... i vilken vår hjältinna haft en späckad dag

Onsdag är veckans mest intensiva arbetsdag. Fullt ös medvetslös och bara kortkorta raster emellan lektionerna. Tempot och lektionernas struktur gör att det inte räcker att vara ordentligt förberedd; jag måste vara tokförberedd och det är en av anledningarna till att de tuffa onsdagarna också brukar bli veckans bästa dagar. Så även idag. På förmiddagen hade jag de två nya, stora klasserna och av bara farten har jag redan lärt mig en hel massa namn!

Jag stannade kvar en extra stund för att hinna sköta lite mailväxling och traskade sedan hem i den fuktiga, lite råa eftermiddagen. Väl hemma lagade jag lite middag på den sista laxbiten, ris, soltorkade tomater och rödlök och annat smått och gott. Ingrid ringde och undrade hur jag tänkt kring hejdåfest. Sanningen att säga har jag inte tänkt sådär jättemycket, även om jag visserligen tänkt mig något, men det hade hon gjort och det känns underbart både att någon tänkt på det och att denna någon dessutom tar tag i det och fixar och donar lite. Det blir najsigt!

Sedan ringde Bosse i ett par elevärenden och vi blev sittande en stund. Det är inte alltid så lätt att vara lärare, men det är fasiken inte så lätt att vara unge heller. Mycket oro, ångest och press från alla möjliga (och omöjliga) håll och kanter.

Mystiske P skajpade mig, när jag satt och småputtrade på msn med Linus och så blev vi sittandes en lång stund och pratade om ditten och datten.

Flyttbil bokad. Jag kommer inte att anlita någon flyttfirma (senaste offerten låg på 25000:-)- utan fixar det själv, med god hjälp.

Strax: Cornelis och kärleken. Och 21.30: Bruno K Öijer! Dessemellan: Lars Winnerbäck. Hur ofta kan en tevekväll bjuda på så mycket gott?

... i vilken vår hjältinna gjort en stadsresa

Med Winnerbäcks Daugava i öronen och gangstaluvan nerdragen till näsan, stretade jag ner till stationen och tog tåget in till stan för att under en och en halv timme göra som Fantomen, dvs gå på stadens gator som en vanlig människa.

På tåget läste jag vidare i Madame Terror och funderade lite på om det är läskigare att vara i en ubåt, 5-600 meter ner i havet, än att vara nere i en gruva. Jag hann inte fundera så länge innan jag var framme i stan där jag genast traskade bort till mysiga garnbutiken Umbra för att köpa svart garn till en halsduk till Linus. Sedan gick jag till Lindex via Panduro och Indiska. På Lindex var jag före jul, i min jakt på en alldeles vanlig, slät skinnkjol. Då fanns det ingen. Men idag fanns det en, i rätt storlek och med rejält nedsatt pris. Jag undrar var den kom ifrån..? Nåväl - jag köpte den. Den är inte lång men inte heller stjärtvipparkort vilket innebär att jag, med en lite avslappnad tröja, kan ha den på jobbet. Ibland blir saker som man tänkt sig! :-)

Efter avslutat förvärv (jag passade på att köpa ett nagellack, också) gick jag bort till en frisörsalong där jag brukar köpa hårfärg och efter det satte jag mig på Wayne's och åt en slät scones, drack en mellan latte och läste lite i DN, tills det var dags att ta tåget hem, igen.

Väl hemma i byn igen gick jag inom Konsum och köpte frukt och kattmat.

Nu sitter jag här, mätt och varm efter en god och vrålsnabb spenatsoppa med bröd till. Jag ska diska undan och sedan krypa ner i badet en stund med en bra bok, tända ljus och lite bra musik. Sedan blir det nog mestadels slöande i tevesoffan och så ska jag sticka klart de mörkröda sms-vantarna.

Lugnt, vilsamt och batteriladdande, alltså.

... i vilken vår hjältinna kommer ihåg

Just nu, i detta ögonblick, lyssnar jag på den här (bortse från den inte särskilt roliga videon... lyssna... njut...) och blir glad. För mig handlar den om Vänskap. Varm, skön, generös Vänskap. Det viktigaste av allt. Det som finns kvar i slutet av allting. Förhoppningsvis.

Tack, Lasse...

... i vilken vår hjältinna dravlar vidare

Long time no see, känns det som. Detta trots att det ju bara är fem dagar sedan sist. Jag sköter min andra blogg betydligt sämre. Måste bättra mig där.

Nu är det höst. Egentligen har det varit höst ett bra tag, men nu känns det sådär oåterkalleligt underbart! Kalla, frostiga mornar, mörka kvällar och antingen soliga dagar med hög klar luft eller paraplyväder. Jag gillar det också. Paraplyvädret alltså. Det är dagar för vänner, långa promenader och hemkomst med te och tända ljus eller en mustig köttgryta och hembakat grovbröd. Och kvällar för vänner, vin, sällskapsspel och skön musik.

