... i vilken vår hjältinna haft en alldeles vanlig dag

Utan heroin. Den räckte ändå. För mig.

Började med spec.lärarmöte (varje torsdag) på jobbet och sedan rullade det undan med lektioner till halvtvå varefter jag ringde till Länsstyrelsen i Halland och handläggaren var passande nog på semester men jag fick tala med hennes chef som också varit med och fattat beslutet om att Lillmysen (fast han kallade honom inte det) skulle lämna intyg i juli 07 samt oktober 08.

De har lutat sig på körkortslagen:
"10 § När ett körkortstillstånd meddelas eller ett körkort utfärdas, får de särskilda villkor för körkortsinnehavet som är nödvändiga från trafiksäkerhetssynpunkt föreskrivas. Sådana villkor får också föreskrivas efter det att körkortstillståndet har meddelats eller körkortet utfärdats. Lag (2003:216)."

Anser alltså att det ur trafiksäkerhetssynpunkt varit motiverat att låta Lillmysen gång efter annan (och nu enligt kallelse senast oktober 2008) lämna intyg - TROTS att samtliga prover varit negativa.

Vi dividerade en lång stund.... jag frågade hur de hade tänkt... han pratade om Lillmysens "drogvanor" och jag kontrade med att han ju inga HAR... jada jada... jag fick helt enkelt inget vettigt svar om varför de valt att just Lillmysen skulle utsättas för det här... han yrade mer om trafiksäkerhetssynpunkt och på min fråga om vilket han ansåg vara troligast - att folk kör fulla eller påtända - så höll han ju med om att det är vanligast med alkohol i trafiken men att det ju är en "tillåten" drog. Vilket jag höll med om - men att det knappast är svar på mina frågor, då Lillmysen ju inte håller på med andra droger...

Dock har föreskrifterna mildrats enligt nya bestämmelser från 1/5 -08, lät chefen meddela, och vår möjlighet att få slut på farsen är nu att skriva och begära omprövning av det senaste beslutet.

Vilket jag avser att göra.

Sedan slösurfade jag lite (ja, på jobbet), kopierade en artikel ur dagens DN Kultur om Jan Björklund...

”Respekt för kunskap? Magister Björklund fuskar med siffrorna.

HUR SKA VI NU KUNNA FÅ NÅGON ORDNING på barnen i skolan? Herregud! Hur ska vi nu kunna få dem att få något slags respekt för kunskap? Efter söndagens radiodokumentär, ”Kris i skolan”, om Jan Björklunds siffertrolleri kan jag tänka mig att diskussionen gått het i nationens lärarrum. Det var Sveriges Radios dokumentärredaktion som nagelfarit skolministerns debattartiklar inför valet 2006 och kunde avslöja att han systematiskt förvanskat de sifferunderlag han baserat sina resonemang på.

Jan Björklund har byggt en politisk karriär på att med blossande kinder trumpeta ut budskapet om en svensk skola i förfall. Det är bara ett problem. Det är inte sant. De undersökningar han hänvisar till visar motsatsen. Så här har det låtit: ”Svenska skolor har mest skolk, mest sena ankomster, mest skadegörelse och det grövsta och mest kränkande språkbruket i hela den utvecklade världen, enligt OECD.”

Björklund har påstått att vad gäller matematik och naturvetenskap ”ligger Sverige numera på den undre halvan av tabellerna”. I själva verket ligger Sverige i det tabeller Björklund hänvisar till i samtliga fall över OECD-genomsnittet. Dokumentärredaktionen visar på punkt efter punkt att Björklund misstolkat, utelämnat, överdrivit och inte så sällan gripit uppgifter rakt ur luften.

Vi har alltså en skolminister som antingen medvetet far med osanning eller så har vi en skolminister som inte kan räkna och läsa. Som själv lider av just de läs- och skrivsvårigheter han anklagar svenska skolelever för. Kan ingen be OECD göra en jämförande studie av kunskapsnivån hos skolministrar i olika länder?

SKOLAN ÄR LANDETS STÖRSTA ARBETSPLATS. Jan Björklund har under lång tid med illa underbyggda påståenden farit ut mot elever, lärare och skolpersonal. Anklagat skolvärlden för att inte klara sitt jobb. Han har använt ett grovt och kränkande språkbruk. Nu har radions dokumentärredaktion tagit fram rödpennan. Det blir bock i kanten. Deras granskningsarbete, och relevant statistik, finns tillgänglig på SR:s webbsida. Björklund får underkänt på provet. Pinsamt. Samtidigt är han i full färd med att göra om svensk skola på grundval av påhittade OECD-siffror. Vem var det som pratade om skadegörelse?

Vad kan man egentligen säga om det sätt på vilket Jan Björklund handskas med sanningen? Det är kunskapsförakt. Vore jag folkpartist skulle jag kalla det moralupplösning. I en sådan här spalt kan man emellertid bara ge magistern ett skriftligt omdöme. Betyget sätts av väljarna.

DAVID KARLSSON

kulturdebatt@dn.se

Nästa del av ”Kris i skolan” sänds i P1 söndag kl 13.”

