Visar inlägg med etikett glam. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett glam. Visa alla inlägg

söndag, december 07, 2008

... i vilken vår hjältinna hållit på traditionen

Status: svarta träningsbyxor och röd tisha. Tända ljus och raggsocksfötter på bordet. Dokumentär om Jimmy Rosenberg på teven. I ett plötsligt dekadent återfall ett stort glas rött.

Den årliga GLÖGG-festen igår blev lyckad! God mat och dryck. Sköna människor och goda skratt och hög musik (antingen stod grannarna ut, eller så hörde vi inte när de ringde på dörren...) och skoj och synnerligen animerade - och stundtals hetlevrade - diskussioner om så skilda ämnen som relationer och ekologiska ägg och sedan blev vi överens om att inte tycka lika och sedan mera dans och glam.

Mattemat var tapas, i år. Jag har inte testat att göra det själv någon gång så det kändes extra roligt att tänka igenom vilka rätter jag ville ha och sedan förbereda/tillaga dem. Jag gick på lite känsla och egna idéer och allt är inte alls särskilt spanskt... Men det fungerade fint som en helhet och visst ser det gott ut, va'?!





















Det ni ser är:

1. Ett toskanskt vin (Barone Ricasoli, Sangiovese)
2. Roquemole (guacamole med roquefortost) - Agneta fixade!
3. Tortillachips
4. Gröna oliver i smördeg, med sesamfrön - Agneta fixade!
5. Soltorkade tomater i smördeg, med sesamfrön - Agneta fixade!
6. Ugnsgratinerade nachos med en fyllning av champinjoner, röd paprika, röd chili, hackad persilja, crème fraîche och ost
7. Vitlöksbröd
8. Ruccolasallad med pinjenötter och parmesan
9. Chorizo
10. Kålrot- och färskpotatistortilla
11. Stora kapris
12. Mozzarella med lite wasabi, inrullade i gravlaxskivor (inte särskilt spanskt med DÄM så gott!)
13. Manchego (ljuvlig ost!)
14. Kalamataoliver
15. Serranoskinka rullad runt hackade, torkade aprikoser och färskost
16. Kräftstjärtar i en lag av olivolja, pressad citron, salt, vitpeppar och socker
17. Champinjoner med vitlök, soltorkade tomater, olivolja, tomatpuré och färsk basilika

Till kaffet dracks whisky. Vill jag minnas... ;-)





















Och någonstans verkar fan ha flugit i mig och tämligen glöggfryntlig körde jag ett solo som skulle fått Jean-Luc Ponty att gråta blod. Eller så är det bara hittepå... ;-)














Lägg märke till det Steve Vaifläktande håret... Ingen aaaaning om hur det bidde ..? För ordningens skull vill jag påpeka att det sannerligen inte bara var jag som var lite intoxinerad. Men jag säljer inte ut mina gäster. Sådan är inte jag. Ånej. ;-)

Slutligen kom vi väl alla i säng (inte samma säng då utan var och en på sin plats) och jag avrundade natten och vakade in morgonen med ett telefonmaraton på drygt tre timmar. Tankar på kommande räkning förträngs nu å det bestämdaste. Förslaget om att installera sånt däringa Skype ter sig plötsligt mycket intressant...

måndag, november 24, 2008

... i vilken vår hjältinna åkt baklänges















Det gjorde jag både dit och hem. Jag åkte tåg genom Sverige och Sverige var vackert därutanför. Himlen var hög och blå och allt... precis allt... var täckt av ett tunt snötäcke... åkrar... hustak... träd.

Sverige var verkligen sådär gnistrande vackert när jag åkte upp till Stockholm i fredags och jag funderade lite på vad jag egentligen ska i Indien och göra..? Alltså... inte nu... men sen... då... i framtiden.














(Utsikt från vårt vandrarhemsfönster)
Jag gick till bistron och tänkte först att jag kanske gått fel. Där var fyra bebisar med sina mammor och de bredde ut sig som fan. Mammorna, alltså... och ungarna. Jag hade tänkt sitta i bistron en stund... kanske socialisera lite med någon hågad medresenär men min gräns går en bit hitom färgkritor och halvsmälta uppspottade bananer och gosedjur och skötväskor och skrikande bebisar och fånigt leende lattemammor som snackar skit (bokstavligen...). Faktiskt.

Så jag köpte en grov macka med Wästgötaklosterost och gurka och en liten flaska Campolieti och gick tillbaka till min plats för att fortsätta åka baklänges genom landet medan jag sakta (hmm... nåja) och njutningsfullt (absolut!) läste om en tid och en plats så långt, långt borta; Lasse Bergs Gryning över Kalahari och smuttade på mitt [lite för kalla] vin och inhöstade en kommentar från en tant som knôdde sig fram mot restaurangvagnen: "Här sitter folk och sveper i sig, minsann". "Fuck you too, tanten", tänkte jag. Men - väluppfostrad som jag är - det sa jag inte. Jag gav henne inte ens ett ont öga. Leva och låta leva är en skön devis ibland.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

På söndagen gav jag mig en välbehövlig sovmorgon och gick sedan för att träffa vajl och hennes 10-åriga dotter E. Lilla E gör det som vi vuxna alltför ofta missar och tittar uppåt vilket fick till följd att hon kunde visa mig att det minsann hängde cerise bananer (fast texten här är inte rätt färg - jag vet) i trädet vid nedgången till t-banan vid Zinkensdamm vilket jag missat hela helgen! Så helt underbart!














