Långt nattligt telefonsamtal. (Vad konstigt det skulle kännas utan dem, nu...) Så jag sov länge - kanske till tio? Kanske längre? Jag vet inte, riktigt. Jag är ledig; jag har ingen klocka på armen.
Satte på kaffe och Olle Ljungström... kände mig lätt om hjärtat och sinnet... lättsinnigt satt jag i nattpajtan och slösurfade... läste lite... käkade speltknäcke med skotsk marmelad tills jag mådde lite illa... plockade ihop en kronologisk Marilyn MansonblandCD till Burg Herzbergtrippen...
1. Cake & Sodomy
2. My Monkey
3. The Beautiful People
4. Antichrist Superstar
5. The Dope Show
6. Mechanical Animals
7. Fundamentally Loathsome
8. This Is the New Shit
9. Obsequey
10. Putting Holes In Happiness
11. Heartshaped Glasses (When the Heart Guides the Hand)
12. Eat Me, Drink Me
Bonus: Tainted Love
Medan skivan brändes ritade jag en liten Manson. Ingen konsthistorisk milstolpe, direkt, men lite nöjd blev jag ändå mtp de nanosekunder det tog.
När jag satt vid köksbordet och grejade såg jag exsambon C snedda över gården utanför. Jag tänkte bara att det är så skönt att jag rår mig helt själv och att han är utanför mitt fönster och utanför mitt liv. Och hur obefintlig min saknad är efter den tid då t o m min faiblesse för skojiga wettexdukar föranledde paranoida utbrott; de innehöll givetvis budskap jag inte vågade framföra direkt... *s*
Well... those were the days. And now they're gone.
Good riddance!
Sedan pratade jag en liten stund med Ingrid. Jag ville maila henne lite intressant info och ett par bildlänkar, men... hör här: hon har ingen privat mejladress - bara jobbmejlen.
Eg er SJOKKERT, som det heter på norska (uttalas med fördel med lite vestlandsskorr på r:en). Nu fick jag ju skicka det via jobbadressen, dårå, vilket inte känns helt bekvämt mtp på offentlighetsprinciper etc. Inte för att det var några direkta statshemligheter jag sålde ut, men... att skriva om privata saker... och veta att det kanske finns någon snok i kommunen som sitter och läser dem... Me not like.
Och längre har jag liksom inte kommit. Inte mycket längre i alla fall. Jag har gjort en liten bloggpromenad (kolla gärna in nytillskottet Pasteys plats!), jag har avverkat lite handtvätt och börjat fundera på min packning. Jag ska ju först på Chaka Khan (kanske lite snyggare klädsel, då? Typ vit skjorta till jeansen?) i Köpenhamn (Tivoli) på fredag och dagen efter på folkmusiktjohejs ute i skogen (fortfarande jeans men kanske inte vitt, just - jag bara grisar ner mig ju... Och en varm tröja måste jag ha - och djungelolja och Marlboro mot knotten...) och sedan är det två dagar i Lund med kanske lite solande i park (eller i Lomma?) och stadstrosande och sedan är det varmtsvettigtkletigtdansantsunkigt hippie convention i Tüskland. Måste också tänka smart, minimalt och logistiskt... Så det har jag gjort. Tänkt, alltså. Packar gör jag väl på fredag, strax innan jag drar.
Jag hade vissa intentioner att cykla mig en jävelrunda idag, men jag tror jag struntar i det, faktiskt. Tar det imorgon. Istället ska jag dundra på med stereon och bara vara, liksom. Kanske läsa något intressant och eventuellt smått bildande. Frampå kvällskanten ska jag koka mig en balja te och bänka mig framför Morden i Midsomer. Lagom tanke- och energikrävande (läs: inte alls).
Ja. Så får det bli. And now, me lovely ones... it's time for...
Cake and Sodomy...
... och därute... någonstans... i publikhavet... har jag ett par barn... Som det kan va', va'?
Ha en riktigt skön julitisdagskväll!
"I know what you're thinking. "Did he fire six shots or only five?" Well, to tell you the truth, in all this excitement I kind of lost track myself. But being as this is a .44 Magnum, the most powerful handgun in the world, and would blow your head clean off, you've got to ask yourself one question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk?"
Inlägg
