältinna trotsar vädrets makter

Om en halvtimme kommer taxin. Jag unnar mig det då det annars är en knapp halvtimmes promenad ner till stationen och det är fortfarande så att det blåser ganska friskt. Men i övrigt är himlen nästan helt blå och det finns en aning av sol därute. Jag har kollat på SJ:s hemsida och det ser inte ut att vara några störningar i tågtrafiken, här längs kusten. Jag ska inte kverulera över det här med förseningar, inställda tåg etc etc. Men det är ur led. Det är det. Förr visste man att vad som än hände (nåja... nästan, i alla fall) skulle tågen alltid komma och gå helt punktligt. Numera är det ungefär det enda man vet att de aldrig gör.

Det känns lite småsorgligt att lämna Johanna, för det är så mysigt att vara här och hälsa på hos henne. Men vi ska ju ses snart igen! Här eller där (hemma hos mig). Och Fröken stannar hos henne, så hon lär knappast hinna ha långtråkigt. Det har hon nog inte annars heller, så fullt upp med goa vänner som hon har. Det känns gott för ett modershjärta!

Idag ska jag (och ett gäng andra) hjälpa min Nära Vän P att flytta. Han har packat och donat och kl 11 ska vi börja hiva in grejer i flyttbilen och sedan hiva ut dem igen, fast på en ny adress. Inom Lund, dock. Vi är såpass många att vi säkert hinner göra ett städryck i det gamla huset också. Och sedan - när allt är färdigkånkat - kopplar han in stereon och drar fram öllådorna och sedan är det FEST! Wohoo!

... i vilken vår hjältinna strövat längs minnenas motorväg

(Fröken Smilla wants to phone home...)

















(Johanna på väg på tåg)













(Externt skämt)

Jag hjärtar Falkenberg. Det bara är så. Det är det närmaste jag någonsin kommer ett rotsystem.

Johanna och jag trotsade vindarna och gick en rask promenad nere längs Ätran, på Doktorspromenaden.













Vattnet i ån gick högt, uppressat av västliga vindar. Vi fortsatte längs åpromenaden och upp över Söderbron och in till centrum genom Gamla Stan.

















Sheer bloody nostalgia (men vad gör jag för sjukt störd min..? GAH!) .













(Hmm...)













När Johanna var tio år slängde hon ut en sten på rälsen på järnvägsbron för att se om det kunde bli en spännande urspårning. Inte världens bästa idé, kanske, men stenen föll ner i en skarv och orsakade lyckligtvis ingen skada. Den ligger fortfarande kvar...

















Vi strosade genom centrum och gjorde nedslag på valda ställen. Det blev en promenad på drygt tre timmar innan vi var tillbaka här i Johannas crib. Nu stärker vi oss med kaffe innan vi ska ta itu med middagen. Det blir - på allmän (läs: Johannas) begäran - broccoligratäng med ris. Enkelt, snabbt och smarrigt! Till det knäcker vi en flaska rött av franskt märke - också detta på "allmän" begäran. Kanske ser en film. Eller kollar om det går att få igång teven. Eller sitter kvar här vid bordet, lyssnar på musik, surfar och pratar.

Det får inte bli alltför sent, bara, för jag ska upp tidigt imorgon och resa söderut. Om nu inte vädrets makter får SJ att böja nacke. Men det skiter jag i. Jag ska söderut ändå.

... i vilken vår hjältinna drabbas av klarsyn

Jag använder inte mina linser sådär ofta som jag kanske borde. Idag har jag dem på för att till fullo kunna njuta anblicken av en obruten horisont, men också för att känna igen bekanta när jag strosar omkring här i min gamla hemstad. Men jag blir nästan sjösjuk av dem, så ovan är jag. De är underbara när jag behöver se långt, men att sitta vid datorn, läsa i en bok eller försöka få på lite mascara på ögonfransarna är snudd på ogörligt. Ändå har ju min optiker talat om exakt vilken styrka jag ska ha.

