... i vilken vår hjältinna tänker och drömmer

Idag är det två år sedan jag klev av tåget på perrongen, här i Emmajävlaboda. Två år sedan jag klev av för att, som jag trodde och tänkte, stanna. Två år går ganska sakta, men också ganska fort. Mycket har hänt och alldeles oavsett vad jag tycker och känner om det så har mina erfarenheter under dessa två år lagts till mina andra och jag har lärt mig saker. Lärt mig saker om mig själv. Om andra. Om livet.

Vad gör jag om två år? Var är jag? Vem är jag då? Jag har inga rätta svar - men jag har tankar... idéer... planer... visioner... och jag har drömmar. Någon sa, så sent som igår, att den enda tid vi kan påverka är framtiden. Och det tänker jag fortsätta göra. I framtidsperspektivet är två år en lång tid - för mig. Jag har gott om tid. Jag ska förverkliga mina idéer och planer... på väg mot visionerna... drömmarna... och under tiden försöka vara öppen för att se de nya möjligheter som garanterat kommer att dyka upp, men som så lätt kan missas om jag är för låst vid den väg jag valt.

Det handlar liksom om att ha blicken fäst vid horisonten utan att fördenskull göra avkall på vidvinkelseendet. Att inse att ingenting egentligen är omöjligt - en del saker tar bara lite längre tid...

Tankarna? Idéerna? Planerna? Visionerna? Drömmarna? Calme, calme, me lovely ones. Tids nog kommer jag att skriva om dem här.

... i vilken vår hjältinna ändå känner sig okej, liksom

Vilken vacker kväll det är! Höga, tunna moln från en i övrigt blå himmel. Det blir en fin solnedgång. Olyckskorparna kraxar om blåst och regn imorgon igen, men jag hör inte på det örat. Åtminstone avstår jag från att bry mig.

Nu har jag läst, sovit middag, ätit middag (den blev god!) och pratat lite i telefon. Suttit på min balkong en stund. På det hela taget känner jag mig okej, liksom. Nedstämdheten som suttit på mina axlar likt en ondsint Luther har lättat något och jag ser framtiden (läs "helgen") an med tillförsikt och förhoppningar.

Sex dagar kvar i frihet. Sedan slår skolporten igen bakom mig igen. Jag funderar på jobbet; det känns väldigt skumt med de här långa sommarledigheterna. Jag hinner tappa bäringen lite och första veckorna kommer att bli krävande. Inte minst med tanke på att osäkerheten i slutet av vårterminen, kring huruvida jag ens skulle ha ett jobb att komma tillbaka till, gjorde att jag inte planerat ett enda smack inför höstterminen. Jag tog visserligen med en religionsbok hem (jag ska bl a ha en sjua som ska läsa om kristendomen plus en antik religion och eftersom jag inte haft den kursen tidigare ville jag läsa på lite) men gissa om jag läst den. Den ligger fortfarande kvar i jobbryggsäcken... Och nu är ju de första tre-fyra arbetsdagarna uppbokade på gemensamma aktiviteter. Så det blir långa arbetsdagar i starten. Men det är mest kul, ändå.

Faktum är att jag visserligen njuter ohämmat av att vara fri och ledig, men jag har ingen som helst ångest över att gå tillbaka till jobbet. Tvärtom; ju fortare jag kan börja jobba, ju fortare känns det som att tiden går och ju fortare kan jag seriöst börja dra upp mina bopålar. I steg ett avser jag att hålla ut till jul. Sedan bootar jag om ifall jag inte hittar en bra lösning med jobb och bostad. Svårare än så är det kanske inte..? Jag kör på det i alla fall.

Agneta skickade mig en youtubelänk. Jag har sett den innan men jag får ändå ståpäls varje gång jag ser den. Så är det. Kolla själva:

Ha en skön kväll, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna har en mysig morgon

Vaknar till och ser att klockan bara är lite drygt sju, så jag rullar in mig i täcket och somnar om en stund. Vid halv nio vaknar jag igen och bestämmer mig för att kliva upp. Tassar ut i köket, sätter på kaffet och ger Fröken mat.

Johanna har skickat mig en skön länk och medan jag avnjuter de första, ljuvliga klunkarna kaffe ser och lyssnar jag på detta. Tack, Pansessan! Det var precis vad jag behövde! När jag lyfter mitt skiv-, bok- och DVDköpstopp ska jag se om jag kan hitta en box med denna underbara programserie.

Ni får ingen bild från mitt fönster idag. Vill ni se hur det ser ut får ni kika på gårdagens bild. Det är alltså sol och klarblå himmel även idag. Termometern visar -9 grader och det kändes igårkväll när jag var ute och gick i kjol. Samtidigt är det intressant att strosa omkring här i byn på kvällstid och se en annan sida av den. Jag möter givetvis någon jag känner, eller känner igen - om inte annat så någon av mina elever som är på väg mot djärva, men tämligen förutsägbara mål.

[Paus i skrivandet för påfyllande av kaffe]

Detta är en skön morgon. Jag mumsar på en skiva bröd jag bakat själv. Kaffet blev perfekt och det är tyst och stilla. Med ett halvt öra lyssnar jag på P1 och funderar på att ta en filt och lägga mig i soffan och läsa vidare i Vid hägerns skarpa skri. Boken är bra, riktigt bra - men når ändå inte upp till samma höjder som de första i serien. Jag läser den ändå; jag vill ju veta hur det går för Otori Takeo och hans Kaede.

Jag funderar också. Tänker på framtiden. Både den närmaste, dvs den här dagen och vad jag vill ha ut av den, och lite mer framåt i tiden. Nästa vecka har jag sportlov. Det kommer att försvinna i en grisblink, men jag ska ändå försöka använda det till lite batteriladdning. Det ska innehålla avkoppling och umgänge med åtminstone ett av mina barn och dessutom några sköna Vänner. Det ser jag mycket fram emot! När Johanna varit här tidigare har vi alltid hållit oss hemmakring men den här gången klurar jag på en dagsutflykt, tillsammans. Det finns mycket roligt, fint och trevligt här i trakten att se och göra.

Vi ska säkra balkongen också, så att Fröken inte får för sig att smita när dörren är öppen.

Jag tänker ännu längre fram också - mest tänker jag på mina ledigheter eftersom arbetsveckorna är ganska fullspäckade ända fram till avslutningen. Men eftersom förra våren rann bort (operationer, sjukskrivningar etc) ska den här våren och försommaren avnjutas med större närvaro. Det finns sjöar att cykla runt, utflyktsmål att besöka och natur att avnjuta. Allt detta ska jag göra. Leka turist i det som nu ändå är min hembygd. Utflykta. Upptäcka. Uppleva.

Den här dagen då... Jag ska ta en rejäl powerwalk. Jag ska göra uppgiften - Det Bultande Kärleksbrevet - i Skrivarkalendern. Jag ska läsa, sticka och lyssna på någon riktigt skön musik. Kanske ska jag baka något, också. Jag ska sova middag. Jag ska se till mig själv i första hand och vägra låta mig dras med/ner/in i meningslösa diskussioner som inte leder någonvart. Jag ska ringa minst en Vän.

Det här ska bli en bra dag!

Stay tuned!