... i vilken vår hjältinna har slagit klackarna i taket

(Tempus Fugit fick följa med ut igår. Jag tycker att bilden inte gör armbandet rättvisa, men det är svårt att plåta sin ena hand och försöka balansera en tung kamera med bara den andra handen... )

Det var roligt igår! När jag väl hade beslutat mig för vad jag skulle ha på mig (och våndan var väl värt det hela eftersom jag kände mig både fin och bekväm) och fiffat och moffat mig åkte jag in mot stan. Vid Medis träffade jag Lena och så tog vi sällskap till Bishop's Arms där redan Peter, Anna, Robban, Georg (och deras bror som jag tyvärr tappat namnet på) satt och hade det trevligt. Senare anslöt även en Kricke (som kan ha hetat Christian) och en Peter till. Det fina med Bishop's Arms - bortsett från brett sortiment, trevlig personal och mysig inredning - är att de medvetet håller ner musiken på en pratvänlig nivå. Det är gott att slippa sitta och gissa sig till vad folk säger, eller själv skrika sig hes - till ingen nytta.

Frampå nattkröken gick vi vidare till Jolly Roger och då blev det såklart som det brukar; hela gänget splittrades upp. Själv visste jag ju att där skulle vara några jag gärna ville träffa. Sådana som jag ser alldeles för sällan, eftersom de - eller om det är jag? - bor helt åt skogen. Så jag gled bara bort i vimlet och lyckades hitta både de jag sökte och ett par till som jag inte visste skulle vara där. Det blev många kramar och glada ögon och till och med en del roligt och vettigt och bra prat, trots att JR inte har samma ljudnivåpolicy som Bishop's. Vid halvtre kände jag att det fick räcka för min del och drog hemåt. Hade fint flyt så att bussen stod och väntade när jag gick av tunnelbanan. När det är på det viset tar det inte ens en halvtimme att ta mig hem från söder.

Jag vaknade av en hemsk mardröm. Jag och någon mer, som jag inte minns vem det var, hade fått en helvild klass och i någon form av tumult skulle jag ha hållit en elev så hårt i handlederna att han fick blåmärken och det blev utredning där både min nuvarande och mina tidigare rektorer var med och fast jag visste att jag verkligen inte gjort det så sa alla att de minsann sett mig göra det och det var ett enda jävla kaos och jag var helt förstörd. Inte kul att vakna i det tillståndet... Magont De Luxe och huvudvärk dessutom. Å andra sidan har jag ju haft ont i huvudet varenda morgon den här veckan.

Nu har jag varit vaken ett litet tag, hunnit äta lite smaskig frukost och dricka ett par muggar kaffe. Msn:at med yngsta syrran Malin och skrivit ett mail till en god vän. Bläddrat lite i DN (Alltså... vad tänkte norrmännen på - och med - när de bestämde sig för att ge Obama... fredspriset? Vavava? Vad har han uträttat so far? Han är president för ett land som fortfarande klampar omkring i Irak, krigar i Afghanistan, håller Guantanamo öppet, har skumma vapenlagar och ett eländigt sjukvårdssystem - to mention a few...) och sakta kommit till medvetande. När jag piggat till mig lite till ska jag ta en dusch, klä mig och helt käckt slakta min sparhund och gå ner till affären och växla in alla mynten. Sedan ska jag åka till Kista och gå på sy- och pysselmässa. Jag tänker att jag nog träffar nästangrannen och hennes dotter där, så jag får lite fikasällskap.

Det är en fin dag. Ingen blåst och sol från molnfri himmel. Kameran får följa med mig!

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna glatts åt återseenden

Det kändes mycket varmt och gott att inte bara få en och annan kram av arbetskamraterna utan dessutom av random elever som såg uppriktigt glada ut över att återse mig! Vi har jobbat och haft roligt och i det mesta har det varit en fin arbetsdag i en föredömligt kort arbetsvecka!

Nu är jag hemma, dricker ett glas vin, äter lite LCHF-koscher grejer och lyssnar på Opeth (brutalvolym eftersom jazzgossen inte är hemma) medan jag funderar på vad jag ska ha på mig när jag går ut ikväll. Pubrunda med goda vänner blir det. En två, tre väldigt goda till och med. Jag tror det får bli den svarta stickade klänningen (nej, jag har inte stickat den själv) och... efter mycket funderande ... stövlar till det. Jag har provat tre par skor, vart och ett par med högre klack än det andra... men ska man gå mellan några krogar - och det dessutom finns risk för att dessa korta promenader ska ske på ett underlag av gatsten - så tror jag att stövlar inte bara blir snyggt utan säkert också rätt praktiskt. Det är ju ganska käckt om skorna inte känns runda undertill redan innan kvällen startat... men... än är inte sista ordet sagt i detta...

Och än har jag ingen brådska. Minst tre timmar tills vi ska sammanstråla.

... i vilken vår hjältinna prokrastinerar

Det ringde på min dörr. Jag gick för att öppna. Utanför stod en god vän med en krya-på-dig-prickasent. Ett kanonsnyggt armband i svart och silver, med små strassbesatta döskallar på och med en skön tyngd när det sitter på min arm. Vilken omtanke. Förtjänar jag verkligen den? I vilket fall blev jag mycket glad och rörd av om- och påtanken! Jag försökte plåta härligheten men ljuset ville sig inte så skärpan blev tråkig. Kanske lyckas jag bättre i dagsljus i morgon.

Tack, rara du!

Strax efter skulle jag gå ner och starta tvättmaskinerna. Just när jag sorterat klart och var redo att gå ner upptäckte jag att jag glömt köpa tvättmedel. Orka gå till affären, tänkte jag. Men ner till tvättstugan orkade jag gå och upptäckte att jag faktiskt kunde skjuta tvätteriet framför mig, även om det bara är tills imorgon eftermiddag. Jag blev inte direkt ledsen för det, utan firade det med ett glas vin och ett samtal med en Anna.


Tror jag ska skajpa med Matilda nu. Bara hon inte ber om hjälp med något matteproblem igen. Hmm...

... i vilken vår hjältinna hållit på traditionen

Status: svarta träningsbyxor och röd tisha. Tända ljus och raggsocksfötter på bordet. Dokumentär om Jimmy Rosenberg på teven. I ett plötsligt dekadent återfall ett stort glas rött.

