... i vilken vår hjältinna tänkt på tiotusen ting

Jag loggar in och ser att antalet besök på bloggen nu passerat tiotusenstrecket! WOW! Även om det egentligen handlar om ett mindre antal synnerligen flitiga läsare är det ändå spännande att bloggen lästs så mycket på ganska exakt ett år! Och då var den ju ändå stängd 4-5 månader!

TACK, me lovely ones! TACK!

I den kinesiska filosofin handlar "de tiotusen tingen" om alla ting i sinnevärlden - den värld vi lever i, sådan den nu är beskaffad i all sin förgänglighet. Med tanke på det diversierade innehållet i bloggen så känns det faktiskt passande.

Det blev inte så många utvecklingssamtal idag. Magsjuka och annat gjorde att samtalen jag bokat in efter konferensen fick flyttas. Det var kanske lika bra - jag sov bara sisådär inatt. På väg hem gick jag nerom affären för att köpa hem mjölk, kaffe och skorpor. Jag lyxade till det med en god svart vinbärsmarmelad, också. I affären sprang jag ihop med Stefan - hårdrockens förkämpe No 1 i Emmajävlaboda. Det var minsann ett tag sedan. Han har rakat av sig det långa håret. (Jag hoppas intresseklubben noterar detta.)

När jag handlat klart gick jag och postade Ansökan. Jag vill så gärna ha det där jobbet att jag faktiskt var riktigt nervös när jag skrev ihop ansökan och filade på CV't. Det pirrade lite i handen när jag släppte ner det i den stora gula lådan. På onsdag tänker jag ringa och säga att jag ju, av en händelse, råkar vara i Stockholm över veckoslutet och om de vill träffa mig så kunde jag ju kvista förbi på fredag eftermiddag. Jag har - så smått - börjat kolla upp utsikterna att hitta ett vettigt boende. De ser inte direkt lysande ut...














(Sara Granér har gjort serierutan)

... i vilken vår hjältinna har en känsla

Det är något som händer. Jag vet inte riktigt vad, men det känns som en bra sak; jag hade - helt optimistiskt - satt väckningen till 05.55 i akt och mening att hinna jävelcykla innan jobbet. När Cheb Khaled försökte få liv i mig med den ljuvliga Aicha ställde jag om väckningen till 06.30 och tänkte somna om. Men... det hände inte... istället låg jag där och kände att det faktiskt skulle funka att kliva upp. Så jag gjorde det. Och cyklade 24 km på 30 minuter (go figure medelhastighet, me lovely ones... ;-))!

Vilken helt fantastisk känsla! Jag tycker om mig själv extra mycket idag idag. Inget självhat här. Oh no. I'm so good!

Jag behöver den känslan i högsta grad nu. Hittade ett jobb igår som jag verkligen vill både söka och ha! På en plats som inte alls har funnits i mina planer att flytta till. Dock har den funnits i mina tankar några dagar och jag tänker att det kan vara så att det finns någon slags bakomliggande mening, eller idé, med att den här tjänsten dök upp just igår...

Det har regnat hela natten. Det regnar fortfarande och ska tydligen fortsätta störrre delen av dagen. men... vet ni... det gör inget. Det spelar ingen som helst roll. Det här blir en fin dag ändå. Eller kanske just därför?

Gå ut och hugg tag i den, me lovely ones. Dagen, dårå...

... i vilken vår hjältinna skjuter upp

(Street art, Lund)
Hemma igen. Jag har haft några helt ljuvliga dagar på Framsidan. Det kändes inte särskilt roligt att kliva av tåget här i byn och traska hemåt. Mitt hem är mysigt och fint och imorgon är det jobbvecka igen och våren har hunnit övergå i sommar. Men det känns inte riktigt okej. Att vara här, alltså. Det är nog som Bästaste A sa i telefon för en stund sedan... jag är på väg.













Festen igår var precis sådär lyckad och rolig och försommarmagisk som jag hade hoppats den skulle bli.













Varm, skön stämning med roliga och trivsamma människor i allmänhet och några Vänner i synnerhet.













När det blivit mörkt kändes stjärnhimlen så nära att man nästa kunde ta på den, sådär lite utanför de värsta ljusföroreningarna. Jag gick ut på framsidan, en liten stund, och la mig på en trave ännu lite solvarma byggstenar och tittade upp mot stjärnhimlen och lyssnade till fåglarna i nattmörkret. Näktergalen hade hyfsad konkurrens av Judas Priest på andra sidan stallbyggnaden...

















Sedan joinade jag de andra igen och glammade till framåt morgonkvisten. Då var det fint att hitta nästan som ett lönnrum och stänga in sig i och utbyta tankar och förtroenden innan sömnen kom smygande och de sista tappras bubbel och babbel ute i köket - som vid det laget övergått till politisk diskussion - tonade bort.













En stor del av dagen idag fördrevs ute i solen på bakgården med kaffe- och vattendrickande och Panta Rei, Neil Young och Anders F och avslappnat snack.

















En tupp, stor som en grand danois, spatserade omkring och såg respektingivande men visade sig gilla limpmacka.

