Visar inlägg med etikett föräldrar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett föräldrar. Visa alla inlägg

tisdag, augusti 05, 2008

... i vilken vår hjältinna har lite småtråkigt

















(Näckrosor i Bogstavannet)
Jag hade satt telefonen på väckning strax före sju, i morse, för att fixa med tvätten. När telefonen började spela Aïcha och jag sakta vaknade till liv hade jag inte en aning om var jag befann mig, först. Jag antar att det blir så när de nätter jag tillbringat i min egen säng, den här sommaren, kan räkna på mina bägge händers fingrar.

Jag kom hem från Kil igår. Helgen avlöpte väl. Det var najs att träffa och umgås med syrrorna och t o m träffa mina föräldrar för ett par korta fikor. Känns bara som att vi inte har så mycket att prata med varandra om och i det finns det en sorg. I all synnerhet som det finns saker jag skulle vilja fråga dem om. Frågor av såväl existentiell art som förklaringar till minnesfragment som jag inte kan hitta kontexten till. Peter säger att jag ska göra det innan de dör, eftersom det blir svårare sedan. Det vet jag ju redan, och han har givetvis rätt. Kanske kommer det ett tillfälle då jag kan sitta ner och prata med dem om dessa saker. Kanske inte.

Oslo var varmt, soligt och roligt. Jenny jobbade ett par pass, och vid ena tillfället följde jag med för att se vad det är för ställen hon jobbar på. Hon har ju en och samma arbetsgivare, men verksamheten bedrivs i ett par olika festvåningar; dels på Eckbo och dels på Bogsta Gård.
















(Bogsta Gård)
Bogsta är ju hur pampigt som helst - som ett litet slott. Men jag gillade Eckbo klart bättre. Historierna som Jenny och hennes kompis drog om hur det spökar där gjorde ju inte saken sämre!
















(Eckbo)
En av dagarna hade vi ambitionen att ta oss ut till Bygdøy och turista på muséerna därute, men vi kom inte längre än till Frognerparken där det var svalt och skönt att sitta under de stora träden och bara prata och sedan ta en god fika på en servering. Bygdøy ligger ju kvar tills nästa gång...
















På fredagen åkte jag till Malin (yngsta syrran) i Kil och där slöt andra syrran, Cia, upp. På kvällen var vi ute på Arena och käkade och hade det allmänt mysigt. Helgen tillbringades sedan i ganska slackig stämning med småungar, svåger och två korta föräldrafikor, som sagt.

Eftersom jag gjorde en sen bokning av tåg hem från Kil hade jag valt en polackvariant (billigast tänkbara) och fick därför byta fem gånger. Men... under över alla under... jag kom hem i utsatt tid. Utan missöden. Det är så man kunde bli religiös. Eller... kanske ändå inte.

Frågan nu är vad jag ska hitta på. Ryggan uppackad, tvätten avklarad, växterna lever och lägenheten är ju städad. Jag skulle verkligen behöva komma igång med min träning, men det är svårt att motivera mig utomdörrs när det blåser friskt och enstaka regnskurar dränker allt. Jag har åtminstone förnyat mitt medlemskap på gymmet och kollat upp när poweryogan drar igång, igen (september). Alltid något. Jävelmotionsjävelcykeljäveln står i förrådet. Där ska den stå ett bra tag till. Kanske drar jag mig ut på en powerwalk framåt eftermiddagen. Time will tell.

Jag har småtråkigt. Funderar på filmfestival. Jag har faktiskt några rullar härhemma som jag borde se. Eller kanske jag skulle köra ett LoTR-maraton? Sticka det sista på det plommonfärgade projektet? Sy något? Eller bara försmäkta. Emmajävlaboda bjuder inte på några som helst muntrationer, just nu. Jag får inte roligare än jag gör mig. Jag får väl hitta på något, då...

Arrivederci, me lovely ones...





















(Hittegods, Västra Torggatan, Karlstad)

onsdag, februari 20, 2008

... i vilken vår hjältinna tänker om gamla föräldrar

Rapporteringen under morgonen har bl a innehållit nyheten om att antalet äldre kvinnor (dvs 49+) som väljer att bli mammor ökar. Just nu intervjuas en läkare om både de medicinska riskerna vid en så sen graviditet och andra aspekter, så som detta att orka. Enligt nyhetsrapporteringen var det 24 kvinnor, i åldern 49+, som blev mammor förra året här i Sverige.

Jaha? Och? Visst är det tufft att bli mor vid den åldern och kanske vara 65-70 bast när ens barn är i tonåren. Visst slår sömnbristen och det dagliga, praktiska kämpandet hårt. Men varför detta fokus på kvinnorna? Jag slår vad om att hundratals, kanske tusentals män blir pappor efter det att de fyllt femtio. Varför höjer ingen på ögonbrynen över detta? Orkar de med nattvaken och de dagliga bestyren bättre än kvinnorna? Eller förutsätts det att de har yngre kvinnor som förväntas ta huvudansvaret för barnen?

















Sedan finns det andra vinklar, varav åtminstone en togs upp i intervjun med mamman; detta att som barn/tonåring ha en gammal mamma. Ska mamman kanske färga håret så hon ser yngre ut? Ehh... Är det inte lika illa att ha en gammal pappa?

Mina barns farfar fick sina två sista (hoppas jag...) barn efter det att han fyllt 65. Med en yngre kvinna, då, men... Det var jobbigt ändå för både J och T-M att ha en så gammal pappa att de andra barnen på dagis och i skolan alltid trodde att det var deras farfar/morfar som kom och hämtade dem. Det var jobbigt att andra barn gjorde utflykter, gick i skogen, åkte skidor och spelade fopoll med sina pappor medan deras pappa hade gikt och i största allmänhet var i usel fysisk kondition. Visserligen hade de en mamma som orkade med detta - men i synnerhet J var ofta ledsen för att inte hans pappa kunde/orkade/ville göra sådana saker tillsammans med honom.

Att skaffa barn när man är alltför gammal anser jag vara en mycket självisk handling. Det är det iofs alltid, men det är extra egoistiskt att göra det när man nått den ålder att man kanske inte kan finnas där för sitt barn - på det vis ett barn har rätt till - tills det ens kommer ur tonåren.

Men det är vad jag tycker och jag inser till fullo att de som ändå gör detta har fullgoda skäl till det och dessutom kan vara helt underbara föräldrar.

Själv ska jag inte skaffa fler barn. Däremot tänker jag fortsätta öva flitigt på hur man gör dem, så jag inte glömmer bort. ;-)

Apropå skaffa, så har jag skaffat en dramaten, av klassiskt snitt. 40 pix gav jag för den, men den ska pimpas rejält innan den får följa med till affären. Sedan kommer den att vara ovärderlig när mjölpåsar och kattsand ska släpas hem. Den kommer dessutom att vara ännu coolare än den redan är. Tjoho! ;-)