(Tyvärr gör motljuset att den härliga färgen inte framgår)

Sedan åkte vi en station och gick sedan till "flatorna på Copa" som vajl minsann bloggar om ibland och som jag länge varit nyfiken på. Det visade sig vara just ett sådant ställe som jag bara älskar, med sköna uddafåtöljer, någon plyschig soffa, små ranka bord, ljuvlig atmosfär och ett härligt sortiment av goda smörgåsar, sallader och söta godsaker.

Vi satt nästan två och en halv timme och hann prata om neuropsykiatriska funktionshinder, medicinering, jobb, flytt och dessutom mycket musik. Lilla E tipsade mig om att jag bara måste kolla upp blueslegenden J.B Lenoir - och helst då hans Mojo Boogie som ni får här:


... fast personligen fastnade jag mer för den här:

... och så snackade vi lite Led Zepfavvisar och hon undrade om jag kände till en låt som inte ens hennes pappa eller farfar kunde hjälpa henne med och så sjöng hon ett klockrent intro till Immigrant Song! Vilken absolut härlig unge du har, vajl!

Efter fikan åkte jag in till Centralen med hopp om en fikadejt, typ, men så blev det inte. Så jag slängde in ryggan i ett förvaringsskåp och tog med kameran på promenad i Gamla stan. Där är fint och pittoreskt så det förslår. Men jag trivs bättre på söder. Så är det bara. (Och vad "dejten" beträffar så går det fler tåg. Vi är unga. Vi hinner. Om vi vill. Jag vill, i alla fall... ;)





















Det var en avslappnad och rolig helg med Netti; indiskt på Åsögatan i fredags och sedan vin och snack, och i lördags blev det seriöst stros på söder i snöfall...














(Amnestymanifestation på Medborgarplatsen)

... och en god, värmande fika innan vi gick "hem" och snyggade oss innan vi begav oss mot Stampen - lätt försenade - för att träffa goda vänner och förglamma ett tag. Precis när vi kom till Slussen fick vi besked om omgruppering av rocktrupperna - till Kelly's - eftersom Stampen visat sig vara fullständigt tjocksmockat. Vi hann precis slänga oss av tåget och byta riktning och hann t o m fram till Kelly's före de andra.*s*

Vi blev ett stort och uppsluppet gäng - många sköna och efterlängtade återseenden! - som sedan tog förjan över till Tyrol och Sweden Rocks kickoff. Kickoffen var rätt okej, men mest tack vare sällskapet (tack alla för den ljuvliga whiskyn!), då bandsläppet - bortsett från Dream Theater, ungefär - var marginellt upphetsande. Det tog slut redan vid elva och då var vi en tapper skara som drog vidare till Ancor för lite seriöst glam in på småtimmarna. Anna hade förutspått att jag skulle dansa på borden - mer eller mindre - men därav blev intet. Däremot hittade jag på lite annat skoj... *host*... ;) Oh well... jag är singel och jag lever bara en gång...

Sent omsider ramlade vi oss hem, Netti och jag, och det var inte särskilt svårt att somna... När jag vaknade kändes det som om det växte luddiga saker på min tunga och det kändes ljuvligt med ett par rejäla glas juice och ett par muggar kaffe till frukost!

torsdag, november 20, 2008

... i vilken vår hjältinna ser slutet av Hell Week

Långa och stressiga dagar har det blivit den här veckan. Tidiga mornar, sena kvällar och ingen ork/tid/lust till träning. Jag har inte ens brytt mig om att gå och handla vilket lett till att min kyl nu upplever en all time low. Nu finns det bara lite mjölk till kvällsteet, två ägg till morgonens frukost, lite ingefärsmarmelad, tre potatisar och en burk tomater (ekologisk). Samt en skvätt Dooley's i en flaska. Men orka bry sig. Jag är ju ändå inte hemma i helgen, utan ute på nya äventyr. Norröver. Jag får väl fylla på lite nästa vecka.

Jag pratade med projektledaren på jobbet jag sökt, idag. Jag tänkte att det kanske gick att klämma in ett besök imorgon eftermiddag, då jag ändå är i hoodsen. Men det fanns det inte tid till. Eller så slutar han tidigt och ville bara inte förstöra sin Fina Fredag. His loss.