Den årliga GLÖGG-festen igår blev lyckad! God mat och dryck. Sköna människor och goda skratt och hög musik (antingen stod grannarna ut, eller så hörde vi inte när de ringde på dörren...) och skoj och synnerligen animerade - och stundtals hetlevrade - diskussioner om så skilda ämnen som relationer och ekologiska ägg och sedan blev vi överens om att inte tycka lika och sedan mera dans och glam.

Mattemat var tapas, i år. Jag har inte testat att göra det själv någon gång så det kändes extra roligt att tänka igenom vilka rätter jag ville ha och sedan förbereda/tillaga dem. Jag gick på lite känsla och egna idéer och allt är inte alls särskilt spanskt... Men det fungerade fint som en helhet och visst ser det gott ut, va'?!





















Det ni ser är:

1. Ett toskanskt vin (Barone Ricasoli, Sangiovese)
2. Roquemole (guacamole med roquefortost) - Agneta fixade!
3. Tortillachips
4. Gröna oliver i smördeg, med sesamfrön - Agneta fixade!
5. Soltorkade tomater i smördeg, med sesamfrön - Agneta fixade!
6. Ugnsgratinerade nachos med en fyllning av champinjoner, röd paprika, röd chili, hackad persilja, crème fraîche och ost
7. Vitlöksbröd
8. Ruccolasallad med pinjenötter och parmesan
9. Chorizo
10. Kålrot- och färskpotatistortilla
11. Stora kapris
12. Mozzarella med lite wasabi, inrullade i gravlaxskivor (inte särskilt spanskt med DÄM så gott!)
13. Manchego (ljuvlig ost!)
14. Kalamataoliver
15. Serranoskinka rullad runt hackade, torkade aprikoser och färskost
16. Kräftstjärtar i en lag av olivolja, pressad citron, salt, vitpeppar och socker
17. Champinjoner med vitlök, soltorkade tomater, olivolja, tomatpuré och färsk basilika

Till kaffet dracks whisky. Vill jag minnas... ;-)





















Och någonstans verkar fan ha flugit i mig och tämligen glöggfryntlig körde jag ett solo som skulle fått Jean-Luc Ponty att gråta blod. Eller så är det bara hittepå... ;-)














Lägg märke till det Steve Vaifläktande håret... Ingen aaaaning om hur det bidde så..? För ordningens skull vill jag påpeka att det sannerligen inte bara var jag som var lite intoxinerad. Men jag säljer inte ut mina gäster. Sådan är inte jag. Ånej. ;-)

Slutligen kom vi väl alla i säng (inte samma säng då utan var och en på sin plats) och jag avrundade natten och vakade in morgonen med ett telefonmaraton på drygt tre timmar. Tankar på kommande räkning förträngs nu å det bestämdaste. Förslaget om att installera sånt däringa Skype ter sig plötsligt mycket intressant...

... i vilken vår hjältinna haft en absolut fullspäckad dag

Ja... Här sitter jag i soffan och orkar knappt röra mig. Det får bli tidig läggning ikväll. När jag kom hem låg Kärlek, hur fan gör man? Bob Hansson frågar dom som vet på hallgolvet och väntade på mig. Jag är så frestad att börja läsa den på studs, men ska försöka behärska mig och först avsluta Majgull Axelssons bok, annars vet jag hur det blir; jag sugs in i Bobvärlden och glömmer allt annat. Så boken får vänta till fredag och då ska jag högtidlighålla öppnandet av den med ett par glas rött och något smarrigt att äta!

Jag vaknade ganska utvilad imorse och klev upp redan vid halvåtta. Mjukstartade med kaffe och dusch och en lätt frukost och lite småpysslande innan jag gick ner till stationen och åkte in till stan. Mål nr 1 var att hitta ett par stövlar och eftersom man aldrig ska köpa skor och/eller stövlar på eftermiddagen så skyndade jag mig att snoka runt i skobutikerna och lyckades hitta ett par stövlar som passade in på mina kriterier (läder, svarta, låg och bekväm men snygg klack och höga skaft - de kunde varit ännu högre, men jag är nöjd). Förtänksam som jag då och då kan vara (logistikens okrönta drottning, faktiskt!) så bad jag att få lägga undan dem så jag skulle slippa kånka omkring på dem. Sedan var det dags att träffa Dee för en rask halvmilapromenad runt Växjösjön i det ganska trevliga vädret. Vi trampade på i bra fart vilket gör att jag helt klart kan räkna in det i dagens motion. *nöjd* Sedan bjöd Dee helt schangtilt på en god lunch. Det är trevligt att träffas och promenera samtidigt. Det öppna rummet inbjuder till att prata och utbyta allehanda tankar och sedan fördjupade vi oss lite i ett litterärt projekt under lunchen. Det tål att funderas på. För övrigt är det en intressant upplevelse att träffa någon IRL som man pratat med i åratal på nätet. Det tillkommer ju en ny dimension i samtalet - the eyebrows, som Frank Zappa sa - och i det här fallet känns det bara roligt!

Efter lunchen skildes vi åt och jag fick handlat lite småpinaler samt en snygg, enkel svart kappa. Den är jag nöjd med! Jag och Ingrid skulle ses vid tretiden så efter att ha hämtat stövlarna gick jag till stationen och stuvade in kassarna i en förvaringsbox och gick för att möta henne vid Oxtorget. På vägen dit "råkade" jag ju passera Umbra och kunde inte motstå frestelsen att smita in och köpa ett par härvor Point Five i samma helt fantastiska röda nyanser som jag stickade en tröja (till Matilda) av förra hösten. Det ska bli en fin, lång halsduk till min nya svarta kappa. Ska börja på den imorgon, är tanken.

Ingrid bjöd på kaffe och kärleksmums hemma hos sig och det var roligt att sitta där och prata och höra henne berätta om sina studier på universitetet och givetvis också uppdatera henne på lite jobbskvaller (inte för att det händer så mycket att skvallra om, dårå...) och liksom bara ha det trevligt tillsammans. Och vi kan förstås inte träffas utan att promenera också! Jag saknar henne på jobbet i allmänhet och våra härliga pedagågiska powerwalks i synnerhet! Så vi körde ner till tennishallen och tog en vända runt Växjösjön - medsols den här gången! ;-) - i jävelfart. Vi rundade sjön på 45 minuter trots att jag hade snyggstövlar (fast de är i ärlighetens namn inte särskilt snygga längre - det var ju därför jag verkligen var tvungen att hitta mig ett par nya!) och klarade av att prata under tiden! Det hade börjat skymma när vi började vår promenad och när vi kom tillbaka till bilen var det nermörkt. Hon skjutsade mig till stationen, där jag precis hann hämta upp mina grejer och hoppa på tåget hem, helt enligt mina planer.

