... i vilken vår hjältinna fått lite gjort

Man kan betona det på två vis... Lite gjort, eller lite gjort. Och det är väl ungefär så det känns. Jag har inte gjort en massa saker idag, men det jag gjort har varit roligt och vettigt. Jag har jobbat vidare med DHKP (det börjar ta form nu), jag har bakat bröd, jag har varit i stan och jag har haft massa mysigt med Johanna.

















(Johanna på tåget)
I stan lämnade jag min symaskin på lagning. Det vill symaskinslagaren ha 750 spänn för. Jag hoppas innerligt att det är värt det. Jag har också köpt lite decoupageprylar (faktiskt bara ett lim/lack och en liten roller) och - tro det eller ej! - ett par skor! Ett par svarta med höga klackar. Tveksamt om de är snygga till jeans, men desto läckrare till kjol. Att springa omkring med dem i trappor och korridorer blir en intressant utmaning. Middagen fick bli libanesisk (på Ali Baba) och jag var inte inne på Umbra och köpte garn.

Fröken S har fått en ny transportbur också. Det var ganska roligt att skaka lite aggressivt på buren emellanåt och förskräcka rekorderliga djurvänner som rastade sina reflexvästförsedda, fyrbenta vänner på Växjös gågator... Själv var Fröken hemma och vaktade bakgården...













Kameran var med och vi var visserligen inte särskilt fokuserade men vi lyckades ändå registrera ett par street-art-grejer. Jag tror att ska man plåta sådant ska man vara ensam och verkligen gå in för bara det. Se med andra ögon än fönstershoppar- och skoj-och-skratt-ögonen. Dock hittade vi alltså dels den här:













2007 var året då det firades 300-årsjubileum för Carl von Linné och ingenstans firade man mer än i hans hembygd. Men någon anser helt klart att 301 år faktiskt är både mer och tuffare än 300, och visade det så här:

















Faktiskt ganska snygg. Synd att det runnit lite, bara.

En märklig sak hände i morse. Eller... egentligen igårkväll. Jag och Johanna småpratade lite om syskonen och när jag skulle lägga mig började jag tänka på Jenny. Jag kände mig orolig och bestämde mig för att höra av mig till henne direkt på morgonen. Vilket jag alltså gjorde. Och... då berättade hon att hon var på väg till jobbet, och att hon var lite försenad eftersom hon inte sovit på hela natten. Hon hade inte tillbringat natten i sin säng utan på en akutmottagning eftersom en visdomstand blivit så superinflammerad att två plommonstora bölder slagit upp - en i gommen och en i halsen. Dessa hade läkaren fått öppna och greja med och sedan hade han förskrivit någon dunderantibiotika. Hon mådde fortfarande inte bra, såklart, men eftersom det bara var möten och planering på jobbet ville hon inte sjuka sig.

Givetvis kan min oroskänsla ha varit rent allmän, men lite konstigt var det ändå. Det tyckte vi båda.

Klass 9A var bara en snuttifierad halvtimme idag. Bortsett från matteläraren och idrottsläraren är jag verkligen inte imponerad av de andra superpedagogerna. SO-läraren gör ett ganska platt och mesigt intryck, t o m. Men jag ska följa serien. Det ska jag. Det blir nästan körigt. Vännen P:s dotter är med i Häxjakten som börjar 17 mars. Den vill jag ju gärna kolla in, förstås. Klass 9A, då. Och så Skolfront. Jag får sätta larm via mobilen annars kommer det att köra ihop sig.

Nu är jag väldigt trött. Jag var uppe kvart över sju i morse fast jag är ledig. Jag fattar faktiskt inte varför, men jag vaknade vid sju av att Fröken ville mig något. Men sedan skuttade hon ner från sängen och jag försökte somna om. Lönlöst. Det var bara att kliva upp efter ett par försök. Fixa sig kaffe och lyssna på P1-morgon. Så kasst. Att inte kunna somna om, alltså.

Men nu kan jag garanterat. Ska strax göra det. Jag tar med mig min nya älskling, Neil Gaiman, i sängen.

G'natt bloggläsare var ni än är...

... i vilken vår hjältinna känner sig extra belåten

Jajamen. Jag sitter här, nyduschad och snäll och klappar mig själv på axeln. Efter att maten sjunkit undan började jag inte alls på Det Hemliga Kreativa Projektet, utan bytte om och satte mig på jävelträningsjävelcykeljäveln och medan jag såg Smålandsnytt och Skolfront och lite av Papas kappsäck cyklade jag ca 42 km (55 min). JÄJ! I rock!

Nu blir det en stor mugg te och sedan blir det soffan, DHKP och lite slöande. Det har jag ärligen förtjänt. Fröken har hittat en av sina älsklingsleksaker, en vit hårsnodd, och hetsar den frenetiskt ute i hallen och är inte ett dugg intresserad av mig, längre.

Tjingeling. Typ.

... i vilken vår hjältinna hjärtar livet

Sicken dag! Eller som skottarna säger "Siccan a day I've had...". När jag vaknade var det ett par minusgrader och alldeles klart ute. Det ljusnade på medan jag drack mitt morgonkaffe och det var en fröjd att traska till jobbet i den friska luften.

Efter torsdagsmorgonmötet gick jag för att hämta mig en mugg kaffe och snabbchecka inför dagens lektioner. I fikarummet stod en stor skål geléhjärtan. Trevligt initiativ, men det hade varit ännu roligare att hitta en sådan en glåmig torsdagmorgon i slutet av oktober. Faktiskt. Jag gillar överraskningar mycket mer än det lätt förutsägbara.

