... i vilken vår hjältinna visar film

Apropå Bästaste Sis kommentarer till förra inlägget. Jag gillar inte heller oplanerade throw-up's eller meningslöst taggande. Det är ingen konst (pun intended), såvida det inte gjorts på något synnerligen välbevakat och därmed utmanande ställe...

Men det här... Vad klassar vi det som? Det står bortom allt tvivel att det är olagligt, att det rör sig om vandalisering. Men... är det fult? Var det snyggare innan? Tillför det något? Jag försvarar inte olagligheter, men samtidigt tycker jag att detta faktiskt tillför något.

För mig, that is. Och är inte det en av konstens uppgifter? Att beröra och uppröra? Ifrågasätta? Utmana konventioner och rådande system? Vad - eller snarare vem/vilka - är det som säger att om man heter Rauschenberg så är detta snyggt:













Men detta är det inte?













Jag ser sådana här saker och funderar på vad målarna vill ha sagt. Det berör mig. Ibland upprör det mig. Jag kan bära det med mig i dagar, veckor och månader. Den skitarga throw-upe'n mitt på den vita marmorväggen på Stadshuskuben, i Falkenberg, och kommentaren till denna - som målades upp vid entrén till självaste polishuset - en vårnatt för 2-3 år sedan (då polisen gjort sig skyldig till något som nog måste betraktas som övergrepp) glömmer jag aldrig.

... i vilken vår hjältinna tänker på konst

Jag har ju sett det länge. Men inte fått något samlat grepp. Graffitin älskar jag, när den är gjord med stil. De små tysta stickverken som dekorerar lyktstolpar och skyltar är fina, också. Jag tänker att någon ju har suttit och förfärdigat alla de där sakerna och haft en tanke med dem. Kanske har man suttit och valt färger och mönster, funderat på var man ska montera dem, huruvida de kommer att uppskattas och om de får sitta kvar. Jag har sett målningarna och dekalerna också. Tänkt på texterna de bjudit på.

Men det är först på sistone som jag har sett dem som ett samlat grepp. Plötsligt exploderar det; gatukonsten finns överallt! T o m i bokform, som i Street Art Stockholm, som jag lånat hem från biblioteket. Att på detta sätt ta sin plats i det offentliga rummet är en självklarhet för många som känner att de har något att säga, och gör det via olika konstnärliga uttryck. Och så många gör det bra!

Min graffitifavorit är, som den trogne läsaren redan vet, Banksy. Sonen älskade boken, Wall and Piece, som han fick i julklapp. Men det finns många som sprider Banksys sätt att jobba vidare! Jag tänkte verkligen inte köpa boken, jag hanterar en stram budget. Men vissa saker måste man bara ha. Och Street Art Stockholm är en sådan.

Nästa gång jag åker till storstan åker kameran med, och så ska jag se stan med andra ögon. Visst har jag sett gatukonsten tidigare, men inte tänkt på att dokumentera den. Det ska jag göra nu. Växjö och Kalmar är iofs inga stora städer, men det finns där också. Detta ska bli min nya inriktning, fotomässigt, efter en lång period då jag lekt med makroobjektivet. :-)

Jag har spanat här i byn också, men inte lyckats se något än. Antagligen får jag stå för den biten själv om här ska bli något konstigt. :) *host*

En favorit, dock, var (är) järnvägsbron i Falkenberg, byggd av många små sektioner och där det alltid stod tankeväckande budskap (vilka byttes ut ibland). De kunde bara läsas på långt håll, och det som stod när jag flyttade var:
OM VÅRT MINNE ÄR KORT KAN VÅR ÅNGEST GÅ BORT.
Det har jag tänkt mycket på.

Ett annat jag minns, såhär rakt ur minnet, är följande travesti på Aidsdelegationens dito:
MÅNGA GÅR OMKRING OCH HAR HJÄRNA UTAN ATT VETA OM DET. HJÄRNDELEGATIONEN.

På sportlovet ska jag åka och hälsa på Johanna ett par dagar, och då ska jag kolla upp om det hänt något nytt på järnvägsbron! ;-)

Och när jag träffar, eller ringer, sonen härnäst ska vi prata mer om det offentliga rummet, och att ha (eller ta) sin plats där. I den lilla norska fjällbyn, där han bor nu, finns det ingen som helst utmaning att måla, säger han. Han tänkte göra det en gång, men dels är det svårt att veta var, (han vill inte sabba små fina hus och sådant) och dels är lagens arm väldigt klen och ensam och då blir det inte ens spännande. Dessutom tror han inte någon uppskattar det.
Men det finns ju andra sätt. Sätt som dessutom inte förstör vackra trähus eller den rofyllda julkortsstämningen. Om det ska vi prata lite. ;-)

Nu ska jag dock dricka ur kaffet, klä mig och ta en promenad. Det syns faktiskt lite blå himmel här och där, mellan framrusande moln! Det vill jag ta tillvara! Kameran får följa med...