Det var kyligt att gå hem från stationen och jag var ganska trött i benen - jag har ju traskat i butiker ett par timmar idag, också - så det kändes verkligen ljuvligt att komma hem, droppa kassarna i hallen och sätta på en balja hett te. Medan teet blev klart tände jag lite ljus och bredde mig ett par knäckemackor med stark ost på. Mina ben blev glada när jag la upp dem på vardagsrumsbordet och bara vilade. Jag borde nog diska och kanske plocka undan lite, men jag varken orkar eller har lust. Tror jag ska ta och tappa upp ett hett bad och sätta på lite Miles Davis. Ringa ett par samtal. Lägga mig och läsa. Det har varit en lång dag. Men också en bra dag. En må-bra-dag, vilket ju är just vad jag lovat mig själv att alla dagar ska vara den här veckan.

Ha det gott, me lovely ones.

PS. Det var en jäääädrans tur att jag redan köpt en kappa, när Ingrid berättade att det finns en Noa Noabutik i Växjö - annars vet man aldrig hur den här dagen hade slutat. Eller... förresten... det vet man.

... i vilken vår hjältinna konstaterar att det än en gång är:

FIN FREDAG!

Ni vet vad som gäller; lite mer uppklätt och en allmän känsla av helg! En tradition som jag värnar hårt om!

Och eftersom det nu äntligen är fredag ska jag skynda mig hem från jobbet, ta en snabb dusch och sedan ta tåget till Malmö! WOHOO! Ikväll blir det vänner, musik och glam! Jag håller tummarna för att vädrets makter ska vara på min och alla andra festivalbesökares sida så att det inte pissar ner...
















Jag förberedde mig igår genom att dels städa (alltid skönt att komma hem till en ordnad lya) och dels genom att se både Jesus Christ Superstar (versionen från 1973 - jag tror det finns fler?) och den helt underbara HAIR! Härlig film, fantastiskt soundtrack och alltid, alltid gråter jag på slutet... *s* Ja, ni har sett den. Säkert - som jag - många gånger... men... somliga saker tröttnar man aldrig på. Det här är en sådan sak:

Ha det alldeles underbart i helgen, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna åtminstone är uppe och klädd

Jag är lika trött nu, som jag var när jag la mig igår. Men jag är inte särskilt bekymrad - det rättar till sig. Det är tungt att både vända "rätt" på dygnet och dessutom börja jobba. Jag är i alla fall vaken, nyduschad, klädd och klar för jobbet. Dricker mitt kaffe, slösurfar och är lite pirrig i magen. Många nya elever att möta för min del. Jag undrar om eleverna fattar att även vi lärare är lite nervösa inför skolstarten; så mycket som ska klaffa, så många nya ungar att möta och skapa relationer med, nya kurser som ska genomföras och så ska det ju dessutom göras med kvalitet och inte så lite lust och glädje.

Efter jobbet ska jag ta itu med livet och med mig själv. Först ska jag ta en halvmil - helst joggandes - och sedan ska jag städa, fiffa och moffa här hemma. Några mejl till vänner ska också skrivas, så jag inte tappar bort dem. Sedan ska jag ringa ett viktigt samtal.

Ja, så får det bli, me lovely ones.





(Banksy, igen. Kommentar är egentligen överflödig...)

... i vilken vår hjältinna har det hett om öronen

Inte bara öronen. Hela jag har det hett! Vilken absolut suverän tajming - vädermässigt - för min bästkusttripp!

Jag cyklar långa omvägar på vägar och stigar som alla, på något vis, leder ner till havet. Jag ligger på stranden och låter solen steka och lyssnar till måsar, vågskvalp och boråsare. Samt min mp3-spelare. Emellanåt går jag ut i det stora blå för att svalka mig. Jag får gå långt, nästan halvvägs till Danmark, känns det som, eftersom det är så långgrunt. Vattnet är svalt men absolut inte kallt. En viss uppsikt hålles då maneterna kommit in med det lite varmare vattnet.















De blå spelar ingen roll - när jag var barn och tonåring brukade vi ha manetkrig med dem, de stackarna... - men de gulröda rackarna vill jag helst hålla mig på trådlängds avstånd ifrån. Inte minst idag när jag är skadad...

I torsdags kväll tog jag tåget till Anna i Varberg för en skön och trivsam kväll med grillning (Morten grillade ljuvligt lamm!), vin, öl, whisky och musik ute i deras lummiga pergola. Kvällen var ljum och vi satt ute och pratade sentsent. Cykeln fick följa med på tåget och igår förmiddag cyklade jag "hem" de 31 kilometrarna till Falkenberg. Trots några lååååååånga, sega motlut och en ihärdig sydost, som gav mig konstant motvind, gick det bra och jag hade god fart. När jag hade 2-3 minuter kvar hem till Johannas lägenhet skulle jag väja för några badjävlar (de måste ha varit badjävlar - inga bofasta är ute och strosar en fredagsförmiddag.... bara sådär, liksom...) och missbedömde höjden på en trottoarkant. När jag såg hur hög den var slog jag på en tvärnit (min cykel är försedd med väldigt bra bromsar...) men försent. Framhjulet hade redan gått över kanten och resultatet blev att jag gjorde en sådan praktvurpa att jag inte kan minnas att jag gjort en sådan sedan jag lärde mig cykla...

Jag kände hur armbågen tog i först och att något gick sönder... sedan handleden och en duktig smäll på kinden (styret, antagligen). Trött och varm som jag var orkade jag först inte resa mig utan låg kvar för att känna om jag levde och var jag inte slagit mig. Det fick givetvis till följd att badjävlarna (som faktiskt var väldigt rara) kom fram och trodde jag svimmat av. Men jag gjorde som Mowgli i Djungelboken och sa käckt att jag minsann klarade mig fint... jag är minsann tuffare än somliga tror... men när jag faktiskt reste mig upp såg jag att blodet forsade från armbågen. Den var (är) fullt rörlig, så ben etc var helt men något långt och vasst hade gjort som ett stort hål rakt in i den... Snälla badjäveldamen gav mig ett par pappersnäsdukar så jag kunde stoppa det värsta flödet och, något stukad (även i anden), cykla hemåt.