... och klistrade in den i min Facebookgrupp (som nu har 26 medlemmar - alltid något), pratade lite med Sari och satte ihop två läxprov tills imorgon. Sedan gick jag hem.

Jag borde givetvis ha gett mig ut och sprungit men jag hade faktiskt ingen lust. Istället lagade jag en lätt middag och satte igång med tvätten. Slösurfade lite mer och sedan fick jag ett städryck och dammsög, dammtorkade, städade badrummet, bäddade rent, städade kattlådan och vattnade växterna. Sedan slöade jag igen.

Nu är jag faktiskt trött. Det börjar bli dags att så sakta dra mig mot sängen. Ska bara leka lite med med Fröken först. Låta henne jaga laserpekarens röda prick. Hon tröttnar aldrig; hon måtte vara lite korkad...

Imorgon är det en annan dag. Fin fredag.

G'natt, me lovely ones. Sweet dreams!

... i vilken vår hjältinna dyker in

I'm alive and kickin'. Bara så ni vet.

Chaka Khan var en trevlig upplevelse. Oförskämt vacker rör hon sig som en gudinna och rösten håller! Men ljudet var tråkigt och tempot för lågt. Jag ger det 5 av 10. Köpenhamnsnatten var ljum och det kändes najs att avsluta konserten med ett glas vin på en uteservering, innan det var dags att ta tåget hem till Sverige, igen. Där är något visst med Köpenhamn, ändå...

På lördagen ställdes kosan mot Brekille ute i den nordskånska urskogen någonstans i höjd med Örkelljunga. Camp Funkadelicabussen på nya äventyr. Trevliga filmsnuttar och en del roiliga kort blev det, men eftersom jag nu gästar Lund får bilder etc vänta på inläggning tills jag kommer hem igen. Och det vet ingen människa när det blir.

Brekille, ja. En liten tokmysig folk- och världsmusikfestival i nostaligisk hippietappning. Naturskönt, många barn, en del hundar, vegetarisk mat, musik av allehanda slag och i varje hörn. Ett litet vängäng samlades efterhand - några gamla vänner och en och annan ny bekantskap, dessutom.

Men hur liten är världen egentligen? När vi parkerade bussen är den första person jag ser - förutom Mr Boomland, då - självaste Dee! Vi har aldrig träffats IRL, trots att vi pratat jag-vet-inte-hur-länge på nätet. Ändå kände jag igen honom direkt! Här har vi alltså pratat i åratal... ja, inte bara pratat rakt av - jag betraktar honom som något av en mentor, faktiskt - men vi har aldrig någonsin träffats - och så stöter vi på varandra där... på denna om inte gudsförgätna så ändå synnerligen osannolika plats. Märkligt. Och roligt, förstås! Det var så kul att ses, Dee, och nu får det fantamej bli en fika framöver!

I skrivande stund dricker jag en balja nybryggt Maxwell House (kanske en smula otippat, men även jag måste ju ge mig lite omväxling ibland), lyssnar på en tvättmaskin och tar det ganska lugnt. Tänkte gått ut en runda, men orkar liksom inte. Jag har ju faktiskt semester. Att strunta i en promenad kan ju vara lite smådekadent..?

Jag tror jag ska hämta mig en bok, sträcka ut mig i soffan här och slöa ännu lite mer...

Ha det gott, me lovely ones. Troligen blir det inget mer skriv förrän efter Burg Herzberg!

... i vilken vår hjältinna har en ledig dag

Nu är jag ledig fem dagar. Ljuvligt! Jag vaknade, av mig själv (!)... eller... det var kanske Fröken... klockan sju. Klev raskt upp (nåja...), kom i träningskläderna, gick ner och satte igång tvättmaskinerna och gav mig ut på en joggingrunda. Kom hem, tog en varm, skön dusch, gick ner till tvättis med träningskläderna (påklädd, dårå) och donade lite. Upp i lägenheten igen, satte Don Pedron i arbete och lät Eric Claptons From the Cradle killa mig i örat medan jag lyssnade lite förstrött på nyheter och kopplade av lite.

Men... vafan... Nu börjas det där tramset med Fru Gårman, igen. Så fullständigt idiotiskt. Finns det inte viktigare saker att lägga tid, energi och pengar på? Visst - vårt samhälle har all politisk korrekthet till trots en lååååång väg att gå mot verklig jämställdhet... men... en övergångsskylt? På en kvinna i kjol, dessutom?
Fru Gårman i övergångsåldern?











Dessutom förstör detta uttryck hela ordleken, ju? Och förstörda ordlekar skojar man inte bort hursomhelst.

Nåväl. Detta ska inte få förstöra min dag! Nu ska jag göra mig klar och så småningom ta tåget in till "stan" för att köpa lite grejer som inte kan köpas här i byn. Eftermiddagen viker jag till städning härhemma (tjejhelg stundar!) och så min PW-mil, förstås. Igår, förresten, såg jag en huggorm på vägen. Den liksom bara rann över vägen. Det hade inte hjälpt om jag haft en kamera med mig, för den försvann blixtsnabbt ner i diket. Bra. Då lever den ett tag till! Vacker var den i alla fall!