... i vilken vår hjältinna insjuknat

Jag tror det i alla fall. Det har svidit i min hals hela natten och när jag vaknade hade jag huvudvärk, dessutom. Kanske inte feber, men kinderna glöder och kroppen känns allmänt olustig. Antagligen har jag fått galna vildsvinssyndromet. Allra minst.

Jag har försökt uppmuntra mig under dagen genom kaffedrickande, tedrickande, läsning (sa jag att jag älskar Brysonboken..? ;-)) och P1. När posten kom, eller om det nu var Citymail som levererade (och heter det då verkligen att "posten" kommer?) lät dunsen ute på hallgolvet mer än vanligt lovande. Inget snejlmejl, då, men väl ett vadderat kuvert från CDON. JAA! Den här låg i kuvertet och jag har lyssnat igenom den.


















Den håller måttet, även när jag inte sitter på parkett och kan se Ola Salo i ögonen, både musikaliskt och - framförallt! - textmässigt. Ola Salos arbete med texterna, som han också berättade om i sommarpratet häromdagen, är gediget och känns uppdaterat utan att vara tillgjort trendigt. Inte når han upp till Ian Gillan's höjder, förstås, men det är det ju knappast någon som begär heller. Ian Gillan är ju GUD. Eller... vänta nu... det kan han ju inte vara... hmm...

Med ett halvt öra började jag lyssna på dagens sommarpratare, Arash Labaf. Nån artist. Deltagit i melodifestivalen vilket gjorde att min hjärna genast sorterade bort honom och jag började filura på annat. Men... så snart han spelat första låten spetsade jag öronen. Vilken absolut underbar orientmusik han spelade... Min gamle hjälte Cheb Khaled... Amr Diab... Panjabi MC och andra från Buddha Barplattorna... Jag ska lyssna igen! Dessutom hade han en intressant historia att berätta, om sitt liv. Den är också värd att höra igen.

Jag har varit och handlat också. Senil som jag är glömde jag ju att posta Brevet. Fan. Nu får jag gå en extra vända. Till kvällens familjemiddag blir det lax som jag lagar på enklaste vis i ugnen. Till det blir det potatis och en god, kall sås. Sallad. Till mina mer kortväxta små släktingar köpte jag, för säkerhets skull, också lite köttbullar och ett paket snabbmakaroner. Just in case.

Än är det några timmar tills de kommer. Jag ska laga lite mer te, ta en filt och läsa/sova en stund, tror jag.

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna tar det lilla lugna

Innan jag fixade morgonkaffet satte jag en deg. Bara vatten, jäst, olivolja, en gnutta socker, hyfsat med salt och vetemjöl special. Lät degen jäsa en extra vända - det brukar ge ett väldigt gott bröd. Jag hade mina kortväxta, anländande gäster (fast först på tisdag, då) i åtanke och ville göra bröd som de kan tänka sig att äta. Inte en massa spännande saker i eller ovanpå, alltså. Men jag kunde ändå inte motstå frestelsen att i den ena, av de tre, limporna knåda ner lite soltorkade-tomater-hack. Penslade alla bröden med olivolja och toppade en limpa med enbart flingsalt, och två med flingsalt och rosmarin (varav den ena var den med tomater). Limporna fick samsas med två skålar med vatten i ugnen ungefär en halvtimme, kanske, och sedan tog jag ut dem. Knackade lite på dem och de lät rätt så jag lät dem vara ute.


















Utnyttjade den uppvärmda ugnen till muffins på den sista, ämmliga bananen också. Känns som att jag kan få fikasällskap idag, eller kanske i morgon och det är ju alltid kul att kunna bjussa på något godis.

Nu ska jag njuta nybakat bröd och kaffe och lyssna på Ola Salo som sommarpratar idag. Det blir fint.

... i vilken vår hjältinna blivit frälst

Jag ska inte skriva så mycket om föreställningen, faktiskt. Det är en upplevelse som bäst gör sig genom att upplevas! Men... från första anslaget i ouvertyren tills att sista andetaget klingat av... så är det ren och skär magi som levereras. Jag kikade på mina bänkgrannar och på publiken nere på parkett och... de satt alldeles stilla. Hur gör man det när det svänger SATAN (vilket i sammanhanget är ett illa valt, men väl fungerande uttryck...)?

Och... Ola Salo... Han ÄR Jesus. Han är vår frälsare, vår diviga megastjärna och vår älskling! Patrik Martinssons Judas är fullständigt hjärtslitande magnifik (och han har en synnerligen välformad och till klämmande inbjudande ändalykt...)!