Väl hemma kunde jag konstatera att jag inte bara slagit i armbågen (blodvite) utan också skrapat upp handleden rejält, fått en synnerligen oklädsam och hastigt blånande bula på vänsterkinden, rivit upp ett sår i ljumsken (troligen från någon utkjutande cykeldel) och skaffat mig ytterligare några schyssta blåmärken på benen.

När jag duschat och fått på mig vanliga kläder cyklade (!) jag ner till Apoteket för att skaffa kompresser till armbågen - som inte ville sluta blöda - och hirudoidsalva som sägs ska vara bra för att ta ner blåmärken. Jag tröstade mig med lite speltknäcke (Pyramidbageriet) och ett par väldigt smarriga ostar, också. Fast det köpte jag inte på Apoteket...

Sedan trampade jag hemåt under hastigt uppdykande moln som jag trodde (hoppades!) skulle leda till ett befriande åskoväder (men icke sa nicke) och fixade mig en kanna kaffe och la mig att slöa lite. Jag sov nog t o m lite middag, faktiskt. Pratade lite i telefon. Hängde vid datorn. Dammsög och städade upp lite. Läste mer. Drack lite vin och smarrade på tröstostarna och speltbrödet. Lyssnade på Olle Ljungström. Hade en allmänt skön och vilsam kväll, helt enkelt. Fast väldigt varm, då. Klibbig.

Och nu skiner solen från klarblå himmel. Kaffe är hällt på termos och en flaska med vatten ligger i frysen. Badkläder och handduk är framplockade, mp3spelaren laddad, en bra bok ligger redan i kassen och strax bär det av, via några mysiga småomvägar, till havet igen. Där ska jag ligga hela dagen och bara känna hur ljuvligt skönt allting kan vara. Och är.

Ha en ljuvlig dag, me lovely ones!

(Och cykelturen tog 1 tim och 25 minuter - inkl vurpan. Faktiskt ganska bra, faktiskt.)

... i vilken vår hjältinna tänker om kravlöshet

Lördag kväll. Än är helgen inte slut, men eftersom det liksom varit fredag (åtminstone kändes ju onsdagen så) och söndag (1 maj) och fredag igen och sedan lördag så börjar dagarna flyta ihop och jag tappar lite riktning. Men det gör ju inget. Tids nog hittar jag den igen. Måtte jag också hitta min midja som verkar ha försvunnit efter ett par dygns hängande med mina home girls och ett frekvent ätande av rätt onyttig (men ack så god!) mat och förtärande av alkoholhaltiga och kaloribemängda drycker. Det är tur att jag ändå hållt fast vid min träningsrutin - annars hade jag fått leta borta vid midsommar, typ.

I torsdags eftermiddag kom alltså först Matilda och Johanna och en stund senare Bästaste A och Rara J. Vi åt lasagne och - trots väldigt goda föresatser att inte - drack vin/öl/cider. Mycket prat och bubbel men också det där som gör att jag aldrig någonsin tycker det blir jobbigt eller besvärligt att ha huset fullt av folk; var och en skötte också sig själv. Vid någon tidpunkt på kvällen satt t ex Johanna vid sin laptop i köket, Bästaste A försökte styra upp min stationära som varit minst sagt dysfunktionell ett tag, jag gjorde inget särskilt, men höll A lite sällskap när hon donade, och Matilda och Rara J satt och pratade i vardagsrummet. Likadant i går. Alla sov så länge de orkade och hade lust. Jag och A var uppe först; satt i köket och drack en massa kaffe och småpratade medan vi slösurfade på varsin bärbar och sent omsider vaknade de andra också till liv. Efter frukost - som varade kanske mellan tio och tolv, nångång - drog jag faktiskt på mig träningskläderna och sprang min 8-kmrunda. Trots att jag helt klart kände att jag nog hade lite alkohol kvar i kroppen lyckades jag göra rundan på 47 minuter! Personbästa! JÄJ! Sedan kom jag hem och duschade och då låg J och slöade i soffan, A på en madrass, Johanna sov fortfarande och Matilda satt och läste.

Frampå eftermiddagen mobiliserade vi oss tillräckligt för att ta en gemensam promenad ner till byn för att bunkra lite mat inför kvällen och så gick vi en liten omväg hem så att inga delar av Emmaboda centrum kunde missas. Det gick rätt fort. Väl hemma återgick alla till sina näringar, även om fokus låg på mitt LAN-liknande köksbord (fyra bärbara som mest), och jag lagade en potatisgratäng med chèvre och vitlök. Krämig och god blev den! Tyvärr svek oss vädret. Vi hade ju tänkt att inte bara grilla ute (vilket vi gjorde) utan också sitta ute och äta och mysa. Men det var råkallt och regn i luften så därav blev intet. Istället blev det mycket glam och skoj vid mitt köksbord.

Antagligen är detta av noll och intet intresse för dig, kära läsare, men anledningen till att jag skriver ner det är att jag älskar dessa kravlösa sammankomster då man bara gör det man har lust med och som faller en in. Jag är så himla glad att jag både har barn och goda vänner som delar denna min utblick på [sällskaps]livet! Visst är det kul med bullersamma fester också (jag ska ju på en sådan nästa helg och jag ser så mycket fram emot det!) men en sådan här helg kan ge mig minst lika mycket.

Nu har Bästaste A och Rara J åkt hem, men mina tjejer är kvar. Jag har varit ute och avverkat min powerwalkmil (men midjan är och förblir diffus... hur i glödheta kan man gå upp 18½ kilo på två dagar?) och det var helt underbart! Nyss tog jag ett varv med dammsugaren medan Johanna diskade och nu har Matilda lagat till pizza. Det doftar absolut underbart från köket! Resten av kvällen ska tillbringas liggandes i soffan och fåtöljer, med tända ljus och kanske Dolly Parton på teven. Lagom aktivt... ;-)

Ha en lika skön kväll ni, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna demonstrerar

Ha... nää... det trodde ni väl ändå inte? Inte jag också. 1 maj är, för mig, inte en dag av röda fanor och klingande spel. Jag njuter bara av ännu en ledig dag att fylla alltefter behag. Eftersom jag var flitig igår (tvätt, träning, lite shopping i stan, städning, livräddande insatser för mina växter samt strykning av flera stycken skjortor) kan jag idag ägna mig åt seriöst softande igen. Fast jag har varit och handlat hem middagsmat, det har jag. Om några timmar invaderas mitt hem (mycket efterlängtat!) av väninnor (Bästaste A och Rara J) och döttrar (Matilda och Johanna) och sedan är det fullt hus några dagar! Middag ikväll blir en fullpetad vegolasagne, med en sallad till. Jag tänkte först gjort sushi, men blev själv så himla sugen på lasagne. I övrigt blir det vin, skönt prat och allmänt mys. Jag är så glad att återerövra mitt sociala liv igen!