Strax är det dags att bege sig ut i de salta vindarna. Fast det blåser ytterst måttligt, med bästkustmått mätt. Och just nu regnar det inte. Å andra sidan har jag paraply. Men jag väntar på Johanna som i sin tur väntar i en nästan oändlig telefonkö till Alfakassan. Det är klart att det inte ska vara hur enkelt som helst att få understöd när man inte har något arbete, men samtidigt behöver väl inte folk på ställen som den där Alfakassan gå in för att jävlas med de som faktiskt behöver lite monetär hjälp? Johanna slutade sin säsongsanställning i början av december och har fortfarande inte fått sina Alfakassepengar. Det blir ju liksom lite drygt när man, som Johanna, har en hyra och andra räkningar att betala - plus att det är käckt om man kan äta sig mätt också.

Fröken Smilla finner sig väl tillrätta här i sitt tillfälliga hem, men hon har kvickt utvecklat en faiblesse för att klättra, och klättra högt. Igår när vi varit ute en sväng satt hon uppe på en garderob och imorse försökte hon, via köksfläkten, att klättra upp på överskåpen här i köket. Johanna måste införskaffa en vattenspruta. Genast!

... i vilken vår hjältinna har en mysig morgon

Vaknar till och ser att klockan bara är lite drygt sju, så jag rullar in mig i täcket och somnar om en stund. Vid halv nio vaknar jag igen och bestämmer mig för att kliva upp. Tassar ut i köket, sätter på kaffet och ger Fröken mat.

Johanna har skickat mig en skön länk och medan jag avnjuter de första, ljuvliga klunkarna kaffe ser och lyssnar jag på detta. Tack, Pansessan! Det var precis vad jag behövde! När jag lyfter mitt skiv-, bok- och DVDköpstopp ska jag se om jag kan hitta en box med denna underbara programserie.

Ni får ingen bild från mitt fönster idag. Vill ni se hur det ser ut får ni kika på gårdagens bild. Det är alltså sol och klarblå himmel även idag. Termometern visar -9 grader och det kändes igårkväll när jag var ute och gick i kjol. Samtidigt är det intressant att strosa omkring här i byn på kvällstid och se en annan sida av den. Jag möter givetvis någon jag känner, eller känner igen - om inte annat så någon av mina elever som är på väg mot djärva, men tämligen förutsägbara mål.

[Paus i skrivandet för påfyllande av kaffe]

Detta är en skön morgon. Jag mumsar på en skiva bröd jag bakat själv. Kaffet blev perfekt och det är tyst och stilla. Med ett halvt öra lyssnar jag på P1 och funderar på att ta en filt och lägga mig i soffan och läsa vidare i Vid hägerns skarpa skri. Boken är bra, riktigt bra - men når ändå inte upp till samma höjder som de första i serien. Jag läser den ändå; jag vill ju veta hur det går för Otori Takeo och hans Kaede.

Jag funderar också. Tänker på framtiden. Både den närmaste, dvs den här dagen och vad jag vill ha ut av den, och lite mer framåt i tiden. Nästa vecka har jag sportlov. Det kommer att försvinna i en grisblink, men jag ska ändå försöka använda det till lite batteriladdning. Det ska innehålla avkoppling och umgänge med åtminstone ett av mina barn och dessutom några sköna Vänner. Det ser jag mycket fram emot! När Johanna varit här tidigare har vi alltid hållit oss hemmakring men den här gången klurar jag på en dagsutflykt, tillsammans. Det finns mycket roligt, fint och trevligt här i trakten att se och göra.

Vi ska säkra balkongen också, så att Fröken inte får för sig att smita när dörren är öppen.

Jag tänker ännu längre fram också - mest tänker jag på mina ledigheter eftersom arbetsveckorna är ganska fullspäckade ända fram till avslutningen. Men eftersom förra våren rann bort (operationer, sjukskrivningar etc) ska den här våren och försommaren avnjutas med större närvaro. Det finns sjöar att cykla runt, utflyktsmål att besöka och natur att avnjuta. Allt detta ska jag göra. Leka turist i det som nu ändå är min hembygd. Utflykta. Upptäcka. Uppleva.

Den här dagen då... Jag ska ta en rejäl powerwalk. Jag ska göra uppgiften - Det Bultande Kärleksbrevet - i Skrivarkalendern. Jag ska läsa, sticka och lyssna på någon riktigt skön musik. Kanske ska jag baka något, också. Jag ska sova middag. Jag ska se till mig själv i första hand och vägra låta mig dras med/ner/in i meningslösa diskussioner som inte leder någonvart. Jag ska ringa minst en Vän.