Smolket i bägaren var den idiot som dundrade förbi i kvällsmörkret igår och körde på en liten misse (Fröken Smillas bror) så att den bröt benet på ett så skumt sätt att veterinären idag rekommenderade P & E att faktiskt låta avliva den i stället för att försöka laga ihop den. Hur kan man köra på ett djur utan att stanna och se efter hur det gick?

Frampå eftermiddagen åkte jag med Bästaste P in till Lund. I väntan på mitt tåg åt vi italiensk glass, drack kaffe och småpratade. När jag skulle köpa biljett visade det sig att det inte fanns plats på tåget. Vad göra? Jag klev helt sonika på och avsåg att lösa biljett direkt på tåget. Detta innebar att jag givetvis inte fick någon plats utan tillbringade 2 timmar och 16 minuter på golvet precis vid av- och påstigningsdörrarna. Lite tungt för mig som hoppades på att kanske får ett par timmars sömn... Å andra sidan var det så knôkafullt med folk att de två konduktörerna liksom bägge trodde att den andra kollade min biljett och sålunda åkte jag -Ära vare Buddha - Lund - Emmaboda gratis. JÄJ!

Men nu är jag, som sagt, hemma igen och det känns inte bra. Inte bra alls. Jag måste göra något åt detta. När jag kommer hem från Polen ska jag lägga in en överväxel på jobbsökarfronten. Kanske t o m söka helt andra jobb än lärarjobb? För flytta utan att ha fått nytt arbete känns inte som en smart sak att göra. Såvida jag inte får den där tvåan på Möllevången. Det är ju bara jag och 1174 andra som anmält intresse...

Och här slutar min blogg för idag. Nu har jag ännu en stund skjutit upp det trista arbetet med att packa ur min ryggsäck. Men det måste göras. Imorgon kväll ska den packas om för nästa äventyr! Och när jag packat upp ska jag ta mig ett skönt skumbad och sedan krypa i säng.

Stay cool, me lovely ones, och tipsa mig gärna om jobb på Framsidan... ;-)

... i vilken vår hjältinna helgar vilodagen

Jag har ett mycket ambivalent förhållande till Ulf Lundell. Det jag faktiskt gillar är framförallt hans tidiga grejer och just nu lyssnar jag på den utmärkta Törst och det helt ljuvliga spåret Söndag. En perfekt söndagsförmiddagslåt. På teven, med dämpat ljud, bakar Leyla cupcakes och fast de ser helt superläckra ut känner jag inte det minsta sug efter dem, faktiskt.

Det är ljusgrått mulet ute, men solen kämpar för ett genombrott. Jag har vilodag idag. Ungefär så långt sträcker sig min [obefintliga] religiositet. Jag ska inte, säger inte, träna idag. Faktum är att det är svårt att låta bli. Jag har spring i benen och misstänker att jag har endorfinabstinens. Det jag ska göra är att gå och handla lite grejer till veckan som kommer, och en DN, förstås. Framåt slutet av veckan blir det lite tjejhelg här, och jag ska dra hem lite saker redan idag. Har man ingen bil måste man tänka lite extra på logistiken. ;-)

Annat som ska göras idag är att baka matbröd och så ska jag fortsätta sticka på tröjan (den plommonfärgade i silke-alpacka). Igår gjorde jag klart bakstycket. Nu är det bara ärmarna kvar och jag har satt som mål att göra en färdig idag! Minst. Jag är så sugen på att börja på något nytt, men först ska jag faktiskt göra klart det jag påbörjat. Envis is my middle name.

Jag ska söka ytterligare ett jobb, också, idag. Hittills har jag sökt ett jobb i Växjö, ett i Lund, två i Helsingborg och två i Malmö. Alla utom ett på frigymnasier. Jag står också i kö för bostad i Helsingborg och Malmö. Visserligen fick jag, i veckan som gick, signaler om att jag nog har mitt arbete kvar här ett läsår till, men... vill jag stanna? Det är frågan. Om jag inte får något av jobben jag sökt har jag ett bra jobb här, en skön och trivsam bostad och några goda vänner så jag sitter knappast i sjön. Men... om ett år befinner jag mig i den situationen att jag måste söka mig vidare. Kan ju vara fiffigt att ligga steget före, tänker jag. Ja... vi får väl se hur det går. Jag oroar mig inte särskilt mycket.

NP: Ulf Lundell - Jag vill ha ett lejon. Det är lite av en Lundelldag idag, helt enkelt. Senare blir det nog en Kinksdag! Jag såg dem på Sixties på SVT1 igårkväll. Ett av de där banden jag bara älskar - och eftersom mina Kinksplattor blev kvar hos barnens far har jag nu officiellt brutit köpstoppet och beställt en dubbel samlingsplatta. Till att börja med. Några böcker, svarta toppar eller jeanskjolar har dock inte inhandlats...

Nej... nu har jag haft en riktigt lång och lat och inte alls alert förmiddag.
Dags att ta tag i dagen, me lovely ones!















(En annan snok, dårå...)

PS. Ännu ett vårtecken: på gårdagens PW-mil mötte jag en snok. Den låg tvärs över skogsvägen och huffade och puffade sig när jag försökte ta en riktig närbild med mobilkameran. Bilden blev givetvis skitkass. Varför, O Varför har jag aldrig med mig kameran när jag är ute? *muttrar*