I väntan på kvällen spelar jag tokhögt. Just nu är det Steve Vais fullständigt orgiastiskt ljuvliga Tender Surrender som får mig i extas. Nyss var det Cheb Khaled och Amr Diab. Inte en chans i havet att jag kan sitta still till min arabiska musik. No freakin' way! Synd att jag aldrig nappade på Falkenbergsväninnan Guittas erbjudande att lära mig arabisk dans på riktigt. Det hade varit något det!

Nu blir det lite King's X - Black Like Sunday. Perfekt matlagningsmusik!

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna är halvvägs

Jag är lite drygt halvvägs, t o m. På arbetsveckan, alltså. Det här är en sådan där vecka då jag, trots att jag har en skön arbetsvecka, längtar lite extra till fredagen. Baföratt, liksom. Jag vill slasa runt i raggsockar och läsa böcker och dricka te och prata en oändlig massa i telefon. Och träna, förstås. Det är liksom en del av det njutbara. Åtminstone den sköna känslan efteråt. ;-)

Eller så vill jag åka till min stuga. Stugan-Vid-Sjön-I-De-Djupa-Skogarna. Sitta där och elda och se ut över sjön, koka kaffe, prata eller bara njuta av tystnaden och avskildheten. Gå en sväng i skogen om det inte är för blött. Kanske dra ut liggunderlag och sovsäckar och sova under stjärnorna.















Jag har många minnen från Stugan. Jag har varit där med mina barn och jagat svamp. Vi har sovit över och suttit inne och spelat spel. Jag har mött älg och rådjur (men tyvärr aldrig sett lodjuren eller - tackålov! - vildsvinen) och tyska turister. Rott på sjön. Eldat på i bastun och rullat mig i snö efteråt. Metat, men aldrig fått napp. Suttit vid elden i natten, tankad på White Russian och försökt spela TP i mörkret. Sett dimman glida fram över sjön och genom en av dessa märkliga synkroniciteter (hej, cal! ;-)) hört den batteridrivna lilla radion samtidigt börja spela Smoke On the Water, ätit otaliga frukostsmörgåsar på verandan nersköljt med kaffe bryggt vid elden. Lyssnat på storlommen och spanat på fiskgjusen. Plockat lite bär (men bara munfullar - inget slavarbete vid min Stuga, tack!) och huggit ved (vilket klassas som nöje). Kräftfest har hållts där, liksom en Midsommar Unplugged med sköna vänner. Brottats med mygg och knott och jagat ut små skogsmöss ur stugan på vårkanten. Legat och läst i en brassestol en hel dag. Suttit på utedasset med dörren öppen ut mot sjön.













Jag har älskat där. Skrattat. Gråtit. Plurrat i sjön och solat naken. Men mest av allt har jag alltid vilat där. I samma ögonblick som jag kliver ur bilen faller all stress, alla måsten och tvång av mig. Jag bara är och jag känner en stilla frid. Och det är inte läskigt att sitta på den stora stenen ner mot vattnet och känna det som att Pesten just dragit över och att jag är den enda överlevande...













Det kanske inte blir den här helgen, men... snart så... och jag längtar.

Nu är jag sömnig. Om en stund ska jag krypa ner i sängen och läsa en stund. Men först ska jag göra mig en macka av det doftande, nybakta brödet som ligger och svalnar under en bakduk i köket. Mmm...

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna b(l)uesat lite

I morse vaknade jag i Helsingborg, och åt en stillsam, myspratig frukost och här sitter jag nu i lugn och ro i min sköna tevesoffa, med en styck Fröken klistrad på mig. Jag är inte så lite matt ikväll. Det har varit ett minst sagt intensivt dygn. Vänner, musik, öl, vin, mer musik, skönt snack, ännu mer musik, dans, glam, värme, glädje och mycket fniss, skratt och förtrolighet. Att sova var det inte tal om. Inte särskilt mycket i alla fall, så tågresan hem var tung... Jag hade tänkt slumra, men kunde inte riktigt koppla av. Sätet på Pågatåget var alldeles för obekvämt, och när jag bytt tåg i Hässleholm hamnade jag bredvid en av mina elever och hennes kompisar och de bara TOK-flamsade. Jag kunde inte låta bli att skratta åt dem, när de satt och smygfotograferade den söta ynglingen på sätet mitt emot mig, med sina mobiltelefonkameror...

Det var skönt att komma tillbaka till Byn, svänga inom Konsum och köpa en pizza att värma i ugnen och sedan gå hem och äta den och så avrunda med popcorn... Jag undrar varför man inte bara "behöver" salt (vilket ju är lätt att förklara) utan också fet mat, när man är lite dagen efter? Pizzan var inte särskilt fet, men att äta en soppa eller en sallad fanns liksom inte på kartan...

Efter maten och lite slösurfande tog jag ett varv med dammsugaren, städade badrummet och torkade golven i ett ryck av plötslig energi och sedan belönade jag mig själv med ett långt, varmt bad och TransSiberian Orchestra som soundtrack till det.

Världen är annars bra liten, nu igen. På tåget ner mot Hbg klev en man på tåget, med lite halvrufsigt hår, ryggsäck och frånvarande blick. Min gamla lärare från kurserna i religionsvetenskap! Eller... gammal och gammal - han är yngre än jag... Numera undervisar han på universitetet i Växjö, och jag ville gärna frågat honom om hur det ser ut med D-kurser i rel.vet där, nu... Men det var inte riktigt läge för det (trångt och bökigt på tåget) så vi bara småpratade helt kort. Roligt att se honom igen, dock, han är en helt fantastisk föreläsare och jag har många roliga minnen från hans kurser! Inte minst den där gången när vi upptäckte att han brukade ta av sig sandalerna och trampa omkring barfota bakom det stora bordet i föreläsningssalen. :-D Blev sugen på att ta upp studierna igen - om än på halvfart.