Det här ska bli en bra dag!

Stay tuned!

... i vilken vår hjältinna hyllar en vanlig fredagsmorgon

Så här ser det ut när jag ser ut genom mitt köksfönster, när jag sitter här vid bordet och dricker mitt nybryggda Blue Java. Utsikten må vara ordinär, men ni ser väl solstrimman som lyser upp huset längst bort? Ni ser väl den fläckfria, blå himlen? Känner ni att det dessutom är Fin Fredag? Jag har på mig svart, kort jeanskjol, lila urringad top (svart linne under - jag vill inte få mina pojkars tankar på villovägar) och nylackade naglar.

Fin Fredag innebär en dag full av mys, livsnjut och trevligheter. Sovmorgon, smarrig fredagsfika med kollegorna, kanske en promenad ner till Glasbanken för inhandlande av ett par flaskor rött, träning (ja, absolut!), liten middagslur på sängen med katten på magen, lite pyssel och något gott att äta. Idag är jag sugen på något med kyckling, så det får det bli. Andra najsigheter som kanske inträffar är telefonsamtal med en eller annan skön Vän, läsning (jag har ålagt mig själv att läsa ut Vid hägerns skarpa skri innan jag börjar med Neil Gaimans American Gods), stickning (är sugen på att sticka på den lila toppen i silke/alpacka igen) och kanske lite surfande också. Nej, nu ljög jag igen; klart att det blir surfande - både bloggande och hängande på min älsklingsrockboard, som jag nästan känner att jag eftersatt ett tag.

Jag börjar jobbet om en kvart så det börjar bli dags att borsta tänderna och dra på mig stövlarna, men innan jag gör det ska jag dels visa er att bilden från min bakgård bara visar halva sanningen. Om jag ser rakt ut genom fönstret ser jag bilden ovan. Men när jag går fram till fönstret är det detta jag ser:













En riktig, småländsk blandskog!

Och så var det en sak till: en av mina gamla musikhjältar -> Cat Stevens. Enjoy!

Jag älskar mina fredagsmornar!

... i vilken vår hjältinna hjärtar livet

Sicken dag! Eller som skottarna säger "Siccan a day I've had...". När jag vaknade var det ett par minusgrader och alldeles klart ute. Det ljusnade på medan jag drack mitt morgonkaffe och det var en fröjd att traska till jobbet i den friska luften.

Efter torsdagsmorgonmötet gick jag för att hämta mig en mugg kaffe och snabbchecka inför dagens lektioner. I fikarummet stod en stor skål geléhjärtan. Trevligt initiativ, men det hade varit ännu roligare att hitta en sådan en glåmig torsdagmorgon i slutet av oktober. Faktiskt. Jag gillar överraskningar mycket mer än det lätt förutsägbara.

Jag vet inte om det är vädret eller det förestående lovet eller om det är mitt medvetna relationsbyggande med mina elever som kickar in, för det har varit extra roligt och stimulerande och trevligt på lektionerna idag. När den stora - och ofta stökiga, men idag som-Guds-små-lamm-lugna - gruppen nior skulle avrunda sin lektion (där de fick översätta valfria låttexter från svenska till engelska eller tvärtom) fick jag t o m höra: "Nejje... jag måste göra klart det här, först!". Det händer inte alltför ofta.

Jag och vännen/kollegan I drog på oss jackorna och powerwalkade en mil i det helt underbara vädret. Solen, den friska luften och den avsevärda motionen (vi håller ett grymt tempo!) är ändå bara bonusar jämfört med att gå där och fördjupa oss i frågor om jobbet, livet, universum och allting.

Det är spännande att också plötsligt möta en människa som har erfarenheter av livet som liknar mina egna. Jag bytte skola 9 gånger under min grundskoletid. Själva bytena var väl inte så jobbiga - jag fick ju rutin på det - men det var inte roligt att ständigt lämna sina hyfsat nyvunna kompisar och försöka bygga nya relationer för att sedan lämna även dessa. Då var det jobbigt och motigt, men det hade också sina fördelar. Hade jag varit någon annan hade jag kanske handlat annorlunda, men eftersom jag var jag redan då så fokuserade jag på skoljobbet och lyckades mycket väl med det. Det var liksom en konstant att förhålla mig till i flyttkaoset. Och jag lärde mig tidigt att ta vara på mig själv, att vara självständig och inte hänga upp mitt mående på andra människor. Jag lärde mig vara kreativ och att trivas med mig själv. Att ensam kan vara stark, även om jag samtidigt var - och är! - mycket social. Och så berättar I. att hon har upplevt samma grej - och i stort sett dragit samma slutsats och även hon trivs utmärkt med sitt eget sällskap om inte annat intressant finns att tillgå.