Jag vet inte om det är vädret eller det förestående lovet eller om det är mitt medvetna relationsbyggande med mina elever som kickar in, för det har varit extra roligt och stimulerande och trevligt på lektionerna idag. När den stora - och ofta stökiga, men idag som-Guds-små-lamm-lugna - gruppen nior skulle avrunda sin lektion (där de fick översätta valfria låttexter från svenska till engelska eller tvärtom) fick jag t o m höra: "Nejje... jag måste göra klart det här, först!". Det händer inte alltför ofta.

Jag och vännen/kollegan I drog på oss jackorna och powerwalkade en mil i det helt underbara vädret. Solen, den friska luften och den avsevärda motionen (vi håller ett grymt tempo!) är ändå bara bonusar jämfört med att gå där och fördjupa oss i frågor om jobbet, livet, universum och allting.

Det är spännande att också plötsligt möta en människa som har erfarenheter av livet som liknar mina egna. Jag bytte skola 9 gånger under min grundskoletid. Själva bytena var väl inte så jobbiga - jag fick ju rutin på det - men det var inte roligt att ständigt lämna sina hyfsat nyvunna kompisar och försöka bygga nya relationer för att sedan lämna även dessa. Då var det jobbigt och motigt, men det hade också sina fördelar. Hade jag varit någon annan hade jag kanske handlat annorlunda, men eftersom jag var jag redan då så fokuserade jag på skoljobbet och lyckades mycket väl med det. Det var liksom en konstant att förhålla mig till i flyttkaoset. Och jag lärde mig tidigt att ta vara på mig själv, att vara självständig och inte hänga upp mitt mående på andra människor. Jag lärde mig vara kreativ och att trivas med mig själv. Att ensam kan vara stark, även om jag samtidigt var - och är! - mycket social. Och så berättar I. att hon har upplevt samma grej - och i stort sett dragit samma slutsats och även hon trivs utmärkt med sitt eget sällskap om inte annat intressant finns att tillgå.

Det är garanterat på grund av - eller snarare tack vare - min uppväxt som jag är såpass förändringsbenägen som jag är. Jag har lärt mig att det går utmärkt att bygga nya vänskapsrelationer hela livet, att en nyvunnen vän snabbt kan bli en av ens sannaste och mest förtroliga och att vänskap kan se ut på många olika vis. Jag har lärt mig att förändring inte är farligt och jag har lärt mig att jag klarar mig själv. Det kan man givetvis lära sig även på andra vis, men så här har jag lärt mig det.

I. och jag diskuterade läsningens betydelse och hur förbaskat lite resurser i form av tid som finns till detta. Jag är så trött på alla snuttifierade läroböcker, med gloslistor och konstruerade grallimatikövningar. Jag skulle önska att det funnes en liten handfull helt suveräna ungdomsböcker på engelska som skulle kunna användas i stället för läroboken. Det är en enkel sak; de böckerna finns ju givetvis. Det mindre enkla - men i ännu högre grad önskvärda - vore acceptans för att jobba utifrån dessa. I en skönlitterär bok får man vokabulär, stavning, idiom, grammatik, realia och läsförståelseträning alldeles "gratis". Dessutom kan man samtala och skriva kring boken, och kanske rentav höra delar av den inläst - vilket alltså skulle ge övning i samtliga fyra färdigheter samtidigt som man har roligt och får en skön läsupplevelse! Jag tror banne mig jag ska börja leta upp sådana böcker och börja utarbeta ett utkast till hur man kan jobba med dem på ett målmedvetet sätt!

Två stora jobbrelaterade projekt att hugga tag i framöver, alltså: dokumentärfilmen om skolan och så engelskaboksprojektet...

Apropå projekt stannade jag kvar en stund extra på jobbet för att rätta lite läxprov och även pyssla lite med Det Hemliga Konstnärliga Projektet. Jag ska greja vidare med det om en stund. Ska bara smälta min middag; löksoppa och hembakt bröd. Jag åt visserligen löksoppa häromdagen, men just nu är jag helt enkelt inne i en sopperiod. Det är gott, snabbt att laga, värmer skönt och mättar fint utan att egentligen innehålla en massa onödiga kalorier. Och när jag kommer hem är jag oftare mer frusen än hungrig. Soppa är helt enkelt svaret på mina frågor.

Under tiden sätter jag på Jethro Tulls Aqualung igen och leker lite med fröken Smilla som tassar runt här och är sällskapssjuk.

Det är gott att leva! Det har han förbaskat rätt i, Tuffe Uffe!

... i vilken vår hjältinna är ganska pysslig och en smula hemlighetsfull

Promenaden var uppfriskande, trots en bitande västanvind. Solljuset gav extra energi och när jag kom in i stugvärmen igen lagade jag kaffe och grep mig sedan an med ytterligare ett steg i mitt Kreativa Projekt. Två steg, faktiskt. Det tar sig!

Och tillsammans med J. J. Cale har jag bakat goda (och dessutom nyttiga) havremuffins. Receptet hittade jag, som så ofta tidigare, på Dagens Muffin. Suverän sajt! Vackra blev de.













Och underbart goda. Det är knappast receptets - eller ens mitt - fel att de fastnade i muffinsformen av teflon, trots att den t o m var smord. Nu åker fanskapet ut.