Snart är mitt påsklov slut. Det har varit ett fint och bra lov där jag inte bara gjort det jag tänkte och planerade utan också upplevt saker jag inte hade ens vågat hoppas på! Nu ska det bli roligt att gå tillbaka till jobbet och möta mina elever igen och kämpa tillsammans ett tag till!

Men en dag återstår - morgondagen! - och även om den blir en timme kortare, tack vare sommartiden, så ska jag utnyttja den väl. Jag tänkte bland annat ta mig en milslång promenad och både få mig lite träning och se om det finns några vårtecken ute i skogen. I Helsingborg igår såg jag i alla fall vitsippor, uppe i Hälsobacken. Bästaste A skulle fotografera mig med dem, men jag misstänker att bilden blev lite suddig och att blommorna skymdes av en FUN Lightflaska - fylld med mycket FUN och lite Light... ;-) Så ska jag sova middag med Fröken, ringa ett par roliga samtal, laga mig en god middag och ägna några timmar åt DN. Är lite sugen på ett yogapass, också...

Och kvällen är ju inte slut här; det är dags att laga sig lite te , se den japanska filmen på SVT2 - Zatôichi och fortsätta sticka på min tröja. Nu vill jag ha den klar!

À demain, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna reflekterar lite över livets krumbukter

Åh, vad skönt med en ledig dag. Jag har verkligen känt mig fri. Jag hade visserligen tvättstugan bokad, men jag hade så lite tvätt att det nästan kunde kvittat. I övrigt har jag läst, slösurfat, fixat lite med biljetter (bl a Sven Zetterberg på fredag, med några sköna typer!), gjort ett par ärenden, blivit klippt, lekt med Fröken, skrattat gott åt helt galet roliga Couplingsnuttar på YouTube, lyssnat på T. Rex, 10cc, Sven Zetterberg, Jethro Tull, Jesus Christ Superstar och Swallow The Sun. Vikt tvätt, smsat, haft en hantverkare här för att fixa något skydd på balkongen, skrivit några mejl, gett mina fötter ett varmt bad och massage, dansat lite, ätit mackor och slasat runt mest.

I morgon blir det träning.