Det är garanterat på grund av - eller snarare tack vare - min uppväxt som jag är såpass förändringsbenägen som jag är. Jag har lärt mig att det går utmärkt att bygga nya vänskapsrelationer hela livet, att en nyvunnen vän snabbt kan bli en av ens sannaste och mest förtroliga och att vänskap kan se ut på många olika vis. Jag har lärt mig att förändring inte är farligt och jag har lärt mig att jag klarar mig själv. Det kan man givetvis lära sig även på andra vis, men så här har jag lärt mig det.

I. och jag diskuterade läsningens betydelse och hur förbaskat lite resurser i form av tid som finns till detta. Jag är så trött på alla snuttifierade läroböcker, med gloslistor och konstruerade grallimatikövningar. Jag skulle önska att det funnes en liten handfull helt suveräna ungdomsböcker på engelska som skulle kunna användas i stället för läroboken. Det är en enkel sak; de böckerna finns ju givetvis. Det mindre enkla - men i ännu högre grad önskvärda - vore acceptans för att jobba utifrån dessa. I en skönlitterär bok får man vokabulär, stavning, idiom, grammatik, realia och läsförståelseträning alldeles "gratis". Dessutom kan man samtala och skriva kring boken, och kanske rentav höra delar av den inläst - vilket alltså skulle ge övning i samtliga fyra färdigheter samtidigt som man har roligt och får en skön läsupplevelse! Jag tror banne mig jag ska börja leta upp sådana böcker och börja utarbeta ett utkast till hur man kan jobba med dem på ett målmedvetet sätt!

Två stora jobbrelaterade projekt att hugga tag i framöver, alltså: dokumentärfilmen om skolan och så engelskaboksprojektet...

Apropå projekt stannade jag kvar en stund extra på jobbet för att rätta lite läxprov och även pyssla lite med Det Hemliga Konstnärliga Projektet. Jag ska greja vidare med det om en stund. Ska bara smälta min middag; löksoppa och hembakt bröd. Jag åt visserligen löksoppa häromdagen, men just nu är jag helt enkelt inne i en sopperiod. Det är gott, snabbt att laga, värmer skönt och mättar fint utan att egentligen innehålla en massa onödiga kalorier. Och när jag kommer hem är jag oftare mer frusen än hungrig. Soppa är helt enkelt svaret på mina frågor.

Under tiden sätter jag på Jethro Tulls Aqualung igen och leker lite med fröken Smilla som tassar runt här och är sällskapssjuk.

Det är gott att leva! Det har han förbaskat rätt i, Tuffe Uffe!

... i vilken vår hjältinna fostrar en katt

(Vattenkanonen)

Fröken Smilla försöker ta sig friheter. Hon har en fin plats i köksfönstret. Där får hon gärna sitta och överblicka bakgården. Men hon får inte rafsa ner dekorationerna i fönstren (fyra geléaktiga glas- eller kakeldekorationer från Lagerhaus i form av röda hjärtan samt en pimpig röd ljuslykta från Indiska). Då åker vattensprutan fram. Två gånger räckte. Sedan har hon låtit dem vara. Då övergick hon till en särskild växt i vardagsrumsfönstret. En kanonad från vattensprutan så har hon slutat med det också.

Nu är tvätten ren, horisontella ytor dammtorkade och golven (som iofs också är horisontella) dammsugna och våttorkade. Återstår: handla hem lite smarr till ikväll. Det innebär en hälsosam och stärkande promenad till affären i lite lagom snål och snögloppig blåst. Det innebär också en stor skön sjal, pösig hiphopluva (fast de brukar vara ganska tajta) och lovikkavantar.

Stay tuned.

... i vilken vår hjältinna skådat ljuset

Just när jag satt i mitt arbetsrum och pratade med en elev störtade solen fram och sken rakt in i mina ögon. Helt bländad blev jag. Och glad!