Se den. Föffan.

... i vilken vår hjältinna önskar alla en Fin Fredag

Nejnejnej. Inte alla. Inte Jan Björklund - honom tillönskar jag en riktigt motig torsdagförmiddag. Men alla andra önskar jag en riktigt fräsig, frestelsefylld och fantastiskt Fin Fredag!

Idag är det slips som gäller - och även om jag givetvis har bloggosfärens mest intelligenta läsekrets så vill jag gärna klargöra att jag inte är iförd enbart slips. Nejbevars - hur skulle det se ut? Jag har ju utvecklingssamtal kl 11...

Vad har ni på er? Och hur högtidlighåller ni denna Fina Fredag?

Efter jobbet åker jag till Agneta. Tjejkväll ikväll. Mat & prat. Musik. Och imorgon är det dags! Imorgon ska vi ÄNTLIGEN se
Jesus Christ Superstar!

WOHOO!
Eller... kanske ett HALLELUJA är mer på sin plats?Så, me lovely ones - håll fanan högt och bejaka The Friday Mys!

... i vilken vår hjältinna har fyllt sin dag

Roligt att träffa mentorseleverna som nu alltså går i 8D, och inget annat. Jag har förvisso kallat dem 7D flera gånger idag, men å andra sidan gick hälften av klassen till fel sal eftersom de gick till den sal där årets 7D skulle samlas... ;-)

Har också haft lektioner med två helt nya elevgrupper; en halvstor (17 st) i språkval engelska och 9A (28 st) i religion. Jag tror det blir bra - de är alla lagom stökiga på det där ganska alerta och roliga sättet som visserligen kommer att göra mig totalt urlakad efter varje lektion men som kommer att ge mig så mycket gott tillbaka, också! Huruvida de kommer upp i samma nivå som förra årets 9B är jag tveksam till...

I övrigt har dagen gått åt till att leta rätt på förkomna bokbeställningar, pedagogisk lunch (en gång per läsår max, för min del...), planering, kopiering intill förbannelse, ett par möten, samtal med kollegorna och - roligast! - besök av några ur... ja, just det... förra 9B!

Jag och Mia har också hunnit spika våra träningstider. Vi går ut hårt och ska träna på Nautilus tre gånger per vecka - måndag, onsdag och fredag. Och så anmälde jag mig till det lite längre och tuffare poweryogapasset som går på tisdagar, med början nästa vecka. Jag må känna mig förfärligt ensam emellanåt, här i Emmajävlaboda, men jag ska göra mitt bästa för att åtminstone inte ha långtråkigt...

Apropå träning följde jag min föresats från i morse och drog på mig träningskläderna direkt när jag kom hem (jobbade ända till halvsex idag igen...) och gav mig ut på en halvmilarunda, med delvis powerwalk och delvis joggning. Mest joggning, faktiskt. Mia säger att hon siktar på Beach 2009 då 40-plussare kommer att regera på stränderna. Själv sätter jag målet vid höstlovet. Höstlovet 2008, då. Jag fixar det! (Fast jag har iofs inte tänkt tillbringa mitt så gott som obefintliga höstlov på stranden - såvitt jag vet.)

Men nu... nu är jag så trött. Mejlen jag skulle skriva och telefonsamtalet - det Viktiga - jag skulle ringa får anstå. Jag ska ta en bok och lägga mig på sängen och läsa, tror jag. Fröken S tycker nog att jag är en hemskans trist matte men jag orkar inte stimma med henne. Får väl ta fram laserpekaren och låta henne rusa sig trött. Jag fattar inte hur katter kan vara så korkade att de jagar och jagar efter den där röda pricken och aldrig nånsin tröttnar..?

På stereon dundrar Jesus Christ Superstar i den helt underbara versionen från 1971 med Ian Gillan, Murray Head och Yvonne Elliman. Jag har beställt filmversionen från 1973 från CDON och väntar leverans vilken dag som helst. Yvonne Elliman är med även i den versionen:

Tanken är att jag ska se den med mina sjuor, när vi jobbar med Nya Testamentet; den och Life of Brian... ;-) Och den 15 november ska jag och Agneta se den i Malmö, med Ola Salo som Jesus.





















Mumselimums. Något för en Magdalena, eller hur me lovely ones? ;-)

... i vilken vår hjältinna är sambo

Jajamen! Nu är hon hemma igen, Fröken Smilla. Johanna mötte upp med henne på centralen i Göteborg igår och Fröken uppförde sig exemplariskt hela den långa resan hem. Jag hade inte tänkt på att boka en plats i en kupé som tillåter djur, men en snäll konduktör gav mig och Fröken en helt egen liten kupé! Inte illa, va'? ;-)

Resan hem från Hemsedal - via Oslo - var ungefär som resor är mest, när det handlar om rena transportsträckor. Den var alltså händelselös och sömnig och gäspig. Bitvis kändes den dessutom snudd på oändlig.