Veckans övning i Skrivarkalendern är att gå ut och lägga märke till allt som håller på att födas, och sedan skriva om mina intryck. Hmm... Det är ju vinter ute..? Men jag får väl ge mig ut på en spaningstur efter träningen, då.

~~~~ telefonsamtalsavbrott ~~~~

Jag har tänkt mycket idag, också. Tänkt på hur livet krumbuktar sig och hela tiden finner nya, spännande vägar just när man trodde att man hade bäring på något landmärke. Lite som en obändig älv som ska nerför berget och vidare, ut mot havet.

En gång... i en blogg några år från här och nu... skrev jag att jag kände mig som att jag inte befann mig i den där älven, utan istället stod bredvid och såg livet flyta förbi, med mig som frustrerad åskådare. Up shit creek and no paddles, typ.

Men det var då, det. Jag tog helt sonika och vadade ut och började simma ut mot strömfåran, där det är som djupast och man inte kan sätta ner fötterna - och jag har aldrig ångrat det! Visst blir det lite läskigt ibland, när stränderna är branta och det skummar och yr och jag inte alltid känner att jag har koll på vart det bär. Erfarenheten har dock lärt mig att om jag bara slappnar av, håller mig flytande och inte får en massa vatten i luftvägarna så kommer det lugnare passager, jag har lärt mig kroppssurfa och ibland uppsöker jag lite bakvatten där jag kan kajka in och hämta andan. Men framåt går det hela tiden. Och jag älskar det!

















Avanti, me lovely ones! Never ever give in!

... i vilken vår hjältinna uppdaterar

Jag lovade ju en uppdatering. Och vad ska jag säga? Det blev just så roligt och avslappnat och skönt som jag tänkte och hoppades och det må har varit första gången, men definitivt inte sista, som vi kör ett sådant här upplägg!

Jag borde nog plocka undan och diska och fiffa och moffa, men jag sitter hellre här och msn-pratar med ett par sköna vänner istället. Disken lär ju knappast försvinna och det är en ny dag, med diskmöjligheter, imorgon.

Tror jag kryper ner under mitt fluffsiga duntäcke och försvinner into sweet oblivion, me lovely ones... betänkandes att 1 BiB=4 flaskor vin...
















(En annan Lindemann. Inte mindre läcker...)
G'natt. Typ.

... i vilken vår hjältinna tar det kallt

Brrr... När jag kikade ut genom köksfönstret för en halvtimme sedan var det -10 grader. Marken är täckt av ett tunt lager snö (det ser ut som florsockret på en semla, ungefär) och himlen är klar och blå. Jag får ta vantar och en tjock halsduk när jag traskar iväg till jobbet. Tur jag bara har ett par hundra meter. ;-)

Mycket påsktema nu. Men när jag tänker häxor tänker jag häxprocesser, bittra anklagelser och avundsjuka grannar - vilket var en realitet även för sisådär en 350 år sedan. Ett stort antal kvinnor fick sätta livet till i den masshysteri som drog över delar av vårt land.

Ikväll ska jag ha häxmöte härhemma. Nej, jag bara skojade. Däremot dyker några vänner/kollegor upp för att äta och dricka gott och för att prata högt och fritt och ledigt. Det ska bli riktigt najsigt!

Jag önskar er en skön och fin dag, me lovely ones.
Stay tuned; jag uppdaterar säkert frampå nattkröken.

... i vilken vår hjältinna stressat och tagit det lugnt

Det är mycket nu. Omdömena ska skrivas klart och de fyra jag sparade tills idag är inte näpna att skriva. Vi snackar mindre romaner och inte kan jag enbart bringa goda tidender heller. Jag lyckades dock hitta ett lugnt hörn på jobbet, efter dagens lektioner, och skrev klart allt.

Såhär innan ett lov vill jag också ha planeringen för veckan efter lovet klar, så jag kan släppa tanken på jobbet i tio dagar. Och det har jag. Ljuvligt!

För övrigt är lägenheten städad, en stor bukett vita tulpaner står på soffbordet och här bredvid mig ligger en liten överraskningspresent jag fick när jag kom hem från jobbet. Jag glömde ju min favvojeanskjol hemma hos goda vänner härförleden och när den nu kom tillbaka låg ett par fina örhängen i ena fickan. Puss på dig, Sköna A!

Kvällen har förflutit med roliga samtal med goda Vänner och lite läsning har det också blivit. Uppmuntrad av ännu en A (jag har många! ;-) har jag börjat om på Marilyn Mansons självbiografiska The Long Hard Road Out of Hell. Det blir bra helgläsning om en man vars musik jag tokgillar och som dessutom är smart och begåvad å huvudets vägnar.

Med en av vännerna kom jag att prata barndomsminnen. Hon berättade att hennes mamma har sparat i princip alla hennes leksaker, grejer, Hej Matematik! och liknande sedan hennes barndom. Yngsta barnet är hon. Jag som är äldsta har för längesedan sett mina leksaker malas till späntved av lekglada småsyskon. Men skitsamma - det var ju bara grejer. Det jag ville komma till var min roliga morfar. Han dog när jag var sex år och jag har inte så många minnen av honom. Men jag minns att han snickrade ett jättefint dockskåp till mig, fullt med små rara möbler. Jag minns att vi brukade gå till stationen och titta på tågen (han jobbade vid järnvägen i Hallsberg) och jag minns den lilla dockan jag hade i vars ändalykt han borrade ett hål. Dockan hade redan ett hål i munnen och en mjuk nappflaska. Vi fyllde nappflaskan med senap och sedan tryckte vi i dockan senap tills det började rinna ur andra änden på den. Vi hade väldigt roligt åt detta, medan mormor, som var ganska pryd av sig, skällde på morfar som lärde mig sådana dumheter. Det enda påtagliga minnet jag har, för övrigt, är den lilla gröna, tvåhjuliga dockvagnen som morfar lagade till (och som var mormors när hon var en liten flicka på Linnégatan i Göteborg, runt 1910) och som jag fick leka med när jag var där. Då var jag skitsur för att den inte var en riktig dockvagn, utan mer såg ut som en liten vagn som skulle dras av en häst. Nu ser jag den varje dag i ett hörn i mitt sovrum och jag minns morfar - och mormor - med värme...

Just nu slötittar jag på Velvet, på SVT2, som har en del intressanta modevinklingar. Ett av kvällens temata är BIBA, och inslaget musikillustreras med ljuvliga underbara Roxy Music. Sheer bloody nostalgia...








(BIBA-affisch, 1974)

Stay tuned, me lovely ones...




[Till dig som läser min blogg som fan läser Bibeln (eller om det är så att det helt enkelt bara är din läsförståelseförmåga som är mycket begränsad): antingen läser du och håller dina ytterst märkliga slutsatser för dig själv. Eller så läser du inte alls. Valet är ditt.]

... i vilken vår hjältinna exekverat

Jag tycker det är skönt när jag har föresatser som jag faktiskt genomför. Även om det ibland kan ta emot. Idag har jag fått en hel del sådana uträttade; har skrivit klart alla omdömen om elever jag har (utom 4 som jag gör klart imorgon), gick till datorkillen som tafflade till det i min stationära dator och lyckades få honom att inte bara inse att han gjort ett pinsamt fel utan dessutom få honom att komma hem hit och fixa det, så jag slipper kånka dit burken, var på bibblan och lämnade igen en försvarlig trave böcker vars sista-datum gick ut idag (halleluja - de var alltså inte försenade!), var och handlade hem en vinbox vars innehåll jag tror är gott (Lindemanns Bin 45, Cabernet Sauvignon) och köpte hem middagsmat till tjejmiddagen (Åh! Vad det ska bli roligt att ha lite middagsgäster, igen!).

Därefter traskade jag hem och efter en stunds softande och förtärande av något stärkande (jag var så hungrig att jag hade huvudvärk) tog jag mig an jävelmotionsjävelcykeljäveln och trampade några mil i spinningtempo. När jag duschat smakade det gott med en biff på ren nötfärs, lite goda krydderier och en rejäl driva wokade grönsaker. Unnade mig en liten bit Västerbotten till dessert...

Nu killar Jan Johanssons pianolir mig i nacken medan jag funderar på att dra mig åt soffhållet till för en stunds stilla mys. Kanske skulle skifta till J J Cale?