Apropå skön musik - titta här:












Visst är den vacker? Jag har gillat Winnerbäck i åratal utan att någonsin lyckas se honom så detta ska bli roligt! Visserligen är det en bit till Karlshamn, men det får ordna sig. Förra veckan införskaffade jag ju Daugava och den går varm här!

Långa promenader, ja. Jag tar sådana (av powerkaraktär) varje dag och jag har förlängt dem lite så att de nu alltid är bortåt en 8-9 km. Mer hinner jag inte efter jobbet innan det mörknar. På helgerna däremot försöker jag ofta få till åtminstone en mil. Ljuvligt är det! Idag skippade jag det, dock. Jag vet inte.... Jag har varit frusen och lite trött hela dagen. Och jag försöker lyssna inåt. Inte göra det som inte känns bra. Men imorgon är det på'at igen! Då är det ju tisdag och därmed är det dubbelpass som gäller: powerwalk och Nautilus!












I lördagsmorse var jag uppe tidigt och powerwalkade och gymmade. När jag gick hemifrån vid niotiden var det 3 minusgrader och solen sken. Jag kände att det var läge för lite bilder så jag tog med Stora Leksaken (som i det här fallet alltså är en kamera, mind you...) för en extra sväng i något mer normalt tempo.


















Helgen har i övrigt förflutit i långsamt tempo. Det har känts lite kluvet; både välbehövligt med paus från vardagslivet som kan vara krävande emellanåt men jag har också känt av en stor saknad och längtan, främst efter mina barn men det var också länge sedan jag träffade mina närmaste vänner nu och det behöver jag göra ibland! Det kanske vore läge att invitera dem på en promenad-, spel- och god mathelg till ackompanjemang av gott vin? Det tål att funderas på! Men jag hinner ju fundera ett bra tag; de närmaste helgerna är jag ganska upptagen. Inför den stundande helgen smider jag som bäst planer med systerdottern Fanny, 10 år, hur vi ska kunna mysa ordentligt på fredagkväll när småkillarna somnat. Just nu lutar det åt godis, popcorn och Idol på teve.

Syrran och hennes sambo firar någon slags jubileum (jag har inte riktigt koll på vad - men kanske har de varit förlovade i fem år?) och ska åka till Stockholm för att enbart ägna sig åt absoluta vuxensaker som att i lugn och ro avnjuta La Traviata på Kungliga Operan och Kinautställningen på Östasiatiska Museet. Och för min del är det payback time; så många gånger som syrran ställde upp i sin ungdom och var stand-in för mig när mina barn var små så är det bara att spotta i nävarna och ställa upp tillbaka, nu... Så jag ska åka till Kil (ett par mil utanför Karlstad). Och jag tycker det ska bli roligt. Jag behöver ju inte uppfostra de små liven utan kan med liv och lust gå in för att skämma bort dem å det grövsta. Jag tar med mig godis, någon bra film de inte sett och så såpbubblegevären, förstås! Sedan ska vi belägra deras grannar, eller nåt.

... och en fundran... Jag såg i söndags att det ska bli en stor Kinautställning på Kalmar Slott under 2008.

















(Kalmar Slott)
Vågar man kanske hoppas på att det är samma utställning som på östasiatiska? Hmm...

På jobbet har det varit upprört idag. Någon har gått in i omklädningsrummen vid idrottshallen och stulit ett par mobiltelefoner, ett par tröjor, ett par skor och en skinnjacka. Så jämrans meningslöst och korkat. Visst - eleverna borde vara medvetna om att eftersom omklädningsrummen inte går att låsa så bör alla värdeföremål (eller egentligen allting) tas med in i idrottshallen. Så skedde alltså inte denna gång och huruvida tillfället gjorde tjuven eller det var en mer överlagd räd står skrivet i stjärnorna.

Jag frågade kollegorna om vi skulle låsa våra arbetsrum nu, men det tyckte alla var rätt överdrivet. Och i viss mån förstår jag ju hur de resonerar - det skulle signalera misstänksamhet och misstro gentemot det stora flertal som är hur skötsamma som helst och som är vana vid den öppna dörrens politik. Och så länge inget händer är det ju egentligen väldigt skönt att slippa känna det som om man jobbar i Fort Knox - så hade vi det ju på skolan där jag jobbade i Falkenberg och det stals dessutom i alla fall...

Och det finns andra problem att slåss emot. Ett litet gäng (både nuvarande elever och före detta) som har Sverigetröjor, kängor, hängslen, kniv på fickan och en attityd som stinker. De drar sig inte för att hota och trakassera - även fysiskt - vem som helst av skolkompisarna som råkar komma i deras väg och vid konfrontation med vuxenvärlden (som jag faktiskt tror är en helt främmande värld för dem) rycker de mestadels på axlarna och flinar. Vi vet också att det inte bara förekommer alkohol (som nästan känns "okej" i sammanhanget...) utan också frekvent rökande av illegala substanser. Det inte bara röks på skoltid utan dessutom bedrivs det handel med det, strax utanför skolområdet. Och det känns som att inget görs åt saken! Skolan (ledningen) fokuserar på tobakspolicyn, likabehandlingsplaner och antimobbningskampanjer men verkar glömma bort vad de här individerna sysslar med på den fronten och kanske också vad det i förlängningen kan leda till när det gäller hur man uppträder och hur en ökad tillgänglighet är en uppenbar risk även för andra elever. Så vad ni än gör; tro inte att det där är storstadsbekymmer - skit finns överallt och har en tendens att stänka upp dessutom...