Men jag hade en ljuvlig sak att se fram emot! Bästaste A smsade och undrade om vi skulle ta och beställa biljetter till Jesus Christ Superstar. Jag visste inte ens att de hade släppts! Men det är klart att jag ville - så nu har jag en verkligt najsig musikalisk begivenhet att se fram emot! Jag lyssnade nyss på Gethsemane (I only want to say) och hör att här kommer Ola Salos röst och Gillan's (min favvo-Jesus!) väldigt nära varandra. YAY - det här blir intressant! Synd bara att inte Mustasch-Ralf (som enligt uppgift från initierad källa också prövade för rollen som Jesus) inte kunde göra Judas - det hade varit mumma, det! Men... man kan inte få allt. ;-)


När jag varit borta några dagar spelar det ingen roll hur kul och trevligt och ljuvligt det varit; det är ändå skönt att komma hem och pyssla lite. Jag har en del pyssel att fixa med idag, såsom lite stickning, träning, baka matbröd och annat smått och gott. Ett par kreativa projekt som måste gå framåt har jag också.

Apropå biljetter är nu biljetter till Burg Herzberg beställda, också! Det var inte helt lätt - min tyska är inte vad den aldrig varit, och även om de droppat in ett och annat engelskt ord emellanåt så var det mest trial and error som gällde tills jag fick rätsida på det! Jag ser så otroligt fram emot att göra den resan, tillsammans med Riktiga Vänner - nya som gamla!

Så min sommar börjar ta lite form. Så mycket mer form ska den i och för sig inte ha. Jag gillar att ha luckor, rejäla sådana, för det oplanerade och spontana, också! Det handlar väl mest om att beställa fint väder. När det gäller BH har jag svårt att tänka mig att det kan bli värre än förra året - jag kan inte se hur det liksom skulle kunna regna mer... Men jag skulle också vilja ha en del dagar vid havet, med fritt blås mot horisonten och en skön filt att ligga på... Och stugan. Det måste absolut bli ett par sejourer i stugan! Minst! Det ska det givetvis bli även innan sommaren, men det skulle vara fint att ha ett par, tre svarta juli- eller augustinätter därute också, och sova ute under stjärnorna. Så ska det bli!

Mitt öra värker idag igen! Jag vet inte vad det är men de här telefonsamtalen har en tendens att bli väldigt långa, trots att det verkligen inte känns så. Samtalen bara flyter på och vi pratar mestadels musik och resor och barn och vänner och livet och erfarenheter och mer musik och känslor och värderingar och skvaller light och plötsligt är det mitt i natten. Igen! Vänskap. Sann sådan. Och jag är så lyckligt lottad att jag har fler vänner av det virket!

Förresten. Världen är liten. Igår, på de sista tågsträckorna, satte sig en man på sätet bredvid mitt. Vi började prata sådär som man egentligen ofta vill, men inte gör för att man är så stel och tråkig och kom-mig-inte-förnär. Han berättade att han var på väg hem från Växjö, där han påbörjat en forskarutbildning (ämne franska och typ något internationellt - jag la det inte exakt på minnet) och jag berättade att jag själv är tämligen usel på franska (understatement...) men att jag har en väninna som studerat tvåspråkighet (bl a med franska, om jag minns rätt) på universitetet i Stockholm och att det är intressant med språk (själv gillade jag nog iofs litteraturvetenskapen och språkhistorian mest, när jag pluggade engelska)! Han undrade vad hon hette och jag sa hennes förnamn. "Men", sa han, "henne känner jag lite från internet - hon har haft mycket kontakter med Senegal, eller hur?". Och det kunde jag ju bekräfta. Så... it's a small world, raraste vajlan, och M. från Emmaboda hälsar så mycket! :-) Han skulle f ö ha en föreläsning här, snart, och bjöd mig att komma och lyssna. Men jag tackade nej - han verkar trevlig och har kanske ingen som helst dold agenda - men han kan likaväl vara en rejäl kardborre och det räcker med den jag har just nu...

Nu är det dags att brygga på lite mer Blue Java och kanske rentav klä mig? Uppdaterar lite senare idag, med några tankar jag har...

Stay tuned, me lovely ones!














My sweet Lord...