... i vilken vår hjältinna fått en idé

Jag läser Svensklärarens blogg, ser en bild och får en idé: Om jag blir arbetslös ska jag bli gatuläsare. Gatumusikanter vimlar det av, men hur många läsare sitter det i gathörnen och bjuder på gemensamma upplevelser? Jag har då inte sett någon. Borde vara en tämligen lukrativ inkomstkälla, kan man tycka. Om inte annat så har man det ju trevlig och nöjsamt där i sitt gathörn. I brist på hatt får jag väl lägga ut en keps...

Och eftersom min hjärna fungerar som den gör börjar jag fundera i ytterligare banor... Tänk om man kunde göra lite läs-throw-ups, sådär som graffarna gör med sina tags? Kanske rentav få några elever att tända på denna tanke..? Det finns ju stick-graffiti så varför inte litterär sådan? När jag gick mellan stationen och högskolan i Halmstad brukade det ibland vara små upprop och tänkespråk vackert skrivna på gångbanans asfalt. Vackert och inspirerande! Hmm...

Och Fröken Smilla har ännu inte haft möjligheten att skaffa sig någon känsla för snö, men väl för badskum.













Jag badar numera aldrig ensam...

... i vilken vår hjältinna inser att...

... jag ju gjorde en hel del igår - trots att det kändes som värsta lata dagen! Undrar vad jag gör - eller kanske inte gör? - en riktigt Lat Dag?

Idag tar jag med mig min graffitimugg till jobbet. Rutinen är att jag hänger av mig ytterkläderna i kapprummet, låser upp arbetsrummet (som jag delar med två kollegor, men jag är ofta först på mornarna), tänder ljusen i fönstret, kickar igång datorn och går och hämtar mig en mugg kaffe (graffitimuggsinvigning!) i fikarummet (vid högtidliga tillfällen även kallat "personalrummet"). Det är stort och lite o-mysigt, trots att potentialen finns att göra det riktigt trivsamt. Men... tanken kanske är att vi inte ska ha det för mysigt, så vi inte blir sittande där alltför länge. Synd isåfall, för det är där många av våra bästa samtal uppstår. Där - och i arbetsrummet, med kollegan S.

Första lektionen ska vi se på sista avsnittet av Extra:Hector - en lite småkul serie i Vänner-stil. Det görs faktiskt en del bra skolprogram. Ganska många t o m.

I enlighet med mitt nya upplägg kan uppdatering komma att ske under dagen. Stay tuned!

... i vilken vår hjältinna småpysslar

Min chef ville ju ha nya brevvänner. Hittills idag har jag skrivit 3 sidor. Jag har hunnit avhandla nuläget och framtiden i ämnena "arbetslag" (och där fick jag även in elevvård, elevrelationer, anv'ndande av lokalerna, elevmedverkan, ämnesövergripande projekt och lite annat smått och gott) samt "IKT" (där jag både diskuterat tekniken - eller snarare bristen på densamma - och vikten av att tekniken bara liksom finns och funkar, så att vi kan utnyttja den fullt ut)! Och än återstår mycket jag vill skriva om...

Därutöver såg lägenheten ut som en filial till byns sopstation så jag har dammtorkat, skurat badrummet, dammsugit, tvättat golv och plockat. Kylskåpet har fyllts på och i skafferiet finns nu inte längre några ursäkter till att inte baka både bröd och bullar. Dessutom finns där både russin och mandlar och jag lurar på att göra en mugg glögg om en stund.

Apropå muggar... Jag tog en blå mugg till jobbet. Den är väldigt god att dricka ur, vilket uppmärksammats av flera än mig. Det gör inget så länge de lånar den, använder den, diskar ur den och ställer tillbaka den. Men den har liksom... försvunnit. Detta trots att den var försedd med en ful klisterlapp med mitt namn på. Så jag tog dit en annan mugg och målade lite på den, med OH-pennor. Det funkade tills någon vänlig själ ställde den i diskmaskinen, vilket fick till följd att målningen rann bort. Men nu vore det väl själva fan om jag inte fick ha nästa mugg ifred:










































Muggen är av sådant där billigt, glasliknande material. Jag har målat med glasfärger och imorgon ska jag härda det hela i ugnen. Det borde framgå vems den är, va'? Inga lättförklarliga förväxlingar kan ske, eller hur? Gott.