Nåväl - jag avrundar dagens blogg med ett par mindre lyckade makrobilder. Inte tillräcklig skärpa i dem, men jag gillar dem ändå i sin enkla skönhet.












Bokollonskal.












Vackert!

That's all for now, folks! Och kom ihåg följande arabiska ordspråk:
"Varje dag av ditt liv är ett blad i din historia"

... i vilken vår hjältinna hinner med

Idag har jag haft en synnerligen effektiv dag på jobbet! Det känns bra! Jag har hunnit rätta en massa diagnosprov, har hunnit ha bra samtal (jobbrelaterat, privat och sanslöst roligt) har sorterat, kopierat elevarbeten för "portfolion", har skrivit "skriftlig information" om samtliga mina nior. Informationen skrivs in i en databas (PODB) och sedan kan respektive mentorer sammanställa alla undervisande lärares kommentarer och synpunkter inför utvecklingssamtalen, som nu är i faggorna. När jag satt där och skrev insåg jag att jag verkligen är tokförtjust i den där nian jag undervisar i religion. De är högljudda och bullriga och pratar alldeles för mycket om allt utom det de egentligen ska prata om men vi har lektioner fulla av energi, av diskussioner om högt och lågt, vi har roligt och på något förunderligt sätt sker dessutom inlärning! Jag blir ledsen när jag tänker på att jag bara ska ha dem den här terminen (även om 2-3 lysande stjärnor kommer att lysa upp mina dagar på Svengen även under våren). Vi som just har kommit igång - vi skulle kunna uträtta stordåd tillsammans om vi fick hålla på en termin till.

Efter jobbet gick jag till byns drop-infrisör och fick mitt trötta, slitna hår åtgärdat. Topparna var slitna och trista och fast hon tog en rejäl bit så ser håret nästan längre ut, och framförallt känns det så mycket bättre! Jag avgav ett löfte att jag skulle komma tillbaka inom 6-8 veckor - vem vet, kanske kommer jag att hålla det, rentav? Annars får det gå alldeles för bedrövligt lång tid mellan klippningarna av ingen särskild anledning alls.

När jag var klar och lite sådär friss-fluffig i håret (jag lyckades släta ut det direkt...) gick jag över till affären och köpte hem lite förnödenheter i form av kaffe (Blue Java), keso mini och satsumas. Och så kom jag på att jag hade en avi i väskan så jag gick tillbaka in i affären och löste ut ett paket från en liten indisk krämare. Paketet innehöll en DVD med tecknade avsnitt ur Mahabharata och två avlånga, små vackra tavlor med Krishna och Radha och Ghopis i en lite naivistisk stil som är typisk för Orissa (en provins i östra Indien).

















(Krishna och Radha)

I paketet låg också en liten statyett av Sarasvati. Jag hade faktiskt köpt en statyett av Lakshmi (det är bara en månad kvar till Diwali!) men orka byta en grej från Indien. Frakten kostar mer än grejen, ju.

















Och hon är vacker!

Väl hemma bestämde jag mig för att inte gå ut och gå - jag har sovit fullständigt uselt inatt och har varit frusen hela dagen. Så istället lagade jag mig en liten tallrik med kronärtskockshjärtan, bröd, tomater, keso och rökt skinka och slog mig ner med det, Lars Winnerbäck och lite läsning.

Nu ska jag hinna med två saker till innan jag lägger mig; dels ska jag se en film om betyg och bedömning som vi ska diskutera på morgonmötet imorgon bitti och dessutom komma på kluriga frågor kring till ett seminarium senare i höst. Och dels ska jag hinna ta mig ett bad. Ett varmt, skummigt bad i ett badrum enbart upplyst av några värmeljus. Kanske blir det Transsiberian Orchestra på stereon...

Och kanske, kanske blir det en snabbsväng på msn (har redan hunnit ett samtal där med Lillmysen som nu börjat nedräkningen inför julen som han ser fram emot att tillbringa här!) och Facebook så jag kan prata lite med mina barn utan att ruinera mig. Men med Lakshmi som övervakare av mitt hushåll är jag inte orolig. Och så har jag ju plötsligen blivit med Sarasvati, också. En händelse som ser ut som en tanke om man betänker att den temperamentsfulla Sarasvati är vältalandets, de sköna konsternas och undervisningens gudinna och har sina flesta anhängare bland människor som arbetar med lärande. Hon anses också vara en konkurrent till Lakshmi och finner sig inte i att man enbart dyrkar henne; då tar hon tillbaka alla sina sköna gåvor...

















(Lakshmi)