Det har hänt några mycket glädjande saker den här veckan, för mina barn (vilket - givetvis! - är glädjande även för mig); Lillmysen har fått ett nytt jobb - heltid! - och är glad som en lärka. Han har kvar det gamla också, på Tropicana, men där är på tok för lite timmar för att han ska klara sig på det. Och Johanna har äntligen fått rätsida på Alfakassan (efter att de har krånglat sedan första veckan i december då hon slutade sin visstidsanställning) så att hon får ersättning, tills jobbet drar igång igen. Detta är glädjande både för hennes skull (jag vet att hon mått så uselt och varit så orolig för detta med ekonomin) och för min (eftersom jag nu får tillbaka det jag bisträckt henne med under vintern).

Personlig blogg idag, alltså. Det är den iofs alltid, men jag brukar försöka skriva lite mer allmängiltigt än så här. Idag är det dock detta jag mäktar med att få ur mig. Det är fullt ös medvetslös på jobbet just nu och jag väljer att lägga all min nya, sköna energi på det, träningen samt mina barn och vänner. Men snart är det påsklov och då blir det skriva av!

All's well that ends well, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna gör upp en plan

Jag smider en av sommarens planer. Det blir en resa i år igen. En resa i flera dimensioner. Biljett är på väg att införskaffas. I år ska det bli betydligt bättre än förra året! WEEIII!

... i vilken vår hjältinna har Fin Fredag igen!

Alla fredagar är Fina. Så har jag bestämt. Verkar de tomma och gråa är det mitt ansvar att fylla dem med ett trivsamt och givande innehåll. Det är inte särskilt svårt faktiskt. Min sovmorgon underlättar litegrann, men även utan en sådan kan jag få till en riktigt bra förmiddag.

Morgonrutinerna är viktiga för mig. De får inte innehålla några stressmoment. Jag måste ha gott om tid att dricka mitt kaffe (ingen frulle på fredagar - jag sparar mina kalorier till fikat... ;-)), läsa lite nyheter, lyssna på P1-morgon, slösurfa, blogga och liksom bara softa. Detta är inte mindre viktigt på fredagar.

"Casual Friday" tillämpas på sina håll. Men på mitt jobb känns varenda dag hyfsat casual, med jeans, t.shirts och - vilket borde förbjudas! - birkenstocktofflor.













Just de där tofflorna ger en institutionskänsla som i bästa fall känns som dagis eller fritids och jag vill hellre bli hittad död än iförd ett par dylika, på mitt jobb (hade jag ett annat slags jobb skulle det kanske vara annorlunda. Eller inte.). Det enda som faktiskt är värre är de där foppatofflorna.

För att liksom väga upp veckans alla casual days har jag infört Fin Fredag. På mitt gamla jobb var vi i alla fall två som praktiserade detta; här är jag fortfarande ensam om det. Men skit samma. Fin Fredag innebär lite extra omsorg om klädsel (kjol är obligatoriskt och till det har jag en snygg topp eller kanske skjorta, ibland med slips) och utseendet i övrigt. Just nu är det stövlar som gäller, men jag har ju införskaffat ett par skitsnygga skor med försvarlig klack och bara det blir lite vårligare tänkte jag använda dem också. Håret måste vara snyggt också, liksom liksom makeupen etc. Kanske något blingigare smycke också. Sålunda uppklädd känns det faktiskt plötsligt mycket roligare att gå till jobbet och jag lyfter liksom inifrån. Därför är det inte alls ovanligt att jag också har de bästa och roligaste lektionerna, eller samtalen med elever/kollegor just på fredagarna. Prova får ni se!

På jobbet har två driftiga kollegor infört FredagsFika, också. Vi turas om att fixa något smaskigt till förmiddagskaffet och eftersom vi - än så länge... - är ganska många så blir det ungefär en gång per termin som det är min tur. Och då behöver jag inte ens fixa med det själv utan jag och min mentorskollega ordnar något tillsammans. Det är fint framdukat med levande ljus och grejer. Vi borde ha lite soft musik, också, förresten. Ska snacka med B om det. Han gillar blues. Igår när jag sökte upp honom för ett planeringssamtal stod han i slöjdsalen och pysslade medan Jeff Healey (RIP) dånade. Gött! Så vi ska nog hitta ett litet musikaliskt koncept för FredagsFikat.

Att ha en kort arbetsdag gör givetvis en Fin Fredag ännu Finare. Det har jag. Jag börjar kl 9 och slutar 11.20. Heh! Vanligen går jag inte hem direkt utan tar svängen ner i Byn för att handla något (så här års är tulpaner obligatoriskt!) och sedan går jag hem, jävelcyklar, pysslar lite, städar (det är roligt att städa om man tar hjälp av musik och kanske ett glas vin!) och gör det allmänt trivsamt för mig.

Frampå kvällskanten fixar jag mig något gott att äta (har jag besök blir det ännu godare) och öppnar en flaska vin, kanske. Spelar skön musik, läser, tänder ljus, pratar med Vänner och/eller barn och har det allmänt koseligt. Ofta blir det lite sittande med datorn också, men det brukar bli så att den isåfall ligger i mitt knä i sköna soffan.

Nu ska jag dra på en stunds Mustasch (senaste plattan är kanon - tack, Sis!) och plocka ihop lite, innan det är dags att gå till jobbet.

Stay tuned me lovely ones!

Hur ser era fredagar ut, förresten? :-)

... i vilken vår hjältinna funderar på offer

Var inte oroliga. Jag har inte för avsikt att utse något offer för någon illasinnad handling. Jag har inte heller för avsikt att offra mig själv på något obskyrt altare.

Men jag har just haft ett samtal med en vän/kollega om hur vissa vuxna människor väljer att gå in i - och stanna kvar i - en offerroll. Dessa människor förefaller ha en oförmåga att se sin egen roll i det som sker och likaså ha svårt att förstå kopplingen orsak -> verkan . De väljer att se allt från sin egen snäva horisont och skuldbelägger alla andra, och allt annat, för den situation de befinner sig i. De söker orsakerna till sitt dåliga mående utanför sig själva i stället för att blicka inåt. Med tanke på hur mycket tid de lägger på att skåda ner i sin egen navel är det ofattbart att de missar den springande punkten:

Man må ha hamnat i en prekär situation tillsammans med någon annan. Man må ha drabbats av sorg, lidande, orättvisa och vrede tillsammans med någon annan.

Men det är bara man själv som kan ansvara för hur man mår.

Ens mående kan aldrig vara/bli någon annans ansvar. Befinner man sig i en ohållbar situation är det ens ansvar som vuxen att få en ändring till stånd och jag tror - grundat på min egen erfarenhet - att det är ens förbaskade skyldighet att göra det. Ens skyldighet mot sig själv, i första hand, men också gentemot omgivningen. Att ta vara på sig, se till att man mår bra. Inte på bekostnad av andra, givetvis, men inte heller enbart med hjälp av andra. Man måste hitta sin egen inre styrka och drivkraft.

Samtidigt är det ju lättare att göra detta om man har Riktiga Vänner som kan stötta, uppmuntra, pusha och dessutom ärligt tala om för en när man är ute och cyklar... Ja, det är rent av ovärderligt! Men bara som stöd - man kan inte hänga upp sitt mående på Vännerna, heller.

Jag har mycket bestämda åsikter om detta och skulle kunna docera en bloggmeter, eller två, ganska lätt. Jag har ju själv varit där - i offerrollen. Jag trodde mitt dåliga mående berodde på mina barns far och hans alkoholism och den absolut jävliga situation som utvecklades på grund av den.

Det var först när jag insåg att jag hade allt ansvar för mitt eget mående och liv som jag också såg att det faktiskt var möjligt för mig att göra något åt det hela. Jag kunde inte få honom sluta dricka, men jag kunde ta mig själv - och barnen - därifrån. Insikten fick mig att hitta den inre styrka jag behövde för att faktiskt lämna honom och starta upp ett nytt liv. Jag behövde inte honom för att må bra - jag kunde må bra i mig själv. Han, å andra sidan, fick också börja ta ansvar för sitt liv och sitt mående, när jag inte längre gjorde det. (Hur han lyckades med det utvecklar jag inte här.)

Jag bidrar gärna till att få andra att må bra. Jag tycker om att göra det! Jag är gärna med och bär på mina barns och mina Vänners sorger - och glädjeämnen! Men det är inte detsamma som att jag tillåter någon att lägga över hela ansvarsbördan på mig. Icke, sa Nicke.













(Choose life! :-))