Vänner är gott att ha. Idag har jag hunnit prata lite mer än vanligt med ett par av de där riktiga klipporna och skatterna i mitt liv. Det lever jag på ett bra tag. Och eftersom en bra sak sällan kommer ensam så mailade min bror och undrade om jag är med på en liten kusinträff innan jul. Å, vad jag har saknat våra träffar. Sporadiska, spontana och spralliga är de! Och totalt opretentiösa, dessutom. Planen är julbord på Laxbutiken (inte den utanför Falkenberg, utan "tvillingen" i Ljungskile) och sedan lite glam hemma hos kusin Nettan och hennes Peter i Ulvösund (nästan lite Läckbergvibbar i deras omgivning!). Jag hoppas det går att lösa med en helg då vi alla har möjlighet att vara med. Men - som brorsan sa - om vår halvbror Michael kommer... heh... då kommer nog Tomten och Jesus också. ;-)

På barnafronten är det ganska lugnt. Matilda och Jenny har jag lite Facebookkontakt med, nästan varje dag, om än kort. Jag pratade med Johanna i förmiddags, en stund och hon mår ganska okej. Men bara ganska. Hon vet vad hon behöver göra och hon hörde egentligen av sig bara för att tala om att det tänker hon göra nu. Skönt och klokt! Lillmysen var hemma i Sverige på blixtvisit i veckan, men hann inte komma över till mig. Vi får vänta och längta till julen, istället, då vi ska gosa och mysa och rå om varandra! Han kommer hit tillsammans med Simone och Johanna och jag ser redan fram emot en riktig mysjul!

Gick jag ut och gick idag, då, som jag tänkt? Nej. Det gjorde jag inte. Det är något som inte är bra. Det är något som är fel. Något som slår ut en del funktioner. Ett systemfel. Jag blir inte alltid lika glad som jag brukar, av de [or]saker som brukar göra mig glad. Och jag är tappad på energi, känns det som. Den lilla jag har kvar måste räcka till att ta mig igenom dagarna och att vara fokuserad på jobbet. Pysslet och fiffandet jag gör gör jag med ryggmärgen och av ren självbevarelsedrift. Det är sådant som helt enkelt är uppehållande. Håller mig uppe.

Uppehållande ikväll blir filmen som aldrig blev sedd igårkväll, ett glas gott vin och framstycket på Jennys tröja. Bakstycket klart, men inte det sista av monteringen på Matildas tröja... Jag är en mycket usel människa.

Tjingeling!

... i vilken vår hjältinna anmäler sig som frivillig

Men Herre GUD!!? Vad tänkte jag på? När en av idrottslärarna på veckomötet idag undrade vilka av lärarna som ville vara med i julavslutningens dragkamp mot det vinnande elevlaget så vem börjar då veva med armen och häver upp sin stämma och ser röd och ivrig ut? Jag får skylla på en alien hand, eller nåt. Nåväl - nästa torsdag ska jag, tillsammans med fem andra lärare spöa skiten ur det vinnande elevlaget (tjejer, alltså). Det kan mycket väl bli roligt och blir det inte det så har jag hela jullovet på mig att ångra mitt tilltag. Och dessutom - huvudsaken! - så slipper jag vara med i lärarlaget i fopoll... Det är dessutom så att vi, precis som eleverna, ska vara utklädda... Ehmmm...

Det var ett tag sedan jag bloggade nu. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Det betyder ju inte att jag ändå inte tagit mig tid att samla tankarna ibland. Inte heller innebär det att livet har varit händelselöst på något vis; jag har ju hunnit vara på såväl rockkryssning (lyckad och rolig!) som att ta hand om supertankad Kärlek efter julbord-med-jobbet, söndagsfika med nya "svägerskan & hennes karl, höstens lataste lördag, rockkväll med Kärlekens band och två till och tillhörande efterfest (fast den var så lam att vi gick hem) och filmkväll med jobbet och långa, sköna telefonsamtal med mina barn och hej och hå.

Julklapparna är inköpta också. Till mina två "små" blir det en rund summa pengar till deras körkort och varsin liten symbolisk sak baföratt. De två stora tjejerna får platta, hårda paket i form av böcker och dvd:s. Kärleken två små tvillingflickor och syrrans Fanny (alla tre flickorna är 9½) får små lackaskar från Indiska med små gulliga pryttlar i. Något litet smycke, små glittriga, stenbeströdda anteckningsblock, fina pennor med strasstenar osv. Syrrans två pojkar får en CD med Jojje Wadenius Godda', Godda' (Wiggo) och en tuff t-shirt "For those about to walk..." (Leo).