Å andra sidan hinner jag då spankulera omkring lite innan det är dags att träffa Netti, slänga in grejerna på vandrarhemmet och så bege sig ut i den löftesrika natten. Jag tänkte bjuda henne på middag, med anledning av min födelsedag. Indiskt. Vet en restaurang som har suveränt käk, på Söder. Tack, Peter A, för att du lurade dit mig härom helgen! Nu blir det repris. Sedan får vi se om det blir klubbesök eller vad som kan hittas på.

Lördagen blir det skönt stros på söder och sedan lite förvärmning i Gamla stan med goda vänner (mestadels trevliga och dessutom snygga karlar, vilket ju alltid är fägnesamt för både själ och öga... ;-)) innan det är dags för Sweden Rocks kickoff, på Tyrol. Det ska bli kul att träffa gott folk, glamma och få se om det släpps några bra band.

Och på söndagen blir det minst en - förhoppningsvis två! - dejter med ett par sköna vänner och fika. Jag valde ett rätt sent tåg hem för att kunna unna mig en fin söndag i hufvudstaden. Det är jag värd efter en sådan här jävelvecka.

fredag, november 07, 2008

lördag, mars 29, 2008

... i vilken vår hjältinna b(l)uesat lite

I morse vaknade jag i Helsingborg, och åt en stillsam, myspratig frukost och här sitter jag nu i lugn och ro i min sköna tevesoffa, med en styck Fröken klistrad på mig. Jag är inte så lite matt ikväll. Det har varit ett minst sagt intensivt dygn. Vänner, musik, öl, vin, mer musik, skönt snack, ännu mer musik, dans, glam, värme, glädje och mycket fniss, skratt och förtrolighet. Att sova var det inte tal om. Inte särskilt mycket i alla fall, så tågresan hem var tung... Jag hade tänkt slumra, men kunde inte riktigt koppla av. Sätet på Pågatåget var alldeles för obekvämt, och när jag bytt tåg i Hässleholm hamnade jag bredvid en av mina elever och hennes kompisar och de bara TOK-flamsade. Jag kunde inte låta bli att skratta åt dem, när de satt och smygfotograferade den söta ynglingen på sätet mitt emot mig, med sina mobiltelefonkameror...

Det var skönt att komma tillbaka till Byn, svänga inom Konsum och köpa en pizza att värma i ugnen och sedan gå hem och äta den och så avrunda med popcorn... Jag undrar varför man inte bara "behöver" salt (vilket ju är lätt att förklara) utan också fet mat, när man är lite dagen efter? Pizzan var inte särskilt fet, men att äta en soppa eller en sallad fanns liksom inte på kartan...

Efter maten och lite slösurfande tog jag ett varv med dammsugaren, städade badrummet och torkade golven i ett ryck av plötslig energi och sedan belönade jag mig själv med ett långt, varmt bad och TransSiberian Orchestra som soundtrack till det.

Världen är annars bra liten, nu igen. På tåget ner mot Hbg klev en man på tåget, med lite halvrufsigt hår, ryggsäck och frånvarande blick. Min gamla lärare från kurserna i religionsvetenskap! Eller... gammal och gammal - han är yngre än jag... Numera undervisar han på universitetet i Växjö, och jag ville gärna frågat honom om hur det ser ut med D-kurser i rel.vet där, nu... Men det var inte riktigt läge för det (trångt och bökigt på tåget) så vi bara småpratade helt kort. Roligt att se honom igen, dock, han är en helt fantastisk föreläsare och jag har många roliga minnen från hans kurser! Inte minst den där gången när vi upptäckte att han brukade ta av sig sandalerna och trampa omkring barfota bakom det stora bordet i föreläsningssalen. :-D Blev sugen på att ta upp studierna igen - om än på halvfart.

Snart är mitt påsklov slut. Det har varit ett fint och bra lov där jag inte bara gjort det jag tänkte och planerade utan också upplevt saker jag inte hade ens vågat hoppas på! Nu ska det bli roligt att gå tillbaka till jobbet och möta mina elever igen och kämpa tillsammans ett tag till!

Men en dag återstår - morgondagen! - och även om den blir en timme kortare, tack vare sommartiden, så ska jag utnyttja den väl. Jag tänkte bland annat ta mig en milslång promenad och både få mig lite träning och se om det finns några vårtecken ute i skogen. I Helsingborg igår såg jag i alla fall vitsippor, uppe i Hälsobacken. Bästaste A skulle fotografera mig med dem, men jag misstänker att bilden blev lite suddig och att blommorna skymdes av en FUN Lightflaska - fylld med mycket FUN och lite Light... ;-) Så ska jag sova middag med Fröken, ringa ett par roliga samtal, laga mig en god middag och ägna några timmar åt DN. Är lite sugen på ett yogapass, också...

Och kvällen är ju inte slut här; det är dags att laga sig lite te , se den japanska filmen på SVT2 - Zatôichi och fortsätta sticka på min tröja. Nu vill jag ha den klar!

À demain, me lovely ones!