Dessutom är kaffemaskinen fixad. Det är tur att viktiga saker prioriteras på det här bygget! ;-)

Mitt betydligt muntrare humör låter jag illustreras av Amr Diab och Habibi Ya Nour el Ain (Min älskade, solen/ljuset i dina ögon).

... i vilken vår hjältinna fångat något

När jag vaknade i morse och tittade ut på regnet såg jag ett litet barn vid dammen, därute i det gråa och våta. Vad gör väl lite regn när man har paraply och gummistövlar? Och att det nappar vid sådan väderlek är ju allmänt känt. Jag fångade ögonblicket...

... i vilken vår hjältinna pysslar med musik

Ute stormar det. Med inlandsmått mätt, då. På bästkusten skulle vi knappast kalla detta en lätt bris. Men det fläktar rejält och emellanåt kommer det duktiga regnskurar. Då är det skönt att vara inne och fiffa.















Eller bara sova...

Jag har samlat ihop lite random musik att bränna till Vännen P. Ska se om jag rentav har en tom CDR att bränna på så jag kan göra klart. Rendom och random, förresten. Egentligen är varje låt väl vald utifrån dels vad jag tycker om att lyssna på själv och dels vad jag tror att han inte lyssnar på. Det är hans önskan. Men han är svår; han är en av de där som inte bara har djup musiksmak utan oerhört bred, dessutom. Här är vad jag laddat in för utbränning (lägg gärna märke till min formulering där - jag laddar åtminstone inte ner...):

Amr Diab - Habibi Ya Nour el Ain
Amy Winehouse - Tears Dry On Their Own
Cheb Khaled - Aicha (version mixte)
Cheb Khaled - Kebou
Faith - Skogsrået/Finngalkn
Hoven Droven - Bjekkergauken
Hoven Droven - Kompispadden
Lars Winnerbäck - Höst på min planet
Lars Winnerbäck - Gråa dagar
Lars Winnerbäck - Vad är det som bekymrar Sara Wehn?
New Tango Orquesta - Fugato
New Tango Orquesta - Estacion
Nick Drake - Time Has Told Me
Nick Drake - Saturday Sun
Orphaned Land - The Kiss of Babylon (The Sins)
Orphaned Land - A'salk
Primus - Seas of Cheese
Primus - American Life
Radiohead - Karma Police
Steve Vai - Bad Horsie
Steve Vai - Tender Surrender
Wolverine - His Cold Touch

Frågan nu är i vilken ordning låtarna ska ligga... och huruvida jag ska lägga ett gäng på en "etnoplatta" och en på en annan? Tål att funderas på; jag är inte så jättebra på att mixa ihop så att låtordningen blir sådär smidig och självklar. Det jag inser är att det i alla fall inte räcker med en CDR...

Medan jag funderar låter jag Cheb Khaled sjunga. Bara för mig.

... i vilken vår hjältinna låter tiden stanna

(Min älsklingsfrukostassiett!)

Fröken Smilla väcker mig vid niotiden. Jag vet att klockan är ungefär nio eftersom jag – just när jag slår upp mina mörkblå – hör skolbussarna köra iväg mot Kalmar. Jag känner att det är bra att jag valt att stanna hemma och pyssla om mig själv. I det här skicket hade en arbetsdag varit en plåga.

Nu sitter jag istället fortfarande i nattlinne och raggsockar (oslagbar kombination!), dricker mitt Blue Java, lyssnar på P1, killar Fröken lite bakom örat och flanerar bland bloggarna samtidigt som jag ser ut över bakgården. Igår kväll, när jag gick och la mig, var det kallt och ett tunt snölager täckte allt. Idag är det blekt, grått och vått och ingen snö alls. Bipolärt väder?

Igår, innan jag gick hem från jobbet, tog jag ett steg till i min Hemliga Kulturella Gärningsplan. Hehe. Det framskrider och det är spännande!

Dagen ska vara fortsatt lugn och fin. En magisk dag. En dag utan klocka. En Nick Drake-dag. Smärtsamt vacker musik och text. När jag hör honom vill jag bara gråta, samtidigt som jag känner att sorgen är skön att vila i, något att bejaka – inget att fly ifrån…

Om en stund ska jag bädda och ta ett varv med dammsugaren. Det måste göras lite oftare nu när jag har en Fröken här, annars kommer min näsa och mina ögon att protestera. Sedan blir det mer kaffe och The Curious Incident of the Dog In The Night-Time. Jag tänker att boken borde vara obligatorisk läsning för lärare.