Sedan blir det inget mer. Jo... Kärleken får en bok; "The Dirt" i den svenska översättningen (nej, han har inte min bloggadress. Än.). Egentligen skulle vi inte köpa något alls till varandra, men jag vet att han försökt få tag på den på bibblan so wtf liksom... That's it. I övrigt blir det ljus och mys och skön musik och god mat (mestadels hemlagad/hembakat) och dryck. Allt ordnat i synnerlig lugn och ro. Jag vägrar verkligen att stressa för att kunna ta det lugnt.

Det känns väldigt konstigt att, som igår, titta ut på innergården och se hur gräsmattan är grön och hur ett par ungar leker i bara jeans och tröjor. Hade det inte varit för de avlövade träden kunde det lika gärna ha varit en fin septembersöndag. Idag var det dock ett elakt bett i vinden och duggregnet kändes som tusen nålar mot kinderna när jag gick ner till affären, efter jobbet. Naturligtvis hade jag glömt vantarna också, vilket jag bittert fick märka av när jag skulle bära hem kassen med lite pastasåsingredienser och en annan kasse med ett snyggt kollegieblock (ska användas som lektionsplaneringsblock under första halvan av vårterminen - det är min fasta punkt i [yrkes]livet och en Betydelsefull Sak att inhandla), en Snoopykalender för 2007 (ifall jag inte hittar en refill till min norska Nemikalender) och en kul kalender till Matilda, med lite sjuka uppdrag som ska utföras under vissa tider på året. Så här beskrevs kalendern inför 2006 (kanske är det samma saker inför 2007, men det kan jag inte kolla upp eftersom den redan är fint inslagen):

"Den här kalendern kommer att förändra ditt liv". En kultkalender som lovar att göra just det. Varje vecka får läsaren ett eller flera uppdrag att utföra.
Det är inte helt ofarligt. Men '...hittills har inga dödsfall noterats bland användarna...' står det i inledningen.
Vecka 1 är en uppvärmningsvecka och man kan välja mellan att sluta äta avocado, sextrakassera sig själv eller vifta på tårna och gå ner ett gram.
Och så ska man fylla i en humörkurva.
Man kan välja mellan Orgasmiskt, Himlastormande, Glad som en lärka, Jo tack bra, Okej Sådär, Sur, Skitsur, Djupt deprimerad eller Självmordsbenägen.
Vecka 2 ska man ljuga patologiskt. Om allt. Precis allt.











(Bilden hittade jag på nätet.)
Vecka 3 ska man sälja en oansenlig sexuell tjänst.
Vecka 9 ska man begå alla sju dödssynderna, vecka 19 förväntas man iscensätta sin egen kidnappning och veckan efter det ska man bedriva en veckas äckelbantning, med hjälp av mördarsniglar, bajskorvar, ludna spindlar och kräk...."

Ja, ni fattar, va'? Och ju mer jag tänker på det, ju mer kommer jag på att jag skulle köpt en till; till väninnan A. Hon hade skrattat sig harmynt och sedan verkligen använt den.

Den påminner mig om en annan bok jag köpte på Designtorget för ett par år sedan: "Uppdraget. Boken som förändrar ditt liv". Den innehåller 189 uppdrag av olika typ och svårighetsgrad. Man ska genomföra ett uppdrag om dagen, bokföra det i boken och sedan se hur saker och ting förändras... Exempel på uppdrag är:

3. Gå till närmaste fik. Spill kaffe på någon som sitter ensam. Bjud på fika.

12. Klappa fem olika hundar under dagen. Lär dig der namn och skriv in dem i din adressbok.

32. Gå till en TV/radioaffär. Vrid upp volymen till max på en stereo och gå därifrån.

58. Gå en hel dag utan att spendera en enda krona.

59. Köp en hamburgare på McDonald's. Gå till Burger King och ät den.

86. Få minst 5 okända människor att ta en bit godis ur din gottpåse.

88. Smyg på en främling. Följ efter en okänd person och spana på vad denne gör och vart han/hon går under minst en timme.

129. Ta kort i en passfotoautomat. Gör de fyra värsta/bästa grimaserna du kan. Skicka utan avsändare i ett kuvert till: Skatteverket, 171 94 Solna

167. Få en bäbis att börja gråta.

Osv osv... ;-)

Och slutligen... Något som då och då gör min dag lite extra lättjefullt svävande och djuplodande tänkvärd. Min och Linus' favorit... Graffarnas graffare: http://www.banksy.co.uk/


Mycket nöje! Själv ska jag fylla på muggen med Blue Java, surfa in på Banksy's sida en stund medan jag väntar på Kärleken som strax kommer hem...