Stay tuned...

... i vilken vår hjältinna ändå blir en smula upplivad

När jag kom ut i morgonkylan blev jag ändå lite uppiggad av att det faktiskt inte var helt kolmörkt ute (ni vet hur mörkt det kan verka när man sitter inne och tittar ut) utan att det fanns hopp om sol...

Jag fixar den här dagen också!

... i vilken vår hjältinna vill stanna i sängen

Måndagsmorgon. Mörkret ligger kompakt över Byn och även om termometern utanför köksfönstret visar på noll grader, är frosten tjock och vit på biltaken ute på parkeringen.

Nyduschad och välklädd (idag fick det bli svart-vitrutig kjol och svart stickad topp) sitter jag här med min morgongröt och mitt nybryggda Blue Java och vill bara krypa ner under duntäcket igen. Och stanna där resten av dagen. Sova mera. Ligga kvar i sängen och dricka kaffe och läsa tidning. Slumra lite. Läsa lite i en bra bok. Kort sagt; stanna i sängen hela dagen.

Men det låter sig givetvis inte göras. Jag har flera lektioner idag - varav en "ny". Jag ska ha hand om Elevens Val, i ämnet svenska, under den kommande perioden (varje läsår är delat i fyra sådana perioder) och dels måste jag komma på vad vi ska göra och dels genomföra det hela. För eleverna innebär valet att de antingen vill ha fördjupning eller förstärkning i ämnet och mitt jobb är alltså att erbjuda detta. Jag tror jag kör på det säkraste av alla kort; förbereder lite material att ta med till den här lektionen och sedan frågar jag helt enkelt var och en vad just han/hon vill göra. Man ska aldrig underskatta elevernas förmåga att faktiskt själva känna till sina styrkor och vad de behöver jobba mera med...

Så... jag får väl ta mig en mugg kaffe till, lyssna lite på P1-morgon och sedan traska till jobbet även om jag hellre skulle vilja göra som Fröken Smilla:













(... som brukar slå knut på sig själv och sedan somna så gott, så gott...)

... i vilken vår hjältinna sett solen

Vilken skum känsla; att vakna av att solen sken in, lite snett, genom sovrumsfönstret. Skum, men skön! Efter frukost fick det bli en runda på Hälsans Stig. Solen var lite blyg men kikade fram emellanåt. I fickan låg min ganska slanka plånbok så på hemvägen såg jag till att få handlat lite förnödenheter inför veckan som kommer. Förutom yoghurt och frukt, att ta med till jobbet, fick det bli lite basgrejor att kombinera ihop med diverse kylskåps- och skafferifynd till enkla middagar. Jag är absolut inte tokfattig, vill bara inte ta av reserverna i onödan. Helgen som kommer kommer att kosta lite extra och då vill jag känna att jag kan spendera.

Middagen idag blir en gryta som kommer att bl a innehålla purjolök, svamp, en bit rökt bog som ligger och skräpar i kylen, tomater och lite annat. Ska förtäras med pasta, eller kanske dinkelris? Jag får se vad stunden ingiver mig.

Tror faktiskt jag ska ta itu med det nu. På återseende!

... i vilken vår hjältinna fullföljer sina planer

Ja, nu sitter jag här med rinnande näsa och äter het spenatsoppa. Näsan rinner nog mer pga soppans hetta än att jag skulle vara förkyld. Jag är inte ens trött längre; en powerwalk kan verkligen göra susen. Regnet, som tilltog ju längre jag gick, gjorde kanske sitt till.

Medan jag var ute tänkte jag på veckans uppgift i Skrivarkalendern. Fyra berättelseteman att skriva kring:
- Sanning är bara värt något för mottagaren
- Ingen saknar en uppkomling
- Omvägen som förkortade
- Att bli tagen på bar gärning
Spännande alla fyra. Jag får se vilken jag väljer.

Imorgon kväll ska jag vara flitig så den här kvällen ska ägnas åt John Irving. Eller så sticker jag emellan med Mari Jungstedts I denna stilla natt. Lite mer lätthanterlig som sänglektyr.